måndag 12 december 2011

Obotligt positiva!

Det är en sådan gåva att få ha barn i 4-års åldern omkring sig. De är så härligt positiva och glada i alla lägen. I alla fall är ett par av mina dagbarn det. Ta bara idag. Det är den 12:e december och man vaknar till 0 grader och regn. All den pyttelilla snö som trots allt legat på marken några dar är totalt försvunnen. Finito. Borta! Kvar finns bara grå asfalt, kala gråa träd och regn, regn, regn. En och annan förrädisk isplätt finns också kvar som små minnesmonument över den hädangångna vintern. Men låter 4-åringarna detta påverka deras humör och livsglädje? Inte ett dugg! Jag säger lite käckt: "Ja, nu är det regn och då kan vi ju gå ut och hoppa i vattenpölarna!" Jag säger detta med ironin sprutande ut genom örnen, men det märker ju inte dom obotligt positiva. Nej de utbrister glädjestrålande: "Jaaaaa!" Sedan hoppar de kvickt i galonkläder och allvädersstövlar och rusar ut. Hoppar i pölarna så att vattnet sprutar i några sekunder och får sedan syn på något annat fantastiskt spännande att kasta sig över; Den vattenfyllda sandlådan! Snart är de helt upptagna med projekt: "Tömma-sandlådan-på-vatten". Fram och åter går de med sina spadar och pyttsar ut lite vatten i taget, ber om nya torra vantar var femte minut ungefär och är alldeles, alldeles överlyckliga! Att det istället borde vara snö och några minus och en tur till pulkabacken, verkar de inte ha en enda blek tanke på.

Vi har en del att lära av dessa små obotligt positiva varelser kära ni. I alla fall har jag det! Tänk att alltid på detta sätt se det positiva i alla situationer och göra det bästa av dem! Så mycket gladare världen skulle bli. Jag är så tacksam för att ha dessa glädjespridare runt mig hela dagarna som lär mig hur livet bör levas!

söndag 11 december 2011

Några obetydliga rader

Tänkte att om jag skriver några rader, vilka som helst,  så kanske blogglusten kommer igång igen. Det brukar den nämligen göra bara jag går in och skriver att jag tappat den. För det är lusten som fattas, inte ämnen att skriva om. Nej då, jag har flera blogginlägg av skilda typer pågång i huvudet. Det är ämnen som dagboksskrivande, om mitt egna bokprojekt, om julen, om en bok jag nyss läst, om adventskalendern jag gör med dagbarnen, om adventsboken jag läser med mina egna och, och.... Ja, ni hör ju själva. Jag skulle kunna blogga dagligen bara den där eländiga blogglusten infann sig. Så med dessa obetydliga rader hoppas jag alltså få igång den. Imorgon, eller möjligen på tisdag får vi se om det lyckades. Nu ska jag krypa ner i sängen och läsa Onkel Toms stuga. Läste den i mellanstadiet sist och nu tyckte jag det var dax igen. God kväll!

måndag 5 december 2011

Tyst i dagarna de tre

Det tre första dagarna av december tillbringade jag ute på vår församlingsgård Ribbingebäck.  Det var en så kallad "tyst retreat", vilket innebär att vi inte talar med varandra under hela tiden. Även måltiderna intas under tystnad (med stilla klassisk musik i bakgrunden). Tystnaden bryts bara då vi under fyra tillfällen under dagen samlas i kapellet och ber växelbön; dvs vi ber skrivna bibelpsalmer växelvis, uppdelade i två grupper. Tystnaden bryts också när retreatledaren håller bibelmeditation och vägledning.

Varför väljer man då att göra detta? Att bara gå runt och vara alldeles tyst kan ju verka fruktansvärt tråkigt och meningslöst. Men faktum är att det är det inte alls! Detta är det tredje året i rad jag startar december med en sådan här tyst retreat och jag kan nästan säga att jag på något sätt blivit beroende av dessa tysta dagar. Hur kommer det sig? Jo, för när allt annat tystnar runt omkring. Allt prat. Alla sociala medier. Alla vardagliga krav som man annars har. När allt bara blir tyst och stilla runt omkring en är det så mycket lättare att höra och uppleva Gud! För det är ju inte så att man går omkring i en tom tystnad. Nej, tystnaden uppfylls av Gud själv. För att försöka att på något sätt förklara vad jag upplever skulle jag vilja dela några rader från min dagbok från en av dagarna.

"När jag sitter här i kapellet efter aftonbönen och blickar upp mot Kristusbilden på korset, då känns det som en rymd av frid och glädje inom mig. Jag sitter här och blundar inför Gud, min Fader och inför Sonen och jag fylls av en rymd av ljus och bubblande glädje. När det yttre tystnar fylls mitt inre med jubel."

Dessa dagar i tystnad är oerhört dyrbara för mig. Jag kommer närmare min Frälsare Jesus och uppfylls så av hans kärlek och frid att jag får lättare att även sedan, hemma i min vardag med familj och dagbarn finna denna frid och detta lugn varje dag. Speciellt skönt är det att ta dessa stilla dagar i början av december. De hjälper mig att hålla vårt samhälles stress kring julen borta och i stället fokusera på julens sanna budskap. Om Gud som steg ned till jorden som ett litet barn för att frälsa dig och mig. Varje ljus jag tänder, varje adventsstjärna jag ser, varje julklapp jag slår in vill jag ska påminna mig om just detta. Gud kom till jorden och blev Emanuel; Gud med oss!


onsdag 30 november 2011

Paketkalendern är klar!!


Detta mina vänner är ett under ni ser! Det är en paketkalender, fylld med alla paket redan kvällen innan den 1:a december och klockan är inte ens särskilt mycket! Faktum är att halva varit klar i flera veckor! Tidigare år har jag i bästa fall hunnit skrapa ihop de första paketen och sedan jobbat hårt för att fylla på eftersom sedan. Så skönt att det inte blev så i år! Nu kan jag lugnt njuta av att se barnen öppna sina paket om morgnarna, utan den lilla klumpen av stress över att det fattas paket.

Paketkalendern är den enklast möjliga. Jag har bara satt upp alla paketen på ett snöre med klädnypor numrerade 1-24. Barnen de fyra får ett paket var fjärde dag! Bestämde mig redan för flera år sedan att inte snurra in mig i att alla skulle ha var sin, det skulle ju bli 92 paket!! Inte en chans! Och eftersom de aldrig fått var sin är de så nöjda med detta och sen har de var sin chokladkalender att öppna de andra dagarna. Dessutom tycker de att det är minst lika spännande att se vad syskonen får. Kan riktigt höra de springande små fötterna redan och de glada tillropen jag brukar vakna av under december. Ska bli så mysigt!

söndag 27 november 2011

Åh vilken glädje! Det är 1:a Advent!

Det är 1:a advent och jag känner sådan lycka! Och då inte bara för att jag bakat årets första pepparkakor med barnen och att den fösta snön kom som en välsignelse över bygden ikväll. Nej, den djupaste lyckan känner jag över min Frälsare! Jesus, Guds son som kom till oss här nere i mörkret på jorden med sitt ljus. Nu går vi in i väntan på hans ankomst och det är en sådan outsäglig lycka att detta inte bara är en tradition eller en saga. Nej det är en brinnande verklighet. Jag känner honom som vi sjunger om och firar. Jag känner Frälsaren och hans kärlek brinner i mitt bröst! Därför är jag så glad denna 1:a advent.

lördag 26 november 2011

Adventljustake och nyputsade fönster


Nu är det snart, snart 1:a advent och jag är redo! För igår pysslade jag ihop denna fina adventsljusstake. Jag kände för något nytt i år och hittade inspiration till denna i en jultidning. Den består av en trädlåda ihoplimmad och ihopspikad av rester från en kasserad gammal kista. Sen har jag fyllt den med sand och satt i hemgjorda ljushållare. Jag klippte till dem av konservburkar och lindade runt ljusen för rätt storlek. Så snodde jag runt några varv med ståltråd och satte ner dem. Hade tänkt köpa ljushållare, men då jag glömde det, blev det hemgjorda istället. Hoppas det ska gå smidigt att byta ljusen sen bara.

Nåja. Sedan satte jag i själva ljusen och började med det roliga pyntandet! Började med mossa, la sedan dit vitlök och rödlök lite här och var. Fortsatte med stjärnanis, buxbom och så till sist små fina glittrande pärlor som jag spritt ut på en bit ståltråd och slingrade runt om ljusen. Det hade förstås blivit ännu nättare och finare med silvertråd, men man tager vad man haver. Slutligen lindade jag så en remsa grovt tyg (typ juteväv skulle jag tro) som jag klippt från en loppisduk jag köpt för 5 kr samma dag runt den grova lådan. Fäste den med Karlssons klister. Så var min ljusstake klar och jag är mycket nöjd med resultatet måste jag säga.

Mycket nöjd är jag också med att jag denna eftermiddag lyckats med konststycket att putsa alla fönster (utom i sovrummen), stryka tillhörande gardiner samt skruvat upp dito gardinstänger och satt upp gardinerna. Brukar inte alls vara såhär ordentlig (även om jag i mina drömmar önskat det). Men nu var jag bara så illa tvungen. Efter vattenskadan var ju alla gardiner smutsiga och ett fint litet damm låg som en hinna över fönstren (i gott sällskap av kladdiga fingeravtryck). Eftersom det också blivit omtapetserat var ju  gardinstänger och allt sådant bortskruvat. Gardinerna har därför legat tvättade och ostrukna under flera veckor i tvättstugan och fönstren har jag inte orkat ta tag i tidigare. Men idag fick jag det alltså gjort alltihop och det känns så fantastiskt skönt ska ni veta! Nu är det bara stjärnorna och de sjuarmade ljusstakarna kvar, så är det riktigt adventsfint här i stugan minsann!

