Vad kan man göra med en ettåring?

Barn i ettårsåldern är fulla av energi, nyfikenhet och upptäckarlust. De vill lära sig allt om sin omvärld och deras hjärnor är som svampar som bara suger in alla nya erfarenheter. Och det är i det kärleksfulla samspelet med sin förälder som inlärningen kan blomstra.

Att ha roliga och meningsfulla saker att göra med sin ettåring är därför något som både barn och förälder har allt att vinna på.

Varje dag har jag privilegiet att få vara med en sådan här fantastisk liten person och jag tänkte därför börja dela med mig lite av det vi gör tillsammans.

Först ut är en väldigt enkel men omåttligt populär sysselsättning. Leka med vatten! Jag brukar ta fram några bunkar, någon gryta, en visp, en sked och kanske någon liten kanna. Sen häller jag lite vatten i botten på de olika kärlen och uppmuntrar Lilla T (16 månader) att börja leka. Första gången vi gjorde detta visade jag hur hon kunde hälla vattnet mellan de olika kärlen. Vispa, plaska, ösa med skeden. Dricka lite vatten med en tesked. Visst blir det lite vatten på golvet, men då har jag en trasa till hands och bara torkar upp direkt. Köksgolvet får ju på så vis lite rengöring på kuppen. Hela tiden pratar jag med Lilla T om vad hon gör. Jag leker och låtsas med henne att vi lagar mat. Hon lär sig nya ord, får nya erfarenheter med vatten, får nya kopplingar i hjärnan som handlar om att fantisera och har fantastiskt roligt hela tiden! Detta är också en aktivitet hon kan vara nöjd med själv en lite längre stund.

Ikväll visade Lilla T att hon snappat upp det där med att torka golvet med en trasa. Hon hittade en fuktig trasa som någon hängt på en krok hon nådde. Den tog hon ner och så bredde hon omsorgsfullt ut trasan slätt på golvet och la sig på alla fyra och började torka köksgolvet! Hon rättade till trasan då och då. Rätt som det var tittade hon upp, sköt trasan så långt framför sig så att hon hamnade på magen och log lyckligt mot mig med hela ansiktet! Ljuvliga lilla unge!

Alfabetet har fest i ett hus

Allt är en lek för min dotter Lilla L. Det är inte alls lika lätt att få henne med på läs - och skrivaktiviteter som det var med Jojjan när det begav sig. 

"Men jag leeeeeeeker ju!"  utropar hon flera gånger per dag när man påkallar hennes uppmärksamhet för andra aktiviteter som att äta, klä på sig, städa sitt rum eller något annat. För att få henne att läsa högt tio minuter (som vi har som en daglig rutin) eller göra något lite mer "skolaktigt" måste man tajma henne mitt emellan två lekar och liksom locka henne med sig. Ja, helst ska man ju göra en lek av det hela.

Idag skulle hon så läsa högt för mig ur sin bok: "Röda räven och hans kanot". Det brukar göras ganska motvilligt för det mesta, men idag kom hon riktigt igång. Hon läste så inlevelsefullt hon bara kunde och ändrade rösten när olika personer sa något och hon blev så inne i berättelsen att hon inte märkte när timern ringde efter 10 minuter. Och när hon insåg att hon läst klart egentligen, gick hon enkelt med på att läsa ut boken, då det bara var ett fåtal sidor kvar. Hon var ju sugen på att höra slutet.

Vi för loggbok för alla böcker hon läser, och när nu ytterligare en bok var utläst tog hon fram boken där hon skriver upp sina böcker. Detta är ju ett bra tillfälle för henne att träna på att skriva. Och när hon började passade jag på att försiktigt ge tips för hur olika bokstäver ska skrivas. Jag började skriva upp alfabetet med stora och små bokstäver mellan tre linjer på första bästa tidning för att hon skulle se hur de skulle skrivas. Jag berättade att översta linjen är taket i huset, andra är golvet och tredje är källaren. Hon blev mer och mer intresserad och påpekade att det ju istället borde vara ett tvåvåningshus eftersom ju bokstäver som lilla j annars hamnar i underjorden. Jag hakade på förstås. När jag skrivit alla bokstäverna sa jag på skoj:

"Ska vi se hur många små busiga barn som leker i källaren?"

Jag menade då alltså de små bokstäverna som sticker ner under den linjen som alla bokstäverna står på. Hon sken upp och räknade till sex. Och där satte leken igång!

Snart var alla stora bokstäver vuxna och alla små barn. Och hon utbrast:

"Är det en så stor familj?" 
"Nej, det är ju en fest i huset", sa jag.

Då blev stora A genast mamma och stora B pappa. Lilla a och lilla b blev tvillingar. Stora C blev storasyster och lilla c blev ett till barn i familjen. Mamma A fick heta Anna och pappa B Bertil. Tvillingarna fick heta Alexandra och Bella och de var 6 år. Storasyster C fick heta Cecilia och lilla c Camilla. Cecilia var 14 år och Camilla 4 år. Hela familjen fick heta Andersson.

Sen fortsatte vi med familjen Danstål, med mamma Doris som första karaktär. Jag skrev upp familjerna, så att vi skulle komma ihåg alla namnen och påpekade hur jag skrev namnen mellan linjerna. Lilla L var hela tiden med och engagerad. Skrivandet hade blivit en rolig lek och det var Lilla L själv som uppfann den.

Nu blir sen lätt att fortsätta med familjen Gustavsson imorgon eller någon dag när det passar och då ska Lilla L själv få skriva upp alla familjemedlemmarnas namn. Kanske kan vi sedan tillsammans skriva ihop en saga om alla familjerna och vad de gör på festen. Vem vet? Rolig är det att ha hittat ett sätt att träna skrivning med min så lekfulla Lilla L som bara vill leka!

Bokstäver av bestick och ekologiska bananskal!

