fredag 28 maj 2010

Sagan om det ulliga lilla fåret

Jag gillar att berätta sagor! Och då speciellt med hjälp av sk "sagopåsar". Idén har jag fått från den här inspirerande hemsidan. Och fyra olika sagopåsar har det nu hunnit bli. Det är så roligt att pyssla och knåpa ihop saker till påsarna och komma på kreativa lösningar för hur man kan göra. När jag går i secondhand affärer eller på loppisar söker jag alltid efter små djur och andra små saker som kan bli användbara i någon sagopåse.

Men det roligaste av allt är ändå när en påse är klar och jag får börja berätta sagan för alla barnen! Ögonen bokstavligen lyser på vissa och de är helt engagerade i berättelsen. En av påsarna innehåller sagan om "Vargen och de tre små grisarna" och den har blivit en stor favorit. Ett av mina dagbarn vill höra den varje gång hon kommer. Och ibland är det första hon säger när hon kommit innan för dörren; "Ska vi höra sagan om VARGEN!!" och skiner med hela ansiktet! Och nu när vi hållit på med dessa sagor under en tid har det utvecklats så att flera av barnen vill berätta själva. De ställer upp figurerna i tur och ordning och berättar fritt som de kommer ihåg. Jag har även en låda med blandade djur och figurer och den använder de och hittar på helt egna sagor. Så härligt!

Den senaste sagopåsen blev klar så sent som idag och den handlar som rubriken avslöjar om det ulliga lilla fåret. Jag hade alla djur jag behövde till sagan sedan förut, men vissa andra saker behövde jag tillverka. Stugan har jag gjort av mjölkkartong. Jag klippte först bort botten en bit upp och ställde den med öppningen neråt. Använde lite mer av paketet och klippte till tak och gavel som jag sedan tejpade fast med bred tejp. Limmade fast rött papper runt om och limmade på fönster och dörr som jag målat på vitt ritpapper . Slutligen fick stugan ett grästak gjort av en bit frotté handduk (köpt på IKEA) och jag har på känn att det så småningom kommer att börja blomstra på taket med... Gumman är gjord av två flirtkulor som jag både limmat och skruvat ihop. Målade sedan huvudet med hobbyfärg och ansiktet enkelt ritat med svart och röd penna. Kläderna är gjorda av filttyg som limmats på kroppen och armarna är piprensare som jag stuckit in på lämpligt ställe. Gumman håller i en morot gjord av en liten bit orange piprensare och lite fastlimmat grönt garn. Morotslandet är jag särskillt nöjd med. Kom på att jag som fårad jord kunde använda en liten brun ribbstickad babysocka! Sen har jag stuckit ner pyttesmå stumpar av orange piprensare (med en dutt lim på) ner i "fårorna". Blasten är återigen grönt garn som jag luckrat upp lite för rätt "lock". Lilla Lasse är en gammal dockskåps docka. Texten till sagan hittar du här. Framöver ska jag visa er även de andra sagorna och fler kommer säkert att tillverkas undan för undan också. Så har ni en massa små djur och annat jox skräpandes hemma vet ni vem som tar emot det med öppna armar! Hihi.

Trevlig helg!


tisdag 25 maj 2010

Man måste faktiskt inte bekymra sig!

Gör er inga bekymmer för något
utan låt Gud i allt få veta era önskningar
genom åkallan och bön med tacksägelse

