måndag 29 augusti 2011

Matsedel v 35

Här kommer veckans matsedel då...

Måndag: Köttfärssås och spagetti
LCHF: Ta cremefraich till i stället för spagetti

Tisdag: Kycklingklubbor i ugn med ugnsrostade rotgrönsaker. Cremefraichesås (kryddad med chiliexplosion och salt)
LCHF: Själv äter jag underjordsgrönsaker, men den som inte vill det tar ovanjordsgrönsaker till i stället.

Onsdag: Kräft-och fiskpanna med potatis och broccoli
LCHF: Skippa potatis och ta bara broccoli till. I receptet står det mellangrädde, men jag använder så klart bara riktig fet grädde i all matlagning!!

Torsdag: Linssoppa med en klick cremefraiche

Fredag: Tacos
LCHF: Skippa bröd och naccochips och ha mycket grönsaker och cremefraiche till istället

Lördag: Fläskfiléspett

Söndag: Grilla kött. Blandad sallad och cremefraichesås till.

Med denna lista önskar jag er alla en härlig ny vecka! 
Bara fråga om du undrar över något recept!

söndag 28 augusti 2011

Året var 1995...

Fick ett år att skriva om av en vän på facebook. Blev för långt för att rymmas i ett inlägg där, så jag gör om det till ett blogginlägg istället och länkar...

1995: Gick mitt sista år på gymnasiet i Ö-vik. Vi hade ett kul skolår med härlig gemenskap i klassen. Med laingruppen gjorde vi en minnesvärd resa till Rom i maj. Men samtidigt hände det jobbiga saker i mitt liv och framåt studenten lämnade jag Gud, som jag dittills trott på i hela mitt liv.

På hösten sen, åkte jag med Elin till England. Vi läste engelska, drack varmchoklad med mycket grädde på café, shoppade, gick pubrundor och hade kul! Men på nätterna grät jag ofta och hade ångest för att jag kände mig så tom och meningslös. Ropade förtvivlat i mitt inre att Gud (som jag knappt trodde på längre) skulle rädda mig på något sätt. En händelse under denna tid minns jag speciellt, som om det var igår! Jag satt i fotöljen i mitt rum hos värdfamiljen en sen kväll. Plötsligt översköljdes jag av en oförklarlig kärlek och började bara gråta av den värme som plötsligt omslöt mig. Jag visste att Gud var där! Ändå kunde jag inte lämna mitt destruktiva liv. Allt var så svårt och trasligt. I slutet av december åkte jag hem till ett kallt och snöigt Ö-vik för att fira jul...

Senare har olika personer kommit och frågat mig vad jag gjorde hösten 1995. De hade nämligen kännt starkt att de måste be för just mig just då. Jag kände då Guds enorma omsorg och kärlek till mig! Trots att jag lämnade honom, lämande han aldrig mig, utan gick ut och sökte upp mig och fann mig tillslut igen. Det skulle dröja ända till nyåret 1996/1997, men det är en annan historia...

Titta vad jag hittade!

 

  På min lilla skogspromenad i morse stötte jag plötsligt på de här stiliga herrarna. Närmare bestämt två praktexemplar av Karl-Johan! Blev lite stressigt att hinna ta hand om den innan vi skulle iväg till kyrkan, men det var det väl värt!

fredag 26 augusti 2011

LCHF-pizza!


I kväll provade jag för första gången att göra LCHF-pizza. Måste säga att resultatet blev långt över förväntan. Det var verkligen supergott! En klar fredagsfavorit framöver!

Här kommer receptet (som jag fått härifrån, men ändrat lite):

Botten

120 g cream cheese 
4 ägg 
1,8 dl Fet grädde
knappt 1 dl Parmesan (eller annan smakrik ost, ni kan använda hushålls ost också)
lite oregano
5 dl Riven ost (förslagsvis en billig)

Tomatsås


400 g krossade tomater


Kryddor efter smak, (jag använde cayenne, basilika, oregano, salt och peppar)
1 grönsaksbuljongstärning 

Låt koka upp och svalna lite.

Topping

Valfri!



Jag använde:
strimlad rökt skinka som jag köpt på bit
lite kebabkött som jag först stekt upp
en liten burk lyxräkor

Mycket Mozzarella ost (tre förpackningar a 125 g)


Gör så här 
Sätt ugnen på 175 grader.

Börja med botten:
Smörj en långpanna (måste ha höga kanter, annars rinner smeten ut)

Vispa ihop cream cheese och ägg till en jämn smet. Tillsätt grädden och parmesanosten, vispa ordentligt. 
Blanda sedan i resten av pizza botten osten. 