Ha en skön lördagkväll!

fredag 25 november 2011

Vilken ska bort?


Ikväll lekte vi den välkända leken: "Vilken ska bort?". Leken går, som ni säkert känner till, ut på att komma på vilket av fyra föremål som inte passar ihop med de andra. Brasse i "Fem myror är fler än fyra elefanter" är väldigt förtjust i just den här leken. Och det var mina barn med!

Vi turades om alla fem (jag och barnen alltså) att hämta fyra saker och bestämma hur tre av dem hörde ihop. De övriga fick gissa! Och jag måste säga att de är kluriga värre mina ungar. Allihopa hittade på så kluriga lösningar att vi andra gissade och gissade och gissade och bara ibland kunde vi komma på hur det skulle vara. Det var härligt att se med vilken iver de hängav sig åt denna lek och hur kreativa lösningar de hittade på. Till och med Lilla L (4) kunde hitta på så svåra saker att vi gick bet allihopa.

Detta var en lyckad fredagsysselsättning. Alla kunde vara med och även Nonno (9) som är lite svår och oftast inte gillar det alla andra gillar gick in i detta med liv och lust.

Och för att även ni mina fina (men fåordiga) bloggläsare ska få lite roligt, ska ni få gissa hur sakerna här ovan hör ihop och vilken som ska bort. Och kom ihåg att motivera varför!

Happy guesing och glad 1:a advents helg!

onsdag 23 november 2011

Söta små ljus i udda koppar


Jag har verkligen fått riktig pysslarlust nu de senaste dagarna. Att först inte ha kunnat bo hemma under 9 veckor pga vattenskada och sen försöka komma i ordning när man väl fått flytta hem igen har inte precis varit gynnsamt för kreativiteten och pysslarinspirationen. Dödstrött har jag varit dessutom. Men nu har den som sagt vaknat till liv igen! Pysslarlusten alltså.

I eftermiddag fick jag så rycket att göra sådana här ljus i fina små kaffekoppar. Jag har ju sett detta fina flera gånger tidigare, men aldrig tagit reda på hur man gör, än mindre gjort några egna. Men idag infann sig inspirationen med besked och jag släppte allt för att göra ljus av kaffekoppar och gamla ljusstumpar.

Hur man gör hittade jag på Evas blogg. Och här kommer min egen beskrivning i (fula) mobilbilder. Håll till godo!


Först tar man ett gäng gamla ljus. Jag tog en hög röda ljusstumpar som jag haft i en burk väldigt länge utan att veta vad jag ska göra med dem. Ljusstumparna lägger man sedan ner i ett hett vattenbad på exempelvis spisen och väntar på att det ska smälta.


När allt stearin smält kan man återanvända de överblivna vekarna. Jag fiskade upp ett par av de längsta och hängde dem över ett sugrör i de tilltänkta kopparna.


Sen häller man slutligen det flytande stearinet (som visst blev orange) i kopparna och väntar på att det ska stelna. Vill man ha en slät yta på ljusen ska man inte röra dem innan de stelnat. Sen klipper man av veken till lagom längd. Klart!

Jag ställde fram dem på matbordet när vi senare åt middag och barnen beundrade mitt mästerverk och jag satt och smålog löjligt och kände mig så nöjd med mina koppljus. Jag har några jättesöta expressokoppar ute i förrådet som står där till ingen nytta. Dem ska jag nog också göra koppljus av nån dag!

Trevlig kväll!

måndag 21 november 2011

Julig hätta till honungsburken



Insåg precis idag att det ju är 1:a advent på söndag! Jag som inte har den minsta lilla gnutta julkänsla. Nåja. Det rådde jag snart bot på. Det började med att jag skulle göra mig en kopp te och då såg honungsburken med sin blå hätta och rosa ros. Då fick jag plötsligt idéen att virka röda hättor med vit kant och vit ros att ha nu under advent och jul. En stund senare fann jag mig själv rotande bland mina garner på jakt efter de rätta färgerna och nu ikväll blev den första hättan klar. I min iver glömde jag att göra ett varv med vitt innan jag gjorde den lilla volangen, så den blev inte riktigt så fin som jag tänkt. Men, men. Den ser ju rätt trevig ut den här med och de följande hättorna jag säkerligen kommer att virka under de närmaste dagarna ska få ordentlig snövit kant. De ska de visst det.

ps Jag har fortfarande ingen riktig kamera, så därför får ni härda ut med små tråkiga mobilbilder. Men jag fyller ju både år i december och har julen framför, så vem vet. Det kanske dyker upp en ny kamera i något litet paket ds

lördag 19 november 2011

Älskade lilla unge!

Fick just en  pytteliten lapp med ett ännu pyttigare hjärta på som knappt syntes av Lilla L. Sen sa hon:

"Jag gjorde med ett hjärta på för att du är ju den snällaste på hela jorden!"

Hur visste hon att jag behövde en sådan liten underbar kommentar just idag!

fredag 18 november 2011

Alternativt fredagsmys: Lägg ett pussel


Fredag igen och dax för kvällens alternativa fredagsmystips. I kväll är det bara jag och småtjejerna hemma, och efter tacos och bolibompamys bestämde vi oss för att lägga ett pussel tillsammans. Vi valde ett Nalle Puh pussel med tvåhundra bitar. Tvåhundra bitar kan låta mycket när det handlar om två barn på fyra respektive sex år. Men faktum är att det gick hur bra som helst att lägga detta tillsammans. Jag och sexåringen började med kanterna och fyraåringen riktade in sig på självaste Nalle Puh till en början. Sedan fortsatte hon med Nasse och sedan med tårtan. Vid det laget var vi sedan redo att föra samman hennes små grupper av sammansatta bitar med helheten. Vi jobbade sedan tillsammans och fyraåringen var faktiskt den som var ivrigast och lika glad varje gång hon hittade rätt plats för en bit.

Att lägga pussel är en perfekt familjesysselsättning! Alla kan vara med och det är härligt att bygga ihop något tillsammans. Man kan dessutom avbryta när som helst och fortsätta nästa gång man har lust. I alla fall om man inte har allt för små barn som bara river ner alla bitar. Men det stadiet har vi passerat här och ett pussel kan få ligga framme dag efter dag utan att det rivs. En milstolpe i en fyrbarnsfamilj.

Vårt pussel hann heller aldrig bli klart ikväll innan det var dax för de små töserna att gå till sängs. Men då finns det ju något mysigt att göra i morgon med. Har en känsla av att de två små morgonpigga kommer att bygga lite till på egen hand innan jag hinner stiga upp i morgon.

Trevlig helg!

fredag 11 november 2011

Alternativt fredagsmys: Spela Alias

I kväll spelade vi Alias barnen och jag. Detta spel rekommenderas visserligen från 13 år och mina barn är mellan 4 och 10. Men förenklar man bara reglerna lite så går det alldeles utmärkt att spela med barn. Vi delade upp lagen så att mina pojkar Nonno och Boppo (9 och 10) mötte mig och min dotter Jojjan som är 6 år. Lilla L (4) "var också med" men deltog som nöjd suporter i knät och roade sig även med att leka med de kort som inte användes.

Sen spelar vi så att man får välja det enklaste ordet varje gång och behöver inte rätta sig efter spelplanens nummer. I vårt lag gjorde vi dessutom så att jag förklarade de flesta orden och Jojjan (6) gissade. Det sistnämnda gjorde hon dessutom mycket bra! Några gånger fick hon dock också prova att förklara. Då valde Boppo ord åt henne och viskade i hennes öra. Detta för att hon ännu inte läser tillräckligt fort för att kunna välja ut ett ord själv.

Alla hade jätteroligt. Även jag! Det är så härligt att lyssna på barnen hur de associerar till olika ord och hur de förklarar för varandra. Så spela Alias blir kvällens alternativa fredags tips!

Alternativt fredagsmys

Jag har aldrig kunnat förlika mig med att lära barnen att fredagsmys måste vara att sitta och glo på TV eller film. Så långt det är möjligt vill jag försöka att hitta på annat mysigt med barnen om fredagkvällarna. Jag vill främja gemenskap, kreativitet och glädje. Visst. Inte alltid orkar man och då kan en bra film och en chipspåse vara räddningen. Men när jag har en gnutta ork till övers vill jag göra något annat tillsammans med dem.

Så vad kan man då göra? Ja det är det jag tänkte dela med mig av i inlägg under kategorin: "Alternativt fredagsmys" framöver. Så håll utkik så ska jag försöka producera lite inlägg om vad vi gör barnen och jag!

Trevlig helg!

tisdag 18 oktober 2011

Pippi Långstrump i kläder av löv!


Vi håller på att skapa ett naturalfabet jag och dagbarnen, allteftersom vi går igenom de olika bokstäverna. Just nu fokuserar vi på bokstaven P på olika sätt. Idag gjorde vi så  alfabetskortet för P, och vad passar väl bättre än Pippi på P-kortet?! Eftersom bilderna på korten ska göras helt av material vi hittar ute i naturen, blev det en Pippi Långstrump i kläder av löv och i skor av små pinnar från eklöv. Vi valde ut lämpliga löv tillsammans och så ritade jag sedan formerna till huvud, hår, klänning, ärmar och ben. Bitarna klipptes sedan ut och limmades ihop till Pippi som ni kan se. Vi är väldigt nöjda med resultatet kan jag säga!

Senare fick barnen fortsätta att pyssla med löv på detta sätt. De klippte ut delar från olika löv och limmade ihop dem till figurer på ett papper. Det blev både drakar och pojkar och fantasifulla mönster. Löv går utmärkt att klippa i och pyssla med på detta sätt. Ett roligt och alldeles gratis pysselmaterial man har utanför dörren.

fredag 14 oktober 2011

Trattkantareller innan frukost!