Filipperbrevet kapitel 4 vers 6

Att göra precis tvärt om har varit så typiskt mig. Jag tänker på att ett av barnen snart fyller år. Och genast spinner hjärnan i gång. När ska vi klämma in det? Då ska det fixas mat och gott fika. Helst ska det ju vara nått coolt tema också. Och hur många var det han sa han ville bjuda? Oh hjälp! Hela klassen! Eller ett av barnen har en läkartid. Nu får jag inte glömma det! Och tänk om jag inte hittar en parkeringsplats? För det är ju alltid stört omöjligt på Akademiska och hittar man en så är den för trång för vår minibuss. Och inte brukar kortläsaren funka heller. Måste komma ihåg att skaffa mynt. Och just det. Russin att ge otåliga barn i väntrummet. Hjärnan jobbar åter för högtryck. Hittar en massa saker att resonera och fundera och bli bekymrad kring. Saker som kanske inte ens kommer att hända. Jag gör mig bekymmer. Ena dottern är så vansinnigt envis och vill gå sin egen väg. Hjälp hon är bara 5, hur blir det när hon är 15? Mamma mia! Och genast hittar åter hjärnan tusen miljoner saker att oroa sig för. Tänk om hon gör uppror. Drar till Paris med en kille när hon är 17? Skiter i skolan bara för att hon kände för det? Hjääälp! De mest horribla scenarion målas upp för mig på nolltid. Och allt hon gjorde var att vägra äta upp maten och städa sitt rum liksom. Tankarna har en tendens att sticka iväg åt alla möjliga håll och man finner sig själv i ett stressat bekymrat tillstånd gång på gång. Och man börjar tro att det är alldeles normalt att ständigt vara på jakt efter lösningar på allt och inget. Nån som känner igen sig bara en smula?

I söndags eftermiddag satt jag så i fåtöljen i vardagsrummet då jag fick ett sms i min mobil om att ladda upp inför Vårruset nästa dag. Och genast sjönk mitt hjärta. Mitt goda humör var som bortblåst och jag fann mig nedslagen för att jag inte hade någon barnvakt. Jag som så gärna ville vara med! Hjärnan tog sats och tänkte precis börja grubbla och fundera så det skulle knaka i fogarna för att om möjligt försöka pressa fram en möjlighet som jag tänkte mig kanske, kanske fanns gömd längst in i hjärnbarken. Men precis där och då hände något. Jag bara sa STOPP! Jag visste nämligen att allt funderande och resonerande bara skulle göra mig mer och mer uppgiven och modfälld och resten av dagen skulle bli förstörd till ingen nytta. I stället sa jag då till Gud: "Jag tänker inte låta hela den här dan bli förstörd pga av detta! Du vet att jag vill vara med och springa. Jag vet inte hur det ska kunna gå till. Men nu säger jag dig mitt hjärtas önskan och förtröstar på att du tar hand om och löser detta åt mig! Från och med nu är det ditt problem, inte mitt och jag ska inte ägna en sekund till åt att försöka lösa detta." Jag släppte det helt och fick åter frid i själen. Flera gånger var tankarna på väg att försöka klura på det igen, men jag avbröt dem och tvingade mig själv att inte tänka på det över huvud taget! Och jag kunde vara glad och tillfreds resten av dagen. Trygg i förvissningen om att Gud har omsorg om mig!

Nästa dag, dagen D, hade jag fortfarande ingen barnvakt. Min man kom med ett förslag som lät hoppfullt men så försvann även den möjligheten. Jag höll åter på att bli nedstämd, men lyckades lyckligtvis hålla bekymret ifrån mig och lät det inte förstöra mitt humör. Lite senare skrev jag bara en kort rad på facebook om att jag inte hade någon barnvakt och gick och hoppades på ett mirakel. Dagen rullade på med barn "högt och lågt". Men så fick jag en liten lucka och gick in och kikade på facebook. Och vad skådar mitt norra öga! Bara 2 minuter tidigare har en helt otippad barnvakt; Rebecca svarat att hon och hennes man Nils kan vakta barnen. Jag bara gapade! Dessa två har aldrig varit barnvakter tidigare åt våra barn och ändå ville de nu ta hand om alla fyra som ska läggas med allt vad det innebär. Trots att jag borde ha tänkt att detta kommer aldrig att gå. Det var ju länge sedan de ens träffade barnen. Så reagerade jag tvärt om med enorm glädje och insåg att detta var Guds sätt att svar på min bön! Och Rebecca och Nils kom. De tre största barnen vart genast kompisar med dem. Liva var visserligen lite blyg i början, men med en glass i hand och Bolibompa på TV gick sedan även hon med på att lämnas i dessa två för henne okända människors vård. Och jag kunde glatt åka iväg till mitt lopp och gemenskapen med härliga människor. Kände mig inte det minsta orolig för hur det skulle gå. Och det hade gått hur bra som helst visade det sig sen! Ingen hade varit ledsen och alla hade somnat snabbt och lätt och Nils och Rebecca tyckte att allt gått långt över deras förväntan. Jag kände det som att Gud gett mig en present! Och jag blev så uppfylld av tacksamhet över hans stora omsorg. När jag valde att göra som det stod i det där bibelordet; "Gör er inga bekymmer för något, utan låt i allt era önskningar bli kunniga inför Gud..." var han genast där och visade att han inte gör mig besviken. Jag lärde mig verkligen något igår. När jag åkte in mot stan fick jag nämligen åter anledning att börja bekymra mig. Jag var nämligen sent ute. En av de andra tjejerna hade min nummerlapp och jag hade glömt min mobil hemma!! All anledning till panik alltså. Men återigen vägrade jag börja oroa mig. Jag lade det hela i Guds händer och bad honom om att allt ändå skulle lösa sig och att det skulle bli en lyckad kväll. Och jag kände mig glad och tillfreds trots att jag borde ha irrat runt bland alla dessa tusen människor i panik. Jag hittade visserligen inte hon som hade nummerlappen, men däremot ett par andra tjejer ur samma lag. De kunde peka ut vart vi skulle träffas efteråt för att äta picknick tillsammans, jag ställde mig med dem och jag fick springa utan lapp. Loppet kändes bara roligt och härligt att springa och sen var det mysigt att sitta ner i gröngräset och fika och prata. I bilen hem hade jag sen dessutom ett helt gäng andra trevliga tjejer att prata med. Och väl hemma fick jag härlig gemenskap med goaste Rebecca och Nils. Allt hade helt enkelt utfallit perfekt! Allt tackvare att jag på riktigt insett att allt vi har att göra är att vägra bekymra oss och istället förtrösta på Gud och be honom om att ta hand om våra bekymmer och problem. Det är så underbart att ha Gud till sin vän. Skulle inte vilja leva en dag utan honom och hans underbara kärlek och omsorg!

