tag:blogger.com,1999:blog-33381996392580634472024-03-14T05:14:09.611+02:00MakenaJag älskar Jesus och hans kyrka och är så lycklig av att ha fått komma hem! Jag brinner för mina och alla barns behov av anknytning och har en passion för deras lustfyllt lärande. Min man är min bästa vän. Makena betyder glad. Och om glädjen i allt detta handlar denna blogg. Välkommen! Makenahttp://www.blogger.com/profile/12500755149402439266noreply@blogger.comBlogger656125tag:blogger.com,1999:blog-3338199639258063447.post-56220000596454633002017-01-13T23:14:00.000+02:002017-01-13T23:18:32.995+02:00Vad kan man göra med en ettåring?<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://2.bp.blogspot.com/-twSEZayhdmU/WHk3sKZvEgI/AAAAAAAABk4/TDufVT-UrSExmcJui2IvNDcIUPyGANRPQCLcB/s1600/IMG_3906.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="640" src="https://2.bp.blogspot.com/-twSEZayhdmU/WHk3sKZvEgI/AAAAAAAABk4/TDufVT-UrSExmcJui2IvNDcIUPyGANRPQCLcB/s640/IMG_3906.JPG" width="476" /></a></div>
<br />
Barn i ettårsåldern är fulla av energi, nyfikenhet och upptäckarlust. De vill lära sig allt om sin omvärld och deras hjärnor är som svampar som bara suger in alla nya erfarenheter. Och det är i det kärleksfulla samspelet med sin förälder som inlärningen kan blomstra.<br />
<br />
Att ha roliga och meningsfulla saker att göra med sin ettåring är därför något som både barn och förälder har allt att vinna på.<br />
<br />
Varje dag har jag privilegiet att få vara med en sådan här fantastisk liten person och jag tänkte därför börja dela med mig lite av det vi gör tillsammans.<br />
<br />
Först ut är en väldigt enkel men omåttligt populär sysselsättning. Leka med vatten! Jag brukar ta fram några bunkar, någon gryta, en visp, en sked och kanske någon liten kanna. Sen häller jag lite vatten i botten på de olika kärlen och uppmuntrar Lilla T (16 månader) att börja leka. Första gången vi gjorde detta visade jag hur hon kunde hälla vattnet mellan de olika kärlen. Vispa, plaska, ösa med skeden. Dricka lite vatten med en tesked. Visst blir det lite vatten på golvet, men då har jag en trasa till hands och bara torkar upp direkt. Köksgolvet får ju på så vis lite rengöring på kuppen. Hela tiden pratar jag med Lilla T om vad hon gör. Jag leker och låtsas med henne att vi lagar mat. Hon lär sig nya ord, får nya erfarenheter med vatten, får nya kopplingar i hjärnan som handlar om att fantisera och har fantastiskt roligt hela tiden! Detta är också en aktivitet hon kan vara nöjd med själv en lite längre stund.<br />
<br />
Ikväll visade Lilla T att hon snappat upp det där med att torka golvet med en trasa. Hon hittade en fuktig trasa som någon hängt på en krok hon nådde. Den tog hon ner och så bredde hon omsorgsfullt ut trasan slätt på golvet och la sig på alla fyra och började torka köksgolvet! Hon rättade till trasan då och då. Rätt som det var tittade hon upp, sköt trasan så långt framför sig så att hon hamnade på magen och log lyckligt mot mig med hela ansiktet! Ljuvliga lilla unge!Makenahttp://www.blogger.com/profile/12500755149402439266noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3338199639258063447.post-65241009583616872272017-01-11T17:32:00.001+02:002017-01-11T23:37:51.758+02:00Att amma en ettåringJag måste bara få berätta hur fantastiskt det är att amma en ettåring! De flesta tänker nog på helamning av bebis under sex månader med allt vad det innebär, när de hör ordet amning. Det kan kännas intensivt att vara den som ska tillgodose bebisens hela näringsbehov, brösten kanske både ömmar och läcker och att amma en liten bebis tar mycket tid och tålamod.<br />
<br />
Men att amma en ettåring är något helt annat! Jag ser faktiskt bara fördelar och det blir så mycket lättare att vara mamma till en ettåring när man ammar.<br />
<br />
Alla som haft en ettåring vet hur intensivt det är. Allt ska undersökas, allt ska i munnen, ständig passning för att den lilla inte ska skada sig, ständiga utryckningar för att den lilla inte ska hälla ut syltburken eller rasera ett legobygge. Eller så är det kläng i benen och en liten som bara vill vara i famnen men inte har lust att sitta stilla i knät när mamma vill få en liten rast och dricka kaffe.<br />
<br />
Då finns amningen där som en skänk från ovan! Vid frukosten till exempel. Lilla T 16 månader äter yoghurt och kladdar en liten stund, sen puttas tallrik och sked med besked bort och Lilla T ställer sig upp i matstolen. Bara att kvickt överge sin egen frukost och ta hand om kladdiga händer och mun innan halva huset fått sin beskärda del. Där och då kunde lugnet vara över på fem minuter. Men då kommer den välsignade amningen till min räddning. Lilla T kommer fram till mig där jag satt mig vid min frukost igen och säger med den sötaste lilla rösten i världen: "Amma?!"<br />
<br />
Så sätter jag henne i knät och fortsätter min frukost och kan även dricka kaffe i lugn och ro medan Lilla T ammar förnöjt och stilla. Fantastiskt!<br />
<br />
Sen under dagen är det ju full rulle förstås. Men då och då vill Lilla T amma en stund och då får man den där välbehövliga vilopausen. Jag kan läsa lite, skriva lite på datorn, luta mig tillbaka i gungstolen framför brasan och sluta ögonen en stund, eller låta mina ögon möta hennes och känna den innerliga gemenskapen mellan oss två. Eller så ramlar hon och slår sig. Lite amning vänder tårar till solsken igen. Eller så är hon trött och gnällig framåt eftermiddagen när man själv också är trött men ändå måste laga middag till sin familj. Då knyter jag upp henne på höften i min Mejtai (ett rektangulärt bärdon i tyg) och låter henne amma och gosa medan jag tar i tu med middagen. I stället för gnäll och frustration lägger sig lugnet och friden i köket. Trötta och lättirriterade jag fylls av en massa lugn och ro-hormoner och blir en mild och snäll mamma. Lilla T ömsom ammar, ömsom tittar på vad mamma gör och får även hjälpa till att röra med en egen slev i grytan. Hon fixar hela grejen själv, medan jag kan ha båda händerna fria till matlagningen. Och det hela är underbart mysigt dessutom som ni kan förstå.<br />
<br />
När man ammar en ettåring blir amningen först och främst en gosig bonus till den vanliga maten. Hur mycket eller lite hon får i sig behöver man inte skänka en tanke ens. Samtidigt är amningen en stor trygghet att ha när barnet av en eller annan anledning äter dåligt. När Lilla T var supersjuk i början av advent, åt hon ingen mat alls på tre, fyra dagar. Men amma det gjorde hon! På så vis kunde jag känna mig lugn för att hon fick i sig all näring och vätska hon behövde ändå. Dessutom är amningsmjölken så finurligt skapad att den blir rena medicinen för barnet när det är sjukt. Min kropp läser på något sätt av vilken infektion Lilla T har och så anpassar sig mjölken och blir perfekt designad för Lilla T:s sjuka kropp. En ovärderlig tillgång! Och en ovärderlig tröst och lindring från feber, hostattacker, halsont och snor för Lilla T.<br />
<br />
Det är också enormt praktiskt att alltid ha med sig ett näringsrikt, smidigt, uppvärmt och okladdigt mellanmål när man är ute och far. Under bilresor kan jag sitta fastspänd bredvid Lilla T som sitter fastspänd i bilstolen och amma när hon tröttnat på att sitta fast. Hjälper henne att slappna av och somna. Gör långa bilresor med en ettåring lite lättare. Det blir inte heller så kinkigt att se till att äta lagad mat på rätt tider. Amningen finns ju med hela tiden och så kan Lilla T äta vanliga maten när vi andra ska äta. Inget bökande med att ta med speciell mat till henne och värma och ha sig.<br />
<br />
Förutom alla dessa praktiska fördelar finns det en lång rad hälsofördelar för både mamman och barnet! Ska inte gå in på dessa här, känner inte ens till alla. Men börjar man studera detta ämne blir man fascinerad över hur fantastisk och genial amningen faktiskt är! Svårt att inte se Guds kärleksfulla hand bakom allt detta! Titta t ex på den <a href="http://www.lalecheleague.org/nb/nbsepoct07p196.html">här</a> artikeln.<br />
<br />
Jag ammar Lilla T fritt. Det innebär att hon i stort sett får amma när hon vill med några undantag. Detta är något som känns fullkomligt naturligt och som det ska vara för mig. Säger jag nej till exempel för att vi snart ska äta eller för att det inte passar just då, accepterar hon det ganska bra. När vi slutade nattamma (igen!) för någon månad sedan hade maken riktigt roligt åt oss. Hon vaknade och sa: "Amma!" Jag svarade sömnigt: "Sova." Och så höll vi på tills hon gav sig. När hon vaknar nu brukar det oftast räcka med ett litet:"Nej, sova!" så accepterar hon det och tystnar och somnar om.<br />
<br />
Amningen är något som både jag och Lilla T njuter av och vi har inte några planer på att sluta på länge än. Varför skulle vi vilja det föresten, så fantastiskt och bra som detta är på alla sätt och vis?!<br />
<br />
<br />
<br />Makenahttp://www.blogger.com/profile/12500755149402439266noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3338199639258063447.post-77183833854369486862017-01-07T19:41:00.002+02:002017-01-11T23:25:52.165+02:00Min blogg blir äntligen en bokJag fick en jättefin julklapp av min man i år. Han överraskade mig med att jag ska få göra <a href="http://www.bloggtillbok.se/">min blogg till en bok</a>! Detta har jag själv tänkt på att göra under flera år. En blogg på nätet skulle ju en vacker dag kunna försvinna och därmed år av dokumentation av mina barns uppväxt och vår familjs liv tillsammans. Det får ju bara inte ske har jag tänkt, men aldrig har jag kommit till skott att göra slag i saken. <span id="goog_1581884402"></span><span id="goog_1581884403"></span><a href="https://www.blogger.com/"></a><br />
<br />
Men nu har alltså min älskade make beställt och förberett så att allt jag behöver göra är att gå igenom bloggen för att se vilka inlägg jag vill ha med så fixar han resten. Detta gör jag nu därför med stor förtjusning under alla mina lediga stunder.<br />
<br />
Och så fantastiskt roligt det är! Vilken upplevelse att få läsa om vårt liv när våra stora barn var små. Ja Lilla L som nu är nio år, var ju inte ens född när jag började blogga. Och jag gråter och skrattar och ler och torkar en tår om vart annat när jag läser. För jag ser ju hur en röd tråd träder fram igenom alla småbarnsåren i vårt liv. Den tråden är Guds stora omsorg! Hela tiden har han varit vid min sida så nära, så nära. Jag ser det underbart vackra i barndomens alla faser. Och jag ser kärleken. Kärleken man får från sina barn, kärleken som väller ur modershjärtat, kärleken mellan man och fru. Ja ett kärlekens mysterium är familjen.<br />
<br />
Jag skriver mycket om hur trött och sliten jag är, ständigt är jag förkyld, ständigt har jag barn som stör min nattsömn, ständigt är jag svag och behövande mitt i min stora familj med så många behov. Men mitt i allt ser jag så tydligt att Gud tidigt gav mig nåden att i min stora svaghet vända mig till honom. Jag blir mitt i vardagens bekymmer påmind att läsa några rader i min Bibel. Stanna upp och stilla be en liten bön om vägledning och hjälp. Och genast har den Gudomliga hjälpen kommit och burit denna lilla svaga mamma och hjälpt henne att dag för dag skapa en fin barndom för sina barn.<br />
<br />
Jag märker också hur jag genom mitt skrivande har kunnat se det sköna och vackra i allt det vardagliga som på ytan först verkade bara slitsamt, grått och meningslöst.<br />
<br />
"Allt har han gjort skönt för sin tid, ja, han har ock lagt evigheten i människornas hjärtan, dock så, att de icke förmå att till fullo, ifrån begynnelsen intill änden, fatta det verk som Gud har gjort." står det i Predikaren 3:11<br />
<br />
Och precis det blir så tydligt för mig när jag läser inlägg efter inlägg. Vårt liv har verkligen inte alltid varit lätt! Ständigt har det funnits problem, svårigheter och lidanden. Ja så är det ju fortfarande. Men mitt i allt detta har Guds nåd och kärlek blivit så tydlig. Det svåra har han gjort vackert och skönt! I varje tid finns det skönhet. I varje år, i varje dag, i varje ögonblick!<br />
<br />
Nu har de fyra som då var små blivit ganska stora. Boppo är sexton, Nonno är fjorton, Jojjan fyller tolv på måndag och Lilla L fyllde nyligen nio. Men så har vi ju fått en helt ny liten stjärna i familjen också; Teresa som i dagarna blir 16 månader. Jag känner nu att det vore synd att inte fortsätta blogga om familjelivet på det där härliga viset även under hennes uppväxt. Vi har ju ett fantastiskt dynamiskt familjeliv även nu, om än helt annorlunda än för tio år sen. Skrivandet ger mig glädje och att sedan få läsa det ger mig också glädje. Makena som bloggen heter betyder också så passande glädje. Så mer glädje ska det bli under detta nya år har jag tänkt!<br />
<br />
Men först ska jag nu bli klar med att gå igenom alla inläggen som redan finns. Så att boken kan bli klar och så småningom dimpa ner i postlådan. Tänk så roligt det kommer att bli för både mig och barnen och maken att bläddra bland alla dessa berättelser om oss själva sen!<br />
<br />
<br />
<br />Makenahttp://www.blogger.com/profile/12500755149402439266noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3338199639258063447.post-6371439811785993122017-01-01T19:07:00.000+02:002017-01-01T19:26:15.323+02:00Varför vill de inte ha en mamma? Ja, precis så sa en katolsk vän till mig när jag försökte förklara varför protestanter har det så svårt med Katolska kyrkans syn på jungfru Maria. Och hon såg ut som ett levande frågetecken ju mer jag försökte förklara. Jag insåg snart att för en katolik är det helt obegripligt att det skulle vara att häda eller göra något annat fel när man vänder sig till sin andliga mor Maria.<br />
<br />
Jag börjar mer och mer förstå varför.<br />
<br />
När jag för snart tre år sen började närma mig den katolska tron, var det faktiskt Maria som först föll på plats för mig bland alla för protestanter knepiga lärofrågor. Jag läste till att börja med Wilfrid Stinissens bok "Maria i Bibeln - i vårt liv". Jag läste i bön och med ett öppet hjärta. Somligt var lätt att förstå, annat svårare. Men genom läsningen upplevde jag tydligt att Den helige Ande var med mig och påminde mig om olika bibelord och bekräftade inombords att det jag läste om Maria var sant.<br />
<br />
Men ändå var det med stor bävan jag gjorde mina första trevande närmanden till Maria. Och jag bad innerligt till Gud att förlåta mig om jag gjorde fel i att tala med henne. Men jag upplevde bara frid. Och jag upplevde så småningom att jag fått en mamma! En mamma att krypa upp i knät hos när jag behövde tröst. En mamma att be om hjälp i vardagens bekymmer. En mamma att lämna över tunga böneämnen till. Jag såg att jag verkligen fick vara hennes lilla barn. Precis som mina barn ibland behöver mammas knä och famn, behöver jag min andliga mor Marias famn.<br />
<br />
Men räcker det inte med Jesus, hör jag alla mina kristna vänner, släktingar och bekanta invända högljutt! Varför räcker det inte med Jesus?<br />
<br />
Och jo. Visst räcker det med Jesus! Men ändå har jag så förunderligt erfarit att Maria också behövs. Hon har faktiskt blivit ovärderlig för mig på den sista tiden. Jag är själv förundrad. Jag undrar själv varför jag så lätt får bönesvar när jag ber henne att be till min Herre Jesus för olika saker. Jag undrar förundrat över varför det kristna livet har blivit så mycket lättare sedan jag lärde känna Maria? Jag förstår det inte själv. Men tydligt för mig har blivit att Jesus bara ler mot mig och är glad att dela med sig till mig av sin mamma.<br />
<br />
Och det blir inte alls så som man som protestant är rädd för; att Maria tar Jesu plats och skymmer honom. Tvärt om! Hon för mig NÄRMARE Jesus! Hennes uppgift är faktiskt att föra människor till sin son. Hon skulle aldrig drömma om att ta uppmärksamheten ifrån honom. Och aldrig gå med på att man tillbad henne! Jag var själv rädd för detta i början. Att det skulle bli att jag började be till Maria i stället för till Jesus. Men så blir det inte! I stället har kärleken till Jesus blivit än mer brinnande i mitt hjärta! Det är liksom ingen motsättningen mellan Jesus och Maria. Utan Maria hjälper mig att älska Jesus mer och förtrösta på honom ännu mer än tidigare.<br />
<br />