I morse när jag följde barnen till skolan, kände jag att det var en så härlig morgon! Så när jag kom hem igen beslöt jag mig för att direkt hoppa på cykeln och cykla till mitt trattkantarellställe i skogen.

Cyklade så vägen fram. Kände kylan bita i kinderna och såg grannarna skrapa sina bilar. Solen skinande från en klarblå himmel, sprakande höstlöv i en vacker kontrast och glittrande rimfrost över allting.

Kom fram till skogen och klev över knastrande frusna löv. Hittade först nästan inga kantareller alls. Men så klev jag ut i en liten glänta och där stod de! Fullt av stora frusna kantareller växte tätt, tätt ihop i små klungor och såg ut att tillsammans försöka hålla värmen. Jag tog fram svampkniven och fick snart halva korgen full.

Med rosiga kinder kunde jag så en stund senare äta min frukost och känna mig nöjd med min morgon. Nu har jag svamp till lördagens planerade svampsås och dagen kan börja! Delar med mig av mitt busenkla recept först bara:

Trattkantarellsås:

Hacka en halv gul lök fint (eller riv den ännu heller)
Stek den mjuk utan att brynas i rikligt med äkta smör.
Tillsätt den rensade svampen och fräs det hela en stund.
Peppra.
Häll på generöst med vispgrädde och lått puttra ett tag.
Smaksätt med lite soya och ev lite salt.

Smakar ljuvligt!!

onsdag 12 oktober 2011

Energiboosta tre gånger om dan!

Känner mig fortfarande som en väldigt oinspirerad bloggare, men jag vill i alla fall kika in och ge er ett tips för mer energi. Mitt heta tips går ut på att få upp pulsen under ca tio minuter, tre gånger under dagen.

Jag testade nämligen detta idag och jag kom på det helt själv. Först på morgonen stack jag ut och skuttade runt i trädgården (eftersom vi fortfarande hyr ett sekelskifteshus med enorm trädgård går det mycket bra att motionera i denna) under knappt tio minuter. Indianhopp, småjogg och snabb gång varvat. Fick upp pulsen och blev rejält varm.

Sedan på förmiddagen var jag ute med dagbarnen i en fårhage här intill. Då passade jag på igen och skuttade runt under ca 10 minuter; småjogg, upp och ner på stenar, balansgång på liggande trädstammar och snabb gång. Fick åter upp pulsen och blev varm. Så varm att jag fick ta av jackan ett tag, trots att vi haft nollgradigt idag.

Sen på eftermiddagen var vi ute igen och då körde jag ett liknande race i fårhagen (ja fårhagen är vår nya favoritplats) medan barnen lekte. Denna gång körde jag en eller ett par intervaller mellan några träd också. Japp. Puls upp! Sen när dagbarnen gått hem hoppade jag på cykeln och lämnade tillbaka ett par filmer. Lite extra bonusträning där.

Och vad har jag nu fått ut av detta? Jo, trots att jag var zobietrött imorse pga att jag la mig för sent, fick morgonskuttanet i trädgården upp min energinivå till riktigt normal. Som om jag fått en riktigt ordentlig nattsömn! Sedan har energin legat jämn under dagen och jag har känt mig glad och positiv. Härlig känsla!

Eldprovet kom så i eftermiddag. Framåt halv fyra sådär brukar jag känna att jag riktigt sjunker. Är ofta supertrött och seg. Ingen bra status när man då förväntas laga mat och hjälpa barnen med läxorna. Men idag var det stor skillnad! Jag möttes efter cykelturen av en son som skulle göra matteläxan (veckans stora utmaning!) och dessutom ett gäng syskon som var lite allmänt bråkiga. Samtidigt måste jag då också börja med middagen, eftersom klockan närmade sig fem. Men allt detta klarade jag att reda ut! Och jag kände mig klar och alert i hjärnan hela tiden! Kände mig faktiskt riktigt förundrad över hur väl jag klarade av allt.

Så detta är dagens energitips från mig; ut och få upp pulsen tre gånger under din dag och du kommer märka stor skillnad i din vardag! Tio minuter i taget har alla tid med.

Nu ska jag lägga barn. Och vet ni. Energin räcker för det också! Hurra!

söndag 9 oktober 2011

Bloggpaus?

Har jag en bloggpaus? Ja, det verkar onekligen så. Har helt tappat lusten. Men den kanske återkommer. Vem vet?

onsdag 21 september 2011

Vårt kök

För tillfället ser vårt kök ut så här. Och det luktar fortfarande starkt av mögel. Känns som det dröjer ännu ett tag innan vi får tillbaka vårt hem igen...

tisdag 13 september 2011

På min diskbänk



  Sånt här kan man numera finna på diskbänken då och då. För Nonno (9) han fiskar och fiskar och fiskar. Imorse när jag steg upp vid 6-tiden fann jag min son fullt påklädd i hallen. Han förklarade glädjestrålande att han skulle ut och fiska! Det nappar ju så bra tidigt på morgonen förklarade han för sin yrvakna mor som stod och gapade av förvåning (Nonno är nämligen annars mycket morgontrött). Sen stack han ut på altanen och fixade med masken och ställde sig sedan och metade. Grannens katt, som är galen i fisk, ställde sig mitt emellan Nonnos ben och väntade ivrigt på napp han med. Det tog sedan inte många minuter innan den första aborren var uppdragen. Och innan vi satte oss i bilen 6:45 hade han även hunnit dra upp en liten mört och med den sedan försökt fånga storgäddan. Någon gädda blev det dock inte denna arla morgon. Men Nonno var glad och nöjd ändå och utropade: "Mina händer luktar mört!" när vi gasade iväg på grusvägen mot skola och jobb.

måndag 12 september 2011

På vägen till soptunnan...

 

  Det är charmigt värre här ska ni veta! För att komma till soptunnan får man cykla ca 2 km. Bara en sån sak! Nu kanske inte alla ser det charmiga i just detta, men jag är så funtad att jag tycker det är kolossalt mysigt jag! Speciellt när det var som ikväll. Jag trampande då grusvägen fram med soppåsen på pakethållaren och så ser jag plötsligt en samling kantareller stå där vid väggrenen! Inte varje dag det sker annars när man går ut med soporna precis. Men sånt sker här ute i vårt lilla bushparadis.


I skrivandes stund sitter jag nu här i det helglasade uterummet med en massa värmeljus överallt och blickar ut över vattnet som blänker under månens sken. Ett svanpar pratar med varandra där ute på sjön och jag känner just nu att det är ganska okej att vi har ett vattenskadat hus så vi tvingas bo här, långt ifrån civilisation och redlighet.


ps Jag har insett att jag kan blogga från mobilen, så därför funkar det trots allt ds

Sortera färger



  Hittade på ett enkelt litet arbete till de två dagbarnen för dagen. Jag klippte flera färgade papper i små bitar och ställde sedan fram lika många små skålar som det fanns färger. Småtjejerna fick sedan sortera in alla små bitarna i rätt skål. En koncentrerad tystnad lade sig och de började målmedvetet arbeta. När bitarna var slut, ville de ha ännu fler. En perfekt sysselsättning en regnig morgon som denna!

söndag 11 september 2011

Rapport från bushen

Hej alla kära bloggläsare! Vill bara titta in lite kort för att förklara min bloggfrånvaro. Det är nämligen så att vi fått en vattenskada i vårt hus och blivit tvugna att flytta ut på obestämd tid. Vi bor därför nu i ett sommarhus med egen sjö. Ett fantastiskt ställe, med den lilla nackdelen att det ligger långt ut i bushen och långt ifrån skola och jobb. Men jag gillar bushen och särskiljt "bushar" med egen sjö, så jag klagar inte alls! Gläder mig i stället åt att min son kan fiska så mycket han vill och åt att hela familjen får en massa friluftsliv tillsammans. Internet finns inte här, förutom högst sporadiskt i min mans iphone. Rätt skönt faktiskt. Men bloggandet blir dessvärre lidande. Med dessa rader vill jag dock bara försäkra alla läsare att jag kommer tillbaka! Osäkert när dock. Nu ska jag avsluta och kolla om maken har lust att ta en liten tur med kanoten. So long !

torsdag 1 september 2011

Var kan man hitta siffror?

Jag har en sak jag vill göra till mina dagbarn. Till det behövs siffror. I morse när jag var på väg hem från barnens skola gick jag och funderade på detta. Hur ska jag få tag i siffror? Visst kan man säkert köpa någonstans, men det känns ju både besvärligt och väldigt onödigt. Rita på fri hand ville jag inte heller, då de ska vara stiliserade och likadana. Jag började då tänka. Var kan man hitta lagom stora siffror att rita av? Det måste ju finnas någonstans. Så kom jag på det! Registreringsskyltarna såklart! 


Väl hemma så sprang jag kvickt efter bakplåtspapper och penna. Sen gav jag mig ut och ritade av siffror på grannarnas registreingsskyltar. Hoppas ingen misstyckte. 

Visar senare vad jag ska göra av dem...

När jag sen ändå var inne på detta med registreringsskyltar, kom jag på en annan rolig idé! Vi jobbar nämligen lite extra med siffror just nu och denna vecka fokuserar vi på siffran 1. Kom då på att vi ju kunde gå på jakt efter 1:or bland registreringsskyltarna! Barnen var genast helt med på det hela och innan jag visste ordet av hade de styrt sina cyklar mot parkeringen och skyltarna.


Sen synades varje skylt noga och lyckan var stor när en 1:a blev funnen!
Barnen tyckte det var så roligt att de ville göra om det på eftermiddagen
Ett roligt och spännande sätt att träna siffror på!

måndag 29 augusti 2011

Matsedel v 35

Här kommer veckans matsedel då...