Imorse kom ett barn till mig som inte har mig som ordinarie dagmamma. Jag hade inte hunnit avsluta min frukost eftersom vi försovit oss (hela familjen har redan ställt om mentalt till sommarlov...) Den lilla flickan ville inget göra, utom att sitta i mitt knä medan jag åt färdigt min frukost. Så är det ju med barn. Innan de är fyllda och känner sig anknutna till sin vuxen, har de inget bränsle att leka med. Bränslet tankade den lilla flickan i mitt knä och medan hon gjorde det, kom vi tillsammans på ett nytt sätt att bygga bokstäver och leka med språket.

Det började med att hon hittade en liten etikett med små, små bokstäver på någon förpackning och började peka på dem hon kände igen. Hon benämnde dem som "mammas bokstav", den och den kompisens bokstav osv. Jag frågade då om hon visste hur min bokstav såg ut? Det visste hon inte och den fanns inte heller med på den lilla etiketten. Då såg jag mig om efter något att bygga M med. Genast föll mina ögon på besticken på bordet. Jag byggde ett M med två bordsknivar och två teskedar. 

Och sen drog det igång! Flickan ville bygga sitt namn, sin mammas namn, mitt namn, och så ordet bajs (!). Det blev ett härligt laborerande med besticken för att bygga de olika bokstäverna. När vi kom till bokstaven S påpekade hon själv att den ju måste vara böjd. Såklart! Jag såg mig runt efter något "böjbart"och innan jag hunnit komma på det själv, kom Lilla L och utbrast: "Bananskalen!" Perfekt! Bananskalen (ekologiska!) fick därmed tjänstgöra så fort någon bokstav innehöll en "böj" av något slag. Resultatet blev fina bokstäver av bananskal och bestick över hela köksbordet. Jag blev tvungen att duka undan frukosten fortlöpande för att få plats med alla bokstäverna... 

Den till en början så tystlåtna flickan var vid det här laget entusiastisk och livad och fullt inbegripen i samtal om ljud och bokstäver och ord med mig. Innan vi slutade hade vi kommit på att hon under dagen skulle berätta för mig så fort hon hittade ett ord som börjar på S, och så skulle jag skriva upp dem på en lång lista. Det gjorde jag och när hon skulle gå hem hade det hunnit bli 16 ord! Jag har en känsla av att listan kommer att fyllas på ytterligare imorgon.

Och bränsletanken då? Jo, den blev ju fylld på kuppen. Efter denna bokstavslek på tu man hand, gick det hur bra som helst att sätta igång att leka! 

Genialisk mattelek med snäckor

Jag visste när jag gick där på stranden i Turkiet och plockade snäckor och stenar, att jag skulle hitta något roligt och pedagogiskt att göra med dem här hemma. Och idag kom det! För idag hittade jag den här enkla men så geniala matteleken!

Vad man behöver är tio eller fler små saker som får plats i handen. Och vad passar väl då bättre än vackra små snäckor och stenar?! För att göra det roligt och inbjudande inledde jag leken med att barnen fick välja ut snäckorna och stenarna själva. Jag tog sedan fyra av dem i min ena hand och frågade hur många det var? De visste ju genast att det var fyra. Sedan gömde jag händerna bakom ryggen och gömde två av dem i min andra hand. Därefter tog jag fram båda händerna - den ena öppen med två snäckor i och den andra knuten- och ställde den magiska frågan:

"Hur många snäckor finns i den knutna handen?"

"Två! Det var för enkelt mamma!", utbrast Lilla L.

Jag lugnade henne med att detta bara var en provomgång för att visa hur det gick till. Efter denna första gång använde jag betydligt fler snäckor och stenar. Först så många som 12 för att hon inte skulle klaga på enkelheten. Gömde sex av dem och frågade. Inga problem. Gömde åtta av dem. Efter lite funderande kom svaret fyra.

Därefter körde jag med tio och tränade de s k tiokompisarna. Detta visade sig vara ett ypperligt sätt att träna detta på. Allt eftersom jag gömde olika antal av de tio gick det upp ljus för henne. Som t ex när jag först gömde sju och det fanns tre kvar. Och lite senare gjorde tvärt om, dvs gömde tre och hade sju kvar.

"Åh! Nu förstår jag!", utropade hon lyckligt när hon insåg sambandet mellan tre och sju.

Men nu var det ju inte bara jag och Lilla L som ville leka mattelek. Runt oss stod ett par 4-åringar som gärna ville vara med. Det fina här var att Lilla L då genast ville vara den som hittade på lagom svåra tal till dessa. Det gjorde hon galant och la det på en perfekt nivå som fyraåringarna klarade. Så roligt att se henne på ett ögonblick gå in i "pedagogrollen".

Vi varvade med att jag gjorde lite svårare till henne och hon lite lättare till de andra. När Jojjan (9) kom hem från skolan ville hon också vara med och ville att vi skulle använda 20 snäckor till henne. Det gjorde vi och jag insåg att det var en perfekt nivå för henne att träna på. Enda kruxet var möjligen att få plats med dem i handen...

Älskar när man hittar så här genialiska sätt att lära! Denna enkla lek kan man ju göra nästan var som helst. Bara man har ett antal småsaker är det bara att sätta igång att leka och lära! På detta handgripliga sätt blir den abstrakta matematiken genast konkret och begriplig och barnen förstår verkligheten bakom siffrorna de kommer att se på papper senare.

ps Om någon undrar så är det givetvis så att det finaste jag har det sätter jag på bordet ds

Inlärning som involverar hela hjärnan och får huset att gunga!

Idag har jag lärt barnen min nya coola: "Jag-sång"! När det gäller att lära barn läsa finner jag ständigt nya stimulerande vägar att gå. Idén till att göra sånger av ordbilderna fick jag från den här bloggen. Hitta på sånger och ramsor gör jag ständigt och detta var ju en superkul idé! Med rörelser och sång lär sig barnen ordbilderna på ett roligt och engagerande sätt! Forskning visar att ju fler sinnen barnen använder på samma gång, ju effektivare blir inlärningen eftersom många delar av hjärnan aktiveras samtidigt. Dessutom har vi ju hejdlöst roligt tillsammans!