Det som också är så bra med Maria, är att jag så lätt kan vända mig till henne när jag känner mig trotsig, sur, trött och eländig och inte alls i form för att be. Då tänker jag mig att jag slänger mig i Marias knä och så säger jag. "Be för mig! Hjälp mig att bli mer mild till sinnes, hjälp mig att vara osjälvisk och kärleksfull. Hjälp mig att vara snäll!" Och så försöker jag inte i min egen kraft liksom strama upp mig och bli lite bättre. Nej, jag bara sitter kvar i hennes knä och låter henne be för mig, fylla mig med sin moders kärlek och sen när jag "tankat" klart kan jag hoppa ner från hennes knä och bemöta mina medmänniskor på ett mer moget och kristuslikt sätt. Precis som när min egen lilla flicka är trotsig, sur och arg och jag tar upp henne i min famn och bara är hennes mamma. Som mamma låter jag mitt arga, trotsiga, sura, ledsna barn bara tanka min kärlek utan krav. Och på något förunderligt sätt blir barnet mildare och mer sig själv igen och kan sen springa iväg och bemöta sina syskon och föräldrar på ett mognare och trevligare sätt. Ja på ett mer Kristuslikt sätt faktiskt.<br />
<br />
Precis som min varma famn hjälper mitt barn att bli mer sig själv, hjälper Maria mig att bli mer mig själv igen. Bli mer sann människa, bli mer lik sin son Jesus som är sann Gud och sann människa.<br />
<br />Makenahttp://www.blogger.com/profile/12500755149402439266noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3338199639258063447.post-42272987021047073932016-12-17T22:29:00.002+02:002016-12-17T22:40:10.105+02:00Att förbereda för Jesusbarnet som Josef och Maria Advent. Tidigare har jag inte alls förstått vad advent handlar om. Jag har lärt mig från barnsben att ordet advent betyder ankomst. Men vad då ankomst liksom? Jo, Jesus föddes i Betlehem för 2000 år sen och hans ankomst firar vi på julafton. Men än sen då? Tanken att advent skulle betyda något konkret för mig idag, har aldrig föresvävat mig.<br />
<br />
För mig har advent istället sorgligt nog mest inneburit att julklappsångesten, som satt igång redan i oktober, intensifierats markant! Ja det är så sorgligt, men av någon anledning har det knutit sig helt för mig när det kommer till att köpa presenter till barnen och släkten. Istället för att vara något glädjefyllt har det tett sig som ett stort berg som rest sig framför mig. Detta har förtagit mycket av julglädjen och ska jag vara helt ärlig har jag varje år längtat efter att det hela ska vara över bara.<br />
<br />
Hur ledsamt är inte det? Vi firar att Gud själv, universums och jordens skapare, steg ner från himlen och blev människa i Jesus Kristus. Emmanuel. Gud med oss! En kärleksförklaring från himlen så stor att det behövs ett helt liv, ja kanske ytterligare mångtusen år av evigheten för att ens börja förstå. Och jag har mest velat att det ska vara över!<br />
<br />
Men Gud i sin stora mildhet och barmhärtighet har inte blivit arg på mig och vänt mig ryggen för detta mitt oförstånd. Nej, han har som min kärleksfulle Fader låtit mig komma närmare och närmare i tystnaden inför honom så att ångesten år för år har mildrats och kommit senare och senare.<br />
<br />
Och nu, när jag fått komma hem till Kyrkan har jag verkligen fått börja se vilken ljuvlig tid advent och jul var menad att vara! För första året på så länge jag kan minnas har jag fått vila i advent. Vila i mysteriet att Gud blev människa i Jesus Kristus. Jag har fått nåden att förstå att advent är en nådatid. En tid av avhållsamhet och begrundan. Av stillhet och bön. En tid att skala bort världens brus och vårda mitt hjärta. Förbereda mitt hjärta för Messias ankomst.<br />
<br />
Min biktfader berättade så fint om hur Josef och Maria kommit till stallet i Betlehem där Guds Son skulle födas. Hur de där säkert funnit djurens avträden på golvet och kanske var det ganska smutsigt och en inte så lämplig plats för ett litet barn att födas på. Men Josef och Maria ryggade inte tillbaka för smutsen och enkelheten. För min inre syn kan jag se hur Josef mockar och gör rent efter djuren. Hur Maria ödmjukt går för att få tag på lite vatten och något att skura med. Hur hon finner en krubba och omsorgsfullt gör den så ren det bara går och sen bäddar med rent friskt hö som Josef burit in. Med sig från Nasaret har hon rena filtar att linda sin lille son med. Hon gör allt så rent och fint för Jesus som hon burit under sitt hjärta i nio månader. Att platsen bara är ett enkelt stall bekommer henne inte. Hon har berett en ren och varm plats för Jesus och det är allt som betyder något.<br />
<br />
Är det inte fantastiskt! Vi människor, hur enkla och eländiga vi än må vara, kan liksom Josef och Maria bereda en ren och varm plats i vårt hjärta där Jesus kan känna sig välkommen. Vi kan vända oss bort från synden som smutsar ner och stinker i våra hjärtan. Han begär inte att vi ska vara så lyckade och perfekta. Ha en fin och polerad yta så att vi verkar vara ett glittrande palats. Allt han bryr sig om är vårt hjärta. Att vårt hjärta är rent och vidöppet för honom.<br />
<br />
Äntligen vet jag vad advent handlar om. Advent handlar om att bereda plats i mitt hjärta, så att Jesusbarnet med glädje kan fylla mitt hjärta med äkta himmelsk julglädje! Emmanuel. Gud med oss! Gud med mig! Ingen större glädje finns!<br />
<br />
Och min moder Kyrkan har visat mig så många sätt att göra detta på. En lång och rik tradition av olika adventsböner, traditioner och seder som alla syftar till att bereda sitt hjärta för Konungens ankomst har jag kunnat välja och vraka bland. Det finns hur mycket som helst! Jag har bara hunnit ta till mig en liten del. Några få böner att stilla be under advent. Men dessa korta skrivna böner har gjort mig så stilla i mitt inre. På en sekund har jag liksom klivit ur världens brus som ständigt vill få mig missmodig och stressad och istället fått kliva in i mysteriet. I Guds eviga nu! Fått vila och kontemplera Jesu födelse.<br />
Lyssna bara på början av en bön som heter Andreasbönen och som man börjar be dagligen från den 30::e november:<br />
<br />
<div style="text-align: center;">
<i>"Hälsad och välsignad vare den timma och den stund då Guds Son föddes, av den allra saligaste jungfrun Maria, vid midnatt, i Betlehem, i bitande köld..."</i></div>
<br />
I ett nu är jag där. I stallet med Josef och Maria och beundrar Jesusbarnet. Förundras över att Israels månghundraåriga väntan på Messias är över! Att Messias har kommit och ligger inför mina ögon i krubban och runt omkring sjunger änglar "Ära vare Gud i höjden och frid på jorden". I ett nu finner friden vägen in i min lilla jordiska själ. In i mitt hjärta och bereder plats för Jesus.<br />
<br />
Vilken outsäglig lycka att få leva så här.<br />
<br />
Hur har det då gått med julklappsångesten i år? Jo, den har i stort sett varit obefintlig. Redan innan advent hade barnen gjort sina önskelistor och vi hade gjort i alla fall hälften av alla inköp. Lätt som en dans gick det. De senaste dagarna har dock lite stress krupit sig på, då jag insett att vi redan är i slutet av advent och vi helt kommit av oss med julklapparna. Några tidiga morgnar när jag vaknat tidigt och inte kunnat somna om, har jag fått ett litet, litet tryck över bröstet och grubblat på hur det ska gå. Men jämfört med tidigare år är detta ingenting.<br />
<br />
Så idag, sista lördagen innan julafton ville min äldsta dotter verkligen att vi skulle åka till stan och handla julklappar. Jag var förbi av störd sömn, men kände ändå att det var det rätta att göra. Jag visste dock att jag inte skulle klara det i egen kraft och bad om nåd och kraft ifrån Gud att klara av det. Och tänk! Då fick jag den vackra tanken att jag skulle tänka att jag köpte presenter till Jesusbarnet. Han har ju inte bara varit ett nyfött barn i en krubba. Han har även varit 15 månader som min lilla Teresa, 9 år som Lilla L hunnit bli, 11 år som Jojjan, och 14 och 15 som mina tonårsgrabbar. "Det ni har gjort mot en av dessa mina minsta, det har ni gjort mot mig", säger Jesus själv i evangeliet. Och jag uppoffrade hela shoppingturen, denna sista lördagen innan julafton då parkeringarna är överfulla och köerna ringlar sig igenom affärerna, som en bön till min Gud.<br />
<br />
Kraften och friden kom och jag klarade av otroliga fyra och en halv timme på stan! Jag hade till och med riktigt trevligt med min äldsta dotter och fick nästan alla resterande klappar köpta. Och jag var inte ett vrak när jag kom hem som man skulle ha kunnat vänta sig.<br />
<br />
Vilken nåd och glädje det är att få tillhöra Kyrkan. Få känna Jesus. Få komma honom närmare och närmare för varje år som går. Och en dag ska jag för alltid få vara hemma hos honom i himlen!<br />
<br />
<div style="text-align: center;">
"Se, jag står vid dörren och klappar på. Om någon hör min röst och öppnar dörren, skall jag gå in till honom och hålla måltid med honom och han med mig. Den som segrar skall få sitta hos mig på min tron, liksom jag själv har segrat och sitter hos min Fader på hans tro."</div>
<br />
<br />Makenahttp://www.blogger.com/profile/12500755149402439266noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3338199639258063447.post-21611179229429132962016-12-15T21:36:00.003+02:002016-12-16T16:11:27.636+02:00Lyckan att komma hemJag har blivit katolik! Och det är en sådan stor glädje att det inte går att beskriva. Jag har funnit en oändligt stor skatt! En kyrka fylld till brädden av skönhet och djup. En stor, varm och innerlig familjegemenskap. Jag har kommit HEM!<br />
<br />
Och för mig känns det som den mest naturliga sak i världen att bli katolik. Som en helt naturlig fortsättning på den kristna vandring jag befunnit mig på under hela mitt liv.<br />
<br />
De senaste åren då vi varit med i den troskarismatiska församlingen Livets Ord, ser jag nu som en förberedelse för att komma hem till den katolska kyrkan. Och på intet sätt har jag vänt Livets Ord och frikyrkligheten ryggen. För frikyrkan har varit min kärleksfulla adoptivfamilj. Där fick jag lära känna Jesus som barn. Där blev jag döpt in i Guds rike. Där fick jag nåden att bli döpt i Den helige Ande, där fick jag lära mig massor om det kristna livet, där har jag fått andlig mat och fått växa och där har jag känt mig hemma och trygg.<br />
<br />
Men samtidigt har jag haft på känn att något saknats. Jag har inte kunnat sätta ord på det. Men när jag började delta i de tysta retreaterna som anordnades av Livets Ord, började något hända. En hunger och en törst vaknade. I tystnaden mötte jag Gud som aldrig tidigare. Jag fick erfara verklig frid. Jag började be tidebön och fann en enorm vila i den bönen. När så en liten bok skriven av en katolsk munk sattes i mina händer, kände jag hur inre helande kom som en varm ström av kärlek och sanning in i min själ. Det lilla adoptivbarnet började instinktivt, om än undermedvetet, söka sina rötter.<br />
<br />
I samma takt blev jag mer och mer medveten om hur lite mitt kristna liv egentligen gjorde avtryck i vår familjevardag. Särskilt tydligt blev det kring advent och jul. Allt verkade handla om julklappar och stressen att hinna köpa och fixa allt. Pynta riktigt mysigt, baka pepparkakor och försöka njuta, njuta av december.<br />
<br />
Var fanns Kristus?<br />
<br />
Visst. Vi hade kristna julsånger spelande i köket, ihop med de vanliga profana klassikerna. Vi hade julkrubba och vi bad julevangeliet innan paketöppningen på julafton. Men dessa handlingar tycktes sorgligt marginaliserade och drunknade i allt det andra. EGENTLIGEN verkade julen inte handla om Jesus, även om jag envist försökte få det att vara så. Och såg jag till mitt liv i stort, inte var det så mycket annorlunda än Svenssons. Egentligen. Och när jag någon gång läste om de tidiga kristna, vilken överlåtelse de hade, då kände jag mig som en förfärligt ytlig kristen.<br />
<br />
Detta var saker som gnagde i mig mer eller mindre medvetet under en längre period. Jag befann mig redan på en resa hemåt utan att inse det. Så berättade Ulf och Birgitta Ekman (Livets Ords grundare) under en gudstjänst att de skulle konvertera. Jag kände genast en djup glädje i min ande, utan att egentligen veta varför. Jag har aldrig haft fördomar och förutfattade meningar, men inte heller vetat något om den katolska kyrkan. Jag har helt enkelt inte tänkt på den över huvud taget. Men nu, då paret Ekman konverterade blev jag ju av naturliga skäl nyfiken. Kände att jag måste veta. Det första jag gjorde var att börja läsa den katolska kyrkans katekes på nätet och jag blev genast salig! Här talade Den helige Ande! Sanningens Ande. Min ande jublade!<br />
<br />
Senare det året, på hösten, åkte hela vår familj på en tre månaders lång resa till Spanien. En historia för sig, Men där satte jag för första gången min fot i en katolsk kyrka för att delta i mässan. Och jag hann inte mer än komma in, så kände jag:<br />
<br />
"JAG HAR KOMMIT HEM!"<br />
<br />
Ja, dessa ord tycktes stå i stora gyllene bokstäver för hela min inre syn. Och denna självklara hemmakänsla omslöt mig under hela mässan. Faktum är att jag till och med kände det som att jag nästan var i himlen! Himlen tycktes så fantastiskt nära. Som att den var precis runt hörnet, som att jag liksom stod på tröskeln. För mig var saken klar där och då. Jag skulle bli katolik! Hela mitt väsen bara visste att det var detta jag länge sökt och längtat efter. Plötsligt hade jag funnit det! Här fanns Jesus Kristus närvarade på ett helt enormt konkret sätt. Och där Jesus är, där vill jag vara. Svårare än så var det inte för mig.<br />
<br />
Och som sagt, känner jag det inte som att jag lämnat Livets Ord och frikyrkligheten. Jag älskar och är mycket tacksam till denna min adoptivfamilj för att ha tagit så väl hand om mig fram tills i påskas. Och jag hoppas att mina syskon där fortfarande ska se mig som sin lilla syster och inte som en svikare, någon som blivit galen eller något annat konstigt.<br />
<br />
Jag önskar varenda människa i världen att få uppleva det jag upplevt! Få erfara skönheten och lyckan i den katolska kyrkan! Få ta emot Kristus i Euakaristin. Jag saknar ord! Älskade, älskade Jesus! Tack för att jag äntligen har fått komma HEM!<br />
<br />Makenahttp://www.blogger.com/profile/12500755149402439266noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3338199639258063447.post-3134546568458638052015-11-12T15:42:00.001+02:002016-12-16T16:13:48.798+02:00Min förlossningsberättelse - När Teresa kom till världen 8:e september<br />
<br />
Jag har gått över tiden med alla mina fyra barn - som mest 19 dagar - och hade därför ingen förväntan på att vårt femte barn skulle komma förrän tidigast kanske runt den 15:e September, trots att hon var beräknad till den 7:e. Kände heller inte att det var dax på något sätt överhuvudtaget.<br />
<br />
Men så kom något som jag identifierade som slemproppen på tisdag eftermiddag och jag blev förundrad och genast lite hoppfull. Jag visste dock att slemproppen kan gå upp till ett par veckor innan förlossningen drar igång. Men ändå fick jag en känsla av att det kanske snart kunde vara dax ändå. Kände att jag gjorde mig mentalt beredd på en förlossning.<br />
<br />
9::e september<br />
<br />
Natten mot onsdagen vaknade jag vid 1-tiden av någon oförklarlig anledning. Jag har hållit på att vakna på småtimmarna hela sista månaden och tänkte inte mer på det. Gick upp lite och la mig någon timme senare igen. Det blev dock svårt att somna om då jag ideligen stördes av sammandragningar som kändes annorlunda än de förvärkar jag haft länge. Vid 03:30 blev de så starka att jag inte kunde bemästra dem i sängen längre. Jag gick därför ner till köket och satte mig i gungstolen och började slappna av och profylaxandas.<br />
<br />
Jag har inför alla mina förlossningar tränat avslappning och profylaxandning enlig Lamaze-metoden som finns att läsa om i boken: "Att föda barn utan smärta". Inför denna förlossning läste jag även boken "Innan du föder" av Anna Wilsby. Den boken gav mig ytterligare tips på hur jag skulle träna innan förlossningen. Bland annat att det är väldigt effektivt att visualisera något att fokusera på under värkarna och andningen. Jag har då som utgångspunkt tänkt att jag sitter lutad mot min man Anthon och att han stryker mig över ansiktet, nacken, över armarna osv. Bara att tänka mig detta har lätt försatt mig i fullständig avslappning, då inget får mig att slappna av så snabbt och lätt som närheten till min man. Jag har även under träningen försökt visualisera olika saker att fokusera på under andningen. Men jag har tyckt att det varit ansträngande och svårt och även andningen har inte alls gått så bra som jag önskat. Jag har dessutom varit väldigt slarvig med träningen och långt ifrån tränat varje dag som man ska för bästa resultat.<br />
<br />