Häll allt på i långpannan och bred ut till en jämn botten.

Grädda i 175 grader i 30-40 min, tills den blir gyllene och fast.

Under tiden kokar ni ihop tomatsåsen, och förbereder toppingen.

När botten är färdig, tar ni ut den. Lägg på tomatsåsen och toppingen. Ställ in pizzan i ugnen på 200 grader i fem minuter (tills osten smält). Ta fram och låt svalna 5 min till. 



Skär upp och njut!









torsdag 25 augusti 2011

Min första Karl-Johan!

Ursäkta den tråkiga mobilbilden, men kameran har åkt i golvet...

Kan ni tänka er! Idag när jag var i vår lilla skogsdunge med dagbarnen hittade vi en Karl-Johan! Den första i mitt liv, så detta är stort förstår ni. Här har man åkt till alla möjliga skogar och letat förgäves efter soppar i allmänhet och strävsoppar i synnerhet och så finns det en precis runt knuten.

Egentligen började det i morse då jag spontant sprang ut till dungen för att hämta en svamp, vilken som helst, att ha med på sångstunden. Jag sprang då på en grynsopp! Alltså jag visste inte direkt att det var just en grynsopp, men när jag kollade hemma i svampboken så förstod jag att det var en sådan. Och jag fann inte bara en, utan en hel massa grynsoppar! Allihopa runt skogskojan där dagbarnen brukar leka.

Så efter sångstunden gick vi dit och plockade grynsoppar. Många var tyvärr maskätna och obrukbara, men endel var fina och gick att ta med hem. Barnen tyckte det var minst lika roligt som jag. De pekade ut vilken svamp vi skulle ta, så skar jag upp den för att kolla om den var fin eller angripen. Barnen var lika spända varje gång och utropade: USCHABUSCHA! Eller: ÄCKLIG! när vi fann en ful. Och: JA! när vi fann en fin. Det var mitt i detta sökande efter fina grynsoppar som vi stötte på herr Karl-Johan. Så roligt att göra ett sådant fynd när man minst anar det.




onsdag 24 augusti 2011

Roséfisk på bladspenatbädd


Roséfisk

500 g stillahavsflundra filéer
ca 400 g färsk bladspenat
1 dl mjölk
50 g riven parmesan ost
1 msk rosépeppar
100 g svamp (gärna färsk om man har)
smör
salt, peppar

1. Riv osten och stöt rosepepparen. Blanda.
2. Vänd fisken i mjölk och sedan i ost och peppar landningen.
3. Stek fisken i smör. Salta.
4. Fördela spenaten på tallrikarna.
5. Helstekt svampen i smör. Salta och peppra.
6. Lägg upp fisk och svamp på spenatbäddarna.

Servera ev. även med ris/blomkålsris och kokt broccoli

Familjens omdömen:

makena: Jättegott och frächt!
maken: Jag tyckte det var väldigt gott! Smakar lite exklusivt sådär.
Nonno (9 år) Sådär.
Boppo: (10 år) Jag tyckte det var gott! Jag vill gärna äta det igen!
Jojjan: (6 år) Ganska gott.
Lilla L: Inte god.

Sammanfattningsvis en av de mer lyckade fiskrätterna här hemma. Fisk brukar annars inte gillas alls av barnen. Om det inte är lax vill säga. Och när Jojjan säger att det är ganska gott, ska man veta att det är ett högt betyg för att komma från henne. Hon "hatar" i princip all mat man serverar...

Smaklig måltid!




Apropå mat...

Lilla L: Vad blir det för mat?

Jag: Flygande Jakob och ris

Lilla L: JAG VILL INTE HA FLYGANDE RIS!!!

tisdag 23 augusti 2011

Matsedel v 34

Tänkte att jag skulle börja blogga mina veckomatsedlar. Alla ska vi ju lyckas få fram mat varje dag och lite inspiration är aldrig fel. Själv äter jag LCHF-kost (i stort sett). Jag gör dock så att jag oftast lagar vanlig mat till hela familjen och LCHF-anpassar till mig. Jag lägger därför till min LCHF-varianten i matsedeln. Om du önskar recept på någon rätt, så bara säg till i kommentaren. Då försöker jag lägga upp receptet så fort som möjligt! Tanken är att jag så småningom ska ha gjort inlägg av alla recept, så att de blir klickbara direkt i matsedeln. Men det kommer eftersom jag hinner.