Måndag: Köttfärssås och spagetti
LCHF: Ta cremefraich till i stället för spagetti

Tisdag: Kycklingklubbor i ugn med ugnsrostade rotgrönsaker. Cremefraichesås (kryddad med chiliexplosion och salt)
LCHF: Själv äter jag underjordsgrönsaker, men den som inte vill det tar ovanjordsgrönsaker till i stället.

Onsdag: Kräft-och fiskpanna med potatis och broccoli
LCHF: Skippa potatis och ta bara broccoli till. I receptet står det mellangrädde, men jag använder så klart bara riktig fet grädde i all matlagning!!

Torsdag: Linssoppa med en klick cremefraiche

Fredag: Tacos
LCHF: Skippa bröd och naccochips och ha mycket grönsaker och cremefraiche till istället

Lördag: Fläskfiléspett

Söndag: Grilla kött. Blandad sallad och cremefraichesås till.

Med denna lista önskar jag er alla en härlig ny vecka! 
Bara fråga om du undrar över något recept!

söndag 28 augusti 2011

Året var 1995...

Fick ett år att skriva om av en vän på facebook. Blev för långt för att rymmas i ett inlägg där, så jag gör om det till ett blogginlägg istället och länkar...

1995: Gick mitt sista år på gymnasiet i Ö-vik. Vi hade ett kul skolår med härlig gemenskap i klassen. Med laingruppen gjorde vi en minnesvärd resa till Rom i maj. Men samtidigt hände det jobbiga saker i mitt liv och framåt studenten lämnade jag Gud, som jag dittills trott på i hela mitt liv.

På hösten sen, åkte jag med Elin till England. Vi läste engelska, drack varmchoklad med mycket grädde på café, shoppade, gick pubrundor och hade kul! Men på nätterna grät jag ofta och hade ångest för att jag kände mig så tom och meningslös. Ropade förtvivlat i mitt inre att Gud (som jag knappt trodde på längre) skulle rädda mig på något sätt. En händelse under denna tid minns jag speciellt, som om det var igår! Jag satt i fotöljen i mitt rum hos värdfamiljen en sen kväll. Plötsligt översköljdes jag av en oförklarlig kärlek och började bara gråta av den värme som plötsligt omslöt mig. Jag visste att Gud var där! Ändå kunde jag inte lämna mitt destruktiva liv. Allt var så svårt och trasligt. I slutet av december åkte jag hem till ett kallt och snöigt Ö-vik för att fira jul...

Senare har olika personer kommit och frågat mig vad jag gjorde hösten 1995. De hade nämligen kännt starkt att de måste be för just mig just då. Jag kände då Guds enorma omsorg och kärlek till mig! Trots att jag lämnade honom, lämande han aldrig mig, utan gick ut och sökte upp mig och fann mig tillslut igen. Det skulle dröja ända till nyåret 1996/1997, men det är en annan historia...

Titta vad jag hittade!

 

  På min lilla skogspromenad i morse stötte jag plötsligt på de här stiliga herrarna. Närmare bestämt två praktexemplar av Karl-Johan! Blev lite stressigt att hinna ta hand om den innan vi skulle iväg till kyrkan, men det var det väl värt!

fredag 26 augusti 2011

LCHF-pizza!


I kväll provade jag för första gången att göra LCHF-pizza. Måste säga att resultatet blev långt över förväntan. Det var verkligen supergott! En klar fredagsfavorit framöver!

Här kommer receptet (som jag fått härifrån, men ändrat lite):

Botten

120 g cream cheese 
4 ägg 
1,8 dl Fet grädde
knappt 1 dl Parmesan (eller annan smakrik ost, ni kan använda hushålls ost också)
lite oregano
5 dl Riven ost (förslagsvis en billig)

Tomatsås


400 g krossade tomater


Kryddor efter smak, (jag använde cayenne, basilika, oregano, salt och peppar)
1 grönsaksbuljongstärning 

Låt koka upp och svalna lite.

Topping

Valfri!



Jag använde:
strimlad rökt skinka som jag köpt på bit
lite kebabkött som jag först stekt upp
en liten burk lyxräkor

Mycket Mozzarella ost (tre förpackningar a 125 g)


Gör så här 
Sätt ugnen på 175 grader.

Börja med botten:
Smörj en långpanna (måste ha höga kanter, annars rinner smeten ut)

Vispa ihop cream cheese och ägg till en jämn smet. Tillsätt grädden och parmesanosten, vispa ordentligt. 
Blanda sedan i resten av pizza botten osten. 

Häll allt på i långpannan och bred ut till en jämn botten.

Grädda i 175 grader i 30-40 min, tills den blir gyllene och fast.

Under tiden kokar ni ihop tomatsåsen, och förbereder toppingen.

När botten är färdig, tar ni ut den. Lägg på tomatsåsen och toppingen. Ställ in pizzan i ugnen på 200 grader i fem minuter (tills osten smält). Ta fram och låt svalna 5 min till. 



Skär upp och njut!









torsdag 25 augusti 2011

Min första Karl-Johan!

Ursäkta den tråkiga mobilbilden, men kameran har åkt i golvet...

Kan ni tänka er! Idag när jag var i vår lilla skogsdunge med dagbarnen hittade vi en Karl-Johan! Den första i mitt liv, så detta är stort förstår ni. Här har man åkt till alla möjliga skogar och letat förgäves efter soppar i allmänhet och strävsoppar i synnerhet och så finns det en precis runt knuten.

Egentligen började det i morse då jag spontant sprang ut till dungen för att hämta en svamp, vilken som helst, att ha med på sångstunden. Jag sprang då på en grynsopp! Alltså jag visste inte direkt att det var just en grynsopp, men när jag kollade hemma i svampboken så förstod jag att det var en sådan. Och jag fann inte bara en, utan en hel massa grynsoppar! Allihopa runt skogskojan där dagbarnen brukar leka.

Så efter sångstunden gick vi dit och plockade grynsoppar. Många var tyvärr maskätna och obrukbara, men endel var fina och gick att ta med hem. Barnen tyckte det var minst lika roligt som jag. De pekade ut vilken svamp vi skulle ta, så skar jag upp den för att kolla om den var fin eller angripen. Barnen var lika spända varje gång och utropade: USCHABUSCHA! Eller: ÄCKLIG! när vi fann en ful. Och: JA! när vi fann en fin. Det var mitt i detta sökande efter fina grynsoppar som vi stötte på herr Karl-Johan. Så roligt att göra ett sådant fynd när man minst anar det.




onsdag 24 augusti 2011

Roséfisk på bladspenatbädd


Roséfisk

500 g stillahavsflundra filéer
ca 400 g färsk bladspenat
1 dl mjölk
50 g riven parmesan ost
1 msk rosépeppar
100 g svamp (gärna färsk om man har)
smör
salt, peppar

1. Riv osten och stöt rosepepparen. Blanda.
2. Vänd fisken i mjölk och sedan i ost och peppar landningen.
3. Stek fisken i smör. Salta.
4. Fördela spenaten på tallrikarna.
5. Helstekt svampen i smör. Salta och peppra.
6. Lägg upp fisk och svamp på spenatbäddarna.

Servera ev. även med ris/blomkålsris och kokt broccoli

Familjens omdömen:

makena: Jättegott och frächt!
maken: Jag tyckte det var väldigt gott! Smakar lite exklusivt sådär.
Nonno (9 år) Sådär.
Boppo: (10 år) Jag tyckte det var gott! Jag vill gärna äta det igen!
Jojjan: (6 år) Ganska gott.
Lilla L: Inte god.

Sammanfattningsvis en av de mer lyckade fiskrätterna här hemma. Fisk brukar annars inte gillas alls av barnen. Om det inte är lax vill säga. Och när Jojjan säger att det är ganska gott, ska man veta att det är ett högt betyg för att komma från henne. Hon "hatar" i princip all mat man serverar...

Smaklig måltid!




Apropå mat...

Lilla L: Vad blir det för mat?

Jag: Flygande Jakob och ris

Lilla L: JAG VILL INTE HA FLYGANDE RIS!!!

tisdag 23 augusti 2011

Matsedel v 34

Tänkte att jag skulle börja blogga mina veckomatsedlar. Alla ska vi ju lyckas få fram mat varje dag och lite inspiration är aldrig fel. Själv äter jag LCHF-kost (i stort sett). Jag gör dock så att jag oftast lagar vanlig mat till hela familjen och LCHF-anpassar till mig. Jag lägger därför till min LCHF-varianten i matsedeln. Om du önskar recept på någon rätt, så bara säg till i kommentaren. Då försöker jag lägga upp receptet så fort som möjligt! Tanken är att jag så småningom ska ha gjort inlägg av alla recept, så att de blir klickbara direkt i matsedeln. Men det kommer eftersom jag hinner.

Här kommer veckans matsedel:

Måndag: Gulaschsoppa (smörgås och standard mjölk)
LCHF variant: byt ut potatisen i soppan mot zuccini, ta en finncrisp med bregott och fet ost i stälet för mjuk smörgås) Familjen gillar dock inte zuccini i soppan, så då kompromissar jag och äter potatis jag med. Man får inte göra det för svårt för sig.

Tisdag: Flygande Jakob (ris, en blandad sallad)
LCHF variant: byt ut riset mot blomkålsris)

Onsdag: Roséfisk (ris, kokt broccoli)
LCHF variant: blomkålsris istället för ris)

Torsdag: Indisk färsrätt (blandad sallad)
LCHF variant: Ta undan köttfärsen innan riset blandas i och ta en stor klick crème fraich till istället.

Fredag: LCHF pizza!

Lördag: Fläskfiléspett (blandad sallad, morotsstavar)

Söndag: Citronkyckling med pasta (blandad sallad)
LCHF variant: Skippa pastan och ta bara sallad och en klick cremefraiche till.