Nu satte jag mig dock och började andas mig igenom värkarna med bilden i huvudet av att jag satt lutad mot Anthon och att han strök först över ansikte, över nacken osv. När värken var över tänkte jag mig att han lugnande sa i mitt öra: "Nu kan du bara luta dig mot mig och vila. Nu händer ingenting. Nu bara vilar vi du och jag." Och så satt jag så och vilade mellan varje värk. Fick väldigt effektiv vila mellan värkarna på det sättet. Och till min glädje fungerade nu andningen klockrent genom varje värk. Det som varit så svårt under träningen gick nu som av sig själv. Höll på på detta sätt fram till morgonen, såg det börja ljusna strax efter kl 5 någonstans och efter kl 6 vaknade Joy. Hon undrade vad jag gjorde och när jag sa att jag trodde att förlossningen startat sken hon upp som morgonsolen själv och jag bad henne väcka pappa och tala om det. När maken kom ner, bad jag honom flytta över gungstolen till vardagsrummet så att jag kunde fortsätta ostört medan han gav barnen frukost och skickade iväg dem till skolan.<br />
<br />
När jag först började med andningen vid 03:30-tiden var jag inte alls säker på att jag skulle kunna vänta tills barnen kommit iväg till skolan innan vi måste åka in. Så starka upplevde jag värkarna, och med Livas raketförlossning i minnet visste jag ju att förloppet snabbt kunde bli akut. Är glad att jag inte visste då att denna förlossningen skulle bli allt annat än snabb...<br />
<br />
Värkarna fortsatte på ungefär samma sätt hela morgonen och kom med c:a 20 minuters mellanrum. Vid 9-tiden ringde vi och förvarnade förlossningen om att vi troligen skulle komma in senare under dagen. Sedan avstannade dock värkarna nästan helt. Men just när jag tänkte att nej det blir nog inget idag, kom en ny värk och höll liv i hoppet. Jag svävade mellan hopp och förtvivlan under dagen, åt lunch med maken och vi drack kaffe i solen, jag sydde lite och andades däremellan mig igenom de värkar som faktiskt kom då och då. Mannen högg ved i det strålande vädret. Vi hade en lugn och fin dag tillsammans. Vid 13-tiden la jag mig och vilade lite och sen satte det fart igen vid kl 14:00. Då blev värkarna plötsligt starkare och kom med först 7 minuters mellanrum, för att sedan gå över till 5 minuter. Någon gång kom de så tätt som 3 minuter och vissa värkar var väldigt starka med mina mått mätt när jag jämför med mina tidigare förlossningar. Och vid 15-tiden kändes det säkrast att åka in till förlossningen. Jag ville ju inte riskera vattenavgång och krystvärkar i bilen som jag gjort med Liva.<br />
<br />
Jag hade starka, täta värkar under hela bilresan och när vi kom fram till förlossningen kändes det svårt att ta sig från bilen och in. Vi blev insläppta och visade till ett trist rum där vi skulle vänta på en barnmorska. Jag satt i en stol och mötte värkarna med avslappning och andning, men kände mig illa till mods över att behöva sitta i ett så fult och sterilt rum. En förlossning ska vara vacker och naturlig i min idealistiska föreställning. Kändes också jobbigt att behöva prata med undersköterskan och sedan barnmorskan. Blev störd av deras frågor, att de ville ha en vikt, sätta CTG-bälte och mäta bebisens hjärtljud och så vidare. Klickade inte alls med barnmorskan och ville bara bli lämnad i fred och fortsätta med min grej. Men jag förstod att det bara var att gilla läget och acceptera deras rutiner. Jag var ju väldigt nyfiken på hur mycket öppen jag var och väntade med spänning på undersökningen. Som det kändes utifrån mina tidigare erfarenheter trodde jag nog att jag var nästan fullt öppen. Värkarnas intensitet var av samma slag som när det varit dax att krysta ut de tre senaste barnen. Värkarna stannade dock av nästan helt medan jag låg där på britsen och väntade med CTG-bältet på. Och jag intalade mig själv att inte bli besviken eller känna mig dum om det skulle visa sig vara bara 5 eller 6 cm öppet. Ni kan då säkert förstå min stora bestörtning och besvikelse när barnmorskan efter undersökningen meddelade att jag bara var knappt 4 cm öppen! Hur kunde det vara möjligt?! Jag hade ju haft värkar sedan mitt i natten och på slutet dessutom starka och täta! Barnmorska fick en medlidsam min och såg ut att tänka: "Tycker du det är jobbigt nu, vänta du bara!" Jag kände då att jag ville åka därifrån på en gång. Men barnmorskan insisterade på att vi ändå skulle stanna, då min senaste förlossning varit så snabb. Jag visste då dock instinktivt att det inte skulle bli så denna gång, men lät mig övertalas.<br />
<br />
Vi fick ett rum som var lite trevligare än det första och åtminstone hade en fåtölj. Men det var ju fortfarande sjukhus-trist och jag trivdes inte alls. Anthon tyckte dock att vi kunde stanna och titta på en film på mobilen. Värkarna var nästan helt borta nu och det kändes bara fånigt att sitta där tyckte jag. Men okej då. Vi kollar väl på en film då. Vart skulle vi föresten annars åka?<br />
<br />
Anthon satte igång filmen och introt började. Men då dök den jobbiga barnmorskan upp igen och sa att hon skulle mäta bebisens hjärtljud. Jaha! Så var det med den lugn och ron! La mig på britsen och kände mig obstinat. Jag ville inte vara här! Och när hon sen sa att hon skulle återkomma om 20 minuter och kolla hjärtljuden igen, fick jag nog och utbrast: "Behövs det verkligen? Vi skulle önska att få vara här i fred, jag blir störd i min avslappning om du ska hålla på att komma in." Men hon sa bara lite osäkert att jo det måste hon, är man inskriven på ett rum, så ska hjärtljuden kollas." Då reste jag mig och sa med tydlighet att då åker vi härifrån! Jag kunde bara inte stå ut med att sitta i det där rummet timme, efter timme med henne rännandes hela tiden! Hon försökte protestera, men jag var så tydlig att hon uppgivet gav upp och sa att håll er i närheten i alla fall då. Vi sa att vi skulle det, tog våra saker och gick!<br />
<br />
Så fort vi åkt iväg med bilen kände jag hur jag slappnade av igen och direkt började värkarna med samma intensitet som när vi åkte in. Det var dock jobbigt att behöva sitta i en bil och möta dessa starka värkar och jag blev så störd på all trafik och alla människor överallt. Vi visste inte riktigt vart vi skulle köra, men jag ville bara till en lugn plats där jag i lugn och ro kunde fortsätta med min profylaxandning.<br />
<br />
Anthon körde genom stan och stannade i utkanten vid ån. Jag slappnade av och andades och mellan värkarna försökte vi komma fram till hur vi skulle göra nu. Barnen behövde ju någon som tog hand om dem. Just då befann sig tjejerna hemma hos ett par kompisar och killarna var väl påväg hem från skolan. Vi hade ingen barnvaktsplan då vi trott att förlossningen skulle gå ganska fort och Anthon skulle kunna åka hem till barnen efteråt. Nu insåg vi ju dock att detta kunde dra ut väldigt på tiden. Just då kändes allt som förstört och så hopplöst. Sitta i en bil och inte veta vad man ska ta sig till med barnen. Dessutom sprang det ideligen förbi joggare som tittade rakt in i bilen. Jag bröt ihop och grät! Men Anthon började med att ringa sina föräldrar och kolla om de eventuellt skulle kunna komma om vi inte hittade någon lösning. Sedan ringde han kompisarnas mamma och förklarade läget. Hon sa då att hon redan räknat med att de skulle sova över och till och med varit och köpt matsäck till en av tjejerna då de skulle ha friidrottsdag nästa dag. Vilken människa! Vi blev så glada, tacksamma och lättade! När vi ringde ena sonen sa han att han blivit lovad att sova över hos en kompis och vår äldsta son som går i 9:an sa att han kunde vara ensam hemma och då även ta hand om hunden. Så löste sig frågan om barnen på ett fantastiskt sätt. Jag ville dock inte stå kvar där vi var med bilen, så Anthon körde ut ur stan och vi hittade ett tomt och enskilt ställe där vi parkerade. Nu var värkarna väldigt starka och jag kände att jag behövde få vara ensam i bilen för att hitta tillbaka till mitt lugn, mitt fokus och min andning. Så Anthon fick snällt gå ut och gå. Tur för honom att vädret var fint och att det inte regnade...<br />
<br />
När han gått grät jag igen. Allt kändes så eländigt. Och värkarna var svåra att bemästra. Jag ropade gråtande ut till Gud om hjälp i min förtvivlan. Och då kom hjälpen från ovan! Snabbt blev jag lugn och fokuserad igen och den mest underbara bild att fokusera på under värkarna kom till mig:<br />
<br />
När nästa värk började såg jag plötsligt framför mig hur jag och Anthon gick hand i hand ut i vattnet vid Djäknesundet utanför Karlsborg - en otroligt vacker badplats med kristallklart vatten och bergsklippor som omger sundet på båda sidor. Jag andades djupt och långsamt. När värken sen sakta ökade i styrka såg jag oss dyka ner till höger och likt delfiner snabbt simma upp och ner mot bergsklippan. Jag såg även leende delfiner hoppa med oss i vattnet och började andas lite snabbare. När sen värken stegrade sig ytterligare såg jag oss klättra upp, upp för klippan i samma takt som värken steg. Allt snabbare och ytligare andning. Och när den kom till sin kulmen såg jag oss kasta oss ut högt uppe i den klarblå skyn och flyga med en massa vita fåglar fram och tillbaka, fram och tillbaka i rader som steg högre. Jag andades ytterst snabbt och ytligt. När värken vände och sakta började dala, flög vi tillbaka med den första radens vita fåglar till klippan och började klättra ner igen i takt med värken. Andningen anpassades vartefter. Vid bergsklippans fot dök vi i vattnet och tog djupa andetag mellan simtagen. Djupa, lugna andetag. Den där sköna känslan när man en het dag tar ett djupt andetag och dyker ner i underbart svalkande vatten och så upp igen och så ner igen in till stranden.<br />
<br />
Denna bild hjälpte mig oerhört! Genast blev värkarna så mycket lättare att andas sig igenom. Och när de var som intensivast där uppe på toppen hade jag ändå en härlig frihetskänsla av att flyga i den blå skyn. Jag tror till och med att jag log ibland för att det var så vackert där uppe. Fantasins kraft är stor! När det var riktigt långa toppar såg jag också Jesus le mot mig där uppifrån skyn. Och faktiskt hans mor Maria också! Två varma leenden som peppade och uppmuntrade mig! Jag fokuserade på Jesu leende ansikte tills värken började dala igen. Jag ger all ära till Gud för denna suveräna bild att hålla mig till!<br />
<br />
På detta sätt andades jag mig igenom värk, efter värk i kanske två timmar. Anthon fick lov att komma tillbaka in i bilen när jag hittat mitt fokus igen och satt och gjorde något på sin mobil. Jag brydde mig inte. Han fick göra vad han ville, jag var bara så inne i min egen fokusering.<br />
<br />
Framåt kanske 19:30, jag har inte så bra koll på tiden här, tyckte Anthon att vi skulle köra närmare sjukhuset igen och även få oss något att äta. Jag kände mig lite störd över detta, men höll motvilligt med. Förstod att det nog var klokt, även om det kändes jobbigt att behöva åka i den skakiga bilen under värkarna. Det gick dock rätt bra tack vare den suveräna bilden av vattnet och klippan och skyn jag hade att fokusera på.<br />
<br />
Anthon svängde i stan in på McDonalds drive in. Där var det inte så kul att möta värkar och andas med massa folk runt om. Just när Anthon skulle beställa kom en riktigt stark värk med lång kulmen och jag andades och andades där uppe i skyn, men kunde samtidigt inte låta bli att tänka lite på vad kassörskan måste tänka. Men det kunde jag ju inte ta hänsyn till. Fortsatte med min grej.<br />
<br />
Vi åkte till förlossningens parkering och ställde oss där. Jag ville ännu inte gå in på förlossningen igen, men samtidigt vara nära om det skulle bli nära till födsel. Så där stod vi i ett par, tre timmar på parkeringen. Jag försökte äta några kycklingnuggets mellan värkarna, men hade ingen vidare aptit och hann bara ta två eller tre små tuggor innan nästa värk startade. Jag tvingade dock i mig några för att ha lite bränsle i kroppen för resten av förlossningen. Måste säga att det kändes ganska tröstlöst att ta värk efter värk där i bilen utan att uppleva några slags framsteg. Vid kanske kl 21 nånstans, upplevde jag att värkarna slutat tillta i styrka. Nu låg de på ungefär samma nivå, varvade med några lite lättare emellanåt. Tänkte då att jag borde ha passerat 7 cm, då jag läst att värkarna är som starkast då. Fortsatte att andas, andas. Blev så tröttsamt till slut! Varje värk krävde fullt fokus och var ansträngande om än hanterbar. Tillslut kände jag mig så trött på det hela och var bara tvungen att få miljöombyte. Vi gick därför ur bilen och jag fortsatte värkarbetet på gräsmattan utanför bilen. Den svala septemberluften gav mig lite ny energi och det var också skönt att vara uppe och gå lite. Jag hade dock först svårt att hitta en bra position att möta värkarna i, men sen kom vi på hur vi skulle göra. När en värk kom, ställde sig Anthon nedanför kanten vid parkeringen och jag stod uppe på gräsmattan och hängde mig om halsen på honom. På så sätt kunde jag slappna av stående. Jag gjorde också sambarörelser med höfterna för att på så sätt hjälpa bebisen att rotera ner i bäckenet. Mellan värkarna (någon minut bara) gick jag av och ann på gräsmattan. Sen snabbt runt Anthons hals igen när en värk var i antågande. Kändes så skönt att vila mot Anthons varma kropp och vi hittade ett riktigt bra teamwork här. Det kändes fint.<br />
<br />
Tillslut kände jag dock att jag inte orkade stå mer. Jag var så trött, trött, trött! Hade ju varit vaken sedan 1-tiden föregående natt. Och så haft ett värkarbete allt sedan dess. Nu började kroppen få nog. Så vid 22:20 bestämde jag att ändå gå in på förlossningen. Såg framför mig en sjukhussäng att få lägga mig ner i. Och det gjorde jag också så snart vi kom in i det där tråkiga mottagningsrummet igen. Men nu var jag för trött för att bry mig om fulheten. Var bara så skönt att få lägga sig ner! Just då kände jag bara för att sova! Jag skulle ha gett mycket för att få pausa förlossningen och fortsätta nästa morgon istället. Men så fungerar det ju tyvärr inte...<br />
<br />
När barnmorskan kom in kände jag bara efter några sekunder att jag klickade perfekt med henne! Vi hittade genast ett samförstånd och hon var så enkel, naturlig och självklar i sin roll. När hon undersökte mig, konstaterade hon att jag var öppen mellan 7-8 cm och hon berömde mig för ett väl utfört värkarbete. Kände mig lite uppmuntrad av hennes vänliga ord. Men jag lät henne förstå hur less och uppgiven jag kände mig över att det gått så långsamt framåt och sa att jag börjat misströsta om att det någonsin skulle bli någon bebis. "Det ska du inte göra!" sa hon trosvisst och tog fram den obligatoriska vita helknäppta bomullsrocken och nättrosorna som vi alla som fött barn känner så väl till. Sen fick jag åka liggande i sängen i till vårt rum.<br />
<br />
Nu var klockan runt 23 och jag låg där i sängen och mötte värkar. Trött och lite uppgivet, men jag gjorde det. Tiden gick och när barnmorskan undersökte mig igen hade nästan ingenting hänt! Fortfarande runt 8 cm öppen. Var för trött för att riktigt känna mig upprörd över det. Jag var redan så trött och hade liksom fått föreställningen att jag hamnat i en evig bubbla av värkarbete som aldrig tog slut. Andes och slappnade av, andades och slappnade av. Trött, trött, trött. Så skönt dock att få ligga i sängen. Men det tyckte inte barnmorskan jag skulle fortsätta med i evighet. Så när fortfarande inget hänt efter ytterligare 40 minuter eller något sådant fick hon mig vänligt men bestämt att sätta mig i en fåtölj i stället och uppmanade mig att stå upp mellan värkarna. De drog in en gåvagn eller vad det heter att hänga mig emot, men jag ville mycket hellre hänga runt Anthons hals som jag gjort ute på parkeringen. Så det gjorde jag och jag sambadansade och hade mig för att få den lilla busungen att rotera ner. Det hade hon nämligen inte gjort än! När en värk var i antågande skyndade jag mig att sätta mig i fåtöljen och andas mig igenom och sen upp runt Anthons hals igen. Gjorde allt detta nästan som i dvala nu. Obeskrivligt trött! Ville bara sova!<br />
<br />
10:e sept<br />
<br />
Någon gång senare fick jag sätta mig på huk med Anthon bakom mig i någon konstig liten stol. Detta skulle hjälpa barnet att komma ner. Ganska obekvämt, men det gick att slappna av tack vare att jag lutade mig mot Anthon. Men sen tyckte barnmorskan att jag skulle gå på toaletten. Jag gjorde motvilligt det, rädd som jag var att en läskig värk skulle komma just när jag gick och inte hade något att luta mig mot. För varje värk var fortfarande kraftig och svår att bemästra, men det gick tack vare avslappningen och andningen. Men när jag kom till toaletten kom en värk som var djuriskt stark, jag försökte förtvivlat andas och slappna av, men den kom emot mig som en best och slog ner mig. Jag tappade helt kontrollen! Skyndade mig i smärtor till sängen och befann mig i ett töcken av smärtor. Kunde inte längre slappna av alls och bara skrek rakt ut! Jag trodde på riktigt att denna förlossning aldrig skulle ta slut och nu orkade jag inte mer och befann mig i ett fasansfullt inferno av smärta!<br />
