måndag 16 juni 2014

Alfabetet har fest i ett hus


Allt är en lek för min dotter Lilla L. Det är inte alls lika lätt att få henne med på läs - och skrivaktiviteter som det var med Jojjan när det begav sig. 

"Men jag leeeeeeeker ju!"  utropar hon flera gånger per dag när man påkallar hennes uppmärksamhet för andra aktiviteter som att äta, klä på sig, städa sitt rum eller något annat. För att få henne att läsa högt tio minuter (som vi har som en daglig rutin) eller göra något lite mer "skolaktigt" måste man tajma henne mitt emellan två lekar och liksom locka henne med sig. Ja, helst ska man ju göra en lek av det hela.

Idag skulle hon så läsa högt för mig ur sin bok: "Röda räven och hans kanot". Det brukar göras ganska motvilligt för det mesta, men idag kom hon riktigt igång. Hon läste så inlevelsefullt hon bara kunde och ändrade rösten när olika personer sa något och hon blev så inne i berättelsen att hon inte märkte när timern ringde efter 10 minuter. Och när hon insåg att hon läst klart egentligen, gick hon enkelt med på att läsa ut boken, då det bara var ett fåtal sidor kvar. Hon var ju sugen på att höra slutet.

Vi för loggbok för alla böcker hon läser, och när nu ytterligare en bok var utläst tog hon fram boken där hon skriver upp sina böcker. Detta är ju ett bra tillfälle för henne att träna på att skriva. Och när hon började passade jag på att försiktigt ge tips för hur olika bokstäver ska skrivas. Jag började skriva upp alfabetet med stora och små bokstäver mellan tre linjer på första bästa tidning för att hon skulle se hur de skulle skrivas. Jag berättade att översta linjen är taket i huset, andra är golvet och tredje är källaren. Hon blev mer och mer intresserad och påpekade att det ju istället borde vara ett tvåvåningshus eftersom ju bokstäver som lilla j annars hamnar i underjorden. Jag hakade på förstås. När jag skrivit alla bokstäverna sa jag på skoj:

"Ska vi se hur många små busiga barn som leker i källaren?"

Jag menade då alltså de små bokstäverna som sticker ner under den linjen som alla bokstäverna står på. Hon sken upp och räknade till sex. Och där satte leken igång!

Snart var alla stora bokstäver vuxna och alla små barn. Och hon utbrast:

"Är det en stor familj?" 
"Nej, det är ju en fest i huset", sa jag.






Då blev stora A genast mamma och stora B pappa. Lilla a och lilla b blev tvillingar. Stora C blev storasyster och lilla c blev ett till barn i familjen. Mamma A fick heta Anna och pappa B Bertil. Tvillingarna fick heta Alexandra och Bella och de var 6 år. Storasyster C fick heta Cecilia och lilla c Camilla. Cecilia var 14 år och Camilla 4 år. Hela familjen fick heta Andersson.

Sen fortsatte vi med familjen Danstål, med mamma Doris som första karaktär. Jag skrev upp familjerna, så att vi skulle komma ihåg alla namnen och påpekade hur jag skrev namnen mellan linjerna. Lilla L var hela tiden med och engagerad. Skrivandet hade blivit en rolig lek och det var Lilla L själv som uppfann den.





Nu blir sen lätt att fortsätta med familjen Gustavsson imorgon eller någon dag när det passar och då ska Lilla L själv få skriva upp alla familjemedlemmarnas namn. Kanske kan vi sedan tillsammans skriva ihop en saga om alla familjerna och vad de gör på festen. Vem vet? Rolig är det att ha hittat ett sätt att träna skrivning med min så lekfulla Lilla L som bara vill leka!





måndag 9 juni 2014

Ska jag fortsätta att blogga?

Nu har jag klarat 100-utmaningen! Eller nästan då. Tre, fyra ggr har jag missat tror jag. Men jag är nöjd ändå. Utmaningen har varit den spark i baken jag behövt för att få iväg blogginlägg varje dag. Utan den skulle det nog snarare varit ett i veckan, om ens det.

Men nu är den alltså slut. Och jag undrar om det finns någon som skulle vilja att jag fortsätter skriva? I såfall ska jag försöka. Men då skulle jag nog behöva liiiite livstecken i kommentarsfältet för att orka fortsätta tror jag allt.

söndag 8 juni 2014

Det finns inte nog med tystnad

"Var ska vi finna ordet
var ska ordet 
ljuda?
Inte här, här finns inte nog med tystnad.