I salladerna lägger jag i lite olika beroende på vad som finns hemma. T ex: Isbergsallad, ruccola sallad, bladspenat, tomater, rädisor, paprika, riven morot, avocado, röd lök, frukt o dyl.






lördag 20 augusti 2011

Varför sjal är bättre än Baby Björn



Jag råkade slänga ur mig på facebook att sjal är bättre än Baby Björn. Då blev jag genast utmanad att förklara varför. Jag tänkte då passa på att svara här, där fler kan läsa mina högst viktiga åsikter i denna fråga (obs ironi!).

För er av mina läsare som inte följt mig så länge, kan jag som bakgrundsinformation berätta att jag burit två av mina fyra barn i sjal. De två första bars i ovan nämnda Baby Björn. Jag har därför god erfarenhet av dessa båda typer av bärhjälpmedel och kommer här nedan att beskriva hur bärande sett ut med de fyra barnen och vilka skillnader jag upplevt.

När min förstfödde kom till världen för snart elva år sedan hade jag aldrig ens hört talas om sjal. Vi gjorde då som "alla andra" och köpte en Baby Björn som komplement till vagnen. Jag tyckte det gick ganska bra att bära min son i denna de första månaderna. Han bars dock bara om det var absolut nödvändigt, då jag tyckte det var bökigt att sätta i honom och han skrek alltid tills jag var klar. En lite jobbig och stressande procedur varje gång alltså. Men när han väl satt där var jag ju glad att få händerna fria och kunna laga mat eller vad det var jag behövde göra. Visst var det lite bökigt att ha honom framför mig i selen, men jag visste ju inget annat. 

När han började bli framåt 5 månader blev han för tung (han var en liten nätt bebis som låg två kurvor under normalkurvan) för mig att bära i selen. Jag fick ont i axlar och i ryggen av att bära honom bara korta stunder. Han bars därför från den åldern enbart av pappan vid enstaka tillfällen. Ganska snart tyckte dock även han att det blev för tungt och obekvämt. Bärselen lades därför undan och användes inte mer för den gången. De gånger sonen behövde bäras fick han åka på höften eller bäras i famnen. Eftersom detta ju är rätt besvärligt försökte vi såklart få honom att vilja vara i vagnen eller på golvet så mycket som möjligt.

Efter ett och ett halvt år kom lillebror. Han var en lite "tjockare klump" och bars ytterst sporadiskt i Baby Björnen. Jag hade ju mina onda axlar och ömma rygg i gott minne sedan förra gången. Famn, vagn eller golv var vad som gällde med honom alltså. Han bars inte allt för mycket och var nöjd med det.

Så kom då vår första dotter. Våra söner hade varit rätt nöjda med att bara bäras då och då, men detta gällde inte alls vår dotter! Till att börja med hade hon kolik och bars en period nästan dygnet runt. Bärselen hatade hon, så det var uteslutande famnen som gällde. Selen såldes därför på Tradera tämligen omgående. Vi bar och bar och bar. När hon blev så stor att hon satt på höften hade jag henne där nästan för jämnan. Ont i rygg och leder fick man så klart, men hon skrek eller gnällde om hon inte blev buren, så det var bara att härda ut.

När hon var tio månader (och tung som ett åbäke att bära runt på) råkade jag hamna på någon sida på nätet som handlade om bärsjalar. Jag läste och läste och sög i mig varenda ord! Och en liten, liten strimma av ljus började lysa i min mörka tunnel av evigt släpande på en tung bebis. Jag hittade en sida som beskrev hur man knyter en sjal och började genast öva där framför datorn med ett itu rivet lakan och en stor nalle. Ja, jag var desperat!!

Inte långt därefter hade jag både blivit medlem på en sjalsajt, köpt min första sjal och börjat bära min dotter i denna. Vilken befrielse!! Jag kunde nu sätta mitt gnälliga, skrikiga barn i sjal på ryggen och hon blev nöjd och lugn som en filbunke. Jag fick händerna fria för annat och slapp göra allt med en hand och sned rygg. I stället för frustration började jag nu också känna kärleksfulla och ömma känslor för mitt barn. Att ha henne nära på detta harmoniska sätt var enormt välgörande för oss båda! Jag fortsatte sedan att bära henne upp till ungefär tre års ålder. Ju större hon blev, ju mer sällan blev det så klart. Detta ständiga bärande avtog efter hon blivit ungefär 1,5 år. Men även efter det var det praktiskt och mysigt att kunna sätta upp henne på ryggen när hon var lite trött eller behövande. När hon var sjuk var det en fantastisk tillgång att kunna bära henne mycket utan att det blev jobbigt.

Till sist kom så vår fjärde dotter. Vid det laget visste jag så mycket om sjalar att jag självklart började bära henne från hennes första dag! Jag hade med mig en trikåsjal till BB. Sen satt hon i denna trikåsjal nästan jämt. Inte för att hon var gnällig eller skrikig, utan för att jag själv ville det. Det var så fantastiskt mysigt att jag inte kan beskriva det med ord. Ska aldrig glömma de där första dagarna då jag bar henne hud mot hud i sjalen och vi bara satt i en fåtölj och knöt an till varandra på ett sätt som var helt fantastiskt!  Första halvåret använde jag sällan vagn. Jag bara tog med sjalen i väskan och hade henne i den överallt. Praktiskt och otroligt härligt! Jag känner mig väldigt färdig med barn nu. Men när jag tänker på hur underbart det är att bära sin nyfödda, kan jag nästan önska en till. Men bara nästan!

Bara genom att läsa dessa små berättelser ser ni ju själva vilka fördelar det är att bära i sjal jämfört med Baby Björn. Men för tydlighetens skull (och för att jag går igång så när det handlar om detta ämne) ska jag även lista upp dem här nedan.

1. I en sjal blir det inte jobbigt att bära! Som ni sett ovan bar jag min dotter ända upp till tre års ålder i sjal, medan jag inte orkade bära min son längre än till fem månader. Vad beror nu detta på? Jo i sjal bär man rätt helt enkelt. Man bär helt nära kroppen och tyngden sprids genom sjalen jämnt ut över hela kroppen. Det känns därför inte tungt och axlarna behöver inte ta hela smällen som vid bärsele. Man bär ergonomiskt som det så fint heter.

2. Barnet sitter ergonomiskt rätt i en sjal. Det sitter själv på ett naturligt sätt i sjalen och får nyttig träning i olika muskelgrupper. I en Baby Björn hänger barnet bara rätt upp och ner helt passivt. Det är inte farligt vad jag vet att bära i Baby Björn, men det är tveklöst bättre för barnet att bäras i sjal fysiskt och motoriskt sett.

3. Barnet får mer närhet i en sjal. På grund av att det är så lätt och mysigt att bära i sjal, bär man som förälder mycket mer än man annars skulle ha gjort (detta är i alla fall våra erfarenheter). Att små barn behöver mycket närhet är ju ingen nyhet för de flesta och i en sjal får bebisen/barnet massor av denna livsviktiga vara. Även föräldern får en massa "må-bra-hormoner" av att vara så nära sitt barn. Man bär inte längre bara när barnen kräver det, utan man bär mycket mer och barnet får tanka massor av närhet. Inte bara nätt och jämt så det klarar sig. Visst kan man gosa mycket utan sjal med, men det blir inte praktiskt möjligt om man har flera andra barn som jag haft.

4.  Med en sjal blir det mer praktiskt även när man lämnar hemmet. En sjal är i förhållnde till en sele lätt och smidiga att ta med sig i väskan. Detta gäller i synnerhet trikåsjalar som är väldigt tunna och lätta. Eftersom det är så lätt att bära struntar en del sjalbärare till och med i vagn och slipper då också hela biten med att släpa vagnar i och ur bilar eller ut och in ur bussar. Är det snömodd kan man ta en promenad med bebisen i sjalen och slipper släpa och kämpa med en vagn som knappt kommer fram i snön. Har man två små barn, kan man strunta i dubbelvagn och ha det större barnet i sittvagn, medan det lilla sitter i  sjal.

5. Sjal är mycket snyggare! Själv tycker jag i alla fall att en sele är rätt ful. Sjalar finns i alla färger och mönster. Man kan ha flera olika att matcha med olika kläder och bärandet blir en kul grej utöver att det är  så praktiskt. Man kan även sy egna sjalar och ergonomiska bärselar för en billig penning om man är lite smart. Själv köpte jag t ex en lång gardin i ett snyggt, grönt lyxigt tyg för 20 kr på Emmaus och sydde en sjal som jag sedan hade användning av i flera år. Många kommenterade dessutom hur snygg den var!

Ja jag skulle kunna fortsätta som ni nog vid detta laget förstått. Men jag ska bespara er. Nu tror jag i alla fall att jag på ett tydligt och uttömmande sätt förklarat varför jag tycker att sjal är så mycket bättre än Baby Björn!

För den intresserade har jag här gjort en egen liten knytskola.

Over and out!







fredag 19 augusti 2011

Jag blev visst narrad

Detta är lite pinsamt, men jag har nu insett att det inte var kantareller jag hittade. Det var narrkantareller. Åtminstone tror jag det. För igår var jag åter ute i skogen och plockade svamp med min son. Vi hittade då likadana, brandgula, små "kantareller". När jag nu har studerat dem närmare i en bok, har jag dock insett att det var narrkantareller vi hittat. Så de kan gå. Men jag är nybörjare på det här med svamp och jag ser det nu som att jag lärt mig något. Nästa gång jag stöter på herr narrkantarell, får han stå där med lång näsa. För då tänker jag bara visslande gå förbi, utan att narras att plocka upp honom och lägga honom på min smörgås. Rätt åt den lurifaxen tycker jag!

torsdag 18 augusti 2011

En trött kväll vändes till kantarellycka


Igår efter middagen kände jag mig kopiöst trött! Men samtidigt kändes det riskabelt att gå och lägga sig en stund halv sju på kvällen. Risken för att inte kunna somna sen för natten blir ju då överhängande. Så vad gör man då?