<br />
Barnmorskan undersökte mig mitt i mitt skrikande och nu var jag helt plötsligt fullt öppen och krystvärkarna satte igång! Men vid detta laget var jag totalt slut och kunde inte glädja mig. Men med Anthons hjälp lyckade jag återta kontrollen och började andas igen när krystvärkarna kom. Anthon hjälpte mig sedan vila när den ebbade ut. Jag visste inte själv. Utan Anthons stöd här hade det hela blivit förfärligt. Men nu jobbade vi som ett team igen och jag krystade och tog i enligt tekniken jag övat under graviditeten. Barnmorskan och undersköterskan hejade på och tyckte jag var så duktig. "Mera, mera!" "Lite till!" "Braaa!" "Åh vad du är stark!" Men jag fattade ingenting! Om jag nu var så starkt, varför kom det inte nån bebis?!<br />
<br />
Höll på så här i några omgångar. Barnmorskan var tydligen jätteglad och nöjd, men jag fattade som sagt ingenting. Men så tillslut hörde jag henne säga att hon såg en massa hår! Och då var det inte långt kvar. Några minuter senare stod klockan på 01:40 och då kom hon ÄNTLIGEN ut och jag fick upp en liten parvel med massor av hår och nyfiket plirande ögon på mitt bröst. Hon började genast suga och jag bara kände mig så lättad att det hela äntligen var över! Kunde inte riktigt glädja mig och ta in min lilla bebis på en gång. Var bara SÅ slut! Men jag höll om henne och började sakta fatta att hon var här. Vår lilla Teresa. Nu skulle inga värkar komma mer - efterbördsvärkarna såklart - men de räknade jag inte. Nu skulle jag få vila! Efterbörden kom och moderkakan var hel och fin och jag hade varken brustit eller spruckit! Underbart! Allt hade gått bra och jag hade en välskapt liten fantastiskt sött bebis på min mage!<br />
<br />
När vi senare kommit in på rummet vi skulle sova i under natten, förklarade Anthon slutskedet av förlossningen. Jag kände mig förtvivlad över att jag tappat kontrollen och fått så ont. Det hade varit så otäckt! Men han förklarade att från att jag tappade kontrollen tills hon var född hade det bara gått 20 minuter och att jag fått tillbaka kontrollen bara efter 5 minuter. Att krystningen tog så lång tid som jag uppfattade det hade berott på att när första krystvärkarna kom låg Teresa fortfarande högt upp i bäckenet. Och jag hade alltså först varit tvungen att krysta ner henne, så att hon roterade ner i kanalen och först när hon var framme krysta ut henne! Detta hade jag inte alls förstått. Nu förstod jag. Och Anthon kunde också hjälpa mig att känna mig glad och nöjd med min förlossning trots de fasansfulla 5 minuterna jag tyckt var så hemska. Trots allt hade ju förlossningen pågått i över ett dygn och bara fem minuter kändes hemska. Han hjälpte mig att sätta det i perspektiv. Och jag kunde inse det. Jag ger all ära till Gud att jag kunde behålla fokus nästan hela tiden och jag ger äran till Gud för den där bilden av vattnet, klippan och fåglarna i skyn. Upplevde att jag var buren under hela förlossningen! Jag är övertygad om att jag inte hade klarat av att behålla fokus och avslappning ett helt dygn utan denna min Guds hjälp! Tack Gud för din hjälp och tack för att vi fått Teresa! Glädjen är obeskrivlig!<br />
<br />
<br />
<br />
Makenahttp://www.blogger.com/profile/12500755149402439266noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-3338199639258063447.post-85140901429063410172015-04-20T18:26:00.000+02:002015-04-20T18:39:25.311+02:00Astrid Lindgrens Sverige ligger en kort båtresa bortJag är just hemkommen från <a href="http://www.haro.se/">Haros</a> riksstämma på Åland. Men det känns mer som om jag just varit på besök i Astrid Lindgrens Sverige.<br />
<br />
För på Åland är allt så oändligt annorlunda än här!<br />
<br />
Där är det självklart att mammor och pappor är bäst för sina barn. Där stannar de flesta hemma med sina barn åtminstone tills barnet är tre. Där finns ett etablerat hemvårdstöd (som nu ska höjas ytterligare) för den som väljer att stanna hemma med barnet istället för att sätta barnet på förskola. På en förskola som förövrigt är rena drömmen jämfört med hur den är i Sverige. På Åland skulle man aldrig ens drömma om att inte ha något tak för hur stor en barngrupp får vara. Nej, en personal på fyra barn under tre och en på sju om de är mellan tre till fem är vad som gäller. Personalen är givetvis högutbildad och i toppklass. Om allt detta berättade socialminister Carina Aaltonen från - märk väl - socialdemokraterna (!)<br />
<br />
Vi svenskar som satt och lyssnade satt nästan med öppna munnar och skakade då och då ofrivilligt på våra huvuden. Jonas som är svensk, men bott på Åland i tre år, försökte få Aaltonen att förstå hur enormt annorlunda det är i Sverige. Men hon var verkligen som tagen ur Astrid Lindgrens värld. Fortsatte bara sött och naivt att tala om "de stora problemen" på Åland med "stressade" familjer som inte vågar skaffa många barn. Att dessa "stora problem" bara är blott en dröm i Sverige kunde hon inte överhuvud taget förstå. Den enorma press föräldrar här känner att sätta sina ettåringar på dagis och jobba, jobba, jobba, finns inte med i hennes begreppsvärld. Den ständiga stress som vi svenskar lider hårt under finns inte ens i hennes värsta mardrömmar. Hon bara fortsatte att framhålla att grunden för ett stabilt och tryggt samhälle är trygga familjer med harmoniska föräldrar som är väl anknutna till sina barn.<br />
<br />
Där jag satt och lyssnade, kändes det mer och mer som att jag kom från ett hårt, diktaturstyrt land och just då för en stund lyckats rymma och hamnat i ett fritt, grönskande paradis.<br />
<br />
Som ett paradis ser det också ut på Åland. Havet heltiden nära och inom synhåll. Vackra, röda klippor och söta hus som tagna ur böckerna om Anne på Grönkulla. Över alltsammans en sol som nästan alltid skiner. Lägg till bilden att hemskolning är fullt lagligt och accepterat, att skolan är sju resor bättre än i Sverige med 10 sökande på varje lärartjänst. Med elever som naturligt respekterar sina lärare och med skolresultat som ligger på tredje plats i världen (var Sverige ligger ska vi inte ens nämna här).<br />
<br />
Detta paradis, som tagen ur en vacker saga, ligger inte på andra sidan jordklotet eller i en annan otillgänglig tid. Blott fyra mil från Stockholm ligger denna lilla oas i öster som man lätt tar sig till med den charmiga Eckerö-färjan.<br />
<br />
Att snällt stanna kvar år ut och år in på andra sidan Bottenviken i vårt känslokalla, sönderstressade land av idag, då Astrid Lindgrens oskyldiga värld bara ligger en kort båtresa bort, framstår plötsligt som ren dårskap och idioti.<br />
<br />Makenahttp://www.blogger.com/profile/12500755149402439266noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-3338199639258063447.post-5233388140882919212015-04-12T21:54:00.000+02:002016-12-18T00:08:56.239+02:00En mild, varsam kärlek Känner en så sällsam lycka! Jag känner mig renad och fylld av frid! Denna ljuva känsla kom till mig ikväll under mässan. Dagens text handlade också just om frid. Det var det sammanhanget när Jesus efter uppståndelsen visar sig för sina förskrämda lärjungar. Han träder rakt in genom de låsta dörrarna och säger: "Frid vare med er!"<br />
<br />
Och under mässan kändes det verkligen som om Jesus gick omkring där bland oss och hälsade oss frid. För jag kände det som att jag var helt innesluten i en mild, varsam kärlek. I Jesu frid.<br />
<br />
När jag sedan gick därifrån och åkte hemåt i bilen, fanns friden kvar. Och jag kände mig renad. Som känslan när man efter många sjukdagar i sängen, äntligen orkar stiga upp och ta en ordentlig dusch. Den rena känslan var hela mitt jag uppfylld av!<br />
<br />
O vilken nåd det är att få komma till Kyrkan. Komma till Jesus och få slutas i hans famn och mättas på insidan av hans bröd!Makenahttp://www.blogger.com/profile/12500755149402439266noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3338199639258063447.post-50960874230759227232015-04-09T20:34:00.000+02:002015-04-10T08:45:54.038+02:00Strunt i frukosten - om du måste välja! De flesta av oss föräldrar tycker förmodligen att det är viktigt att våra barn får i sig frukost innan de beger sig till skolan. Vi förstår ju så väl att utan den energi frukosten ger, kommer de att bli trötta och hängiga och inte orka med sin skoldag.<br />
<br />
De flesta av oss tycker förmodligen också att det är viktigt att barnen har hela och rena kläder när de går hemifrån till skolan. Och även att de har varma, funktionella utomhuskläder i vårt ofta karga, nordiska klimat. Vi vill ju att de ska se snygga och prydliga ut och inte frysa eller bli blöta på rasten.<br />
<br />
Inte lika självklart för oss är det kanske att se till att barnen är fulltankade med anknytning och kärlek innan de går hemifrån på morgonen? Och det är ju inte så konstigt då samhället effektivt trummat in i oss under årtionden att vi föräldrar inte behövs. I alla fall kan man lätt tolka budskapet så då förskola från ett års ålder är normen, och vi mer eller mindre vant oss vid att fösas iväg då barnen gråter vid lämningen med ett käckt: "Hon blir glad när du gått". Ganska lätt att känslan av att inte vara så viktig smyger sig på då. Och när barnen hunnit upp i skolåldern har vi förlängesedan mist känslan av att vår kärlek är det viktigaste för våra barn.<br />
<br />
Ändå är vår kärlek och anknytning till barnet - fortfarande uppe i skolåldern - minst lika viktig - om inte viktigare - än både frukost och varma kläder! Barns hjärtan och själar är lika sårbara som de alltid har varit och är i skriande behov av både kärlek och en trygg anknytning. Varje dag!<br />
<br />
För att ta jämförelsen med frukosten, som ger barnet fysisk energi, ger kärlek och anknytning barnet emotionell energi att orka med sin dag. Med en tom kärlekstank blir barnet helt enkelt hängigt och oinspirerat.<br />
<br />
Vi har väl alla någon gång hört vårt barn lite släpigt säga: "Jag har inget att göra"?<br />
Och vi har märkt att det inte spelar någon roll hur många fantastiskt roliga förslag vi kommer med. Barnet ser bara än mer uttråkat ut. För det barnet egentligen säger är att det behöver en stund i mammas eller pappas knä. En liten pratstund och lite gos. Lite odelad uppmärksamhet. Får barnet det, har det vips plötsligt något att göra och springer glatt iväg. Kärlekstanken är fylld igen.<br />
<br />
Med detta i åtanke är det lätt att förstå att man som förälder behöver fylla kärlekstanken till bredden, innan barnet ska kunna förväntas orka med en lång skoldag och sedan kanske dessutom flera timmar på fritids som ju är vardagen för många barn idag.<br />
<br />
Tar vi sedan jämförelsen med varma kläder vid kallt väder, kan vi konstatera att de flesta skolgårdar och fritids är en många gånger kall och hård miljö för ett sårbart barn att vistas i.<br />
<br />
Här fungerar en anknytning till föräldrarna eller en trygg vuxen som byggs målmedvetet varje dag som skyddande varma kläder runt barnets mjuka hjärta. Med den tryggheten når de sårande, elaka orden och handlingarna aldrig ända in. Visst kan barnet ändå bli ledset om någon är dum, men deras värld skakas inte. De vet att de har en trygg famn att gråta ut i där hemma och tårarna sköljer bort det onda utan att det skadat hjärtat. Hjärtat förblir mjukt och formbart. Känslolivet kan utvecklas som det ska och barnet har kvar sin medfödda empati.<br />
<br />
Och det är här vi kommer tillbaka till där vi startade. Till morgonen innan skolan då vi har våra barn hos oss en stund innan vi skiljs åt för dagen. För det är här jag helt tänkt om. Anknytningen kommer först!<br />
<br />
Tidigare var en näringsrik frukost A och O tyckte jag. Och jag stressade även på med tandborstning, hårborstning, läxor som ska med och kläder och allt det där. Men nu har jag kommit till den insikten att det är bättre att strunta i frukosten än att låta barnen gå iväg till skolan ledsna och tomma på kärlek i sina hjärtan! Så skulle jag bli tvungen att välja, skulle jag faktiskt strunta i frukosten - eller låta barnen komma försent till skolan.<br />
<br />
Hur gör jag då för att tanka deras hjärtan och själar på morgonen? Ja, jag är nu för tiden som gravid väldigt morgontrött och verkligen ingen supermamma på morgonen. Tvärt om! Men istället för att ligga och dra mig och snooza i min egen säng, har jag kommit på att jag kan pallra mig över till ett av barnens sängar och ligga där och morna mig. Samtidigt stryker jag barnet sakta över ryggen och börjar så sakteliga småprata och väcka både barnet och mig själv. Detta är faktist väldigt bra för mitt eget, ofta lite buttra morgonhumör då det utlöstes må-bra- och lugn och ro - hormoner av närheten till barnet. Jag blir mycket mildare och det fina är ju att barnet också blir det av samma anledning.<br />
<br />
Med de större tonårsgrabbarna är kanske inte gos i sängen alltid välkommet (även om det faktiskt också är det ibland). Men är jag inte fullt så trött, sätter jag mig på sängkanten och masserar ryggen medan jag börjar prata om något som jag vet intresserar dem. Det fungerar klockrent!<br />
<br />
På den tid som blir över fixar vi sen frukost, kläder och allt det andra. Och faktum är att när jag och maken fokuserar på anknytningen först, blir barnen mycket lugnare och mer medgörliga och de andra bitarna brukar flyta på med påtaglig lätthet! Våra morgnar är faktiskt ofta förunderligt harmoniska numera.<br />
<br />
Så när allting kommer omkring så har det visat sig vara ett vinnande koncept att "strunta i frukosten". På något märkligt vis hinner vi med allting mycket bättre och barnen kommer dessutom alltid i tid till skolan.Makenahttp://www.blogger.com/profile/12500755149402439266noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3338199639258063447.post-45907667697050362912015-03-28T14:40:00.002+02:002015-03-28T15:04:38.573+02:00Det kittlas i magen!! <br />
Tidigt, tidigt imorse vaknade jag av att någon kittlade mig långt ner inuti i magen! Det kittlades verkligen, och jag ryckte till ett par, tre gånger som man gör när någon kittlar en under foten.<br />
<br />
Den lilla person som kittlade mig var förstås det lilla ofödda barn som ligger i min mage. Ja, vi ska få ännu ett barn och lyckan är total både hos oss föräldrar och våra fyra stora barn!<br />
<br />
Detta blir mitt femte barn, men ändå känns det så fantastiskt och obeskrivligt magiskt! TÄNK att en pytteliten människa håller på att växa och utvecklas där inne! Känns svårt att fatta, fast det är femte gången. Det hela känns så overkligt och för fantastiskt för att kunna ske på nått sätt. De tidigare gångerna har jag tagit det mer för givet.<br />
<br />
Men nu känns det inte alls självklart, utan som en ofattbar, ömtålig, dyrbar skatt som jag måste vårda väl och omsorgsfullt. Det har kanske med min ålder att göra. Att bli gravid vid 38 års ålder är ju verkligen ingen självklarhet! Jag känner mig rikt välsignad och benådad som får uppleva detta mirakel ännu en gång!<br />
<br />
Något som slagit mig nu under den första delen av graviditeten är hur tidigt det lilla barnet utvecklas! Visste ni att <b>barnets hjärta börjar slå i vecka 6 </b>(!)? Det är så tidigt att många inte ens vet om att de är gravida än. Men ändå slår redan ett litet hjärta inom dem! Helt ofattbart! Och när jag följt utvecklingen vecka för vecka i <a href="http://www.1177.se/Vastra-Gotaland/Tema/Gravid/Graviditeten/vecka-for-vecka/Graviditetskalender/">en graviditetskalender på nätet,</a> har jag fortsatt att häpna! Se bara här nedan på lite utdrag ur kalendern hur fort och fantastiskt det lilla, lilla barnet utvecklas!<br />
<br />
V 6<br />
<br />
"<i>Den här veckan börjar hjärtat att slå i det lilla embryot, som nu är cirka fyra millimeter långt och liknar en liten, böjd larv.</i><br />
<i><br /></i>
<i>Det som ska bli armar bildas i början av veckan, och mot slutet av veckan bildas det som ska bli ben. Armarna kommer även i fortsättningen att utvecklas före benen.</i><br />
<i><br /></i>
<i>De inre organen som magsäcken, tarmarna och njurarna är på väg att bildas. Det som ska bli hjärnan, ryggmärgen och det cen</i>trala nervsystemet fortsätter att utvecklas, liksom ryggkotorna."<br />
<br />
V 7<br />
<br />
<i>"Embryot har börjat bilda sitt blod, och hjärtat pumpar runt blodet i de blodkärl som redan har utvecklats."</i><br />