Denna sång kräver som ni ser coola glasögon. Innan jag skulle lära dem sången sa jag:

"Men hur ska vi göra, vi har ju inte så många glasögon?"

Min 6-åriga dotter spände då ögonen i mig och sa:

"Är inte du kreativ eller? Man kan ju göra glasögon!" Med en: "Dööh!" attityd liksom.

Och inte kan jag kännas vid att inte vara kreativ! Genast hämtade jag ipaden och googlade på att göra egna glassögon och hittade det här.  Perfekt! Bara att skriva ut mallen och så var vi igång med att pyssla egna glassögon. Till rutor tog vi helt sonika gladpack som vi limmade från baksidan och målade med tuschpennor.

Finns säkert bättre sätt att göra rutor på, men i vanlig ordning högg jag första bästa idé som kom flygande och körde! Hela eftermiddagen sen gick barnen och gnolade: "Jag stavar jag med j a g…" och gick och gungade till melodin. Jag bara ler!

Glittrande barnaögon när händerna får leka med färgat ris!

I eftermiddag hade barnen väldigt roligt med färgat ris! Jag bara hällde upp ris i två olika byttor och tillsatte karamellfärg. Grön och rosa var vad som fanns hemma, så de färgerna fick det bli. Sedan öste jag upp det gröna på en plåt med kanter och hade det rosa i en bunke. Tanken var att ett 3-årigt dagbarn skulle få leka och experimentera. Men alla de andra barnen drogs som magneter till det färgade riset med stora glittrande ögon och kastade sig in i leken med liv och lust! Små koppar och färgglada muffinsformar kom fram. Fat och skedar likaså. Snart hade mitt köksbord förvandlats till en restaurang och en godisfabrik!

Det var en sådan glädje att se och höra dem leka så inspirerat och kreativt! Barnen var 3, 6, 7 och 9 år gamla och jag lovar att den största hade minst lika roligt som den minsta. Det gjorde mig extra glad! Så viktigt att även de lite större barnen får utlopp för sitt behov av att förlora sig i lek! De behöver det så väl. Inte minst med tanke på den stress de ofta kan uppleva i sin vardag med skola, många aktiviteter och elektroniska leksaker som sliter i dem för att få deras uppmärksamhet.

Äkta lek, när barnen kommer in i flow, sänker stresshormoner, höjer välmåendet och välbefinnandet och gör att de utvecklas i sin fantasi och kreativitet. Lek är äkta vila för barn. Elektroniska plattor och telefoner är raka motsatsen. Så glad att jag kan få erbjuda en miljö som stimulerar leken för alla åldrar. De flesta av dessa kreativa och härliga idéer får jag från amerikanska bloggar (länkar finns i min bloggroll). Där finns mängder av mammor som precis som jag brinner för sina barn och för det lustfyllda lärandet hemifrån. Ett guldgruva att gräva ur!

Nästa gång jag handlar, ska jag köpa några fler karamellfärger. Gissar att barnen kommer att älska det!

Ett otippat par gjorde succé i mitt kök idag!

Vad jag vet har jag aldrig haft användning för durkslaget till min stora pastagryta. Det har bara stått och tagit plats i grytskåpet till ingen nytta. Men idag hittade jag det här roliga tipset och durkslaget fick äntligen sin upprättelse!

Fram på bordet och i centrum för flera barns fulla uppmärksamhet måste mitt stackars durkslag ha känt sig en smula omtumlad och generad. Men som väl var behövde det inte stå i rampljuset alldeles ensam. För ett stort gäng tops gjorde det sällskap och tillsammans utgjorde de dagens stora attraktion. Var för sig hade de ingenting varit, men tillsammans kunde de utföra storverk!

För att sitta och trycka ner tops i durkslagets hål visade sig vara utomordentligt stimulerande och underhållande! Jag tog först fram det som en finmotorikövning för en nyfyllda 3-åring. Genast fascinerades och fångades den lille pojken av denna aktivitet. Små barn har en naturlig drivkraft att utveckla sin finmotorik och därför är nästan vad som helst som tränar finmotoriken spännande för dem - hur simpelt det än kan verka i våra vuxna ögon.

Snart fick han dock inte ha det för sig själv. En 5-åring drogs dit och började sätta i tops hon med. Hon hittade genast fler möjligheter och började sätta topsen i olika linjer och mönster. 3-åringen inspirerades och snart hade ett givande samarbete med topsen tagit fart. Så härligt att se och höra deras konversation och resonemang! Och som alltid så fascinerande att se hur en aktivitet utvecklas till något mycket mer än jag kunnat förutse.

Vi kom också på att sticka ner små gullvivor i hålen. Att först ta loss blomman från stjälken och sedan stoppa ner den i hålen, är avancerat och utvecklande för små fingrar. Topsen var dock roligare och blommorna övergavs till förmån för topsen efter en stund.

När de båda arbetat länge med detta, kom de på ytterligare en rolig aktivitet som utlöste kiknande skratt; nämligen att använda durkslaget som trumma!

Senare på eftermiddagen upptäckte fler barn durkslaget och ett tag var så många som fyra barn samlade runt durkslaget fullt sysselsatta med att trycka ner tops på olika vis!

Nu ikväll hittade Lilla L ytterligare ett sätt att använda detta på. Hon satte en klunga tops i mitten av durkslaget så att de blev hängande på undersidan och förkunnade stolt att det nu blivit ett hus med en lampa i taket! En lek tog fart och Lilla L försvann in i sin underbara fantasivärld ända tills det var dax att lägga sig!

Så roligt kan man alltså ha med två så enkla saker. En dyr pedagogisk leksak hade inte varit roligare!