Jo, om man är som jag så går man ut i skogen. Skogen är en av mina favoritplatser här på jorden och där blir jag lugn och glad. Jag tog med mig en hink igen och tänkte liksom dagen innan att jag skulle leta efter svamp och plocka lingon. Denna kväll fick jag dock för mig att prova en annan skog där jag vet att det brukar finnas svamp. De flesta för mig okända, men ändå. Det är en blandskog med många olika sorters träd och jag har lärt mig att det då också finns många olika sorters svamp. Tänkte att då borde det finnas chans att hitta någon jag känner till med.

Cyklade in i skogen och parkerade en bit in. Sen hann jag inte gå många meter förrän jag fick syn på de första svamparna. De såg maskätna ut och var okända för mig så jag gick vidare. Strövade omkring lite och hittade några andra svampar som jag tror kan ha varit någon slags soppar och senare hittade jag en svamp som växte på ett träd. Brydde mig inte så mycket om att jag inte kunde ta hem och äta dem (skulle aldrig våga om jag inte vet med all säkerhet vad det är), utan tyckte det bara var härligt att vara där och leta efter fynd. Användbara eller inte.

När jag sen kände mig nöjd med mitt strosande i skogen, började jag gå tillbaka mot cykeln. Det var då det hände! Plötsligt lyste något gult mot mig från marken. Jag tänkte först inte närmare på vad det kunde vara, men så slog det mig. Det måste ju vara kantareller! Jag har inte haft lyckan att hitta så mycket vanliga kantareller tidigare, så därför fattade jag inte direkt. Men när jag fattade, kände jag en barnslig lycka inom mig. Ungefär samma känsla som den gången i sjuårsåldern då jag hittade ett helt dike fullt av vårens första tussilago. Kantarellerna var små och oansenliga, men jag plockade ändå lyriskt och la i min hink. Studsade sen mer eller mindre den sista biten till cykeln och trampade hem glad i hågen.

En stund senare drack så jag och min man vårt kvällste som vi vanligen gör. Men denna kväll kändes det extralyxigt då jag (maken lät mig beredvilligt få alla kantarellerna med motiveringen att han ändå inte skulle känna någon smak, så förkyld som han är) kunde ha smörstekta kantareller på min Finncrisp skiva! Ett lyckligt slut på en kväll som först bara såg trött och eländig ut.





tisdag 16 augusti 2011

Lingonlycka i svampskogen



En fin sommarkväll. Solen värmer faktisk och luften känns härlig och skön. Jag hoppar i mina sandaler och sätter mig på cykeln. Trampar sedan iväg mot skogen och till ett av mina trattkantarellställen. En urdiskad yogurthink dinglar på styret. Jag tänker att kanske, kanske har de små härliga hunnit titta upp trots att vi bara hunnit till mitten av augusti. Det är en härlig kväll och jag njuter storligen där jag susar fram på min cykel genom samhället.

Framme vid skogen parkerar jag cykeln vid skogsbrynet. Jag tar med mig hinken och kliver in i skogen. Hukande går jag sedan sakta runt och studerar marken noga. Jag går till det ställe där det ifjol växte massor av trattkantareller, men inte en enda liten rackare får jag syn på. Jag är väl för tidigt ute då tänker jag.

Men trots utebliven svamplycka behöver jag inte gå (eller cykla var det ju jag gjorde) tomhänt hem denna kväll. För när jag går där och spanar efter svamp, ser jag att lingonriset dignar av stora röda bär. Jag börjar så plocka lingon istället!  Tänker att finns det mot förmodan trattkantareller ändå, finner jag dem säkert medan jag plockar lingonen. Ingen idé att ödsla tid på att bara stirra på marken om man kan få med sig bär under tiden menar jag.En halv liter får jag ihop på bara en liten stund.

Så fantastiskt det är. Nu när blåbären gjort sitt för i år, tar lingon vid i deras ställe. Och även fast jag inte hittade någon svamp idag, så vet jag att de kommer. Många härliga höstveckor ligger framför då skogen klär upp sig i sina vackraste kläder och bjuder in till fest. Svampar i alla de färger, former och storlekar bjuder den ut och vi får alla komma och plocka av läckerheterna alldeles gratis. Själv är jag dock ingen svampexpert. Men trattkantarell och taggsvamp känner jag igen och dessa ska jag ut och leta efter i skog och mark i höst.

Men innan den tiden är här kan jag nu som sagt fylla min hink med lingon. Av dem kan jag sedan koka lingonsylt och den kan mina goa ungar ha på gröten innan de beger sig till skolan om morgnarna. En härlig tid ligger framför!

måndag 15 augusti 2011

Mina dagliga listor


Nu var det länge sedan jag skrev något inlägg om att organisera vardagen. Det beror helt enkelt på att alla rutiner (av olika anledningar) länge gått på sparlåga.

Men nu lagom till terminsstart känner jag inspiration för att organisera upp vår tillvaro igen! Kvällarna blir mörkare och jag är inne på min sista lediga vecka innan hösten dra igång på allvar. Fotbollsträningarna har redan börjat. Nästa vecka kommer också läxor, veckobrev och så småningom tider för utvecklingssamtal och föräldramöten. Mina söta dagbarn kommer åter att knacka på dörren om morgnarna. Matplanering, tvätt och städ blir i denna karusell ytterst viktiga att ha ordning på för att allt ska rulla på smidigt och harmoniskt. Något som är väldigt viktigt för mig!



Ett av de verktyg jag använder mig av i detta syfte är listor. Jag har en rosa skrivbok liggande i köket, och i den skriver jag varje dag upp vad jag ska göra. Jag följer Flyladys koncept för att hålla ordning på hemmet och hennes dagliga rutiner skriver jag upp i min rosa skrivbok. Listan hjälper mig att komma ihåg vad jag ska göra och det är en skön tillfredsställelse att sedan bocka av punkt för punkt. Mer om vad jag sätter upp på min lista kan du läsa här.

Men dessa listor är också en ovärderlig hjälp när jag är trött och inte orkar hålla igång med alla de vanliga rutinerna. Sådana dagar ser jag mig runt och skriver bara upp det allra nödvändigaste för att inte vantrivas totalt. Det kan  t ex vara: plocka upp i hallen 5 minuter, diska, hitta på lunch, bädda sängarna, plocka upp kläder från golvet o dyl. Sen kan jag lugnt luta mig tillbaka, kanske ta en kopp te och ta en punkt då och då, allteftersom jag känner att jag orkar. Dessa listor hjälper mig sådana dagar att inte bli frustrerad över stök som känns jobbigt att ta tag i. Samtidigt hjälper de mig att i alla fall göra något. Ofta är det också så, att bara jag börjar med en punkt,  får jag energi att ta en eller flera punkter till på en gång. Jag har lurat mig själv att få saker gjort på detta sätt många gånger.

Det var lite om mina listor det. Nu ska jag ta en kopp te och umgås lite med min sjuke man innan det är dax att sova. Ha en skön kväll. Det som nu är kvar av den.














lördag 13 augusti 2011

Kommer ut ur garderoben...

Nej, nu kan jag inte låta bli att berätta det längre. Jag drömmer om att bli författare! Så nu var det sagt. Det var ju inte så farligt ändå.

Så här är det. Jag har väl i hela mitt liv haft en diffus dröm om att bli författare, men aldrig på riktigt liksom. Jag skrev redan som barn egna böcker på pappas skrivmaskin och band in dem i kartong. Illustrationerna ritade jag själv. Sen har jag genom hela skolåren skrivit i olika former. Jag älskade förstås friskrivningstimmarna och fyllde min lilla skrivbok med berättelser. Hemma skrev jag dagbok. Har alltid haft ett behov av att uttrycka mig i skrift. Jag skrev även dikter och egna sånger (musik är ett annat intresse). Och så där har det hållit på.

Så började jag då blogga för några år sedan. Det blev det nya sättet att få uttrycka sig med ord och bokstäver. Många har frågat mig hur jag har tid att blogga med fyra barn omkring mig? Men svaret är att skrivandet har varit min avkoppling. Jag blir lugn och lycklig av att skriva helt enkelt. Andra tittar kanske på TV eller målar om sovrummet. Jag skriver.

Så hände det otroliga i början av sommaren. Jag satt och körde hem från mina svärföräldrar. Maken sov bredvid mig och barnen sov i baksätet. Jag satt och hade rätt så tråkigt. Så kom det över mig ett starkt begär efter att skriva en bok! Bara sådär visste jag helt plötsligt att det är detta jag ska göra. Så kom det bara för mig att jag skulle börja fantisera ihop en berättelse i huvudet på en gång. Och tankarna började vandra och fantisera där jag körde fram i försommarnatten. Innan vi var hemma hade jag ett helt koncept klart för mig! Jag visste precis vad boken (eller faktiskt böckerna) skulle handla om. De stora dragen hade jag helt klart för mig och jag var rusig av lycka! Tänk. Jag ska skriva en bok!

Under sommaren har jag sedan jobbat med denna bok. De första två kapitlen lät sig skrivas tämligen lättvindigt och jag tänkte, detta har jag klart på några veckor. Men sen har jag insett att så inte kommer att bli fallet. Det kommer att ta sin runda lilla tid innan denna bok blir klar. Men det gör inget alls. Det är så härligt att skriva och att gå och suga på den här karamellen. Successivt växer berättelsen fram och jag lär mig mer om den hela tiden. En härlig process!

Så om det blir lite glesare mellan blogginläggen vet ni varför. Då sitter jag helt enkelt och skriver på min bok istället. Jag ska dock göra mitt bästa för att även hålla bloggen levande. Det är ju roligt det med. Fast på ett annat vis!