<br />
V 9<br />
<br />
<i>"Embryot är nu drygt två centimeter långt och börjar likna en människa. Det börjar få ett ansikte med ögon och öron och huvudet har fått en nacke. Anlagen till näsan börjar synas. Fingrarna har växt ut längre och simhuden mellan dem börjar försvinna. Tårna håller också på att utvecklas. Den svans som tidigare fanns i embryots ryggslut försvinner nu.</i><br />
<i><br /></i>
<i>De inre delarna av könsorganen, äggstockar eller testiklar, finns redan. Det yttre könsorganet bildas nu ur två veck och en liten könsknopp ovanför dem. Nu i början ser det likadant ut hos alla foster vare sig de är pojkar eller flickor."</i><br />
<br />
V 10<br />
<br />
"<i>Från den här veckan kallas embryot för foster. Nu finns de flesta av kroppens organ. I fortsättningen måste de både växa till och börja fungera.</i><br />
<i><br /></i>
<i>Nervcellerna utvecklas nu intensivt. Fostret är ungefär tre centimeter långt och väger runt fem gram. Huvudet är mycket stort, lika stort som resten av kroppen.</i><br />
<i><br /></i>
<i>Ögonen och näsan syns tydligt. Tidigare låg ögonen långt ut på sidorna av huvudet, men nu är de nästan på rätt plats. Ytterörats form har bildats genom att de små knopparna på sidorna växt samman."</i><br />
<br />
V 12<br />
<br />
"<i>Nu kan fostret röra både armar och ben och ser ut som en liten människa. Ansiktsdragen har börjat komma fram. Nästan alla organ och funktioner finns på plats, även om mycket mer tid behövs för den fortsatta utvecklingen fram till födelsen."</i><br />
<i><br /></i>
När jag läser om detta känns det än mer makabert och chockerande att det är fullt lagligt att döda sådan här små liv i vårt land! Helt ofattbart! Jag undrar om människor i allmänhet känner till hur tidigt barnet faktiskt utvecklas?!<br />
<br />
Nu är jag i v 15 och mitt lilla ofödda barn är 14 cm långt och kan få in tummen i munnen! Dessutom kan det som sagt kittlas! Det är ett litet busfrö jag väntar tror jag minsann!<br />
<br />Makenahttp://www.blogger.com/profile/12500755149402439266noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3338199639258063447.post-19195239658561793352015-03-27T19:19:00.000+02:002015-03-27T20:27:22.177+02:00Att åka och handla med mamma bättre än förskolan? <br />
När mina två söner (nu 12 och 14) var små, hade jag en inre övertygelse om att de skulle vara hemma hos mig, sin mamma och inte gå på förskola. För att vara ärlig kändes det väsensfrämmande för mig att lämna ifrån mig mina barn till någon annan. Alltså var jag hemma med dem.<br />
<br />
Men när den äldsta av dem började närma sig fyra, hade jag från så många håll och kanter hört detta om att han "behöver förskolan". Han "behöver träffa jämnåriga kompisar och få sociala träning". Mitt hjärta sa något annat, men till slut föll jag för trycket. Föll för myten och ansökte om en 15-timmarsplats för honom på förskolan.<br />
<br />
Det hela blev en flopp! Från att ha haft en social, glad och utåtriktad son som tog kontakt med nya barn i lekparken och på öppna förskolan, fick jag en tyst och blyg liten pojke som alltid satt i ett hörn för sig själv när jag hämtade på förskolan. Och han ville aldrig dit! Jag fick truga och övertala. En gång minns jag att jag sa vid lämningen:<br />
<br />
<i>"Men du får det mycket roligare här, jag ska bara åka och handla med Noah (lillebror)."</i><br />
<br />
Då svarade han med vädjan i rösten:<br />
<br />
<i>"Men jag vill hellre handla med dig och Noah!"</i><br />
<br />
Det grep mitt hjärta och jag visste att jag lämnade honom där mot bättre vetande. Men ändå var trycket: "han behöver förskolan" så starkt att jag trodde mer på det än på min egen övertygelse. Dock sov jag dåligt på nätterna och hade ont i magen över det hela...<br />
<br />
Vissa i personalen menade att han gick för få timmar, han kom inte in i gruppen hette det. Men en lite äldre (klokare?) förskolepedagog sa till mig:<br />
<br />
"Inte är det konstigt! Han har fått uppleva lyxen med att få vara hemma hos dig och så hamnar han här! Inte konstigt att han kryper in i sitt skal."<br />
<br />
Som ganska ung och ny mamma var detta precis vad jag behövde höra. Det bekräftade vad jag kände i mitt hjärta och jag sa upp förskoleplatsen och tog hem honom!<br />
<br />
Magvärken försvann och jag fick tillbaka min vanliga, glada och öppna son. Vilken lättnad för oss båda!<br />
<br />
Sen den dagen har jag aldrig mer tvivlat på min egen inre övertygelse om vad som är bäst för mina barn, trots att jag många gånger varit ensam mot strömmen.<br />
<br />
Någonting som däremot bekymrar mig mycket är att så många föräldrar, likt mig, på fullt allvar tror att förskolan är bättre för deras barn än de själva. De föräldrar som fortfarande är övertygade om att ingen pedagogik i världen kan slå deras kärlek och närvaro verkar vara ett utdöende släkte. Och det beror på samma enkla saker som jag beskrivit ovan. Trycket är för stort! Föräldrar tänker inte längre själva. Låter inte sina hjärtan bestämma. De gör som etablissemanget säger åt dem att göra. De gör som alla andra gör.<br />
<br />
Och visst. Förskolan verkar vara så kul och inspirerande. Väggarna är tapetserade med rim och ramsor, siffror och bokstäver och fina utdrag ur läroplanen. Det vimlar av små härliga kompisar och barnen verkar ju ha så roligt! Och visst. Många förskolor gör ett fint och bra jobb utifrån sina förutsättningar. Och det finns en hel del barn som har det roligt i förskolan.<br />
<br />
Men kära, kära förälder! Gå inte på allt detta! Pedagogik i all ära. men förskolan är och förblir en onaturlig miljö för ett barn att vistas i! Gå inte på myten att barnen behöver social träning i grupp och den fantastiska pedagogiken i förskolan. Det är helt enkelt inte sant!<br />
<br />
Barn blomstrar och utvecklas som bäst både emotionellt, socialt och kunskapsmässigt i den nära kontakten med sin förälder! Där får de i lugn och ro stärka den livsviktiga anknytningen som utgör grunden för all inlärning. Där får de leka utan krav på att leken ska vara "pedagogisk". Där får de utvecklas som individ. Inte som en del av ett kollektiv.<br />
<br />
För hur fint och mysigt dagiset än är. Hur fin och engagerad personal det än är, så blir det hela ändå lite av ett maskineri, bara av den enkla anledningen att det behöver vara så för att det är så många barn. Utan alla regler och rutiner skulle det bli mer eller mindre kalabalik. Det förstår ju jag med.<br />
<br />
Men att därför gå så långt att tro att barn behöver denna typ av träning i att fungera i ett kollektiv är tragisk. Barn behöver få växa upp och utvecklas i ett litet, friare sammanhang. I en storlek av en syskonskara. Det är det naturliga!<br />
<br />
Min dröm är att föräldrar åter ska våga lyssna till sina hjärta och upptäcka vädjan i deras barns ögon. Börja tro på att en tur med mamma och lillebror till den "tråkiga affären" kanske är precis vad deras lilla son eller dotter just då behöver. Makenahttp://www.blogger.com/profile/12500755149402439266noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3338199639258063447.post-34743470013650181532015-03-17T22:11:00.000+02:002015-03-17T22:18:42.646+02:00Hej då skrivkramp! Hej och välkommen skrivglädje! Efter en ganska lång svacka har jag äntligen hittat skrivarglädjen igen!<br />
<br />
Jag vet ju att jag blir lycklig av att skriva, ändå har jag haft så lätt för att hamna i prestationsångest och därmed skivkramp. När jag satt mig för att skriva en ny början på mitt manus (vilket behövs) eller försökt börja på en ny bokidé jag fick för några år sen, har det bara tagit stopp. Bara för att jag hela tiden i bakhuvudet tänkt att detta är inte bra nog för att ges ut.<br />
<br />
Men nu har jag bestämt mig för att kasta all prestation över bord! Bara skriva för att det är roligt och för att de gör mig lycklig. Inte för att sen försöka ge ut det. Bara skriva på och se vad som kommer ut. Bli jag inte nöjd, är det ju bara att kasta och börja på ett nytt dokument. Värre än så är det inte.<br />
<br />
Dessutom har jag lärt mig något väldigt värdefullt av Steven King. I sin bok <i>Skriva </i>ratar han allt planerande och strukturerande. Alla trix med intriger och cliffhangers. Han menar att man bara ska börja skriva! Bara rakt upp och ner.<br />
<br />
När jag läste det i somras trodde jag först att han skojade. Så kan man väl bara inte göra? Jag tänkte förbryllat på allt planerande och grubblande jag ägnat mig åt för att få ihop historien till mitt manus och kunde inte förstå hur man bara skulle kunna börja skriva utan plan.<br />
<br />
Men så när vi var i Spanien behövdes det lite enklare böcker för Lilla L (7) att läsa. I Spanien kunde vi ju inte bara ge oss av till biblioteket för att låna ett gäng. Och utbudet av lätta böcker var väldigt begränsat bland bibliotekets e-böcker och de vi kunde köpa till läsplattan. Så, då bestämde jag mig helt enkelt för att skriva en egen "bok" till henne.<br />
<br />
Jag satte mig i skuggan en lördag och bara började. Utan prestige - det var ju bara min dotter som skulle läsa - och utan plan. Och det magiska hände! Boken skrev sig mer eller mindre själv! Mina fingrar bara gick och jag skrev och berättade det som dök upp i mitt huvud. Det var lika spännande för mig att få se vad som skulle hända, som det skulle bli för Lilla L att sen läsa det. Magiskt!<br />
<br />
På totalt tre dagar var jag helt klar! Visserligen var ju dettta ett mycket kortare och enklare manus än mitt första, men det förra har å andra sidan tagit fler år att skriva och är inte riktigt klart än...<br />
<br />
Nu skriver jag alltså på detta sätt. Utan plan och utan prestige. Under två dagar har jag under ett par timmar suttit i vårsolen med min iPad och skrivit. Och redan har jag fått till två nya kapitel till mitt gamla manus som tidigare varit så trögt att skriva. När jag känner mig klar med det, ska jag bara lägga det åt sidan och äntligen börja på min andra bokidé. Bara skriva! Varje dag för att det är min hobby! Så spännande och roligt det ska bli!<br />
<br />
Och vem vet? Håller jag på så här tills jag är sextio sådär, så kanske jag tillslut har blivit så skicklig att något är bra nog att ges ut? Alla är ju överens om att man måste skriva mycket för att bli duktig. På detta prestigelösa sätt kan jag få det att hända! Makenahttp://www.blogger.com/profile/12500755149402439266noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3338199639258063447.post-33797126442486302252015-03-13T18:40:00.000+02:002015-03-13T18:40:04.891+02:00Då börjar barnens hjärtan att sjunga <div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div style="text-align: left;">
<br /></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both;">
När våra barn kommer till oss är det uppenbart att de är hjälplösa utan oss. Mer än något annat söker de vår närhet och vår kärlek. Det lilla spädbarnet vill ligga vid bröstet, vill bli buret, vill att vi ska hålla om det. Behöver vårdas varsamt som en nyplanterad liten stickling.</div>
<div class="separator" style="clear: both;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both;">
När barnen blivit några få år vill de fortfarande vara nära. De vill hålla handen, sitta i knät, känna våra armar omkring dem. Vill inte att vi går. Då kommer tårarna utför de runda kinderna. Då sträcks små armar desperat upp i luften. Som den lilla plantan sträcker sig mot solen. </div>
<div class="separator" style="clear: both;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both;">
När barnen blir ännu lite större, börjar i skolan, går på fritids och så, är det inte säkert att de längre själva uttrycker behovet av närhet. De kanske tvärt om verkar motspänstiga och avvisande när vi närmar oss. De verkar trivas alldeles utmärkt med att vara borta från oss och hemmet hela dagarna. Vara på skolan och fritids, hem till kompisar och sen kanske träning dessutom. Mamma och pappa verkar de inte alls behöva längre. Möjligen då bara för att förse med mat och husrum. Så kan det verka. </div>
<div class="separator" style="clear: both;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both;">
Men vi ska inte låta lura oss. Våra barn behöver oss! Visst kanske de ser ut att klara sig bra på utsidan. Som plantan som fortsätter att sträcka sig mot solen även om näringen i jorden börjat tryta. Den blir lång och gänglig, men blek och svag. Bladen gulnar och faller av i förtid. Våra barns inre behöver fortfarande näringen bara vår kärlek kan ge. Deras inre bleknar och blir svagt om det ska leva av kompisarnas torftiga jordmån. De kan skratta på utsidan, men ha hjärtan som gråter. Får aldrig de djupa rötter som står emot livets stormar.</div>
<div class="separator" style="clear: both;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both;">
Innerst inne vill varje barn vara sina föräldrars ögonsten. Innerst inne längtar de var och en efter vår närhet och tid. De har bara lärt sig att överleva själva där ute. Lärt sig att söka inbillad trygghet i varandra. Men den tryggheten är skenbar. De blir svaga träd utan djupa rötter. Dukar lätt under när kölden kommer.</div>
<div class="separator" style="clear: both;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both;">
Våra barn längtar efter att vi, deras föräldrar ska komma efter dem. Strida för dem. Vinna dem tillbaka till sin rätta jordmån. Att vi ska ta dem till våra hjärtan. Först där finner de vila. Först där kan de växa och blomstra. Först där börjar deras hjärtan åter att sjunga. </div>
<div class="separator" style="clear: both;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both;">
Den här låten säger det så bra. </div>
<div class="separator" style="clear: both;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both;">
<br /><iframe width="320" height="266" class="YOUTUBE-iframe-video" data-thumbnail-src="https://ytimg.googleusercontent.com/vi/yLr6G8Xy5uc/0.jpg" src="http://www.youtube.com/embed/yLr6G8Xy5uc?feature=player_embedded" frameborder="0" allowfullscreen></iframe></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<br />Makenahttp://www.blogger.com/profile/12500755149402439266noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-3338199639258063447.post-24220354193779348932015-03-10T23:37:00.000+02:002015-03-10T23:47:15.887+02:00Att lägga en unge full av fantasi och lek<div class="Body1">
<span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">Fascineras
om och om igen </span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">ö</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">ver
min yngsta dotters lekande! Nu </span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">ä</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">r hon sju </span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">å</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">r, men </span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">ä</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">nnu leker hon minst lika passionerat och fantasifullt som n</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">ä</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">r hon var fyra! Leken tar
aldrig slut. N</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">ä</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">r jag
p</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">å</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";"> kv</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">ä</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">llen, en bra bit efter l</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">ä</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">ggdags, </span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">ä</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">nnu en g</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">å</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">ng s</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">ä</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">ger till henne att avsluta och
g</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">ö</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">ra i ordning sig inf</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">ö</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">r natten, svarar hon argt och
indignerat: </span></div>
<div class="Body1">
<br /></div>
<div class="Body1">
<i><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">"Man