Sensoriska bokstäver som fick eget liv!

Jag och barnen (egna, dagbarn och fritidsbarn) har börjat göra ett sensoriskt alfabet. Jag tänkte först göra ett själv för barnen att känna på och följa bokstäverna med sina små känsliga fingrar. När jag funderade på olika material att göra bokstäverna i, kom jag plötsligt på idén att göra dem i ett material som började på den aktuella bokstaven. Ju mer jag tänkte på det, ju mer inspirerad blev jag!

När det gäller mig, är transportsträckan från idé till utförande mycket kort, så snart var jag igång med att göra den första bokstaven; ett A gjort med aska!

Metoden är mycket enkel. Jag delar ett lite kraftigare A4-papper i två och skriver sedan bokstaven (versal) på arket och lämnar lite utrymme nedtill så att jag kan skriva ordet under. Sedan fyller jag i bokstaven med flytande lim och öser på med (i detta fall) aska på limmet och låter det torka.

När jag satte igång med detta blev förstås barnen genast intresserade de med. Och snart hade vi full produktion av sensoriska bokstäver kring köksbordet. Det blev ett B med blåsippor, ett C med citronskal, ett H med havregryn, ett S med sand osv. Alla barn som fanns närvarande mellan 2,5 år till 9 år gick in för det hela med liv och lust! Tillsammans hittade vi på vilka saker vi kunde använda till de olika bokstäverna.

Plötsligt hade aktiviteten blivit så mycket mer än bara tillverkande av ett pedagogiskt material. Det blev en kreativ skaparverkstad där barnen samtidigt fick lära sig nya ord. De (läs 6-åringarna) provade att läsa orden och de sjöng alfabetssången. Då och då sprang något barn iväg för att hitta exempelvis sand, kvistar eller blåsippor till tillverkningen. Ett härligt kreativt flöde som aldrig tycktes ta slut hade tagit fart!

Och detta var ingen engångsföreteelse. Långt ifrån. Senast idag har vi ännu en gång tillverkat nya bokstäver. Vi har till och med börjat med gemener (små bokstäver) nu. För barnen tycker det är så roligt och kommer hela tiden på nya saker vi kan använda. Så att bara göra de stora bokstäverna räckte ju inte alls.

Snart har vi nu hela alfabetet i en lång rad på en vägg i hallen. Barnen är där och tittar och känner, läser orden och sjunger alfabetssången. Det hela har blivit så mycket större, roligare och bättre än jag först kunde tänka när jag fick idén. Älskar när sånt här händer! Vissa idéer är som en levande organism, som så fort den fått liv sticker iväg och skapar egna fantastiska skeenden. Jag får bara hänga med och glädjas och förundras!

Måla med iskritor!

Här kommer ett superenkelt och roligt tips som gör små klåfingriga barnahänder glada!

Så här gör du:

Kvällen innan: Häll en skvätt flaskfärg i de olika facken i en iskubsform. Fyll på med vatten och rör runt. Frys sedan in dem.

Nästa dag har du klara iskritor! Ta fram dem några minuter innan de ska användas.

När det ska målas tar man fram en plåt eller dyl och täcker botten med hushållspapper. Sen är det bara att lägga ett lite grövre ritpapper ovanpå och låta barnet börja måla med isen.

När jag provade detta med två små barn blev de väldigt fascinerade av att det var kallt. De tog i dem och släppte, ritade lite och släppte igen. När de tyckte att det blev för kallt ställde jag dit en gryta med lite varmt vatten i som de fick stoppa ner händerna i och värma dem. Och de gjorde de. Sen upp med händerna och rita och kladda med den smältande isen igen. Spännande för små 2-3-åringar och begreppen kallt och varmt blev väldigt konkret!

När deras målningar sedan torkade blev det ett fint mönster. Något att kanske använda som scrappbookingpapper eller så.

Istället för tvål i hela handfatet och såpa på köksgolvet

Idag på eftermiddagen gjorde jag i ordning en liten härligt kladdig och kreativ hörna till Lilla S 2,5 år. Jag hade redan igår satt en låda med vatten i frysen. I den satte jag också en mindre burk med en tyngd i för att det skulle bli ett utrymme i isen.

Så idag tog jag ut lådan med is på altanen och hällde varmt vatten i utrymmet där burken varit. Sen sprayade jag lite "berg" med raklödder och öste på lite hemgjord fingerfärg på de små bergen av raklödder. Därefter ställde jag dit en burk med smådjur, samt ett antal olika saker att ösa, röra och pensla med.

När allt detta var klart och förberett tog jag Lilla S i handen och sa att:

"Nu ska du få kladda och hälla och leka!"

"Kladda!!!" utropade hon och sken upp som vårsolen själv!

Sen satte hon sig vid islådan och började experimentera, kladda, ösa, röra, ploppa i djur och hade väldigt roligt en lång stund!

Att på detta sätt skapa utrymmen för små barn att få gå loss och experimentera och kladda så mycket de vill är bra på så många sätt! De använder då sina sinnen och det är mycket utvecklande för barn. Från att de föds undersöker de sin omvärld med sina sinnen; känner, luktar och smakar. Barn undersöker, kategoriserar och upptäcker världen med sina sinnen. Det är därför de så gärna i de små åldrarna vill kladda med allt. Ger man dem inte utrymme tar de det själva och orsakar gärna mindre katastrofer ibland. Här har t ex flera fulla tvålpumpar blivit uttömda i handfatet och en hel flaska såpa blivit uthälld på köksgolvet genom åren. Att ge barnet utrymme att göra detta fritt bevarar inte bara husfriden utan utvecklar också en rad färdigheter. Deras finmotorik övas när de öser och pillar och leker, vilket är viktigt för skrivutvecklingen längre fram. De utvecklar sitt språk, då ord sätts på de nya saker de upplever med sin känsel. Vatten t ex blir inte bara vatten, utan också vått, kallt, varmt, is osv.