Här kommer veckans matsedel:

Måndag: Gulaschsoppa (smörgås och standard mjölk)
LCHF variant: byt ut potatisen i soppan mot zuccini, ta en finncrisp med bregott och fet ost i stälet för mjuk smörgås) Familjen gillar dock inte zuccini i soppan, så då kompromissar jag och äter potatis jag med. Man får inte göra det för svårt för sig.

Tisdag: Flygande Jakob (ris, en blandad sallad)
LCHF variant: byt ut riset mot blomkålsris)

Onsdag: Roséfisk (ris, kokt broccoli)
LCHF variant: blomkålsris istället för ris)

Torsdag: Indisk färsrätt (blandad sallad)
LCHF variant: Ta undan köttfärsen innan riset blandas i och ta en stor klick crème fraich till istället.

Fredag: LCHF pizza!

Lördag: Fläskfiléspett (blandad sallad, morotsstavar)

Söndag: Citronkyckling med pasta (blandad sallad)
LCHF variant: Skippa pastan och ta bara sallad och en klick cremefraiche till.

I salladerna lägger jag i lite olika beroende på vad som finns hemma. T ex: Isbergsallad, ruccola sallad, bladspenat, tomater, rädisor, paprika, riven morot, avocado, röd lök, frukt o dyl.






lördag 20 augusti 2011

Varför sjal är bättre än Baby Björn



Jag råkade slänga ur mig på facebook att sjal är bättre än Baby Björn. Då blev jag genast utmanad att förklara varför. Jag tänkte då passa på att svara här, där fler kan läsa mina högst viktiga åsikter i denna fråga (obs ironi!).

För er av mina läsare som inte följt mig så länge, kan jag som bakgrundsinformation berätta att jag burit två av mina fyra barn i sjal. De två första bars i ovan nämnda Baby Björn. Jag har därför god erfarenhet av dessa båda typer av bärhjälpmedel och kommer här nedan att beskriva hur bärande sett ut med de fyra barnen och vilka skillnader jag upplevt.

När min förstfödde kom till världen för snart elva år sedan hade jag aldrig ens hört talas om sjal. Vi gjorde då som "alla andra" och köpte en Baby Björn som komplement till vagnen. Jag tyckte det gick ganska bra att bära min son i denna de första månaderna. Han bars dock bara om det var absolut nödvändigt, då jag tyckte det var bökigt att sätta i honom och han skrek alltid tills jag var klar. En lite jobbig och stressande procedur varje gång alltså. Men när han väl satt där var jag ju glad att få händerna fria och kunna laga mat eller vad det var jag behövde göra. Visst var det lite bökigt att ha honom framför mig i selen, men jag visste ju inget annat. 

När han började bli framåt 5 månader blev han för tung (han var en liten nätt bebis som låg två kurvor under normalkurvan) för mig att bära i selen. Jag fick ont i axlar och i ryggen av att bära honom bara korta stunder. Han bars därför från den åldern enbart av pappan vid enstaka tillfällen. Ganska snart tyckte dock även han att det blev för tungt och obekvämt. Bärselen lades därför undan och användes inte mer för den gången. De gånger sonen behövde bäras fick han åka på höften eller bäras i famnen. Eftersom detta ju är rätt besvärligt försökte vi såklart få honom att vilja vara i vagnen eller på golvet så mycket som möjligt.

Efter ett och ett halvt år kom lillebror. Han var en lite "tjockare klump" och bars ytterst sporadiskt i Baby Björnen. Jag hade ju mina onda axlar och ömma rygg i gott minne sedan förra gången. Famn, vagn eller golv var vad som gällde med honom alltså. Han bars inte allt för mycket och var nöjd med det.

Så kom då vår första dotter. Våra söner hade varit rätt nöjda med att bara bäras då och då, men detta gällde inte alls vår dotter! Till att börja med hade hon kolik och bars en period nästan dygnet runt. Bärselen hatade hon, så det var uteslutande famnen som gällde. Selen såldes därför på Tradera tämligen omgående. Vi bar och bar och bar. När hon blev så stor att hon satt på höften hade jag henne där nästan för jämnan. Ont i rygg och leder fick man så klart, men hon skrek eller gnällde om hon inte blev buren, så det var bara att härda ut.

När hon var tio månader (och tung som ett åbäke att bära runt på) råkade jag hamna på någon sida på nätet som handlade om bärsjalar. Jag läste och läste och sög i mig varenda ord! Och en liten, liten strimma av ljus började lysa i min mörka tunnel av evigt släpande på en tung bebis. Jag hittade en sida som beskrev hur man knyter en sjal och började genast öva där framför datorn med ett itu rivet lakan och en stor nalle. Ja, jag var desperat!!