ps Såklart menar jag inte att vi aldrig ska lyfta ett finger och blunda för problem på ett oansvarigt sätt. Men det tror jag ni fattade. ds

lördag 22 maj 2010

Nu blir det vitt!

Jag är inte någon superfotograf, men här ser ni i alla fall lite av byrån
Idag har jag målat mest hela dagen. Jag har nämligen den senaste tiden allt mer kommit till den insikten att jag mår så bra av att ha VITT runt omkring mig. När jag besökt ljuvliga vita hem har jag bara funnit sådan ro i själen och jag har insett att så vill jag också ha! Så nu blir möbel efter möbel vitmenad i detta hem. Och redan har det blivit sådan skillnad. Vit färg på de två stora byråerna i hallen och så upp med vita gardiner. Vilken förvandling! Jag blir glad varje gång jag kommer hem eller passerar denna vita oas som finns i hemmets hjärta.

Dagens projekt var en bokhylla. Tänkte att det skulle väl gå ganska fort att måla den, men det visade sig ta större delen av dagen. Fast då har jag förstås även hunnit med att bada, äta glass och sova middag med min lilla goaste Liva. Jag stod nu ikväll ute i den ljuvligaste av sommarkvällar och målade på det andra lagret. Så underbart det är med dessa våra ljusa ljumma sommarkvällar. Jag stod där och målade och slogs med mygg. Kände doften av grönskan och hörde en och annan humla surra förbi. Man vill ju aldrig gå in! Blev inte så lite förvånad när jag var klar och insåg att klockan nästan var tio! Hyllan ska stå ute i det sk "förrådet" som nu ska bli inrett till ett stillsamt rogivande rum istället. Min älskade man är snart färdig med att byta ut golvet och sen tänker jag mig inreda ett rum där man ska kunna gömma sig ett tag när man behöver. Bara i tystnad läsa en bok eller i stillhet söka Gud. Det ska också bli en plats där nattgäster kan sova över. Jag kan förvara tyger och annat pysselmaterial där ute. Ja, jag hoppas att det blir så bra som jag tänker mig. Känns så skönt att vi äntligen tagit tag i detta. Och det känns så bra att jag äntligen kommit på att det är vitt vi ska ha. Ens hem ska ju vara en plats där man trivs och finner vila och där gäster känner värme och gemenskap. Inredning har aldrig varit ett intresse för mig. Men nu har jag funnit rätt motivation för att göra även vårt hem så som jag egentligen vill ha det.

fredag 21 maj 2010

Skinande blankt utan gift var det här!