Dessutom är det lugnande för barnen att få använda sina sinnen på detta sätt. De slappnar av och en massa må-bra-hormoner aktiveras. Nog så viktigt för våra små barn, som så ofta kan ha de stressigt omkring sig i vårt stressiga samhälle! De blir också nöjda och roade en lång stund. Och en sådan här lek är ju så mycket bättre för dem än att bli satta framför TV::n när man som förälder behöver en stunds lugn och ro.

Och även större barn gillar kladdig experimenterande lek. Genast när Lilla S började leka med islådan kom de övriga större barnen och flockades kring henne väldigt intresserade och ville vara med. Detta ledde till en riktigt härligt kreativ eftermiddag för oss alla! Så häftigt det är när ett litet initiativ leder till en rad andra härliga aktiviteter som man inte kunnat planera i förväg. Så blev det med regnbågssaltet och så blev det med denna islåda. Vad den resulterade i berättar jag mer om en annan dag!

En enorm hit!

Regnsbågssaltet jag skrev om igår har visat sig vara en enorm hit! Det började ju med att jag ville att Lilla L skulle träna på siffror. Men idag har alla mina fyra dagbarn lekt med detta långa stunder. Det barn som kom tidigast i morse satt med det i över en timme under djup tystnad och koncentration!

Lite senare under dagen kom jag på att ett av barnen som är snart fem år kunde få öva på bokstäverna. Jag klippte till fyrkantiga små ark i olika färger och skrev sedan hela alfabetet på dem; en bokstav per ark (de små på baksidan). Högen lade jag sedan intill regnbågssaltet och så fick Lilla H 4 år börja överst i högen på A. Hon tittade på bokstaven, skrev den i saltet och sade den sedan högt. När hon inte kunde sa jag först. På detta sätt tog hon sig igenom hela alfabetet och det med en enorm glädje och entusiasm! Tänk att något så enkelt kan vara så roligt!

Och jag ser bara fler och fler möjligheter. Kanske kan det bli roligare att öva på både engelska och spanska glosor på detta sätt? Kanske till och med multiplikationstabellen? Ska se vad mina stora killar säger om det!

Skriva siffror i regnbågssalt

Igår upptäckte jag att Lilla L inte hade koll på hur man skriver vissa siffror. Vi har hållit på så mycket med skrivning och läsning och helt glömt bort siffrorna. Men vad gör väl det, då hon kan lära sig dem nu.

Jag har filosofin att om man kan göra inlärning på antingen ett tråkigt sätt eller ett roligt sätt, så bör man ju självfallet välja det roliga! Så genast gav jag mig på jakt på nätet efter ett roligt sätt att träna på att skriva siffror. Jag hittade då det här roliga sättet, där man skriver i salt med en bakgrund av regnbågens färger.

Så här gör man:

1. Hitta ett tråg av något slag. Ett kartonglock eller liknande, alternativt en plåt. Jag kom på att använda ett lock till ett Monopoolspel (locket går ju att använda till spelet i alla fall sen).

2. Ta ett stort papper som precis täcker trågets botten och måla ca 5-6 cm breda ränder i regnbågens färger; lila, blå, grön, gul, orange, röd på det. Låt torka. (I bloggen jag läste använde man remsor av färgat papper istället som man fäste ihop med dubbelhäftande tejp. Men jag upptäckte att det var svårt att få det tätt så att inget salt smiter emellan. Jag kom då på att måla istället, vilket också fungerade mycket bättre.)

3. När det torkat kan man om man använder en plåt, bara placera papperet i plåten. Använder man något av kartong föreslår jag att man limmar fast papperet i botten och sedan tejpar runt om i kanterna med ex silvertejp så att det blir riktigt tätt. Annars kommer saltet så småningom att hamna under papperet i stället. Och det vill man ju inte. (Jag provade först med ett löst papper på plåt som ni ser på bilden och saltet försvann mer och mer.)

4. Strö ett tunt lager salt över regnbågsfärgerna. Klart!

Nu kan barnet börja skriva eller rita i saltet med en pensel. Man ju också som vuxen ge barnet olika passande förberedande skrivövningar. Linjer, vågor, bokstäver eller siffror som barnet får följa med antingen fingret eller en pensel. Möjligheterna är många!

Eftersom Lilla L behövde träna på siffrornas form, började jag med att skriva alla siffrorna i saltet och så fick Lilla L ta penseln och följa siffrorna för att träna. Därefter började hon skriva själv. Det fina är ju att det bara är att skaka lite på tråget så kan man skriva på nytt. Om och om igen!

När Lilla L kände sig nöjd med siffror, började hon gå loss och rita i stället!

Efter ett tag kom hon på att rita Jesus häst (vi har läst i en bok om himlen att Jesus har en häst och att manen och svansen är regnbågsfärgade).

Hon höll på en bra stund med att skriva siffror och lika lång stund sen med att rita och experimentera med saltet och penseln. Hon provade att stryka bort nästan allt saltet med en pappersremsa så att det blev supertunt. Hon provade att skriva med baksidan av penseln och med fingrarna. Ritade stjärnor, hästar och allt möjligt.

Jag lät även en liten 2,5-åring prova. Och hon tyckte det var lika spännande hon! Man måste dock se till att passa hela tiden om små barn leker med detta, då det annars kan hända att de får för sig att äta saltet. Så se upp för det!

På det hela taget var detta ett lyckat koncept! Lilla L tyckte det var roligt att skriva siffrorna och att sen leka och experimentera. Och då och då utbrast hon:

"Åh vad vackert det blir med färgerna!"

Siffrorna kan hon nu. Och det var ju huvudsyftet. Det roliga och kreativa fick vi som en härlig bonus!

Spela ordbildsbingo!

 

När man blivit ledbruten av att spela ordbildstwister, kan man i stället spela ordbildsbingo om man vill. Det ville Lilla L och jag och det gjorde vi.

