tisdag 29 april 2008

Lycka är att hänga tvätt!


Idag när Makena skulle slänga in den blöta tvätten i torktummlaren, slog det henne att det ju faktiskt var torkväder ute! Hon hämtade en korg och bar för första gången i år ut tvätten till linorna i trädgården. Klädnyporna satt visst kvar sen i fjol, så det var bara att sätta igång att i godan ro hänga upp plagg efter plagg. Mycket rofyllt är det, att stå där i solen omgiven av fågelsång, påskliljor och vårens första grönska och hänga tvätt.


Nu ikväll var det så dax att ta in tvätten igen. Bebisen som satt uppknyten på ryggen fick följa med ut i försommarkvällen. När Makena så stod där i kvällssolen och tog ner och vek barntröjor, strumpor och lakan, kände hon en slags uråldrig gemenskap med alla kvinnor som genom tiderna stått precis så; Arbetande, med ett barn på ryggen. Och hon stannade upp för ett ögonblick och kunde för sin inre syn se kvinnor från alla länder och kulturer arbeta tillsammans med henne. Hon tog ner de sista plaggen, tog en korg i varje hand och gick mot huset. Och hon kände lycka.
ps: Makena mår bättre nu. Visserligen har hon fortfarande bihåleinflamation (är under behandling efter tips från Frida), men Bebisen sover bättre och Makenas ork och livsgnista är påväg tillbaka! ds

onsdag 23 april 2008

Ofrivillig bloggpaus

Makena är fortfarande sjuk. Och inte får hon sova vidare bra på nätterna heller. Det har helt enkelt varit lite för mycket, lite för länge nu och Makena har därför ingen ork eller inspiration till sitt älskade skrivande för tillfället. Hon hoppas snart vara tillbaka på banan och leverera blogginlägg som vanligt. Tills dess önskar hon sina läsare mycket sol och värme ute i våren som ju nu äntligen verkar ha bestämt sig för att stanna. Själv ska hon krypa ner under sitt täcke så ofta det går, knapra c-vitamin och be att denna förkylning som börjat kännas kronisk ska lägga benen på ryggen och lämna Makena i fred. På återseende!

söndag 13 april 2008

En söndag i April

Att klaga ligger inte riktigt för Makena. Förvisso skulle hon kunna skriva sida upp och sida ner om förkylningar, öroninflamation och ögoninfektioner. Om maratonammande Bebis som turas om med en hostande 3-åring att förstöra nattsömnen natt efter natt. Och om huset som tyvärr inte städar sig själv när orken tryter och om aprilväder som ju inte precis är något att jubla över. Men klagolåt gör ingen glad, så det låter Makena bli.

Istället tänkte hon berätta om denna söndag som inte kändes alltför kul på morgonen när hon steg upp. Maken skulle till jobbet. Hon hade huvudvärk av all sömnbrist och två av barnen var krassliga. Ute var det kallt och mycket oinbjudande med snöblandat regn och någon enstaka plusgrad. Makena kände sig less och missmodig och såg en oändligt lång dag framför sig.

Men så satte hon sig ner i Jojjans soffa. I gott sällskap av ovikt tvätt, omaka strumpor och leksaksväskor slog hon där upp sin bibel. Dagens text var psaltaren 103 och hon läste och kände hur lite ny styrka och nytt mod kom henne till del. Allt kändes dock fortfarande väldigt motigt. Hur skulle hon, trött och oinspirerad som hon var, kunna fylla en hel dag tillsammans med barnen? Hon gick ner till nedervåningen och visste inte riktigt vad hon skulle ta sig för. Men så hörde Makena sig själv säga att nu skulle de ha familjeråd! Innan hon hunnit undra var hon fick det ifrån, hade Nonno hämtat familjerådsstenen (bara den som håller i den får prata) och barnen de tre slagit sig ner i en halvcirkel på golvet. Makena slog sig då också ner, tog till orda och förklarade läget; Att här finnes nu en övertrött mamma som egentligen inte har lust till någonting alls, men att de alla ju likväl har en hel dag framför sig att fylla med innehåll. Har barnen några bra förslag på hur de ska ta till vara på dagen på bästa sätt?