f</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">å</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">r faktiskt inte f</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">ö</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">rbjuda barn att leka!" </span></i></div>
<div class="Body1">
<br /></div>
<div class="Body1">
<span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">Sen forts</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">ä</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">tter hon som om inget har h</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">ä</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">nt och leker och leker. Jag
har inte hj</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">ä</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">rta
att avbryta. Jag l</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">å</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">ter henne i sin takt sakteliga leka sig ur leken -hon vet trots allt någonstans längst inne att det ändå är dax att sluta - och väntar tålmodigt ut henne tills hon frivilligt s</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">ä</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">tter sig i min famn för att gosa. D</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">å</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";"> g</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">ä</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">spar hon och b</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">ö</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">rjar nog inse sj</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">ä</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">lv att hon faktiskt </span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">ä</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">r tr</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">ö</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">tt. Men s</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">å</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";"> utbrister hon: </span></div>
<div class="Body1">
<br /></div>
<div class="Body1">
<span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";"><i>"Jag
vill alltid vara barn!" </i></span></div>
<div class="Body1">
<br /></div>
<div class="Body1">
<i><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">"Jag
vill vara barn hela tiden p</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">å</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";"> jorden och sen vill jag vara barn i himlen!" </span></i></div>
<div class="Body1">
<br /></div>
<div class="Body1">
<span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">Men s</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">å</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";"> stannar hon upp och s</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">ä</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">ger lite konfunderat. </span></div>
<div class="Body1">
<br /></div>
<div class="Body1">
<i><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">"Men
man kan v</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">ä</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">l </span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">ä</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">nd</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">å</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";"> fylla </span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">å</span></i><i>r?!</i>"</div>
<div class="Body1">
<br /></div>
<div class="Body1">
<span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">Den
bekymrade rynkan i pannan sl</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">ä</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">tas dock snabbt ut igen och hon rycker p</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">å</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";"> axlarna och s</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">ä</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">ger obekymrat: </span></div>
<div class="Body1">
<br /></div>
<div class="Body1">
<i><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">"Fast
det spelar nog ingen roll, f</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">ö</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">r i himlen finns ju </span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">ä</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">nd</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">å</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";"> redan allt man vill ha!" </span></i></div>
<div class="Body1">
<br /></div>
<div class="Body1">
<span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">Och s</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">å</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";"> f</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">å</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">r hon n</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">å</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">got dr</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">ö</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">mmande i blicken och b</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">ö</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">rjar ber</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">ä</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">tta om </span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">himlen...</span></div>
<div class="Body1">
<br /></div>
<div class="Body1">
<i><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">"D</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">ä</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">r finns det en massssssa
playmobil och Friends-lego och det </span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">ä</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">r byggt stora land med play-mo och Friends-lego, kojor och
allting, mycket mer </span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">ä</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">n som finns h</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">ä</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">r!" </span></i></div>
<div class="Body1">
<br /></div>
<div class="Body1">
<span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">Hon
gestikulerar vilt med armarna n</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">ä</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">r hon ber</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">ä</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">ttar....</span></div>
<div class="Body1">
<br /></div>
<div class="Body1">
<i><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">"...och
d</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">ä</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">r f</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">å</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">r man alltid leka! Och sen ska
jag springa till en tiger och gosa med den och k</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">ä</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">nna hur mjuk den </span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">ä</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">r. För i himlen är tigrar inte farliga. Och sen vill jag gosa med
en s</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">ån</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">d</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">ä</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">r som bor 5000 meter upp i
bergen i Peru...vad heter de mamma?" </span></i></div>
<div class="Body1">
<br /></div>
<div class="Body1">
<span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";"><i>"Chinchilla?"</i></span></div>
<div class="Body1">
<br /></div>
<div class="Body1">
<i><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">"Ja,
en chinchilla! Tror det finns chinchillor i himlen mamma? D</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">å</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";"> ska jag gosa med dom!"</span></i></div>
<div class="Body1">
<br /></div>
<div class="Body1">
<span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">Hon gosar
med ett l</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">å</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">tsad
chinchilla mot kinden och myser.</span></div>
<div class="Body1">
<br /></div>
<div class="Body1">
<i><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">"Och
giraffer! Jag vill kl</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">ä</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">ttra upp p</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">å</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";"> en giraff och kl</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">ä</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">ttra </span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">ö</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">ver i ett tr</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">ä</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">d!" </span></i></div>
<div class="Body1">
<br /></div>
<div class="Body1">
<i><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">"</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">Å</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">h, jag l</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">ä</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">ngtar till himlen mamma! D</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">ä</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">r </span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">ä</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">r det bara lugnt och sk</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">ö</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">nt, precis som man vill ha
det, och d</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">ä</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">r </span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">ä</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">r det inget s</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">å</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">nt d</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">ä</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">r ont som det kan vara p</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">å</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";"> jorden." </span></i></div>
<div class="Body1">
<br /></div>
<div class="Body1">
<span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">S</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">å</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";"> b</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">ö</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">rjar hon sjunga p</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">å</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";"> en gammal psalm som jag och
hennes morfar ofta sjunger...</span></div>
<div class="Body1">
<br /></div>
<div class="Body1">
<i><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">"Jag
har h</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">ö</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">rt om
ett land utan t</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">å</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">rar,
utan sorg, utan n</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">ö</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">d
utan strider och d</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">ä</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">r ingen av sjukdom mer lider och en g</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">å</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">ng, t</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">ä</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">nk en g</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">å</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">ng </span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">ä</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">r jag d</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">ä</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">r...." </span></i></div>
<div class="Body1">
<br /></div>
<div class="Body1">
<span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">Men s</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">å</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";"> stoppar hon mitt i s</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">å</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">ngen och utbrister: </span></div>
<div class="Body1">
<br /></div>
<div class="Body1">
<i><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">"Men
t</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">ä</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">nk om det blir fisk till middag?!
D</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">å</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";"> blir det ju sorg!" </span></i></div>
<div class="Body1">
<br /></div>
<div class="Body1">
<span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">Hon ser
med ens best</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">ö</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">rt
ut. Men s</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">å</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">
slappnar hon av igen och s</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">ä</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">ger glatt: </span></div>
<div class="Body1">
<br /></div>
<div class="Body1">
<i><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">"N</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">ä</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">, det blir nog pannkaka ist</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">ä</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">llet!" </span></i></div>
<div class="Body1">
<br /></div>
<div class="Body1">
S<span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">å</span> d<span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">ä</span>r h<span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">å</span>ller hon p<span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">å. Länge, länge</span>. Tillslut har hon <span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">ä</span>ntligen kommit i nattlinnet
och borstat t<span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">ä</span>nderna
och satt sig tillr<span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">ä</span>tta bredvid mig i soffan. Vi ska l<span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">ä</span>sa <i>Peter Pan och Wendy</i>, <a href="http://www.bokus.com/bok/9789132162909/peter-pan-och-wendy/">den fulla versionen i en fantastisk utgåva med underbara bilder. </a></div>
<div class="Body1">
<br /></div>
<div class="Body1">
<span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">Jag s</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">ä</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">ger att jag bara ska l</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">ä</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">sa en liten bit, f</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">ö</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">r nu </span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">ä</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">r det ju s</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">å</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";"> sent. Hon grymtar lite, f</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">ö</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">r hon vet ju att det brukar
bli sp</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">ä</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">nnande.