Jag ritade upp ett par bingobrickor och fyllde i lämpliga ord i luckorna. Därefter skrev jag ut samma ord på datorn och klippte ut. Lapparna la vi i en burk och till pjäser använde vi Lilla L:s squinkies och små Hello Kitty-figurer. Sen var det bara att sätta igång att spela.

Det går till så att man i tur och ordning drar ett ord ur burken. Läser det och sätter en pjäs på motsvarande ord på sin bingobricka. Därefter lägger man tillbaka lappen i burken och nästa person får dra. Den som först får fem i rad vinner. Lilla L vann! Och lyckan var inte att ta miste på:

"Jag vann! Jag som aldrig brukar vinna mot dig i spel!" sa hon glädjestrålande.

Och hon vann ju inte bara spelet, utan en hel del nya ordbilder i sin minnesbank fick hon på köpet.

Ordbildstwister

I USA är det så mycket vanligare att stanna hemma med barnen och många väljer sen också att hemskola dem. Tack vare detta finns det mängder av bloggande hemmaföräldrar som delar med sig av sina kreativa sätt att leka med och samtidigt lära barnen en massa. Från dessa bloggar får jag fantastiskt mycket inspiration!

Något som verkar vara vanligt där är att lära barnen ordbilder "Sight words" för att underlätta läsinlärningen, och som vanligt finns det en uppsjö av idéer för att göra denna inlärning rolig och kreativ.

Ett av sätten jag stött på är att lära sig ordbilder genom att spela Twister. Detta nappade jag på då jag tänkte mig att Lilla L skulle tycka det var kul. Dessutom är hon där i sin läsutveckling, att hon skulle behöva den skjuts det ger att känna igen de vanligaste ordbilderna.

Jag började med att skriva de ord jag valt i ett dokument på datorn och förstora texten till största storleken. Skrev ut och klippte sedan ut dem.

Så i kväll blev vi sugna på att prova att spela "Ordbildstwister" tillsammans. Lilla L hjälpte mig med att sätta kludd på baksidan av lapparna och sedan sätta fast dem på vårt hemgjorda Twisterspel (som jag gjorde tillsammans med barnen första gången jag var gräsänka). Redan där började hon ju omedvetet att memorera ordbilderna.

Sedan satte vi igång att spela! 

Lilla L tyckte att jag skulle börja och hon satte igång att snurra på pilen och ropa ut:

"Höger fot på tjej!" och "Vänster hand på dig!" osv

I början behövde hon ljuda lite för att veta vilket ord hon skulle säga, men snart gick det snabbare och snabbare och hon började känna igen orden. Och jag insåg i samma takt att Twister är ett rätt jobbigt spel rent fysiskt och att jag inte är riktigt så vig som jag ju vill tro. När jag föll, var det hennes tur och så höll vi på tills vi inte orkade mer.

Lilla L gillade det verkligen och lärde sig på köpet fyra nya ordbilder utantill. Så härligt när man hittar ett så roligt sätt för inlärning. Med de yngre dagbarnen tänker jag mig att vi kan träna på bokstäver och siffror istället. Möjligheterna är ju många. Dessutom tränar man ju på vänster och höger också av bara farten.

När inlärning är så här rolig, så rolig att den platsar som fredagsmys, då är det inlärning när den är som bäst. För har man roligt när man lär sig, minns man det också sen!

Bokstavsträning, hänga gubbe och närhetstankar

Dagens hemskolning med min vetgiriga sexåring har bestått av svenska för hela slanten. Det började i morse när hon och hennes kompis inte hade lusten att leka. Brist på leklust hos barn, beror nästan uteslutande på för lite närhet från en vuxen, så då föreslog jag lite saker vi kunde göra tillsammans.

Den andra flickan gillar att lägga pärlplattor och därför kom jag på att ta fram mönster på ipaden på julgranskulor. Lagom utmanande för flickan i fråga som engagerat satte igång att lägga mönstret med lite hjälp från mig. Till min dotter tog jag fram ett papper jag gjort i ordning tidigare. Det var enkla frågor som: "Har skägg och röda kläder." Sen var bokstäverna J U L givna och uppgiften var att fylla i resten av bokstäverna så att det stod jultomte. Det tyckte hon var roligt. Tränade både läsning, att skriva bokstäverna och "att klura lite". Jag passade då på att hitta på lite roliga minnesregel för att hon ska komma ihåg att skriva bokstäverna rätt; t ex att det inte är någon skorsten på taket på T utan bara ett tak och att det blåser in snö genom fönstren om de horisontella linjerna i A och H sticker ut genom "väggarna". Hon skrattade gott åt dessa små tokigheter och höll taken fria från skorstenar och snön utanför medan hon skrev orden i de små gåtorna.

I samband med detta frågade hon varför "böjen" på J inte är åt samma håll som man läser? Då svarade jag att vi skriver upp hela alfabetet och kollar om det finns något samband med de andra bokstäverna. Det resulterade i sin tur i att hon själv ville skriva alla bokstäverna och jag uppmuntrade henne att skriva mellan linjerna, vilket gick väldigt bra. För att komma ihåg ordningen på alfabetet satt hon hela tiden och sjöng alfabetssången medan hon skrev bokstäverna. Det enda samband vi sen kunde hitta var att den nedre böjen på S går åt samma håll. Inte mycket till samband. Men det hjälpte henne i sin tur att komma ihåg ifrån vilket håll man skriver S och en minnesregel för J hade hon ju hittat på själv; böjen går åt motsatt håll som man läser.

Efter allt detta skrivande och "pärlande" (två pärl-julgranskulor var färdiga vid det här laget), såg de lite trötta ut. Jag föreslog då att jag kunde läsa högt för dem. Min dotter sprang och hämtade "Petter och Lottas jul" av Elsa Beskov och vi satte oss gosigt tillsammans på sängen och hade det supermysigt med högläsning och samtal om olika saker i texten en lång stund.

