Genialisk mattelek med snäckor

Jag visste när jag gick där på stranden i Turkiet och plockade snäckor och stenar, att jag skulle hitta något roligt och pedagogiskt att göra med dem här hemma. Och idag kom det! För idag hittade jag den här enkla men så geniala matteleken!

Vad man behöver är tio eller fler små saker som får plats i handen. Och vad passar väl då bättre än vackra små snäckor och stenar?! För att göra det roligt och inbjudande inledde jag leken med att barnen fick välja ut snäckorna och stenarna själva. Jag tog sedan fyra av dem i min ena hand och frågade hur många det var? De visste ju genast att det var fyra. Sedan gömde jag händerna bakom ryggen och gömde två av dem i min andra hand. Därefter tog jag fram båda händerna - den ena öppen med två snäckor i och den andra knuten- och ställde den magiska frågan:

"Hur många snäckor finns i den knutna handen?"

"Två! Det var för enkelt mamma!", utbrast Lilla L.

Jag lugnade henne med att detta bara var en provomgång för att visa hur det gick till. Efter denna första gång använde jag betydligt fler snäckor och stenar. Först så många som 12 för att hon inte skulle klaga på enkelheten. Gömde sex av dem och frågade. Inga problem. Gömde åtta av dem. Efter lite funderande kom svaret fyra.

Därefter körde jag med tio och tränade de s k tiokompisarna. Detta visade sig vara ett ypperligt sätt att träna detta på. Allt eftersom jag gömde olika antal av de tio gick det upp ljus för henne. Som t ex när jag först gömde sju och det fanns tre kvar. Och lite senare gjorde tvärt om, dvs gömde tre och hade sju kvar.

"Åh! Nu förstår jag!", utropade hon lyckligt när hon insåg sambandet mellan tre och sju.

Men nu var det ju inte bara jag och Lilla L som ville leka mattelek. Runt oss stod ett par 4-åringar som gärna ville vara med. Det fina här var att Lilla L då genast ville vara den som hittade på lagom svåra tal till dessa. Det gjorde hon galant och la det på en perfekt nivå som fyraåringarna klarade. Så roligt att se henne på ett ögonblick gå in i "pedagogrollen".

Vi varvade med att jag gjorde lite svårare till henne och hon lite lättare till de andra. När Jojjan (9) kom hem från skolan ville hon också vara med och ville att vi skulle använda 20 snäckor till henne. Det gjorde vi och jag insåg att det var en perfekt nivå för henne att träna på. Enda kruxet var möjligen att få plats med dem i handen...

Älskar när man hittar så här genialiska sätt att lära! Denna enkla lek kan man ju göra nästan var som helst. Bara man har ett antal småsaker är det bara att sätta igång att leka och lära! På detta handgripliga sätt blir den abstrakta matematiken genast konkret och begriplig och barnen förstår verkligheten bakom siffrorna de kommer att se på papper senare.

ps Om någon undrar så är det givetvis så att det finaste jag har det sätter jag på bordet ds

En tre-vlig gubbes födelse i min hjärna

Idag har vi (som ni säkert redan gissat) pysslat med siffran tre. Jag letade efter nya idéer, men hittade inget jag föll för. Så började jag spåna själv. Tänkte var finns antalet tre? Tänkte lite på vinter, finns det något där? Ja men snögubbar såklart! Tre runda cirklar. Klockrent. Dem får de måla vita och så kan ju cirklarna vara i olika storlekar, så får vi in minst, mittemellan och störst också. Men det blir ju bara tre en gång. Tre om och om igen vore ju bra.  Knapparna såklart! De får välja tre knappar ur en burk och limma fast. Och så kan ju snögubben ha en trekantig hatt också. Tre hörn! Och i varje hörn kan barnen få limma fast något litet. Pärlor kanske? Ja, det blir bra. Och så öga, öga och näsa. Där har vi tre igen....