Tankspriddheten är ett av de djupaste problem vi står inför idag. Alla synintrycken, allt tjattret från bloggosfären, alla de förvirrade tvetydigheterna leder till att vi blir konstant tankspridda.... E-post och sms, (Twitter, Facebook, instagram min anm.) som i sig är fantastiska teknikniska uppfinningar, har lett till att vi idag säger mer och mer om mindre och mindre. Många har blivit helt beroende av allt detta. Larmet från alla högljudda ord som kastas ut så nonchalant, så ytligt, så lättvindigt, kväver den tystnad som skulle öppna oss för Andens suckar inom oss. I vår tid måste vi därför lära oss att vara stilla. Att vänta. Att tiga. Att iaktta. Att grubbla. Att förundras.
   Tystnaden göder marken i våra hjärtan så att de ord som ger liv kan spira och slå rot. När det sedan blir dags att tala kommer orden att strömma fram som vatten ur en tyst källa." 

Ur: Guds viskningar av Richard Foster 

lördag 7 juni 2014

Tvättberget


Denna dagen har gått i tvättandes tecken. Jag har tvättat och tvättat och hängt och vikt mest hela dagen. Och det har varit ett så välsignat vackert väder att tvätten torkat på nolltid också. Mitt tvättberg i tvättstugan ser dock inte ut att ha minskat nämnvärt. Men det måste det ju gjort. Frågan jag dock ställer mig är: hur mycket kläder hat vi egentligen? Och hur mycket av detta skulle vi klara oss finfint utan? 



fredag 6 juni 2014

Glad nationaldag!

Glad nationaldag mina vänner! Här har vi väl dock inte firat i överkant precis. Maken och äldste sonen är på en liten tripp tillsammans och här hemma pågår UNT-cupen. Jag startade således dagen med att kl 7 stå på en parkering och guida bilar. Det var faktiskt riktigt roligt! Jag kände mig som en kung där jag stod och dirigerade alla dit jag ville. Och alla lydde de mig så snällt.

Under mitt arbetspass kom jag i samspråk med en man. Han berättade om sina barn som han har med flera olika kvinnor, hur han aldrig riktigt lärt känna ett av sina barn. Hur hjälplös han känner sig när han inte kan nå fram. Jag kunde se att han var ledsen över hur livet blivit. Över att inte kunna hålla ihop sina relationer. En utåt sett gladlynt man som är bruten och sorgsen inombords. Jag kände när vi talade Jesu kärlek gå ut till denne man! Och jag tänkte på vilken hjälplöshet den har som inte kan be. När han inte kunde nå sitt barn, var det liksom kört. En avgrund av tom hopplöshet. Men har man Gud är det aldrig kört! Bönen är bron till varje människa. På den kan man gå över avgrunden och förmedla hjälp till den man bryr sig om. Jag ska be för denne man och för hans barn. För det tror jag Gud vill. Jag tror Gud vill komma och göra allt nytt i denne mans hjärta och liv. För jag kände hur Gud älskar honom och lider med honom. Det kan låta konstigt kanske. Men det var så jag upplevde det när vi talade.

Idag firar vi Sverige och den svenska flaggan. Jag ber att Kristi kors som det gula korset i vår flagga påminner om, ska få bli en levande verklighet i de svenska folkets hjärta. Jag ber att kraften från det korset ska komma och upprätta och läka, omfamna och hela alla dessa brustna familjer. Det finns så mycket smärta i vårt land! Vid varje skilsmässa går något sönder inom alla de inblandade. Vårt folk lider. Jag ber att Jesus ska komma med sitt ljus och sin helande kärlek till Sveriges folk!


torsdag 5 juni 2014

Över ån efter vatten

Ibland är svaret närmare till hands än man först trodde. Kom igår på att jag ju kan läsa Astrid Lindgrens Madicken för Lilla L. Varför har jag inte tänkt på det förut? Själv tänker jag nu lägga mig i badet med Kiplings Djungelboken. Blir en bra avrundning på en ovanligt intensiv arbetsvecka.

tisdag 3 juni 2014

Söker med ljus och lykta

Jag söker med ljus och lykta efter inspirerande högläsning för min 6-åring. Snälla ge mig era bästa tips!

måndag 2 juni 2014

Bokstäver av bestick och ekologiska bananskal!