Se så fint det blev!
Egentligen finns det ingen anledning till att använda rengörningsmedel med kemikalier och annat skumt i när man städar. Det går faktisk precis lika bra, om inte till och med bättre att använda vanliga livsmedel som man har hemma i skafferi och kylskåp. Nu vill jag dock här genast påpeka att även jag har en del icke miljövänliga medel i städskåpet, men jag försöker ändra mig och jobbar mot att städa på ett mer naturligt sätt. T ex har jag börjat använda såpa när jag torkar golv och ibland när jag städar badrummen. Luktar gott och blir rent och härligt. Såpa funkar nästan överallt!

En annan fiffig grej jag lärde mig för några år sedan är att man kan putsa diskbänken och diskhon med bakpulver (det funkar med bikarbonat också) och ättika. Då gör man bara som så att man strör ut en liten hög bakpulver (eller bikarbonat) på diskbänken. Sedan häller man på lite ättika eller ättiksprit. Då blir det en häftig reaktion. Prova får du se! Sen tar man en svamp och sprider ut det över hela diskbänken. Putsa med tidningspapper och torka sedan av med en torr trasa. Blir spegelblankt! Denna "magiska" blandning funkar även på andra ytor i köket som behöver lite mer än bara en avtorkning. På kakel i badrummet osv.

Idag blev jag så påmind om denna kur via Underbara Claras blogg. Och när jag en stund senare öppnade skåpet under diskbänken för att slänga något, insåg jag att här kunde verkligen en grovrengöring vara på sin plats! Dammsugade först upp allt löst. Försökte sedan torka med trasa, men det gav föga resultat. Fortfarande svart/grå/bruna fläckar överallt. Då gick jag istället till ett av köksskåpen och tog fram bikarbonat och ättisksprit. Strödde ut ganska rikligt med bikarbonat över det sunkiga sopskåpsgolvet och hällde sedan på ättiksprit. När det reagerat färdigt tog jag en vanlig skursvamp och torkade av. VIPS blev ytan skinande vit och ren! Inget gnuggande alls och det blev klart på ett kick! Rena mirakelkuren alltså och helt naturligt! I like!

Jag har fler sådana här fiffiga tips att dela med mig av. Så håll utkik!

Små lock med färg i

Här kommer ett litet tips när målarglädjen sätter in och det ska målas med flaskfärg. Då kan man som bilden visar använda små lock från glasburkar! De är stora nog för små barn som gillar att röra runt lite i färgen innan de fortsätter med den till papperet och så har de ju så praktiska små kanter som hindrar färgen från att åka ut på bordet. En annan fin sak med små lock är att de inte sitter ihop, så att man kan ha en färg i taget bredvid sig när man målar. Minskar på så vis den ofta överhängande risken för att klåfingriga små konstnärer ska blanda ihop alla färgerna till en enda brun sörja...

Förslagsvis kan man använda lock från tomma barnmatsburkar om man nu har en liten hemma som äter sånt. Annars går det ju såklart lika bra med vilka små lock som helst. Jag har b la använt lock från olivburken och tacosåsburken. När sen alla konstverken är klara, bara sköljer jag av locken och förvarar dem i en liten lagom stor låda tillsammans med penslarna och färgen. Redo att tas fram igen nästa gång. Visst finns det speciella färgpaletter i plast att köpa. Men har man inte det, går det precis lika bra att på detta vis återanvända små lock. Man sparar ett inköp och lite återvinning är ju heller aldrig fel. Eller hur?

tisdag 18 maj 2010

God sommar saft!


Vill bara tipsa om en god saft jag precis provat. Det är Brunneby Jordgubbssaft. Underrubrik Ren och god natursaft. Denna saft smakar JORDGUBB och är helt befriad från koncerveringsmedel och andra tillsatser. Sånt gillar jag! Så är man ingen saftmajare som kokar sin egen saft är detta ett bra alternativ för varma sommardagar tycker moa!

lördag 15 maj 2010

Avatar


Här om kvällen blev jag övertalad av min käre make att se filmen Avatar. Jag är ingen filmmänniska och är ofta rätt skeptisk till de filmförslag min man kommer med. Så också denna gång. Och ca 15 minuter in i filmen stängde jag faktiskt av. Men något fick mig att ändå ge filmen en andra chans...