Ja, sådär ungefär funkar jag när jag kommer på nya idéer. Jag har tema en siffra, en bokstav, en årstid eller vad det nu kan vara. Och så sätter inspirationen bara igång. På några minuter kan ett helt koncept vara klart. Denna gång var det siffran tre och vinter som jag gick igång på. Jag älskar att vara pedagogisk haha!

Och barnen köpte så snällt alltihop med glada tillrop. Ja! Vi ska måla! Ja! Vi ska kladda med lim! Lycka när man är tre eller fyra år. De fick även klippa gubbarnas hattar och fyraåringen klarade till och med att med hjälp klippa ut en av cirklarna som är i kartong. 

Här är produktionen i full gång. Vi började med att klippa ut alla delarna. Sen fick barnen måla cirklarna vita och vi pratade om störst, minst osv. och räknade cirklarna; en, två, tre. Medan cirklarna sedan torkade fick barnen limma fast en 3:a på hattarna och så döpte vi gubbarna till "Gubben 3". Vi pratade om triangelns tre hörn. En, två, tre. Och så limmades hattarna fast på ett blått papper. Barnen fick välja tre pärlor ur en burk i tur och ordning och satte sedan fast dem på limprickar som jag duttade i varje hörn. Vid det här laget började cirklarna vara hyfsat torra och barnen smetade lim på dess baksidor med små penslar och satte fast på papperet. Så var det dax att välja tre färgglada knappar var. Du gissade rätt. En. två, tre igen. På med massa lim och så satt knapparna där som en smäck. Så var det bara ansiktet kvar. Det fick bli grönpepparkorn till ögonen och näsan. Tillsist fick barnen måla en glad liten mun på sin snögubbe och så var det klart.

Allt detta innehöll ju många moment, men barnen var så duktiga och uthålliga och jobbade med sina gubbar. Det märktes att de tyckte detta var roligt och då orkar man också, fast man är liten.

Så här fina blev snögubbarna. Och barnen var mycket stolta när de sen fick visa sina föräldrar vad de gjort och ta med sitt konstverk hem! Gubben 3 var född och kunde nu lämna plats för nya idéer att spira i min hjärna.

Två och två kommer russin, makaroner och ärtor!

Förra veckan jobbade vi lite med siffran 2. Jag gjorde då så att jag tog fram en massa tallrikar och la olika typer av småplock på dem; russin, pastaskruvar, makaroner, kikärtor, solrosfrön, pärlor och knäckformar. Man tager vad man haver i sina skåp...

Sen fick barnen välja vilken färg på papperet de ville ha och jag ritade siffran 2 högst upp. Tvåorna fick de då först stryka lim på och sedan strö glitter över. Sedan var det bara att sätta igång att limma fast småplocket, två i taget på papperet. Detta var roligt, engagerande och lärorikt. 

Att gång på gång ta två stycken av någonting från tallrikarna och så limma fast på sitt 2-papper hjälper barnen att förstå hur mycket två är. Samtidigt ser barnen sin glittriga tvåa och kan på ett naturligt sätt koppla ihop antalet med hur siffran ser ut. Att barnen verkligen lärt sig något av detta fick jag någon dag senare bevis för då min 3-åring plötsligt pekade på 2.an på en klocka och sa: "Det där är två!" 

 

Så här såg slutresultatet ut för ett av barnen.

Min 6-åring fick istället jobba med siffran 12, då 2 var på tok för enkelt och tråkigt. Med en 12:a blev detta pyssel helt plötsligt en utmaning även för henne! Och såklart kan man jobba så här med vilken siffra man vill. Tycker dock själv att det blir tjatigt för barnen om vi gör på samma sätt med alla siffror, så med siffran tre ska vi göra något annat. Ni får se senare vad!

Öva treans tabell på ett roligt vis!

Det tillklippta äggkartongbitarna

Båtarna börjar fyllas med folk :)

Fösta båten har kommit ut på havet.

Allt fler båtar kommer ut på havet och tabellträningen är i full gång!