Jag b</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">ö</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">rjar
l</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">ä</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">sa. Vips </span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">ä</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">r b</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">å</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">de hon och jag f</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">å</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">ngade i Landet Ingenstans
tillsammans med Peter, Wendy, piraterna och alla de andra. Sidorna flyger fram
och det blir m</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">å</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">nga
fler </span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">ä</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">n jag
t</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">ä</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">nkt. Mitt i kapitlet nyktrar
jag dock till och s</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">ä</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">ger att nu har jag l</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">ä</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">st mycket l</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">ä</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">ngre </span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">ä</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">n jag skulle. D</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">å</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";"> tittar hon p</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">å</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";"> mig med glittrande </span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">ö</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">gon och myser. Sen springer hon iv</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">ä</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">g och ska ha en kv</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">ä</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">llsmacka. F</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">ö</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">r hennes storebror kom just in
i k</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">ö</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">ket
och brer sig en macka. Och d</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">å</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";"> ska hon s</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">å</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">klart ocks</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">å</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";"> ha en! Men hon vet att hennes n</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">å</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">datid b</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">ö</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">rjar rinna ut och </span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">ä</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">ter snabbt upp mackan,
springer snabbt och borstar t</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">ä</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">nderna igen och springer sen tillbaka till mig i soffan och
ger mig den allra varmaste och mest kärleksfulla kram.</span></div>
<div class="Body1">
<br /></div>
<div class="Body1">
<i><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">"Godnatt,
min sn</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">ä</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">lla,
underbara mamma! Vi ses imorgon!" </span></i></div>
<div class="Body1">
<br /></div>
<!--[if gte mso 9]><xml>
<o:OfficeDocumentSettings>
<o:AllowPNG/>
</o:OfficeDocumentSettings>
</xml><![endif]--><!--[if gte mso 9]><xml>
<w:WordDocument>
<w:Zoom>0</w:Zoom>
<w:TrackMoves>false</w:TrackMoves>
<w:TrackFormatting/>
<w:HyphenationZone>21</w:HyphenationZone>
<w:PunctuationKerning/>
<w:DrawingGridHorizontalSpacing>18 pt</w:DrawingGridHorizontalSpacing>
<w:DrawingGridVerticalSpacing>18 pt</w:DrawingGridVerticalSpacing>
<w:DisplayHorizontalDrawingGridEvery>0</w:DisplayHorizontalDrawingGridEvery>
<w:DisplayVerticalDrawingGridEvery>0</w:DisplayVerticalDrawingGridEvery>
<w:ValidateAgainstSchemas/>
<w:SaveIfXMLInvalid>false</w:SaveIfXMLInvalid>
<w:IgnoreMixedContent>false</w:IgnoreMixedContent>
<w:AlwaysShowPlaceholderText>false</w:AlwaysShowPlaceholderText>
<w:Compatibility>
<w:BreakWrappedTables/>
<w:DontGrowAutofit/>
<w:DontAutofitConstrainedTables/>
<w:DontVertAlignInTxbx/>
</w:Compatibility>
</w:WordDocument>
</xml><![endif]--><!--[if gte mso 9]><xml>
<w:LatentStyles DefLockedState="false" LatentStyleCount="276">
</w:LatentStyles>
</xml><![endif]-->
<!--[if gte mso 10]>
<style>
/* Style Definitions */
table.MsoNormalTable
{mso-style-name:"Normal tabell";
mso-tstyle-rowband-size:0;
mso-tstyle-colband-size:0;
mso-style-noshow:yes;
mso-style-parent:"";
mso-padding-alt:0cm 5.4pt 0cm 5.4pt;
mso-para-margin:0cm;
mso-para-margin-bottom:.0001pt;
mso-pagination:widow-orphan;
font-size:12.0pt;
font-family:"Times New Roman";
mso-ascii-font-family:Cambria;
mso-ascii-theme-font:minor-latin;
mso-fareast-font-family:"Times New Roman";
mso-fareast-theme-font:minor-fareast;
mso-hansi-font-family:Cambria;
mso-hansi-theme-font:minor-latin;
mso-bidi-font-family:"Times New Roman";
mso-bidi-theme-font:minor-bidi;}
</style>
<![endif]-->
<!--StartFragment-->
<!--EndFragment--><br />
<div class="Body1">
<span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">Sen springer
hon </span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">ä</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">ntligen
iv</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">ä</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">g och
hoppar i s</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">ä</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">ng. F</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">ö</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">rhoppningsvis somnar hon fort
och dr</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">ö</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">mmer
h</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">ä</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">rliga dr</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">ö</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">mmar om himlen, tigrar och
gosiga chinchillor. I famnen har hon v</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">å</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">r alldeles riktiga chihuahua. Kanske kan den tas f</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">ö</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">r en chinchilla fr</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">å</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">n Peru i hennes dr</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">ö</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">mmar. </span></div>
Makenahttp://www.blogger.com/profile/12500755149402439266noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3338199639258063447.post-19163605010972305502015-03-08T22:51:00.000+02:002015-03-08T22:51:38.544+02:00Mitt liv i sex ordSårbar på törnestigar. Du bär mig.Makenahttp://www.blogger.com/profile/12500755149402439266noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3338199639258063447.post-33912973098959727582015-03-07T09:18:00.001+02:002015-03-10T23:47:47.843+02:00Näringen som får varje barnahjärta att blomstra<div class="Body1">
Vi s<span style="font-family: 'Arial Unicode MS';">å</span>lde v<span style="font-family: 'Arial Unicode MS';">å</span>rt hus och det mesta av v<span style="font-family: 'Arial Unicode MS';">å</span>ra <span style="font-family: 'Arial Unicode MS';">ä</span>godelar. K<span style="font-family: 'Arial Unicode MS';">ö</span>pte en stor bil och en husvagn
ist<span style="font-family: 'Arial Unicode MS';">ä</span>llet.
Vi l<span style="font-family: 'Arial Unicode MS';">ä</span>mnade
allt och reste ner genom Europa. <span style="font-family: 'Arial Unicode MS';">Ö</span>msom p<span style="font-family: 'Arial Unicode MS';">å</span> stora motorv<span style="font-family: 'Arial Unicode MS';">ä</span>gar i Tyskland, <span style="font-family: 'Arial Unicode MS';">ö</span>msom p<span style="font-family: 'Arial Unicode MS';">å</span> smala, slingriga v<span style="font-family: 'Arial Unicode MS';">ä</span>gar genom Belgien och Frankrike. <span style="font-family: 'Arial Unicode MS';">Ö</span>vernattningar p<span style="font-family: 'Arial Unicode MS';">å</span> olika campingar eller p<span style="font-family: 'Arial Unicode MS';">å</span> en l<span style="font-family: 'Arial Unicode MS';">å</span>ngtradarparkering. Tillslut
stannade vi p<span style="font-family: 'Arial Unicode MS';">å</span> en
camping n<span style="font-family: 'Arial Unicode MS';">ä</span>stan
s<span style="font-family: 'Arial Unicode MS';">å</span> l<span style="font-family: 'Arial Unicode MS';">å</span>ngt s<span style="font-family: 'Arial Unicode MS';">ö</span>derut man kan komma p<span style="font-family: 'Arial Unicode MS';">å</span> den Spanska solkusten. D<span style="font-family: 'Arial Unicode MS';">ä</span>r st<span style="font-family: 'Arial Unicode MS';">ä</span>llde vi upp v<span style="font-family: 'Arial Unicode MS';">å</span>r husvagn och t<span style="font-family: 'Arial Unicode MS';">ä</span>nkte att vi skulle bo d<span style="font-family: 'Arial Unicode MS';">ä</span>r under ett par dagar tills vi
fick den l<span style="font-family: 'Arial Unicode MS';">ä</span>genhet
vi lagt handpenning p<span style="font-family: 'Arial Unicode MS';">å</span>.</div>
<div class="Body1">
<br /></div>
<div class="Body1">
Nu blev
det inte s<span style="font-family: 'Arial Unicode MS';">å</span>. L<span style="font-family: 'Arial Unicode MS';">ä</span>genhetsk<span style="font-family: 'Arial Unicode MS';">ö</span>pet drog ut mer och mer p<span style="font-family: 'Arial Unicode MS';">å</span> tiden f<span style="font-family: 'Arial Unicode MS';">ö</span>r att tillslut inte bli av
alls. Under tiden bodde vi kvar i v<span style="font-family: 'Arial Unicode MS';">å</span>r husvagn. Vi blev k<span style="font-family: 'Arial Unicode MS';">ä</span>ndisar p<span style="font-family: 'Arial Unicode MS';">å</span> campingen. Det var liksom vi och v<span style="font-family: 'Arial Unicode MS';">å</span>ra fyra barn bland alla
europeiska pension<span style="font-family: 'Arial Unicode MS';">ä</span>rer med husbil.</div>
<div class="Body1">
<br /></div>
<div class="Body1">
<span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">Vi fann
oss sj</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">ä</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">lva
leva vecka ut och vecka in p</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">å</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";"> n</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">å</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">gra f</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">å</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";"> kvadratmetrar. Barnen sov i ena halvan i tv</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">å</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";"> par husvagnsv</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">å</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">nings</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">ä</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">ngar. Jag och mannen b</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">ä</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">ddade om soffdelen med bord
till dubbels</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">ä</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">ng
varje kv</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">ä</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">ll.
Mellan rummen fanns en dragv</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">ä</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">gg att dra f</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">ö</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">r. Det </span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">ä</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">r ju v</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">ä</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">ldigt bra t</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">ä</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">nkte vi innan. Lite avskildhet och s</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">å</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">. Det var bara det att dragv</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">ä</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">ggen knarrade s</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">å</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";"> att man h</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">ö</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">ll p</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">å</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";"> att bli galen innan fyra barn
hade g</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">å</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">tt in
och ut f</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">ä</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">rdigt
inf</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">ö</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">r
natten. De f</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">ö</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">rsta
n</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">ä</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">tterna sov vi inte s</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">å</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";"> bra p</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">å</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";"> de h</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">å</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">rda soffkuddarna. Men sedan
blev vi v</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">ä</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">lsignade
med en fantastisk dubbelmadrass att l</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">ä</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">gga ovan p</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">å</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">. Det var ett par sn</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">ä</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">lla tyskar som sk</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">ä</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">nkte oss den. D</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">å</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";"> sov vi riktigt bra. Efter att barnen slutat knarra i d</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">ö</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">rren det vill s</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">ä</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">ga.</span></div>
<div class="Body1">
<br /></div>
<div class="Body1">
<span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">I v</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">å</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">rt lilla hem skulle vi s</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">å</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";"> leva och undervisa v</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">å</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">ra fyra barn som går i årskurser från ettan till åttan</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">. Det hade nog
varit en utmaningen </span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">ä</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">ven om vi bott i en l</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">ä</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">genhet med m</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">ö</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">jlighet till bokhyllor, ordentliga arbetsplatser och
organisationsm</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">ö</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">jligheter.
Nu blev det l</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">ä</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">tt
lite kaotiskt d</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">å</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";"> alla
b</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">ö</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">cker, pennor och papper m</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">å</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">ste f</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">ö</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">rvaras under sofflocken i st</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">ä</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">llet. Men allt g</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">å</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">r bara man vill. Vi ville. </span></div>
<div class="Body1">
<br /></div>
<div class="Body1">
<span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">Att laga
mat p</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">å</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">
gasolk</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">ö</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">k
gick ocks</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">å</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">
riktigt bra faktiskt. Man vande sig snart vid att i princip inte ha n</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">å</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">gra avst</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">ä</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">llningsytor alls och att st</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">ä</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">lla ifr</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">å</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">n sig saker p</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">å</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";"> golvet eller inne p</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">å</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";"> toaletten vid behov. </span></div>
<div class="Body1">
<br /></div>
<div class="Body1">
<span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">F</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">ö</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">rt</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">ä</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">ltet var v</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">å</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">rt vardagsrum. D</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">ä</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">r </span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">å</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">t vi och undervisade. D</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">ä</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">r lekte v</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">å</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">r minsta timmar i str</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">ä</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">ck med sina sm</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">å</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";"> gubbar och allt vad hon hade.
Det vill s</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">ä</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">ga om
inte t</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">ä</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">ltet
var som ett </span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">ö</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">verhettat
v</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">ä</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">xthus p</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">å</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";"> grund av v</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">ä</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">rmen eller inte hade ett golv
best</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">å</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">ende
av vatten och lera efter ett skyfall. N</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">å</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">got av detta inträffade dessv</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">ä</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">rre ganska ofta. </span></div>
<div class="Body1">
<br /></div>
<div class="Body1">
<span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">Ä</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">ven
om man i våt tillvaro tar med i ber</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">ä</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">kningen att vi den mesta av tiden hade fantastiskt v</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">ä</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">der och kunde spendera
eftermiddagarna vid stranden eller vid poolen, s</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">å</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";"> skulle nog n</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">å</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">gon som kikade ner p</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">å</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";"> oss genom ett litet h</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">å</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">l fr</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">å</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">n luften t</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">ä</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">nkt att vi hade det r</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">ä</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">tt spartanskt, jobbigt och
besv</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">ä</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">rligt.