Så nu har jag kommit ut ur garderoben. Det var rätt så befriande faktiskt! På återseende.


fredag 12 augusti 2011

Augustimorgon med brödbak och rävbesök

Idag fick jag en riktig dröm morgon. Jag steg upp kvart över sju och gick direkt till det soliga köket och satte en deg. Alla barnen sov fortfarande. Medan degen sedan jäste gick jag ut i den soliga, men kyliga augustimorgonen. Andades djupt och drog in den friska luften. Med ett leende på läpparna gick jag, eller rättare sagt; skuttade jag sedan ner till åkern med Tidebönboken i högsta hugg. Jag blev lite blöt om fötterna i det daggvåta höga gräset, men det störde mig inte alls.

Väl nere vid åkern, ställde jag mig sedan på min favoritsten och började sjunga till Gud. Efter en liten stund hörde jag ett prasslande i skogsbrynet bakom mig. Jag vänder mig om och får se vem som kommit på besök. Det var en räv minsann! Han undrade väl vem det var som stod där och sjöng för full hals denna arla morgon. Bara några meter ifrån mig stod han. Har aldrig sett en räv på så nära håll förut. Härlig upplevelse. Ganska kvickt vände han sedan om och försvann in i skogen igen. Jag stannade kvar en stund till i stillheten och ljuvligheten.

När sedan timern på mobilen ringde i min ficka, vände jag åter hemåt. Det var nu dax att baka ut rågbullsdegen som stått på jäsning. Min dotter Jojjan hade nu vaknat. Sida vid sida stod vi vid köksbänken och rullade rågbullarna tillsammans. Jag visade hur hon skulle ta mjöl på händerna och trycka handflatorna hårt mot degklumpen och rulla. När alla bullarna var rullade, skuttade den lilla morgonpigga glatt iväg. Jag började sätta fram frukost till alla barnen som nu hunnit vakna en efter en, och kände att detta var en sällsamt härlig morgon!

En härlig dag önskar jag nu er alla! Lev väl!

måndag 8 augusti 2011

Det finns så många sköna människor

Sitter nu här, just hemkommen från "Sverigeresan". Finns massor att berätta, men det bestående intrycket är; det finns så många sköna människor där ute. Var och en med sin egen historia. Var och en med ett hjärta som längtar. Var och en med en själ i behov av kärlek. Jag har fått förmånen att möta flera av dem under vår resa genom Sverige.

Låt mig få berätta om Fritz. Vi var i Umeå. Konsertteamet spelade och andra stod och bjöd förbipasserande på kaffe. Själv tog jag någon gång under de timmar konserten pågick en liten promenad med min man. Jag var frusen och trött i det bedrövliga regnet och behövde nu lite värme och vila. Vi tog med oss varsin kopp kaffe och gick in i ett köpcentrum. Mitt inne i vimlet av människor fann vi en sittplats. Det var där vi också fann Fritz. Han satt där och makade så vänligt på sig för att vi skulle få plats. Jag tackade för det och började sedan spontant småprata om regnet och det kyliga vädret. Vi berättade att vi hörde till dem som spelade längre upp på gatan och då berättade han att där hade han gått förbi. Sången var både fin och seriös enligt honom. Sen fick vi det finaste samtal med denna fina, fina man. Fritz blev så glad av att få prata med oss. Han började berätta om sin barndom. Om hur han som nioåring fått böja arbeta som getare. Det vill säga valla kor ute i skogen från tidiga morgon och fram till kvällen. Han berättade om hur han upplevt det svårt att ensam gå med korna hela dagarna ute i skogen och hur han om kvällarna fått sova hos olika familjer i byn. En getarpojke gick nämligen runt från hus till hus i byn och vallade gårdens kor. Han tyckte väl själv att han åtminstone kunde fått sova hemma hos sin mamma. Men seden var sådan och då var det bara så. Om detta och mycket annat berättade han. Hela tiden med glimten i ögat och ett vänligt leende på läpparna. 81 år gammal var han. När han berättade det reste han sig stolt upp och visade hur reslig och frisk han fortfarande var, trots sin höga ålder. Han berättade också stolt att han jobbat som hårmodell under flera år och strök över sitt tjocka gråvita hår som hade ett fint fall över pannan. Han var så nöjd med att få gratis klippning och frisöreleverna var så nöjda med en frivillig modell att träna på.

Under samtalets gång kom vi också in på Gud. Han ville gärna tro på Gud sa han. Men han kunde inte. För hans del, behövde han något slags bevis för Guds existens för att kunna tro. Men han sa också att det vore skönt att ha en tro på Gud. Det skulle ju bli en trygghet i tillvaron på något sätt menade han. 

Samtalet gick vidare om vilka arbeten han haft. Om hur han hade det nu och små historier om olika personer han brukar träffa på vårdhemmet där han få mat varje dag. Det var så härligt att prata med denna fina lilla man. Det gjorde mig glad och det var tydligt att detta samtal även gjorde hans dag! Tillslut var vi tvungna att gå.  Men innan vi gick frågade vi om vi fick be en kort bön för honom. Han tackade ja till det. Jag tog då hans hand och så bad vi en enkel bön om att det skulle gå bra för honom i fortsättningen och att han också skulle få det där beviset han behövde så att han  kunde få en tro på Gud. När vi avslutat bönen tackade han hjärtligt, tydligt berörd och sa att det var en riktigt bra bön vi bett. När vi sen gick, vinkade han glatt och jag kände mig alldeles varm i hjärtat av detta möte. Fritz finns nu på min bönelista. Jag ber att han ska finna orsak att tro och är övertygad om att han också kommer att finna Gud. 

Detta var bara ett av alla de samtal jag haft under resans gång. Jag har mött vitt skilda livberättelser och jag har fascinerats över hur många fina människor det finns där ute. Många med trasiga hjärtan också. Människor är så intressanta. Bara man skrapar lite på ytan finns där massor av berättelser och livsöden. Min högsta önskan är att alla dessa ska få möta den kärlek jag mött.


lördag 6 augusti 2011

Jag turné - bloggar

Denna vecka har det heller inte funnits mycket tid för bloggande. Jag är nämligen ute på en Sverigeturné med 100 ungdomar. Jag har i alla all hunnit med att göra ett inlägg på vår kyrkas ungdomsblogg. Här kan du läsa det.

söndag 31 juli 2011

Den är som elektricitet, den håller saker igång


Sitter ute på altanen intill några lila blommande skönheter som jag inte vet namnet på, trots att de växer intill mitt hus. Kvällssolen värmer skönt och mina trötta ben får vila mot pumpen till poolen. Jag sitter där och läser min nya roman; Niceville som jag hittade på loppis här om dagen. Ett riktigt fynd både vad gäller pris och innehåll må jag säga! I alla fall. När jag så sitter där och läser och myser (för det är en riktigt sådan där varm och härlig bok) poppar det plötsligt upp ett citat om bön bara sådär:

"Men problemet är att om jag börjar be för miss Skeeter så vet jag att samtalet kommer att fortsätta nästa gång som vi ses. Och nästa och nästa. För det är vad bönen gör. Den är som elektricitet, den håller saker igång"


Tyckte det var så klockrent så jag bara var tvungen att skutta till datorn och dela med mig. Och nu var det gjort. Så. Nu ska jag fortsätta där jag var i boken innan solen försvinner. Ha en fin kväll alla fina bloggläsare!

lördag 30 juli 2011

Vad bön betyder för mig

Varje morgon (eller snarare förmiddag ibland nu under semestern) söker jag upp en stilla plats i naturen. Oftast går jag ner till åkern eller så sätter jag mig på en sten i skogen. Med mig har jag tidebönsboken. När jag så funnit mig min stilla plats slår jag upp morgonbönen för den aktuella dagen. Varje bön börjar så här:

"Herre öppna min mun till ditt lov
så vill jag förkunna din ära
Gud kom till min räddning
Herre skynda till min hjälp"

Dessa ord ber jag från hjärtat medan jag blickar upp mot skyn. Jag är fast övertygad om att Gud hör mig och är nära mig. Dessa ord hjälper mig också att be oavsett hur jag känner mig. Jag kanske inte alls känner för att be. Jag kanske känner mig trött, arg och irriterad eller allmänt ur form av någon anledning. Men när jag ber dessa ord: 

"Herre öppna min mun till ditt lov, så vill jag förkunna din ära"

..ber jag Gud om hjälp att komma nära honom. Det blir alltså hans förtjänst alltihop. Själv har jag ju inte mycket att komma med. Men när jag ber dessa ord fylls jag alltid (och jag menar alltid), av ett lugn och en frid. Min själ stillar sig och jag kan sedan fortsätta att sjunga hymnen som hör till och de följande skrivna bönerna i frid. Hela tiden ber jag dem direkt till Gud som om han stod bredvid mig. Och oavsett i vilket själsligt tillstånd jag varit när jag först började, går jag sedan alltid hem uppfylld och glad. Jag har fyllts med Guds eviga frid och fått hans eviga perspektiv på min dag. Oro och bekymmer har jag fått lägga i hans hand. Jag har fått styrka för allt dagen kommer att innebära och jag har fått lyfta upp familjemedlemar, släktingar och andra människor som jag tänker på i bön inför honom. Det fyller mig mig med en sådan trygghet och förtröstan som är svårt att beskriva i ord. 

Dessa bönestunder betyder allt för mig! Under hela dagen sedan har jag denna förnimmelse av att Gud är nära och med mig i allt jag gör. Då och då under dagen småpratar jag så också med Gud om stort och smått. Det är så fantastiskt att ha denna förmån. Att ha denna Gudomliga vän. Hur skulle jag klara mig utan Honom?

onsdag 27 juli 2011

Full fart på konferens, men lite tid för bloggande

Hej alla kära bloggläsare! Ja, jag ser att ni är här och kikar in och det gläder mig. Vill bara titta in här en snabbis för att tala om varför det är lite dåligt med blogginlägg just nu. Det är nämligen så, att denna vecka pågår en stor konferens i vår kyrka. Den kallas "Europakonferensen" men skulle lika gärna kunna heta "världskonferensen", då det kommer flera 1000 besökare från hela världen. Jag och barnen är där hela dagarna och då finns inte mycket tid och ork kvar till bloggande på kvällen. Men har du vägarna förbi Uppsala så titta gärna in. Finns mycket att göra för alla åldrar och det råder riktig festivalstämning.