Min 8-åring har nyligen börjat med multiplikation i skolan. Detta är ju då lite nytt och inte helt lätt att förstå på en gång. När jag så idag höll på att klippa till äggkartonger till ett pyssel jag ska göra med dagbarnen, kom jag på ett roligt sätt att både åskådliggöra och träna treans tabell som är den tabell han ska lära sig denna vecka. Jag skulle nämligen ha tre kupor långa äggkartongs bitar till snögubbar och nu såg jag ju plötsligt treans tabell växa fram.

Jag kom då på att varje bit kunde vara en båt. En båt som rymmer tre personer. Jag lade dit kulor som fick föreställa personer. Tio båtar stod nu på bordet, men vad skulle de göra? Jo, jag kom på att de stod i en kanal och skulle slussas ut till stora vida havet via en sluss. Ett par blå bitar silkespapper fick föreställa hav och ett par toalettpappersrullar fick vara sluss. Klart för att leka fram treans tabell!

Jag hämtade Nonno (8-åringen) och förklarde vad det hela gick ut på. Alla båtar stod då i kanalen. Sedan började jag köra in båt efter båt genom slussen ut till havet och för varje gång frågade jag då hur många personer det nu var ute på havet? I början i tur och ordning, men sedan kom plötsligt två båtar fram och försvann från havet, fyra försvann osv. För varje gång fick han svara hur många personer det befann sig på havet. Jag frågade om han förstod vad de olika siffrorna står för i t ex 3*4. han svarade då nej och jag förklarade att första siffran är ju antalet personer och den andra siffran antalet båtar. Han förstod då detta efter en stund. Så fortsatte vi att träna och så småningom flyttade jag bort och dit båtar lite hur som helst och han fick säga talet och svaret. Var det alltså fyra båtar på havet, sa han: 3*4 är lika med 12 osv.

Efter 15 minuters träning på detta sätt var han helt säker på 6 av de 10 talen i treans tabell. STORT framsteg. I början fick han till och med tänka en god stund på 3*1 och 3*2. Han hade alltså inte riktigt förstått sammanhangen. Men med dessa båtar med tre personer i varje blev det tydligt hur det hela hänger ihop. Sen kom jag på ett kul sätt att åskådliggöra 3*1,3*2 och 3*3. Jag hade nämligen just då tre stycken 3-åringar i huset. Ställde dem bredvid varandra eftersom och frågade hur många år de var tillsammans. Alla tre blev ju då 3*3 = 9 =)

På liknade sätt kan man ju också träna andra tabeller. Till tvåans tabell kan man t ex använda playmobil-gubbar eller barbiedockor och fråga hur många ben som nu passerat eller dyl. Till fyrans tabell kan man använda leksaksbilar som kör upp på ett bilgarage och fråga hur många hjul som finns i garaget. Bara fantasin sätter stopp för hur man kan träna de olika tabellerna på olika sätt :).

En snöflingeramsa

Vi har fått en massa snö här! Vi har förstås lekt så det står härliga till i den. Idag på förmiddagen var vi ute i 3 timmar och byggde snölykta, grävde, klättrade och åkte stjärtlapp. Superskoj!!

På eftermiddagen tyckte jag så det passade bra att ta fram en snöflingeramsa från ifjol. Ramsan fick jag förra året här ifrån .

I den här burken bor ramsan, vanten och flingorna :)

Barnen tycker det är mysigt och spännande med fina burkar. Och när man tar fram en pedagogisk burk vet de att något är på gång och uppmärksamheten vänds mot burkens innehåll.

När jag börjar ramsan ser det ut så här...

...och när den avslutas så här. Barnen blir lika fascinerade av istappen varje gång :)

"Fem små snöflingor satt på ett tak.

En sa jag vill ut och yra, så var de bara fyra.

Fyra små snöflingor satt på ett tak.

En sa jag vill ej va mé , så var det bara tre.

Tre små snöflingor satt på ett tak.

En sa jag vill ut och gå, så var det bara två.

Två små snöflingor satt på ett tak.

En smalt sen, så var det bara en.

En liten snöflinga så ensam var.

Men den blev en istapp, så var det ingen kvar"

När man kommit till istappen kan man göra den här ramsan. Barnen tycker det är roligt när flinga efter flinga kommer tillbaka igen...