Handlingen utspelar sig år 2154 på planeten Pandora. Lokalbefolkningen; Na´vi är nästan tre meter långa och har blåaktig hud med svans och åsneöron. De lever i en märklig växt och djurvärld och har en stark kontakt med sin gudom Eywa som finns i allt levande på planeten. Några vetenskapsmän har framodlat Na´vi kroppar som de kan styra med en männsklig hjärna. En grupp giriga kolonisatörer vill dock undanröja lokalbefolkningen för att kunna utvinna en mycket dyrbar mineral. Jake Sully, som styr en av avatarkropparna, anlitas av dessa för att samla värdefull information. Men ju längre Jake stannar hos stammen, ju mer involverad blir han i sin ledsagare Neytiri, hennes folk och deras andlighet. Han bestämmer sig därför att istället hjälpa Na´vi folket.

Jag lutade mig tillbaka och fann mig trots allt ryckas med i denna spektakulära storfilm. De fantastiska naturskilldringarna, flygande berg, sagodjuren och Na´vi folkets smidiga rörelser i detta storartade landskap. Jag fängslades allt mer av detta folk som lever i sådan samklang med naturen och sin gudom Eywa. I de "upplysta" människornas ögon är de mycket primitiva, men de lever i sådan förnöjsamhet och harmoni. De kallsinniga kolonisatörerna ville till en början försöka förhandla sig till den dyrbara miniralfyndigheten. Men Jake Sully, som lärt känna detta folk från insidan, inser snart att jorden inte har något som detta folk skulle vilja ha. Deras hela livsmening och glädje har de i sin gudom Eywa. De har allt de någonsin kan önska.

Plötsligt slår det mig. Detta meningsfulla önskeliv lever ju jag! Jag blev alldeles upprymd och lycklig där jag satt i soffan och åt färskpasta med kräftstjärtar. Jag har på riktigt kontakt med den Sanne Levande Guden! Eywa är uppdiktad, men min Gud finns på riktigt. Så stort!

För att komma åt fyndigheten måste Na`vi folkets heliga träd, där Eywa bor, sprängas. Men Sully förstår ju att detta skulle vara att ta deras hela liv. Vad skulle folket vilja ha i utbyte mot harmonin de känner i gemenskapen med sin gud? Jeans och Coca cola? Det blir här så tydligt hur tomma och meningslösa liv människorna egentligen lever. Slutligen bestämmer sig Jake för att förgott lämna sin jordiska kropp och för alltid bli en Na´vi. Hans sista ord till jorden blir: "Nu lämnar jag det här stället och jag kommer aldrig tillbaka". På samma sätt känner jag. Sedan jag lärt känna Gud finns det inget som är värt mer än gemenskapen med honom. Jag har Gud och då har jag allt. Inget på jorden kan jämföras med att känna hans kärleksfulla frid på insidan varje dag. Höra hans röst viska i mitt hjärta. Om jag bara kunde förklara hur han verkligen är, så är jag säker på att så många fler skulle vilja lära känna honom.

För vilken mening finns egentligen utan honom i den här världen? Jag skulle inte vilja leva en sekund utan Gud i mitt liv!

Endast hos Gud söker min själ sin ro.
från honom kommer min frälsning
Endast han är min klippa
och min frälsning,
min borg, jag skall inte vackla.

måndag 10 maj 2010

Har jag ingen bebis mer?


Hon den lilla. Hon som kom med buller och bång en regnig novemberkväll och tog oss alla med storm. Hon som suttit nära, nära i den där orange trikosjalen och kräkts på min tröja. Min lilla skrutta som hållit mig vaken om nätterna och sovit på min mage. Hon som stoppat potatis i toaletten och kastat matpure på väggarna. Finns hon inte mer?