Inte långt därefter hade jag både blivit medlem på en sjalsajt, köpt min första sjal och börjat bära min dotter i denna. Vilken befrielse!! Jag kunde nu sätta mitt gnälliga, skrikiga barn i sjal på ryggen och hon blev nöjd och lugn som en filbunke. Jag fick händerna fria för annat och slapp göra allt med en hand och sned rygg. I stället för frustration började jag nu också känna kärleksfulla och ömma känslor för mitt barn. Att ha henne nära på detta harmoniska sätt var enormt välgörande för oss båda! Jag fortsatte sedan att bära henne upp till ungefär tre års ålder. Ju större hon blev, ju mer sällan blev det så klart. Detta ständiga bärande avtog efter hon blivit ungefär 1,5 år. Men även efter det var det praktiskt och mysigt att kunna sätta upp henne på ryggen när hon var lite trött eller behövande. När hon var sjuk var det en fantastisk tillgång att kunna bära henne mycket utan att det blev jobbigt.

Till sist kom så vår fjärde dotter. Vid det laget visste jag så mycket om sjalar att jag självklart började bära henne från hennes första dag! Jag hade med mig en trikåsjal till BB. Sen satt hon i denna trikåsjal nästan jämt. Inte för att hon var gnällig eller skrikig, utan för att jag själv ville det. Det var så fantastiskt mysigt att jag inte kan beskriva det med ord. Ska aldrig glömma de där första dagarna då jag bar henne hud mot hud i sjalen och vi bara satt i en fåtölj och knöt an till varandra på ett sätt som var helt fantastiskt!  Första halvåret använde jag sällan vagn. Jag bara tog med sjalen i väskan och hade henne i den överallt. Praktiskt och otroligt härligt! Jag känner mig väldigt färdig med barn nu. Men när jag tänker på hur underbart det är att bära sin nyfödda, kan jag nästan önska en till. Men bara nästan!

Bara genom att läsa dessa små berättelser ser ni ju själva vilka fördelar det är att bära i sjal jämfört med Baby Björn. Men för tydlighetens skull (och för att jag går igång så när det handlar om detta ämne) ska jag även lista upp dem här nedan.

1. I en sjal blir det inte jobbigt att bära! Som ni sett ovan bar jag min dotter ända upp till tre års ålder i sjal, medan jag inte orkade bära min son längre än till fem månader. Vad beror nu detta på? Jo i sjal bär man rätt helt enkelt. Man bär helt nära kroppen och tyngden sprids genom sjalen jämnt ut över hela kroppen. Det känns därför inte tungt och axlarna behöver inte ta hela smällen som vid bärsele. Man bär ergonomiskt som det så fint heter.

2. Barnet sitter ergonomiskt rätt i en sjal. Det sitter själv på ett naturligt sätt i sjalen och får nyttig träning i olika muskelgrupper. I en Baby Björn hänger barnet bara rätt upp och ner helt passivt. Det är inte farligt vad jag vet att bära i Baby Björn, men det är tveklöst bättre för barnet att bäras i sjal fysiskt och motoriskt sett.

3. Barnet får mer närhet i en sjal. På grund av att det är så lätt och mysigt att bära i sjal, bär man som förälder mycket mer än man annars skulle ha gjort (detta är i alla fall våra erfarenheter). Att små barn behöver mycket närhet är ju ingen nyhet för de flesta och i en sjal får bebisen/barnet massor av denna livsviktiga vara. Även föräldern får en massa "må-bra-hormoner" av att vara så nära sitt barn. Man bär inte längre bara när barnen kräver det, utan man bär mycket mer och barnet får tanka massor av närhet. Inte bara nätt och jämt så det klarar sig. Visst kan man gosa mycket utan sjal med, men det blir inte praktiskt möjligt om man har flera andra barn som jag haft.

4.  Med en sjal blir det mer praktiskt även när man lämnar hemmet. En sjal är i förhållnde till en sele lätt och smidiga att ta med sig i väskan. Detta gäller i synnerhet trikåsjalar som är väldigt tunna och lätta. Eftersom det är så lätt att bära struntar en del sjalbärare till och med i vagn och slipper då också hela biten med att släpa vagnar i och ur bilar eller ut och in ur bussar. Är det snömodd kan man ta en promenad med bebisen i sjalen och slipper släpa och kämpa med en vagn som knappt kommer fram i snön. Har man två små barn, kan man strunta i dubbelvagn och ha det större barnet i sittvagn, medan det lilla sitter i  sjal.