Efter det hade jag fler idéer för vad vi skulle göra tillsammans, men jag hann aldrig föreslå dem. För innan jag visste ordet av hade de slängt sig djupt in i en lek och befann sig i lekens underbara fantasivärld där det inte är rådigt att komma och störa. Ett tydligt bevis på att bådas närhetstankar fyllts på till bredden.

Långt senare, nu ikväll kom jag på att visa min flicka hur man leker "hänga gubbe". En perfekt grej för henne visade det sig! Och ett ypperligt sätt att hemskola lite till. Genom att skriva upp vokalerna överst och tipsa henne om att alltid börja gissa på någon vokal, erövrades begynnande kunskap om vokalerna av bara farten. Andra färdigheter som stavning, formande av bokstäver och "lite klurande" till tränade ju denna roliga lek också. Inget jag tänkte på innan vi började. Storasyster ville också vara med och vi gjorde hänga gubbe tillsammans en bra stund. När jag inte ville vara med längre, fortsatte de själva.

Men nu har de båda kommit hit där jag sitter och skriver detta blogginlägg och klänger och småbråkar och tjafsar. Så det är dax att sätta punkt och fylla på ett par näringstankar tror jag bestämt!

Bokstäver, pimpade tändsticksaskar och massor av lekmöjligheter

Lilla L älskar bokstavslek!

I veckan kom jag på en rolig bokstavslek för mitt minsta dagbarn som snart ska fylla 3 år. Jag tog fram  tomma tändsticksaskar, papper, sax, lim och så gulliga klistermärken. Jag ritade runt askarna på papperet och sen fick hon pyssla och dekorera askarna. Hon är en fena på att klippa och klistra så det gick som en dans! 

Sen började vi med själva bokstavsleken. Jag la då i tre magnetbokstäver i asken. En var begynnelsebokstaven i hennes namn, en annan jag vet att hon kan och så en ny. Detta för att det både skulle bli igenkännandets glädje och lite utmaning. Sen fick hon öppna asken och ta upp en och en. Jag frågade vilken bokstav hon hittat och kunde hon så svarade hon. Annars sa jag: "Titta du har ett A!" osv. Varje bokstav fick hon sedan sätta fast på en plåt. När alla tre var uppsatta, ville hon göra igen och igen och igen. På detta sätt övade hon på de tre bokstäver jag lagt i asken och samtidigt hade vi roligt båda två. När vi lekt färdigt tänkte jag att det ju vore kul för henne att ta hem en av askarna hon pysslat och då kom jag på att lägga i pappbokstäver i stället. Jag har ett helt gäng som jag fått från ett loppisspel jag köpt någon gång och dem förvarar jag i en tom äggkartong. Jag tog då bokstäverna i hennes namn och la i och sa att detta var hennes egen påskask! Kallade den så för att papperet var gult och det snart är påsk. Så visade jag henne hur hon kunde bygga sitt namn med bokstäverna. Detta tyckte hon var spännande och hon var så stolt över sin egna påskask med sitt namn i!

Senare kom jag på ett sätt att utveckla denna lek så att den även passar mina andra dagbarn som nått längre i sin bokstavsutveckling. För en pojke som känner igen de flesta bokstavsljuden gjorde jag så här:

Jag la i tre bokstäver som bildar ett ord. Pojken fick hälla ut dem på bordet och så började jag ljuda en bokstav i taget. Han lyssnade och tog rätt bokstav och la framför sig. Jag ljudade nästa, han tog den och så den tredje på samma vis. Tillsammans ljudade vi så ihop ordet. Han lyste upp och tyckte nästan att han plötsligt kunde läsa! Lycka! Han tyckte detta var jätteroligt och vi gjorde om det med flera olika ord. Vid dagens slut fick även han med sig en egen påskask med sitt namn i!

Med min dotter Lilla L gjorde jag nästan på samma vis. Men nu fick hon själv ljuda ihop. Hon har nämligen knäckt läskoden och läser korta ord. Även hon älskade denna lek och har förstås fått en egen påskask med sitt namn i hon också.

Min sjuåriga dotter Jojjan tittade på när vi lekte denna lek och då kom jag på ett sätt att leka med även henne. Hon kan redan läsa riktigt bra och läser lättlästa böcker på egen hand. I hennes ask la jag ner fyra bokstäver som tillsammans bildar ett ord. Men här hjälpte jag henne inte alls, utan hennes uppgift blev att klura ut vilket ordet var. Hon laborerade fram och tillbaka med bokstäverna tills hon kom på det. Och om möjligt tyckte hon om detta ännu mer än de mindre barnen. Efter ett tag blev hon så duktig att jag ökade till fem bokstäver. 

Denna lek har blivit populär här de senaste dagarna. Precis innan jag skrev det här inlägget lekte jag med båda mina döttrar och det var Jojjan som kom med förslaget. Hon är ett sådant där barn som vill att det ska hända något precis hela tiden och då är det ju bra att ha en sådan här lek som även jag själv tycker är rolig. Jag gillar nämligen allt som har med ord och bokstäver att göra jag!

Färgad snö räddade dagen!

Rymdgubbar uppradade i solen intill sitt blå rymdskepp som skymtar längst upp i bild.

När vi tittade ut genom fönstret i morse var det fullt snöfall utanför. Vinden ven och stora snöflingor virvlade runt och gjorde snabbt hela marken vit. Ingen av oss jublade direkt. Själv kände jag inte alls för att ställa om till snölek med dagbarnen och tänkte: vad kan jag hitta på som är kul och inspirerande i snön idag? Direkt dök en tanke upp i huvudet. Jag kom att tänka på att min dotter de senaste dagarna pratat om rymdvarelser och också ritat endel sådana på sina teckningar. Jag fick då idéen att vi kunde färga snö med karamellfärg och göra små rymdgubbar av den.