På återseende!

söndag 24 juli 2011

Min dotters första skriftliga berättelse


Jag har i sommar fått sådan inspiration att utveckla mitt skrivande. Jag har alltid gillat att skriva, men aldrig direkt satsat på det. Så som ett första steg har jag nu börjat en gratis skrivkurs på nätet. Eftersom jag då håller på med detta mitt ibland barnen, har ju de blivit nyfikna. Då har jag så klart entusiastiskt berättat! En kväll höll jag en liten spontan "skrivarskola" för de tre största och lärde dem lite grundläggande struktur för en berättelse. Alla tre var sedan fullt upptagna med att skriva sina berättelser under hela kvällen. Så härligt!

Morgonen därpå gick jag upp tidigt och trodde jag var den enda som var vaken. Men gissa vem jag fann vid köksbordet? Jo, min 6-åriga dotter Jojjan. Hon satt där så fridfullt och skrev vidare på sin berättelse!

Denna berättelse skulle jag nu vilja dela med er (jag har fått hennes tillåtelse). Jag tycker nämligen den är fantastiskt bra för att vara skriven av en tjej som inte ens börjat i förskolklass än. För er som inte kan tyda hennes text (som är fritt stavad, har vissa ord som saknar flera bokstäver och som inte har mellanrum mellan orden) skriver jag mellan varje "kapitel" på vanligt sätt.

Så här har hon skrivit:

DEVRENGONGEFLiKA
SOMHTEROSA HONSPELADEFOTBOL
HONVANSORTHONVANMED200
NÄRHONKHMOTHONPANGKAKA
EFTERPANGKAKAN
OTHONGLAS

Det var en gång en flicka som hette Rosa.
Hon spelade fotboll.
Hon vann stort. Hon vann med 20-0.
När hon kom hem, åt hon pannkaka.
Efter pannkakan åt hon glass.

DED VARENORM
FASTDÅDÖDÅDEROSA
DENochDÅSÅFIKHONENGLASTiLochNÄRHON
HADEÄTiTUPGLASEN
KOmROSASKATTochDÅ
JEDHONMJÖLKTILLKATTEN

Det var en orm.
Fast då dödade Rosa den och då så fick hon en glass till.
Och när hon hade ätit upp glassen kom Rosas katt.
Och då gav(jedde) hon mjölk till katten.

DEDVARENKATT
SOMSKULEPRISFONGA
ENROTAMENSÅ
JiKDOMPRESiSÖEREN
VÄGMENPRESiSDÅ
KOMEBiLDÅBLV
ROTANPÅKÖD

Det var en katt som skulle precis fånga en råtta.
Men så gick dom precis över en väg.
Men precis då kom en bil. Då blev råttan på körd.

Tycker det är helt underbart att få ta del av hennes allra första texter på detta sätt! Jag bara ler när jag ser stavningen på vissa ord. "GONG" t ex. Hon har tidigare frågat hur ng-ljudet stavas och lärt sig flera olika ng-stavningar. Här fick hon in rätt ng-stavning som ju är det svåra i det ordet, men så blev det ett o istället för å. Helt underbart. "PANGKAKA" tycker jag också är en helt underbar tolkning av ordet pannkaka!

Så roligt att ha en liten tjej som precis ska till att tillgodogöra sig skriftspråket! Jag har en grundskollärarutbildning i grunden och läs- och skrivinlärning var ett av mina favoritämnen under utbildningen. Nu har jag en egen liten en här hemma som älskar att experimentera med språket. Hon har f ö längtat till hösten hela sommaren. Hon ska ju börja i förskoleklass till hösten och det ser hon fram emot med enorm förväntan. Ska bli minst lika kul för mig har jag starkt på känn!

torsdag 21 juli 2011

Ett litet köttbullsknep


Idag slog jag på stort och gjorde egna köttbullar. Lilla L har vid varje måltid under de två senaste veckorna ungefär sagt att hon vill ha: KÖTTBULLAR! Så idag tänkte jag att jag gör väl köttbullar då! Slog på Alltinget på webben och satte sen igång och gjorde smet. Sen stod jag där och gjorde små köttbullar i godan ro och tyckte det hela var rätt så trevligt.

Och det var väl tur att jag tyckte det! För nu ska ni höra vad den lilla fröken L hade mage att säga nu när hon äntligen fick köttbullar.

 "Det är inte riktiga köttbullar, det är lööök i dom" 

"Jag vill ha fina runda köttbullar!"

Barn alltså! Och som inte detta var nog fyllde Jojjan i att de på IKEA är mycket godare! Och finare. Jaja. Man får inte ha för ömtåliga känslor som mor. Nonno försökte trösta mig och menade att dessa köttbullar kvalade in som köttbullar på alla punkter. De såg ut som köttbullar. De luktade som köttbullar och de smakade som köttbullar. Alltså var det köttbullar jag gjort! Jag får väl vara nöjd med det. Och inte är jag nått proffs på köttbullar, det ska erkännas. De blev både småvinda och lite brända här och var. Men goda var de. Och det är väl huvudsaken!

Ett litet köttbullsknep vill jag bara dela med mig nu också när jag ändå är igång med köttbullssnack. 


Jag har nämligen lärt mig att man kan doppa ett matskedsmått i kallt vatten och sen fylla den med köttfärssmet och knacka ut försiktigt. Då får man jämnstora köttbullar och det sägs att de ska bli runda också. Mina blir dock inte riktigt det, men det har väl med vana att göra också kan jag tro.


Smidigt värre är det i alla fall och fort och lätt går det. 

Varenda liten köttbulle försvann sen,.Det tar jag som ett gott betyg. Så det så!


tisdag 19 juli 2011

In the kladd


Lilla L är kladdig om munnen och står förnöjt och sjunger medan hon tvättar sig...


In the kladd, the kladd, the kladd. 
In the kladd, the kladd, the kladd...

Mycket charimgare och bättre än orginalet tycker åtminstone jag. Och vem fattar vad "the club" är liksom. Klart det är "in the kladd" han sjunger den där Danny!

måndag 18 juli 2011

Skattkammarön och andra litterära underverk



Jag har läst en fantastisk bok; Skattkammarön av R.L Stevenson. En riktig klassiker som jag bara inte fattar att jag har missat! Som barn tänkte jag kanske att det var en bok för pojkar och sedan jag blev vuxen, att det var en bok för barn Men så hittade jag den på loppis för ganska länge sedan och ställde den i mina pojkars bokhylla i hopp om att de skulle läsa och berikas av litteraturens rikedomar. Boken har dock fått stå orörd. Tills för en tid sedan! Då fann jag mig själv en dag desperat längtande efter en ny härlig bok att sätta tänderna i. Då, den dagen för någon vecka sedan, då biblioteket var stängt och jag hade läst ut de andra böcker jag hade hemma, då hände det sig så att jag i brist på andra alternativ gick till mina pojkars bokhylla. Tänkte att jag kanske kunde läsa någon av Narniaböckerna eller någon av de andra klassiker jag samlat åt mina kära gossar från loppisar. Då. Precis då. Föll mina ögon på denna bok; Skattkammarön. Jag tänkte att jag ger väl den en chans då. Trots att jag fortfarande såg den som en barnbok. Men så fort jag började läsa de första raderna på den första sidan, blåste alla mina falska fördomar bort sin kos. Själv satt jag kvar i lugnet som uppstod och fångades genast av det rika språket och den fantastiska skildringen. Mycket snart blev boken också så spännande att det var svårt att lägga den ifrån sig. Följden blev att jag låg och läste alldeles för länge om kvällarna och sedan drömde om pirater och sjörövarskepp hela natten lång, i bakhuvudet nynnande på: "Femton gastar på dömanskista yo ho ho och en flaska med rom.." Men det var det värt! En så fantastisk bok av världsklass är värd lite sömnbrist och mystiska drömmar.

Ett par dagar efter att jag sedan läst ut boken och fortfarande gick och kände den goda eftersmaken på tungspetsen hände något mer! Jag strosade åter omkring bland bokhyllorna på en loppis och vad skådar mina ögon?! Om inte just denna bok Skattkammarön! Men här i ett helt fantastiskt utförande, med stor text och stora målade bilder som var och en var ett konstverk i sig.


Jag blev alldeles salig och bläddrade förtjust...


...och tittade på de fantastiska illustrationerna, vissa stora som ett halvt uppslag!


Jag återupplevde boken genom bilderna och blev nästan sugen på att läsa den igen!

Som om detta sen inte var nog, hittade jag ytterligare två klassiker i samma härliga utförande;


Alice i underlandet och Pinocchio

Och kan ni fatta! Böckerna såldes rakt av för 10 kronor styck!! Jag trodde inte de var kloka men prisade i tysthet mitt sällsamma fynd!

Dessa böcker har jag nu härliga planer för. Jag ser mig själv i fotöljen bredvid den sprakande brasan med en av dessa böcker i min hand. På golvet framför brasan sitter mina fyra barn och grillar mashmallows. De grillar och mumsar medan de andäktigt lyssnar till högläsningen och då och då får titta på de fantastiska bilderna. Skattkammarön är kanske inte något för mina småtjejer än så länge, men då får vi spara den till de gånger de sover. Dessa stunder kommer garanterat förgylla många i övrigt gråa höstkvällar. Och kanske en och annan regnig sommarkväll. Jag längtar!