"En liten snöflinga så ensam så

Då kom en till och så var de två.

Två små snöflingor började att le.

Då kom en till och så var de tre.

Tre små snöflingor blev alldeles yra.

Då kom en till och så var de fyra.

Fyra små snöflingor ville inte hem!

Då kom en till och så var de fem.

Fem små snöflingor började att sporta.

Men då kom solen fram och så var dom borta!"

Barnen tyckte det var jättemysigt när vi gjorde dessa ramsor kring köksbordet och ville höra dem om och om igen. Och lilla L 3 år, hade full koncentration och höll eftersom upp så många fingrar som det var flingor kvar.

När vi slutligen ramsat färdigt var barnen helt inne på att räkna och började räkna hur många ljuslyktor det stod på bordet, hur många muggar vi hade, hur många barn det var osv. Så härligt när man ser hur de njuter av att lära!

Sortera lego

Inspirerad av bloggen Förskoläraren har barnen idag fått sortera. Vi gjorde det väldigt enkelt. Hällde ut alla duplolegobitarna på golvet och så fick barnen sortera dem efter färg på de färgglada sittunderlagen vi b la använder vid sångstunder. Det gick lätt och var roligt. När sorteringen var klar byggde de fyra olika torn i respektive färg. Nästa gång hittar jag nog på något lite mer utmanande :)

Matte i sandlådan

Med små pinnar, nypon och blad har vi skola i sandlådan idag! Roligt och lärorikt!! :)

En ny mattelek i lekbanken

Igår kom jag på en rolig mattelek att leka med dagbarnen. För flera år sedan fick mina pojkar sådana där stora siffror i mjukt material som går att bygga ihop av en släkting. Jag kom att tänka på dessa och insåg genast att man ju kan göra massor av roliga och lärorika saker med dem! De är ju t ex utmärkta att använda som "sittkudde" under sång- och ramssamlingen. Mjuka att sitta på och så faller det sig genast naturligt att prata om vilken siffra varje barn sitter på och hålla upp så många fingrar. Och så finns det ju massor av olika lekar man kan hitta på med detta härliga material. Jag fick ett infall och sprang genast iväg och ordnade en låda med små plockisar (kulor, kapsyler, små stenar osv) och sedan samlade jag barnen på altanen och spred ut siffrorna över altangolvet. Så bad jag barnen att ställa sig på varsin valfri siffra och frågade dem i tur och ordning vilken siffra de stod på. Kunde man inte hjälptes vi som vanligt åt. När man svarat fick man komma fram till lådan och plocka så många saker som siffran visat och gå tillbaka till siffran igen. När alla gjort detta fick de lägga tillbaka plockisarna och hoppa till en ny siffra och så började vi om igen.

Barnen tyckte det här var roligt. Särskilt en av pojkarna ville leka om och om igen! Och mitt i detta roliga erövrades ju också en hel del mattekunskap. Leken tränar nämligen flera saker; man får höra namnet på siffrorna och tydligt se hur de ser ut (man står ju till och med på dem!). Man får träna på att räkna upp till 10 och man får dessutom en fysisk uppfattning om att talet 1 är lite medan talet 10 är väldigt mycket. Detta blev nämligen väldigt konkret när de skulle hålla i plockisarna. En plockis var ju lätt som en plätt att hålla, medan det var betydligt knivigare för dessa små barnahänder att hålla t ex nio eller tio stycken på en gång. De fick på detta vis "uppleva" talen och det är ju så barn lär sig som allra bäst. Ett lyckat infall denna soliga onsdag eftermiddag blev det och en ny lek har lagts till i min "lekbank".

Matte-rörelse ramsa!