För den lilla tjej jag har här sitter på vanlig stol och äter med gaffel. Och nåde den som föreslår en haklapp(!) När kvällen kommer springer hon själv och hämtar sitt nattlinne och hoppar glatt i säng och lägger sig till ro med en bok som hon brukar somna med på näsan. På morgonen väljer hon själv vilka kläder hon ska ha. Jajamensan och ROSA ska det va! Får hon en fläck (vilket den haklappslösa damen ofta får), hoppar hon ner från stolen och går för att ta av tröjan och informerar familjen: "Ja byta om!" I stället för att som förut tömma kökslådorna på allt innehåll hjälper hon nu mamma att röra i grytan och städa undan leksakerna. Rätt vad det är stoppar hon ner fötterna i sina rosa stövlar med hjärtan på. Drar på sig en mössa, öppnar dörren och säger: "Ja, gå ut mamma!" och så smäller dörren igen! Hon får nått större barn att lyfta upp henne på gungan, sen står hon upp på gungan, tar själv fart och gungar "snefart" mot gungan bredvid. Kaxig som få! När jag ska putta på skriker hon: "HÖÖÖGT!!" fast farten redan är så hög som det nästan går utan att hon slår runt. Och vet ni. Hon går och leker hemma hos en kompis. Inne i huset alltså. Och den här lilla mamman undrar om det går bra där inne. Knackar på och får en lugn försäkran från kompisens pappa att det går så bra så. Jaha. Vem ska jag passa nu då liksom?

Igår skulle mamma hjälpa storasyster att måla naglarna. Då skulle lilla damen förstås också ha nagellack! Rött och svart skulle det va! "Måla tåna osså!" sa hon sen med bestämd min och lilla mamman undrar nu förvirrat var hennes lilla bebis plötsligt tagit vägen?

lördag 8 maj 2010

Ett brödbak och tankar om frid


ÄNTLIGEN bakar jag bröd igen! Äntligen orkar och vill jag igen. Och det känns så härligt. Så husligt och jordnära på nått sätt. Rogivande. Med händerna i en ljummen deg är det svårt att känna sig stressad. Jag knådar och tittar ut på regnet som faller över allt det gröna som börjat spira. Och jag känner frid.

Frid är något som blivit väldigt viktigt för mig. Efter ett år av psykisk stress över min pappas situation har min kropp sagt ifrån. Jag fick hjärtklappning och tryck över bröstet. Blev känslig för ljud och allmänt ömtålig. Det har varit tungt.

Genom Guds nåd mår jag nu bra igen. Jag har pratat med kloka människor som hjälpt mig hitta vägen. Och jag åkte bort och var tyst. Helt tyst i två dagar tillsammans med en skara andra människor. Där i den tysta stillheten fanns Gud. Jag blev så stilla så jag äntligen kunde höra honom viska i mitt hjärta. Jag lärde mig lyssna inåt. För där inne i mitt hjärta bor han ju. Min Frälsare och vän. Min tröstare och hjälpare. Visst håller han hela universum i sina händer och tronar uppe i himelens gyllene salar. Men samtidigt finns han nära, nära mig. I mitt hjärta.

Han bor i stillheten. Därför har det blivit så viktigt för mig att skala bort onödiga ljud, onödigt stimmuli som bara brusar. Hela vår tillvaro är så full av ljud och intryck av alla de slag. Ibland vill jag bara stänga av. När barnen somnat tycker jag om att tända ljus. Och bara sitta där i den stilla tystnaden. Och närma mig Gud. Det är verklig vila.

Nu känner jag hur doften av nybakt bröd börjar sprida sig i köket. Idag symboliserar den doften något mer än bara bröd. Den talar om för mig att jag är tillbaka. Den talar om en mamma och ett hem i harmoni. Och det känns så gott.

Genom stillhet och förtröstan blir ni starka
Jes 30:15



fredag 7 maj 2010

Fågelskådning mitt i natten med Svergies härligaste lärargäng


Idag väckte jag mina skolbarn 03:40! Kändes som ett brott att tända lampan och börja putta lite försiktigt på dessa så ljuvt sovande barn i denna arla timma. Men idag stod det "Fågelskådning" på schemat och skoldagen började 04:00. Så det var bara att gå emot sina mjuka moderskänslor och få liv i de stackarna. När de efter ett tag motvilligt vaknade, piggnade de förvånasvärt snabbt till. De var ju spända på allt som väntade! Boppo (9) skulle cykla 5 km till utkiksplatsen, medan Nonno (7) fick åka buss. Rejäl frukost med ägg, mackor, yogurt och banan fanns med i ryggsäcken. Liksom extra sockar och kikare. Och en hel del fjärilar verkade det finnas med i magen också. Sen åkte de iväg. Fulla av spänning och förväntan.