5. Sjal är mycket snyggare! Själv tycker jag i alla fall att en sele är rätt ful. Sjalar finns i alla färger och mönster. Man kan ha flera olika att matcha med olika kläder och bärandet blir en kul grej utöver att det är  så praktiskt. Man kan även sy egna sjalar och ergonomiska bärselar för en billig penning om man är lite smart. Själv köpte jag t ex en lång gardin i ett snyggt, grönt lyxigt tyg för 20 kr på Emmaus och sydde en sjal som jag sedan hade användning av i flera år. Många kommenterade dessutom hur snygg den var!

Ja jag skulle kunna fortsätta som ni nog vid detta laget förstått. Men jag ska bespara er. Nu tror jag i alla fall att jag på ett tydligt och uttömmande sätt förklarat varför jag tycker att sjal är så mycket bättre än Baby Björn!

För den intresserade har jag här gjort en egen liten knytskola.

Over and out!







fredag 19 augusti 2011

Jag blev visst narrad

Detta är lite pinsamt, men jag har nu insett att det inte var kantareller jag hittade. Det var narrkantareller. Åtminstone tror jag det. För igår var jag åter ute i skogen och plockade svamp med min son. Vi hittade då likadana, brandgula, små "kantareller". När jag nu har studerat dem närmare i en bok, har jag dock insett att det var narrkantareller vi hittat. Så de kan gå. Men jag är nybörjare på det här med svamp och jag ser det nu som att jag lärt mig något. Nästa gång jag stöter på herr narrkantarell, får han stå där med lång näsa. För då tänker jag bara visslande gå förbi, utan att narras att plocka upp honom och lägga honom på min smörgås. Rätt åt den lurifaxen tycker jag!

torsdag 18 augusti 2011

En trött kväll vändes till kantarellycka


Igår efter middagen kände jag mig kopiöst trött! Men samtidigt kändes det riskabelt att gå och lägga sig en stund halv sju på kvällen. Risken för att inte kunna somna sen för natten blir ju då överhängande. Så vad gör man då?

Jo, om man är som jag så går man ut i skogen. Skogen är en av mina favoritplatser här på jorden och där blir jag lugn och glad. Jag tog med mig en hink igen och tänkte liksom dagen innan att jag skulle leta efter svamp och plocka lingon. Denna kväll fick jag dock för mig att prova en annan skog där jag vet att det brukar finnas svamp. De flesta för mig okända, men ändå. Det är en blandskog med många olika sorters träd och jag har lärt mig att det då också finns många olika sorters svamp. Tänkte att då borde det finnas chans att hitta någon jag känner till med.

Cyklade in i skogen och parkerade en bit in. Sen hann jag inte gå många meter förrän jag fick syn på de första svamparna. De såg maskätna ut och var okända för mig så jag gick vidare. Strövade omkring lite och hittade några andra svampar som jag tror kan ha varit någon slags soppar och senare hittade jag en svamp som växte på ett träd. Brydde mig inte så mycket om att jag inte kunde ta hem och äta dem (skulle aldrig våga om jag inte vet med all säkerhet vad det är), utan tyckte det bara var härligt att vara där och leta efter fynd. Användbara eller inte.

När jag sen kände mig nöjd med mitt strosande i skogen, började jag gå tillbaka mot cykeln. Det var då det hände! Plötsligt lyste något gult mot mig från marken. Jag tänkte först inte närmare på vad det kunde vara, men så slog det mig. Det måste ju vara kantareller! Jag har inte haft lyckan att hitta så mycket vanliga kantareller tidigare, så därför fattade jag inte direkt. Men när jag fattade, kände jag en barnslig lycka inom mig. Ungefär samma känsla som den gången i sjuårsåldern då jag hittade ett helt dike fullt av vårens första tussilago. Kantarellerna var små och oansenliga, men jag plockade ändå lyriskt och la i min hink. Studsade sen mer eller mindre den sista biten till cykeln och trampade hem glad i hågen.

En stund senare drack så jag och min man vårt kvällste som vi vanligen gör. Men denna kväll kändes det extralyxigt då jag (maken lät mig beredvilligt få alla kantarellerna med motiveringen att han ändå inte skulle känna någon smak, så förkyld som han är) kunde ha smörstekta kantareller på min Finncrisp skiva! Ett lyckligt slut på en kväll som först bara såg trött och eländig ut.





tisdag 16 augusti 2011

Lingonlycka i svampskogen



En fin sommarkväll. Solen värmer faktisk och luften känns härlig och skön. Jag hoppar i mina sandaler och sätter mig på cykeln. Trampar sedan iväg mot skogen och till ett av mina trattkantarellställen. En urdiskad yogurthink dinglar på styret. Jag tänker att kanske, kanske har de små härliga hunnit titta upp trots att vi bara hunnit till mitten av augusti. Det är en härlig kväll och jag njuter storligen där jag susar fram på min cykel genom samhället.