Bläddrade i min gamla musikpärm från min lärarutbildning och hittade en rolig matte/rörelse ramsa som (om jag inte minns fel) några kursare till mig hittat på. Den var så rolig och användbar så jag vill dela den med er:

Först så kommer ett

då böjer vi oss snett

och böjer och böjer och böjer

Sen så kommer två

då börjar vi att gå

och gå och gå och gå

Sen så kommer tre

vi smyger ska ni se

och smyger och smyger och smyger

Sen så kommer fyra

vi kryper som en myra

och kryper och kryper och kryper

Sen så kommer fem

Oj handen kom i kläm

och klämmer och klämmer och klämmer

Sen så kommer sex

res dig upp och väx

och väx och väx och väx

Sen så kommer sju

vi ser en känguru

och hoppar och hoppar och hoppar

Sen så kommer åtta

vi springer i en åtta

och springer och springer och springer

Sen så kommer nio

vi skriker iioo-iioo

Varför då?

För det kom en orm

som ålar och ålar och ålar

Sen så var det tio

nu får vi gå på bio

och vila och vila och vila

Ett, två, tre!

Matematik är svårt. Men också väldigt kul! Och får man börja att leka med matematiken redan från början och upptäcka glädjen i den behöver den inte bli så svår och obegriplig när man börjar i skolan.

Med mina små dagbarn på 2 och 3 år brukar jag då och då leka "Räkna leken". Jag har en liten låda med olika småsaker i. Stenar, kulor, makaroner, mynt, skruvar mm mm och dessa finns i lite olika antal. När vi ska leka tar jag fram lådan och tar upp ett set med saker. T ex 3 stenar. Så ger jag barnet stenarna och ber det räkna dem genom att samtidigt det säger "En!" lägga ner "en stenen" i lådans tomma lock. Sen kommer två och samtidigt som barnet lägger ner "två stenen" säger det "Två!" osv Att måsta släppa en sak för varje gång de säger siffran konkretiserar räknandet och hjälper barnet att förstå förhållandet mellan ting och räkneord. Detta är inte alls självklart för små barn. Och frestelsen att räkna mer än ett tal per ting är mycket stor! Med denna lek blir det tydligt att varje tal hör till en sak. Antalet som ska räknas avgörs utifrån barnets förmåga och nivå. För en är det en utmaning att räkna till 3, för en annan går det bra att räkna till 20.

Och barnen ÄLSKAR detta! De vill räkna om och om igen! När jag kommer med den röda räknelådan som har en gul stjärna på locket lyser de upp och flockas kring lådan. Nej, jag överdriver inte! De ÄLSKAR att räkna och verkar aldrig tröttna. Men jag brukar ändå avbryta när det är som allra roligast för att hålla glädjen vid liv.

Hittills har jag bara lekt denna lek med 3-åringarna och med min 5-åring. 2-åringen har suttit med men inte räknat själv. Men så idag sa jag: "Ska vi gå och räkna lite!" Och direkt pekade hon på en liten prinsesskrona och sa: "En!" Hon hade alltså uppfattat vad det är att räkna. Väl vid lådan bestämde jag mig för att hålla mig till 2 och 3 saker. Hon kände inte till orden två och tre när vi började, men eftersom hon sett hur de större barnen gjort började hon med första stenen och sa: "En!" samtidigt som hon släppte ner den i locket. Sen tittade hon upp på mig och väntade sig att jag skulle ge henne namnet för nästa räkneord. Fast hon bara är 2 år och knappt lärt sig prata, hade hon förstått hur det hela skulle gå till. Snart hade hon lärt sig säga både två och tre (om än inte rent) och klarade flera gånger galant att räkna sina tre stenar, sina tre mynt, sina två skruvar eller vad det var jag gav henne. Visst hamnade det ibland två saker på en gång i lådan, men då bara tog jag upp det igen och hon fattade galoppen och börjande om: "Eeeeen", "Tååååå", "Teeee". Och för varje gång sa hon glatt: "Igen!" Och även denna gång var det jag som tillslut fick avsluta leken.

Svårare behöver det inte vara att arbeta med den matematiska utvecklingen som det så fint heter i läroplanen. En burk, några blandade små saker och ett leksuget barn är allt som behövs! :) Det här är bara ett sätt att leka med matematiken. Det kommer säkert fler tips här längre fram! För det är inte bara barnen som tycker det här är kul... =)