Och visst hade de det! Nonno (av alla!) föreslår att de ska städa ett rum var. Boppo tycker att de ska få se på film om de städar hela huset. Helt på eget initiativ föreslår de också avdrag på veckopengen om de inte slutar bråka när mamma räknat till fem. Massor av ideer om vad man kan göra om man får tråkigt räknar de också upp. Alla dessa saker skrivs sedan ner på små lappar som viks ihop och läggs i en skål. När man inte vet vad man ska göra, drar man helt enkelt en lapp. Sen säger de allihopa att de vill ha söndagskola eftersom det ju är söndag! Makena kände sig inte alls pigg på något så avancerat, men gav dem i allafall ett halvt löfte.


När familjerådet var slut satte barnen igång med att leka med lite av varje. Bebisen knöts upp i sjal på ryggen och Makena tog sig an köket (som blev ett av de rum hon skulle städa enligt familjerådets belut). Hon fick det riktigt fint. Det hade hon inte väntat av sig själv denna dag. Men på något vis hade familjerådet och barnens positiva attityder gjort Makena lite gladare och när hon stod där och plockade in i diskmaskinen, bestämde hon sig för att faktiskt fixa ett litet söndagskolmöte för barnen också.


Hon kom på att det ju faktiskt fanns ett gammalt ex av något söndagskolematerial på kontoret. Hon valde av en tillfällighet temat: "Jesus gör dig glad" och hade snart konceptet klart med dockteater (Jojjans två Waldorfdockor fick rollerna), sånger, bibelord och saga. Hon annonserade ut att klockan 12 var det dax för söndagskola! Och när klockan var slagen, bänkade sig barnen de tre (Bebisen sov) i soffan tillsammans med ett gäng gossedjur (för att det skulle bli mer folk). Makena försedde dem med trummor och maraccas och så satte de igång att sjunga ett par fartfyllda sånger av hjärtans lust. Det hela blev faktiskt riktigt lyckat. Ja, det blev till och med så att Makena tydligen sagt något som berörde Boppo. Och de två fick senare ett mycket speciellt och minnevärt samtal om detta.


Resten av dagen bara gick av sig själv. Jojjan somnade på en stol och fick bäras upp till sängen. Makena och pojkarna åt lunch och Makena försökte sedan få sig en tupplur (vilket inte lyckades) innan döttrarna de två vaknade. Barnen gick senare ut och lekte hos en granne och Makena såsade omkring där hemma tillsammans med Bebisen i någon slags trötthetsdimma. Det fantastika var dock att hon kom på sig själv med att gå där och nynna och känna sig riktigt glad mitt i all röra. Och hon tänkte på att det hon pratat om med barnen (att Jesus gör mig glad) ju faktiskt fungerade på riktigt! För trots ändlösa sjukdomstillstånd, förlamande trötthet och smutsigt hem stod hon ju där vid spisen och sjöng och kände en oförklarlig bubblande glädje på insidan. Helt enormt!


Av barnens städinsattser blev det (inte helt oväntat) inget av och inte behövdes den där lilla skålen med lapparna heller. Men dagen hade blivit bra. Till middag åt de till barnens stora lycka familjefavoriten Gulaschsoppa och till efterätt fick de ett par pepparkakor var. Läggningen av de tre barnen försvårades sedan dessvärre av att Bebisen som somnat så snällt en halvtimme tidigare vaknade precis när de stora skulle läggas. Sammanbrott var nära, men tack vare väl invanda rutiner fungerade det hela ändå hyfsat smärtfritt. Sen var Makena helt slut! Utmattad gled hon ner i ett hett bad med en stor tallrik glass och en roman. Den "långa" söndagen hade kommit till sitt slut. Och den hade tack vare hjälp från ovan inte alls blivit så lång och jobbig som hon trott. Nej tvärtom hade den ju blivit så mycket bättre och meningsfullare än Makena någonsin kunnat drömma om på morgon. För detta kände sig Makena glad och där i badet sände hon upp några ord av tacksamhet till sin älskade himelske Far.