Själv hade jag gärna åkt med! Dessa tidiga ljusa vårmorgnar är ju som magiska. När jag stack ut näsan för att vinka adjö kom jag genast att minnas de många sommarnätter i midnattsolens Norrland som jag upplevde som tonåring. Vi brukade vara uppe hela nätterna. Spelade volleyboll på stranden, grillade i skogen och solen hann knappast ens gå ner innan den redan var uppe igen. Magiskt! Men eftersom en arbetsdag med barn och dagbarn väntade höll jag mig själv i tyglarna och försökte bli sömnig igen med lite meditativ tvättvikning i gryningen. Sömnigheten hade dock svårt att infinna sig, trots ytterligare hjälp på traven med varm choklad och macka i skenet av stearinljus med maken som sällskap. Men när klockan passerat 5-snåret tror jag ändå jag slocknade tillslut, medan de allt suddigare tankarna kretsade runt mina pojkar som cyklade och kikade på fåglar där ute i den kyliga majnatten.

Kylan till trots hade allt ändå gått bra visade det sig sedan vid 8-tiden när de två tappra fågelskådarna kom hem. Nonno hade visserligen frusit en del. Men en tipspromenad hade tydligen rått bot på detta. Boppo som innan varit lite orolig för att orka cykla så tidigt, sa att det bara varit roligt. Faktiskt mycket roligare än han trott. Han meddelade sedan stolt att han sett 58 fiskmåsar, 3 kråkor, en gråsparv samt en rödhake! Och han verkade synnerligen nöjd med denna sin "skörd" av skådade fåglar. Nonno hade även han sett några fåglar, men det roligaste för honom hade varit tipspromenaden. Ja, det var två nöjda och rödkindade pojkar den ömma modern fick hem på morgonkvisten. Och trots en hel del tecken på trötthet under dagen tycker hon ändå detta var en riktigt rolig idé från skolans sida. Man kan ju tycka att det är alldeles galet att rycka upp en massa (ganska små) skolbarn mitt i natten för att ge sig ut och se på fåglar. Och cykla en mil dessutom. Men tänk vilka roliga minnen för livet denna underbara lärarkår skapar för barnen! I April sov de (lärarna, med rektorn i spetsen) på skoltaket, efter ett förlorat vad med eleverna om att de kunde läsa 1000 böcker på fyra veckor. +4 grader hade det visst varit och sedan kom en rejäl nederbörd framåt morgonen. Ja de är allt lite galna. Men eleverna älskar det och det gör jag med! En skola med goare stämmning mellan elever och lärare får man leta efter. Sådana här galna upptåg med lärare på skoltaket och fågelskådning mitt i natten skapar gemenskap och värme. Alla, stora som små, rektor som mat-tant, känner varandra vid namn. Tanken att detta faktiskt skulle kunna vara en av de bästa skolorna i landet har slagit mig. Och i denna skola får mina fina pojkar gå! För detta sjunger mitt hjärta klarare än den mest morgonpigga koltrast må ni tro!

torsdag 6 maj 2010

En oslagbar start


Att starta morgonen med Bibeln är verkligen så underbart. Jag stillar ner mig och lyssnar inåt, ger Gud en chans att beröra mig innan dagen rullar igång med allt möjligt annat som stjäl min uppmärksamhet. Tidigare har jag försökt följa olika typer av bibelplaner. Men det har blivit lite hattigt tycker jag. Ett extra störningsmoment bara att ta reda på vilka dagens kapitel är och bläddra fram och tillbaka. Inte helt lyckat för mig har jag nyligen insett.

Istället har jag nu börjat ägna mig åt en bok i taget. Började med Efesierbrevet. Gick sedan vidare med Galatierbrevet. Filipperbrevet står på tur och jag märker sådan skillnad i mina bibelläsningsstunder! Helt plötsligt går det så lätt. Jag får ut så mycket och blir inspirerad att läsa hänvisningar som aldrig förr. Bibeln har blivit som ny!

Så detta är dagens tips från mig till dig. Tänd ett ljus, häll upp te eller kaffe eller vad du nu gillar att dricka på morgonen och slå upp en bok i Bibeln och låt Gud beröra dig genom sitt Ord. Se där. En oslagbar start på din dag!