Och så blev det! Jag tog ut tre bunkar och så fick barnen fylla dem med snö. Sedan färgade jag snön i tre olika färger. En i varje bunke. Därefter fick barnen ta ur bunkarna och bygga så gott det gick. Vinden ven dock fortfarande väldigt kall och barnen var väl lite chockade och ovana vid detta plötsliga väderomslag. Så byggandet pågick inte så värst lång stund innan de gav upp och ville gå in. Några små gubbar och ett rymdskepp hann vi dock tillverka som ni kan se här ovan.

På eftermiddagen sen klarande det upp och solen kom fram. Då gick vi ut igen och nu kom vi på ett annat sätt att använda vår färgade snö. Nämligen till dekoration på sandtårtor och sandkakor!

Det blev väldigt fint och effektfullt och både barnen och jag tyckte detta var väldigt roligt! Denna årstid finns det ju inte blommor, bär och blad att dekorera sina kakor med och då var det kul att använda dessa gnistrande iskristaller istället. Barnen låtsades att det var jordgubbar och godis.

Kreativiteten flödade och efter en stund kom vi också på att använda istappar till kakorna. Istapparna hittade vi under bilar på parkeringen (ett litet tips). 

Visst blev det fint!

Spindelbesök på sångstunden

I morse när jag av någon anledning öppnade altandörren, kröp det omkring en halvstor spindel på tröskeln. "Åh så trevligt!" tänkte jag. Så sprang jag raskt efter en liten burk att fångade in den i. Det var snabbt gjort och nu kryper han omkring i burken och har nog inte en endaste aning om att han snart ska bli det stora huvudnumret på sångstunden.

Tänkte nämligen sjunga den här våriga varianten på "Imse, vimse spindel":

Imse vimse spindel, dax att vakna opp!
Se hur solen värmer varje liten knopp.
Klättra upp för tråden, skynda dig och spinn!
Snart så kommet flugan och då blir hon din *slurp!*

Med en riktig liten spindel på besök blir det lite extra roligt tänkte jag. Och så kan vi ju passa på att ha lite spindelsnack när vi ändå har en sådan eminent gäst på besök.

Vintern leder

Denna årstid lär jag mina barn och dagbarn att det är vårvinter vi har. Jag säger att våren och vintern boxas med varandra och att ställningen dem emellan varierar från dag till dag. Just nu har vintern haft övertaget några dagar. Så kallt som minus tio grader har vi haft. Då säger jag att nu leder vintern, men våren kämpar emot bra med solens varma strålar. Vi måste dock ta på oss varma kläder och gå ut och heja på våren. "Ja!" ropar alla barnen då och börjar skandera: "Heja våren! Heja våren!" medan de glatt tar på sig overaller, mössor och handskar.

Annars har ju barn (och vuxna) en tendens att tro att det plötsligt är sommar bara för att det är några plus och sol en dag. Och så börjar de bråka om att inte ha mössa, inte ha jacka osv. Men med denna vintern- mot- våren- taktik blir det till en rolig lek och de sätter glatt på sig alla varma vinterkläder och går ut och hejar på våren. Man får inte va dum inte.

Det kreativa skapandets effekter på hemarbetet

Igår var jag väldigt kreativ. Under dagen skrev jag en ny barnsång om vintern och jag gjorde den även till en: spela-instrument-sång, eftersom mina dagbarn verkligen älskar att spela på instrumenten. På kvällen sen tänkte jag skriva på min bok under 23 minuter, men det visade sig bli hela kvällen och resulterade i ett nästan klart nytt kapitel.

När jag då vid 23-tiden tillslut släppte mitt manus eftersom ögonen börjat gå i kors och kom ut till resten av huset, insåg jag att denna produktiva kväll vid datorn inte varit gynnsam för ordningen i huset. Och jag tänkte att det verkar som att man får välja. Antingen satsar man på kreativa projekt, eller så får man hushållsarbetet gjort.

Men sen, när jag tänkte vidare på detta insåg jag att det inte är riktigt sant ändå. För tidigare under dagen, när jag skrev den där barnsången, satt jag ju inte stilla på min bak. Nej, sången började födas när jag var ute i pulkabacken med dagbarnen och sedan fortsatte jag att bearbeta den medan jag lagade lunchen och sedan vidare medan jag diskade. Under lunchen kunde jag dessutom inte låta bli att prova den lite på barnen när vi satt runt bordet och åt vår köttfärslimpa. Helt klar blev den senare på kvällen då jag lagade middag till familjen. Och allt det arbetet med matlagning och disk (vår diskmaskin är trasig så mycket handdisk blir det) hade gått så lekande lätt bara för att jag höll på att sjunga på min käcka, svängiga barnlåt under tiden. Så där hade ju det kreativa skapandet tvärt om en gynnsam effekt på hushållsarbetet.

Jag tänkte sedan vidare att bokskrivandet även det ibland kan ha positiva effekter när det gäller hemmet. För jag sitter ju inte hela tiden och skriver vid datorn, utan mycket arbete med boken sker ju i huvudet medan jag t ex hänger tvätt, plockar eller dammsuger. Det är bara ibland. När man fastnar flera timmar framför datorn som man kan uppleva att hemarbetet blir lidande. Men å andra sidan brukar jag få en sådan energikick av att skriva, att jag sedan flyger upp från stolen och får en massa gjort på nolltid efteråt. Ja inte när jag skriver så sent på kvällen som igår då.

Vad blir då alltså kontentan av denna text? Jo, att kreativt skapande inte nödvändigtvis behöver inverka nämnvärt på hemmets ordning. Men erkännas ska, att jag inte längre lägger ner själ och hjärta i det som jag gjorde innan jag på allvar började skriva min bok. Och organiserar och städar lådor och dylikt som jag gjort i perioder tidigare gör jag inte heller. Nej, det är moment som det helt enkelt både fattas tid och inspiration för just nu.