Imorse kom ett barn till mig som inte har mig som ordinarie dagmamma. Jag hade inte hunnit avsluta min frukost eftersom vi försovit oss (hela familjen har redan ställt om mentalt till sommarlov...) Den lilla flickan ville inget göra, utom att sitta i mitt knä medan jag åt färdigt min frukost. Så är det ju med barn. Innan de är fyllda och känner sig anknutna till sin vuxen, har de inget bränsle att leka med. Bränslet tankade den lilla flickan i mitt knä och medan hon gjorde det, kom vi tillsammans på ett nytt sätt att bygga bokstäver och leka med språket.

Det började med att hon hittade en liten etikett med små, små bokstäver på någon förpackning och började peka på dem hon kände igen. Hon benämnde dem som "mammas bokstav", den och den kompisens bokstav osv. Jag frågade då om hon visste hur min bokstav såg ut? Det visste hon inte och den fanns inte heller med på den lilla etiketten. Då såg jag mig om efter något att bygga M med. Genast föll mina ögon på besticken på bordet. Jag byggde ett M med två bordsknivar och två teskedar. 

Och sen drog det igång! Flickan ville bygga sitt namn, sin mammas namn, mitt namn, och så ordet bajs (!). Det blev ett härligt laborerande med besticken för att bygga de olika bokstäverna. När vi kom till bokstaven S påpekade hon själv att den ju måste vara böjd. Såklart! Jag såg mig runt efter något "böjbart"och innan jag hunnit komma på det själv, kom Lilla L och utbrast: "Bananskalen!" Perfekt! Bananskalen (ekologiska!) fick därmed tjänstgöra så fort någon bokstav innehöll en "böj" av något slag. Resultatet blev fina bokstäver av bananskal och bestick över hela köksbordet. Jag blev tvungen att duka undan frukosten fortlöpande för att få plats med alla bokstäverna... 

Den till en början så tystlåtna flickan var vid det här laget entusiastisk och livad och fullt inbegripen i samtal om ljud och bokstäver och ord med mig. Innan vi slutade hade vi kommit på att hon under dagen skulle berätta för mig så fort hon hittade ett ord som börjar på S, och så skulle jag skriva upp dem på en lång lista. Det gjorde jag och när hon skulle gå hem hade det hunnit bli 16 ord! Jag har en känsla av att listan kommer att fyllas på ytterligare imorgon.

Och bränsletanken då? Jo, den blev ju fylld på kuppen. Efter denna bokstavslek på tu man hand, gick det hur bra som helst att sätta igång att leka! 




söndag 1 juni 2014

Lägg denna kille på minnet!


Lägg den här killen på minnet, för om ca 10 år skulle jag tro att han dyker upp i TV-rutan!

 Fotboll är hans passion! Han har talang och ett hängivet hjärta för fotbollen. Han förstår också att det krävs hårt arbete för att nå dit man vill. På grund av det har han redan målmedvetet börjat jobba för att få ihop 10 000 timmar fotboll i kroppen. Ofta går han själv ner till fotbollsplan och nöter och nöter frisparkar. Han missar inte ett tillfälle att få spela med brorsan eller kompisarna på gården. Sina träningar och matcher missar han inte heller om det går att undvika. Han cyklar själv till träningarna i sol som i spöregn. 

Idag skulle övriga familjen stanna i stan på en picknick med kyrkan. Då tvekade han inte att ta bussen själv till matchen. Han visste att de skulle möta regionens bästa lag, som de förlorade med 0-13 till i lördags. Men det lät han sig inte nedslås av. Nej, han var taggad att kämpa och lära av att spela 
mot bättre killar. När vi kom hem, kom han precis cyklande hem från matchen. Han hade inte ätit lunch (jag missade att ge honom lite av picknicken). Men ändå var han glädjestrålande och berättade att de bara förlorat med 3-4. Han kände det som om de vunnit! Dessutom hade han äntligen fått utdelning på sitt nötande av frisparkar.

"Mamma, idag fick jag göra något jag drömt om länge; jag fick göra ett frisparksmål!", sa han med glittrande ögon! 

Sen berättade han passionerat om hela matchen i detalj! Man skulle kunna tro att han vunnit en vm-final. Jag hade fullt schå att få honom att äta något under tiden... 

Ja, fotboll är verkligen hans passion! Han tänker, leker, ritar, andas och lever fotboll. När han låg i min mage sparkade han otroligt mycket, mest av alla mina fyra barn. Vi skojade och sa ofta att det nog låg en fotbollsspelare där inne. Och mycket riktigt. Det gjorde det!