Framme vid skogen parkerar jag cykeln vid skogsbrynet. Jag tar med mig hinken och kliver in i skogen. Hukande går jag sedan sakta runt och studerar marken noga. Jag går till det ställe där det ifjol växte massor av trattkantareller, men inte en enda liten rackare får jag syn på. Jag är väl för tidigt ute då tänker jag.

Men trots utebliven svamplycka behöver jag inte gå (eller cykla var det ju jag gjorde) tomhänt hem denna kväll. För när jag går där och spanar efter svamp, ser jag att lingonriset dignar av stora röda bär. Jag börjar så plocka lingon istället!  Tänker att finns det mot förmodan trattkantareller ändå, finner jag dem säkert medan jag plockar lingonen. Ingen idé att ödsla tid på att bara stirra på marken om man kan få med sig bär under tiden menar jag.En halv liter får jag ihop på bara en liten stund.

Så fantastiskt det är. Nu när blåbären gjort sitt för i år, tar lingon vid i deras ställe. Och även fast jag inte hittade någon svamp idag, så vet jag att de kommer. Många härliga höstveckor ligger framför då skogen klär upp sig i sina vackraste kläder och bjuder in till fest. Svampar i alla de färger, former och storlekar bjuder den ut och vi får alla komma och plocka av läckerheterna alldeles gratis. Själv är jag dock ingen svampexpert. Men trattkantarell och taggsvamp känner jag igen och dessa ska jag ut och leta efter i skog och mark i höst.

Men innan den tiden är här kan jag nu som sagt fylla min hink med lingon. Av dem kan jag sedan koka lingonsylt och den kan mina goa ungar ha på gröten innan de beger sig till skolan om morgnarna. En härlig tid ligger framför!

måndag 15 augusti 2011

Mina dagliga listor


Nu var det länge sedan jag skrev något inlägg om att organisera vardagen. Det beror helt enkelt på att alla rutiner (av olika anledningar) länge gått på sparlåga.

Men nu lagom till terminsstart känner jag inspiration för att organisera upp vår tillvaro igen! Kvällarna blir mörkare och jag är inne på min sista lediga vecka innan hösten dra igång på allvar. Fotbollsträningarna har redan börjat. Nästa vecka kommer också läxor, veckobrev och så småningom tider för utvecklingssamtal och föräldramöten. Mina söta dagbarn kommer åter att knacka på dörren om morgnarna. Matplanering, tvätt och städ blir i denna karusell ytterst viktiga att ha ordning på för att allt ska rulla på smidigt och harmoniskt. Något som är väldigt viktigt för mig!



Ett av de verktyg jag använder mig av i detta syfte är listor. Jag har en rosa skrivbok liggande i köket, och i den skriver jag varje dag upp vad jag ska göra. Jag följer Flyladys koncept för att hålla ordning på hemmet och hennes dagliga rutiner skriver jag upp i min rosa skrivbok. Listan hjälper mig att komma ihåg vad jag ska göra och det är en skön tillfredsställelse att sedan bocka av punkt för punkt. Mer om vad jag sätter upp på min lista kan du läsa här.

Men dessa listor är också en ovärderlig hjälp när jag är trött och inte orkar hålla igång med alla de vanliga rutinerna. Sådana dagar ser jag mig runt och skriver bara upp det allra nödvändigaste för att inte vantrivas totalt. Det kan  t ex vara: plocka upp i hallen 5 minuter, diska, hitta på lunch, bädda sängarna, plocka upp kläder från golvet o dyl. Sen kan jag lugnt luta mig tillbaka, kanske ta en kopp te och ta en punkt då och då, allteftersom jag känner att jag orkar. Dessa listor hjälper mig sådana dagar att inte bli frustrerad över stök som känns jobbigt att ta tag i. Samtidigt hjälper de mig att i alla fall göra något. Ofta är det också så, att bara jag börjar med en punkt,  får jag energi att ta en eller flera punkter till på en gång. Jag har lurat mig själv att få saker gjort på detta sätt många gånger.

Det var lite om mina listor det. Nu ska jag ta en kopp te och umgås lite med min sjuke man innan det är dax att sova. Ha en skön kväll. Det som nu är kvar av den.














lördag 13 augusti 2011

Kommer ut ur garderoben...