He´s turned my mourning
into dancing again
he´s lifted my sorrows
I can´t stay silent
I must sing for His joy has come
(Tommy Walker)

tisdag 8 april 2008

Godisavgiftning


Igår bestämde hon sig. På något vis har Makena lyckats hitta den rätta motivationen att bryta med sitt ohälsosamma liv. För hur konstigt det än må låta i mångas öron har Makena den senaste tiden helt spårat ur när det gäller sunda vanor. Hon som tidigare varit måttligt intresserad av godis och kakor och av princip aldrig köpt hem chips. Hon lät sig ändå snärjas i småätandets bedrägliga grepp. Och hon som varit så medveten om vikten av att röra på sig slutade helt upp med morgonpromenader och armhävningar och blev en stillasittande soffpotatis. Hur kunde detta ske?


Det började väl (som det alltid gör) lite oskyldigt med att hon unnade sig en och annan smågodis från barnens lördagspåsar då och då. Utan att hon märkte det blev det mer och mer och hon började köpa hem godis till sig själv. Sen var det kört! Makena fann sig själv vara sugen mest hela tiden. Hon såg till att alltid ha något gott hemma att småäta på. Glass, godis, chips och pepparkakor (en gammal last från barndommen). Under dagarna liksom drogs hon till den där kakburken och kunde inte låta bli att äta minst en tre, fyra stycken i stöten. Om kvällarna åt hon glass (mjölkfri) och chips och sköjde ner hela sörjan med överbliven julmust. Nice. Hon var fast och visste inte hur hon skulle kunna bryta denna onda cirkel.
Hur hon rättfärdigade sitt hetsätande? Jo, hon ammade ju. Och hon var ju tvungen att avstå från alla goda mjölkprodukter. Och eftersom hon ju dessutom var så trött och haft en tuff vinter med mycket förkylningar och magsjuka i familjen, tyckte hon minnsann att hon var värd att unna sig av både det ena och det andra. Hon orkade helt enkelt inte vara måttfull och "duktig". Nånstans började hon dock inse att hennes lilla unnande hade gått överstyr och blivit ett regelrätt beroende. Men hur skulle hon kunna bryta detta begär? Ja det var frågan.
Men så igår surfade hon lite på ett kärt föräldraforum och hittade en tråd som hette "Godisavgiftning". Hon läste och lät sig inspireras. Och nånstans där bland raderna om sockrets skadliga följder och peppande tillrop sockerberoende mammor emellan, hittade hon sin motivation. Makena betämde sig där och då att nu var det slut på småätandet och sockerfrosseriet. Den eftermiddagen tog Makena inte en enda kaka till. Efter maten lyckades hon motstå frestelsen att ta en delicatoboll till efterrätt. Och på kvällen åt hon bara lite kvällsfika tillsammans med maken. Ingen glass, inget godis och inga chips! Och i stället för att hälla i sig massor av juice, tog hon först ett stort glass vatten för att släcka törsten och kunde sen nöja sig med ett enda glas med juice.
Imorse upptog Makena så åter sin goda vana att dricka vatten och morgonpromenera. Hon känner att hon återtagit kontrollen. Och det känns fantastikst bra! Nu gäller det bara att fortsätta att vara ståndaktig när suget sätter in. Och inte åter bli slav under sockrets obarmhärtiga herre. Makena utmanar dem av sina läsare som känner sig manade att också hänga på. Hon lovar att peppa alla som vågar.