Nej, nu kan jag inte låta bli att berätta det längre. Jag drömmer om att bli författare! Så nu var det sagt. Det var ju inte så farligt ändå.

Så här är det. Jag har väl i hela mitt liv haft en diffus dröm om att bli författare, men aldrig på riktigt liksom. Jag skrev redan som barn egna böcker på pappas skrivmaskin och band in dem i kartong. Illustrationerna ritade jag själv. Sen har jag genom hela skolåren skrivit i olika former. Jag älskade förstås friskrivningstimmarna och fyllde min lilla skrivbok med berättelser. Hemma skrev jag dagbok. Har alltid haft ett behov av att uttrycka mig i skrift. Jag skrev även dikter och egna sånger (musik är ett annat intresse). Och så där har det hållit på.

Så började jag då blogga för några år sedan. Det blev det nya sättet att få uttrycka sig med ord och bokstäver. Många har frågat mig hur jag har tid att blogga med fyra barn omkring mig? Men svaret är att skrivandet har varit min avkoppling. Jag blir lugn och lycklig av att skriva helt enkelt. Andra tittar kanske på TV eller målar om sovrummet. Jag skriver.

Så hände det otroliga i början av sommaren. Jag satt och körde hem från mina svärföräldrar. Maken sov bredvid mig och barnen sov i baksätet. Jag satt och hade rätt så tråkigt. Så kom det över mig ett starkt begär efter att skriva en bok! Bara sådär visste jag helt plötsligt att det är detta jag ska göra. Så kom det bara för mig att jag skulle börja fantisera ihop en berättelse i huvudet på en gång. Och tankarna började vandra och fantisera där jag körde fram i försommarnatten. Innan vi var hemma hade jag ett helt koncept klart för mig! Jag visste precis vad boken (eller faktiskt böckerna) skulle handla om. De stora dragen hade jag helt klart för mig och jag var rusig av lycka! Tänk. Jag ska skriva en bok!

Under sommaren har jag sedan jobbat med denna bok. De första två kapitlen lät sig skrivas tämligen lättvindigt och jag tänkte, detta har jag klart på några veckor. Men sen har jag insett att så inte kommer att bli fallet. Det kommer att ta sin runda lilla tid innan denna bok blir klar. Men det gör inget alls. Det är så härligt att skriva och att gå och suga på den här karamellen. Successivt växer berättelsen fram och jag lär mig mer om den hela tiden. En härlig process!

Så om det blir lite glesare mellan blogginläggen vet ni varför. Då sitter jag helt enkelt och skriver på min bok istället. Jag ska dock göra mitt bästa för att även hålla bloggen levande. Det är ju roligt det med. Fast på ett annat vis!

Så nu har jag kommit ut ur garderoben. Det var rätt så befriande faktiskt! På återseende.


fredag 12 augusti 2011

Augustimorgon med brödbak och rävbesök

Idag fick jag en riktig dröm morgon. Jag steg upp kvart över sju och gick direkt till det soliga köket och satte en deg. Alla barnen sov fortfarande. Medan degen sedan jäste gick jag ut i den soliga, men kyliga augustimorgonen. Andades djupt och drog in den friska luften. Med ett leende på läpparna gick jag, eller rättare sagt; skuttade jag sedan ner till åkern med Tidebönboken i högsta hugg. Jag blev lite blöt om fötterna i det daggvåta höga gräset, men det störde mig inte alls.

Väl nere vid åkern, ställde jag mig sedan på min favoritsten och började sjunga till Gud. Efter en liten stund hörde jag ett prasslande i skogsbrynet bakom mig. Jag vänder mig om och får se vem som kommit på besök. Det var en räv minsann! Han undrade väl vem det var som stod där och sjöng för full hals denna arla morgon. Bara några meter ifrån mig stod han. Har aldrig sett en räv på så nära håll förut. Härlig upplevelse. Ganska kvickt vände han sedan om och försvann in i skogen igen. Jag stannade kvar en stund till i stillheten och ljuvligheten.

När sedan timern på mobilen ringde i min ficka, vände jag åter hemåt. Det var nu dax att baka ut rågbullsdegen som stått på jäsning. Min dotter Jojjan hade nu vaknat. Sida vid sida stod vi vid köksbänken och rullade rågbullarna tillsammans. Jag visade hur hon skulle ta mjöl på händerna och trycka handflatorna hårt mot degklumpen och rulla. När alla bullarna var rullade, skuttade den lilla morgonpigga glatt iväg. Jag började sätta fram frukost till alla barnen som nu hunnit vakna en efter en, och kände att detta var en sällsamt härlig morgon!

En härlig dag önskar jag nu er alla! Lev väl!

måndag 8 augusti 2011

Det finns så många sköna människor

Sitter nu här, just hemkommen från "Sverigeresan". Finns massor att berätta, men det bestående intrycket är; det finns så många sköna människor där ute. Var och en med sin egen historia. Var och en med ett hjärta som längtar. Var och en med en själ i behov av kärlek. Jag har fått förmånen att möta flera av dem under vår resa genom Sverige.

Låt mig få berätta om Fritz. Vi var i Umeå. Konsertteamet spelade och andra stod och bjöd förbipasserande på kaffe. Själv tog jag någon gång under de timmar konserten pågick en liten promenad med min man. Jag var frusen och trött i det bedrövliga regnet och behövde nu lite värme och vila. Vi tog med oss varsin kopp kaffe och gick in i ett köpcentrum. Mitt inne i vimlet av människor fann vi en sittplats. Det var där vi också fann Fritz. Han satt där och makade så vänligt på sig för att vi skulle få plats. Jag tackade för det och började sedan spontant småprata om regnet och det kyliga vädret. Vi berättade att vi hörde till dem som spelade längre upp på gatan och då berättade han att där hade han gått förbi. Sången var både fin och seriös enligt honom. Sen fick vi det finaste samtal med denna fina, fina man. Fritz blev så glad av att få prata med oss. Han började berätta om sin barndom. Om hur han som nioåring fått böja arbeta som getare. Det vill säga valla kor ute i skogen från tidiga morgon och fram till kvällen. Han berättade om hur han upplevt det svårt att ensam gå med korna hela dagarna ute i skogen och hur han om kvällarna fått sova hos olika familjer i byn. En getarpojke gick nämligen runt från hus till hus i byn och vallade gårdens kor. Han tyckte väl själv att han åtminstone kunde fått sova hemma hos sin mamma. Men seden var sådan och då var det bara så. Om detta och mycket annat berättade han. Hela tiden med glimten i ögat och ett vänligt leende på läpparna. 81 år gammal var han. När han berättade det reste han sig stolt upp och visade hur reslig och frisk han fortfarande var, trots sin höga ålder. Han berättade också stolt att han jobbat som hårmodell under flera år och strök över sitt tjocka gråvita hår som hade ett fint fall över pannan. Han var så nöjd med att få gratis klippning och frisöreleverna var så nöjda med en frivillig modell att träna på.

Under samtalets gång kom vi också in på Gud. Han ville gärna tro på Gud sa han. Men han kunde inte. För hans del, behövde han något slags bevis för Guds existens för att kunna tro. Men han sa också att det vore skönt att ha en tro på Gud. Det skulle ju bli en trygghet i tillvaron på något sätt menade han. 

Samtalet gick vidare om vilka arbeten han haft. Om hur han hade det nu och små historier om olika personer han brukar träffa på vårdhemmet där han få mat varje dag. Det var så härligt att prata med denna fina lilla man. Det gjorde mig glad och det var tydligt att detta samtal även gjorde hans dag! Tillslut var vi tvungna att gå.  Men innan vi gick frågade vi om vi fick be en kort bön för honom. Han tackade ja till det. Jag tog då hans hand och så bad vi en enkel bön om att det skulle gå bra för honom i fortsättningen och att han också skulle få det där beviset han behövde så att han  kunde få en tro på Gud. När vi avslutat bönen tackade han hjärtligt, tydligt berörd och sa att det var en riktigt bra bön vi bett. När vi sen gick, vinkade han glatt och jag kände mig alldeles varm i hjärtat av detta möte. Fritz finns nu på min bönelista. Jag ber att han ska finna orsak att tro och är övertygad om att han också kommer att finna Gud. 

Detta var bara ett av alla de samtal jag haft under resans gång. Jag har mött vitt skilda livberättelser och jag har fascinerats över hur många fina människor det finns där ute. Många med trasiga hjärtan också. Människor är så intressanta. Bara man skrapar lite på ytan finns där massor av berättelser och livsöden. Min högsta önskan är att alla dessa ska få möta den kärlek jag mött.


lördag 6 augusti 2011

Jag turné - bloggar

Denna vecka har det heller inte funnits mycket tid för bloggande. Jag är nämligen ute på en Sverigeturné med 100 ungdomar. Jag har i alla all hunnit med att göra ett inlägg på vår kyrkas ungdomsblogg. Här kan du läsa det.