</span></div>
<div class="Body1">
<br /></div>
<div class="Body1">
<span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">Och det
kanske vi hade. Men </span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">ä</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">nd</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">å</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";"> hade vi inte det!<span style="mso-spacerun: yes;">
</span></span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">Ä</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">nd</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">å</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";"> var dessa några av de mest
underbara m</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">å</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">nader
jag haft med min familj. F</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">ö</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">r i mitt dessa praktiska omst</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">ä</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">ndigheter som skulle kunna liknas vid en enda l</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">å</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">ng, regntung senvinterdag. D</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">ä</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">r allt </span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">ä</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">r kallt, tungrott och gr</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">å</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">tt. D</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">ä</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">r sprack solen pl</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">ö</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">tsligt fram genom sm</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">å</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";"> h</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">å</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">l i det tunga molnt</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">ä</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">cket. Gyllene ljus bestr</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">å</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">lade pl</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">ö</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">tsligt det gr</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">å</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";"> landskapet och m</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">å</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">lade de mest fantastiska
kontraster. Bilden blev helt ny. F</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">ö</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">rvandlad och varm.</span></div>
<div class="Body1">
<br /></div>
<div class="Body1">
<span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">F</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">ö</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">r att f</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">ö</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">rklara vad jag menar vill jag
att du som har lite st</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">ö</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">rre barn t</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">ä</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">nker tillbaka p</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">å</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";"> n</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">ä</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">r barnen var sm</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">å</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">. N</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">ä</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">r din lilla nyf</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">ö</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">dda dotter eller son l</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">å</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">g d</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">ä</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">r p</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">å</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";"> ditt br</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">ö</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">st, n</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">ä</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">r ditt lilla baren sen f</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">ö</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">rsta g</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">å</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">ngen gav dig ett leende. Minns de sm</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">å</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";"> tultande benen som kom emot
dig och de knubbiga armarna som str</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">ä</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">cktes upp mot dig och </span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">ö</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">gonen som glittrande mot dina. Minns n</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">ä</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">r barnen satt d</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">ä</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">r i ditt kn</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">ä</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";"> och somnade. N</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">ä</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">r dina barn var s</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">å</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";"> d</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">ä</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">r sm</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">å</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">, oskuldsfulla och fullkomligt
tillgivna. </span></div>
<div class="Body1">
<br /></div>
<div class="Body1">
<span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">Jag har
sj</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">ä</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">lv t</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">ä</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">nkt tillbaka s</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">å</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";"> d</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">ä</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">r. T</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">ä</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">nkt p</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">å</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";"> de f</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">ö</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">sta gyllene </span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">å</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">ren d</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">å</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";"> barnens k</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">ä</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">rlek och tillgivenhet var n</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">å</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">got sj</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">ä</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">lvklart. Ibland har jag sett p</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">å</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";"> foton fr</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">å</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">n att de var sm</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">å</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";"> och f</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">ä</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">llt en t</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">å</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">r av saknad efter den tiden. F</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">ö</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">r n</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">ä</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">r de blev st</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">ö</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">rre och b</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">ö</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">rjade i skolan och kom upp i
mellanstadiet b</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">ö</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">rjade
n</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">å</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">got sakta h</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">ä</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">nda. Deras tillgivenhet var
inte l</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">ä</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">ngre
given. Det k</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">ä</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">ndes
m</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">å</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">nga g</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">å</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">nger som att barnen h</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">ö</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">ll p</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">å</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";"> att glida mig ur h</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">ä</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">nderna. Som om de drogs bort
ifr</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">å</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">n mig
av n</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">å</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">gon
mystisk, magnetisk kraft. Att pl</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">ö</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">tsligt kompisarna var de som fick alla k</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">ä</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">rlek och inte jag. Jag fick k</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">ä</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">mpa varje dag f</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">ö</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">r att beh</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">å</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">lla den mjuka kontakten. En
ibland mycket sm</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">ä</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">rtsam
och h</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">å</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">rd
kamp som det k</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">ä</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">ndes
som att jag hela tiden h</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">ö</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">ll p</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">å</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";"> att f</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">ö</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">rlora. </span></div>
<div class="Body1">
<br /></div>
<div class="Body1">
<span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">Men s</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">å</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";"> s</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">å</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">lde vi allts</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">å</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";"> allt, tog v</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">å</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">rt pick och pack och reste ner
genom Europa. Och pl</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">ö</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">tsligt blev sj</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">ö</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">n kav lugn! Kampen och striden var borta. N</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">ä</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">r vi bott n</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">å</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">gra veckor i v</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">å</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">r tr</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">å</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">nga lilla husvagn ins</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">å</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">g jag att jag f</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">å</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">tt tillbaka mina sm</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">å</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";"> tillgivna barn fr</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">å</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">n det d</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">ä</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">r gamla fotot. </span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">Ä</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">ven om de f</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">ö</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">rst</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">å</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">s var st</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">ö</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">rre nu. Men det var samma
mjuka, tillgivna hj</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">ä</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">rtan i deras kroppar. Samma glitter i deras </span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">ö</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">gon.</span></div>
<div class="Body1">
<br /></div>
<!--[if gte mso 9]><xml>
<o:OfficeDocumentSettings>
<o:AllowPNG/>
</o:OfficeDocumentSettings>
</xml><![endif]--><!--[if gte mso 9]><xml>
<w:WordDocument>
<w:Zoom>0</w:Zoom>
<w:TrackMoves>false</w:TrackMoves>
<w:TrackFormatting/>
<w:HyphenationZone>21</w:HyphenationZone>
<w:PunctuationKerning/>
<w:DrawingGridHorizontalSpacing>18 pt</w:DrawingGridHorizontalSpacing>
<w:DrawingGridVerticalSpacing>18 pt</w:DrawingGridVerticalSpacing>
<w:DisplayHorizontalDrawingGridEvery>0</w:DisplayHorizontalDrawingGridEvery>
<w:DisplayVerticalDrawingGridEvery>0</w:DisplayVerticalDrawingGridEvery>
<w:ValidateAgainstSchemas/>
<w:SaveIfXMLInvalid>false</w:SaveIfXMLInvalid>
<w:IgnoreMixedContent>false</w:IgnoreMixedContent>
<w:AlwaysShowPlaceholderText>false</w:AlwaysShowPlaceholderText>
<w:Compatibility>
<w:BreakWrappedTables/>
<w:DontGrowAutofit/>
<w:DontAutofitConstrainedTables/>
<w:DontVertAlignInTxbx/>
</w:Compatibility>
</w:WordDocument>
</xml><![endif]--><!--[if gte mso 9]><xml>
<w:LatentStyles DefLockedState="false" LatentStyleCount="276">
</w:LatentStyles>
</xml><![endif]-->
<!--[if gte mso 10]>
<style>
/* Style Definitions */
table.MsoNormalTable
{mso-style-name:"Normal tabell";
mso-tstyle-rowband-size:0;
mso-tstyle-colband-size:0;
mso-style-noshow:yes;
mso-style-parent:"";
mso-padding-alt:0cm 5.4pt 0cm 5.4pt;
mso-para-margin:0cm;
mso-para-margin-bottom:.0001pt;
mso-pagination:widow-orphan;
font-size:12.0pt;
font-family:"Times New Roman";
mso-ascii-font-family:Cambria;
mso-ascii-theme-font:minor-latin;
mso-fareast-font-family:"Times New Roman";
mso-fareast-theme-font:minor-fareast;
mso-hansi-font-family:Cambria;
mso-hansi-theme-font:minor-latin;
mso-bidi-font-family:"Times New Roman";
mso-bidi-theme-font:minor-bidi;}
</style>
<![endif]-->
<!--StartFragment-->
<!--EndFragment--><br />
<div class="Body1">
<span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">N</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">ä</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">r vi bara fick vara i lugn och
ro tillsammans. Utan m</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">å</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">nga timmar ifr</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">å</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">n varandra, utan skolg</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">å</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">rdar d</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">ä</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">r man kanske m</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">å</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">ste g</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">ö</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">ra sitt hj</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">ä</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">rta h</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">å</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">rt f</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">ö</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">r att klara sig. Bara en massa tid tillsammans. D</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">å</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";"> kom det mjuka barnet fram
igen. Det var ifr</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">å</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">n
deras hj</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">ä</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">rtan
det där gyllene solljuset kom och gjorde vår senvinterdag varm. Ljuset kallas med ett annat ord f</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">ö</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">r anknytning. Om anknytning
ska jag ber</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">ä</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">tta
mer en annan g</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">å</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">ng. F</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">ö</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">r liksom solens varma str</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">å</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">lar g</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">ö</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">r att allt p</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">å</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";"> v</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">å</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">r jord f</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">å</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">r liv och kan v</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">ä</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">xa, </span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">ä</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">r anknytningen den n</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">ä</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">ring varje litet eller stort
barnhj</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">ä</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">rta
beh</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">ö</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">ver f</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">ö</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">r att blomstra och inte vissna. bort. </span></div>
Makenahttp://www.blogger.com/profile/12500755149402439266noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3338199639258063447.post-26720336682785100942014-11-17T23:45:00.001+02:002014-11-17T23:45:21.575+02:00Brandkårsutryckning och spanska språkkunskaper <br />
Idag har de blivit ännu mer spanska och också ett äventyr av det lite mer dramatiska ovanliga slaget. <br />
<br />
Efter skolan åkte vi hela familjen till en nationalpark alldeles här intill. Ett superhäftigt ställe där man följer en bäck mellan två höga bergsklippor och längre fram kommer till ett vattenfall. Vi hann dock knapp komma dit, innan pojkarna och Joy ville bege sig upp för ena berget. Jag förstår dem, för det såg väldigt spännande och inbjudande ut. Vita bergsklippor och massor av vita stenar och en topp som man känner att man bara måste få kika över. Innan jag visste ordet av var pojkarna redan en bra bit upp. Joy kom snabbt efter, följd av pappa. Jag och Liva klättrade lite också, men hann aldrig komma så långt förrän det höll på att gå riktigt illa.<br />
<br />
Kaleb hade kommit upp till en liten platå, när stenarna plötsligt började ge vika och rasa ner. Under honom var Joy och hon träffades av en sten på ena handen och mindre grus rasade över hennes huvud medan hon krampaktigt höll sig fast. Hade en sten träffat hennes huvud kunde det slutat riktigt illa! Hon blev förstås ledsen och rädd, men var inte allvarligt skadad. Kaleb däremot insåg att han kommit till en plats där han inte kunde fortsätta uppåt och inte heller komma ner igen. Pappa Anthon klättrade emot honom och skulle försöka hjälpa, men kunde inte för att det var för brant och stenarna lösa. Jag gick ner en bit med de övriga barnen då jag insåg att detta var ett farligt ställe att klättra på. Tänkte att Anthon får säkert snart ner Kaleb, så kan vi fortsätta mot vattenfallet istället. Jag tröstade Joy och Liva lekte vid bäcken och bland stenarna.<br />
<br />
Men det dröjde och dröjde. Kaleb rörde sig inte ur fläcken och Anthon bara stod där såg det ut som från där jag stod. Jag trodde att det var för att Kaleb var rädd och att Anthon försökte peppa honom att våga gå ner.<br />
<br />
Ungefär då kom ett par gående på leden längre ner. De hade tre lösa, halvstora hundar som rusade uppför berget mot oss och tokskällde! Var väldigt glad att ingen av oss var hundrädd i det läget. Men jag tyckte ändå det var lite obehagligt med tre okända hundar utan matte eller husse på nära håll sådär. Hundarna gjorde dock inget, utan bara sprang förbi oss och började skälla på Anthon och Kaleb där upp på berget. Efter en stund försvann dom ner till sina ägare. Jag trodde att paret gick vidare, men insåg sen att de dröjde sig kvar och tittade på oss. Efter en stund kom mannen fram och frågade på brittiska om vi behövde hjälp? Jag sa att det behövde vi. Jag hade vid det laget insett att det var mer allvarligt än jag trott. Anthon kunde verkligen inte få ner Kaleb. Då gav sig mannen upp på berget han med för att försöka hjälpa.<br />
<br />
Under tiden kom kvinnan mot mig. Jag började prata med henne på engelska och fick snart veta att hon var från Colombia, men bott i Spanien i femton år. Hon var trevlig och jag passade på att öva lite spanska med henne. Hundarna rusade runt, runt och skällde och jagade varandra och plumsade i bäcken om vart annat. Liva blev lite sur på en av hundarna då han snodde hennes lilla båt som seglade i bäcken.<br />
<br />
Dramat uppe på berget fortsatte under tiden. Den brittiske mannen kunde inte göra mycket. Den colombianska kvinnan föreslog då tillslut att vi skulle ringa brandkåren. Jag höll med, även om jag tyckte det lät väl dramatiskt. Hon ringde och började prata spanska med olika instanser innan hon slutligen kom rätt. Jag tjuvlyssnade och förstod till min förtjusning sammanhanget! Jag kände ingen oro för Kaleb, utan kände en stor frid inom mig att allt skulle gå bra. Därför kunde jag glädja mig åt den lilla banala saken mitt i alltihop. Kände också stor tacksamhet till att detta par dykt upp och kunde hjälpa oss på detta sätt. Inte lätt för oss att veta hur man får tag i spanska brandkåren ju. Kände Guds stora omsorg där att han ger oss vad vi behöver i rätt tid.<br />
<br />
Efter en stund kom så brandkåren. Tre killar kom klivande i full mundering, hälsade och begav sig raskt upp mot Kaleb. De gav Kaleb en hjälm när de kom fram till honom och hjälpte honom sedan smidigt ner, trots att berget var superbrant och väldigt svårt att ta sig fram på. Roligt att se hur det gjorde. På ett par minuter kom Kaleb ner och var vid ganska gott mod trots allt. Så modigt och bra gjort av honom att inte få panik där uppe! Brandmännen kom ner och jag tackade hjärtligt på spanska och de sa att det var så lite och var så trevliga och hjärtliga.<br />
<br />
Vi gick sen allihopa mot brandbilen. Det skulle fyllas i lite papper och sådant. Vid brandbilen stod också en barsk uniformerad man; 'Civil guard' stod det på uniformen. Han pratade på spanska med brandkillarna och verkade lite upprörd. Snart visade det sig att han ville se Anthons pass. Då han inte hade med det, blev han inte mindre barsk precis. Det är nämligen lag på att alltid ha passet med sig här i Spanien fick vi veta. Det förklarade brandkillarna för oss på ett lättsamt sätt. De var avslappnade och glada och pratade lite med mig och barnen, medan den sure vakten fortsatte att vara barsk. De tyckte vi såg ut som ett helt team med så många barn och den ena brandkillen berättade stolt att han hade tre barn. De verkade också bara tycka att det var en rolig utryckning och helt naturligt att grabbar i den åldern ger sig upp för branta, farliga berg. De fick oss verkligen att slappna av trots den barske vakten.<br />
<br />
Vakten måste dock absolut se passet och därför fick vi efter en stund allihopa gå till bilen och köra hem till lägenheten vi nu hyr för att hämta passet. Vakten följde efter med sin bil.<br />
<br />
När han sen började prata med Anthon på parkeringen insåg jag snart att han inte kunde ett ord engelska. Och då kom min pyttelilla kunskap i spanska väl till pass. Jag kunde med enstaka ord förklara så pass mycket att bara Anthons pass gick att få se på, då Kalebs är i Estepona, där vi har vår husvagn. Och även att vi bara bor här under två veckor. Medan Anthon hämtade passet, stannade jag så kvar på parkeringen och "småpratade" lite med honom och förklarade att jag bara kunde väldigt lite spanska, men ville lära mig. Jag lyckades med detta lättsamma, stapplande småpratet mjuka upp hans bistra min lite i alla fall och han drog nästan på munnen vid ett tillfälle. Alltid något.<br />
<br />
När Anthon kom med passet kunde jag med enstaka ord ge honom den information han behövde för att fylla i sitt formulär. Det var inte mycket jag sa, men det kändes så coolt att det lilla jag kunde kom till stor användning.<br />
<br />
Slutet gott, allting gott och ännu lite mer självförtroende vad gäller spanska förvärvad. Vad gäller Kaleb så verkar han inte ha fått några men av händelsen, utan tycker nu i efterhand att det ju var lite annorlunda och kul att bli hjälpt av brandkåren och konstaterade nöjt att han nu har något roligt att berätta för kompisarna i Sverige.<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
Makenahttp://www.blogger.com/profile/12500755149402439266noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3338199639258063447.post-33751979496749265642014-11-17T00:04:00.002+02:002014-11-17T00:04:14.833+02:00Ett litet steg för mänskligheten, men ett stort steg för mig!<br />
<br />
Nu har vi bott i Spanien i en och en halv månad. Saker och ting har dock inte blivit som vi först tänkte oss. Det blir de ju för övrigt aldrig. Min erfarenhet är att det i slutändan blir bättre!<br />
<br />
I alla fall var det tänkt att vi skulle flytta in i vår lägenhet den första oktober. Men på grund av den spanska byråkratin har det dragit ut på tiden. Vi har således bott på en camping under hela den här tiden i väntan på lägenheten.<br />
<br />
Detta kan ju låta charmigt och mysigt. Och det är det väl på sitt vis. Lite av en semester som aldrig tycks ta slut. Men när man som vi, vill integrera sig med spanjorerna och den spanska kulturen, är inte en camping vid solkusten det bästa stället. Tro mig.<br />
<br />
Här finns tvärtom människor från alla möjliga andra länder. Mest engelsmän, tyskar och fransmän. Dessa människor är här för det varna klimatet och solen. Inte för att interagera med spanjorer. De verkar inte intresserade av att ens säga ett enda ord på något annat språk än sitt eget. Så istället för att försiktigt lära känna mina spanska grannar i den lilla spanska byn vi ska bo i och genom det lära mig spanska, har jag funnit mig själv tala små fraser på tyska och franska (på franska endast bonjour) och engelska med engelsmännen. Några få, små hälsningsfraser med personalen på campingen och några få ord i mataffären är all spanska jag fått tillfälle att lära mig bland vanligt folk.<br />
<br />
Att lära sig spanska på ett naturligt sätt har därför varit mycket svårt. Jag har därför försökt lära mig på alla möjliga andra vis. Jag har lyssnat på Bibeln på spanska, lyssnat på spansk radio och film dubbad till spanska. Jag har flitigt använt mig av appen "Google translate" och slagit upp ord och fraser dagarna i ända. Jag har lyssnat på klassiska sagor på spanska via youtube. Jag har lärt mig början av en sång ur filmen: "Frost" på spanska. Jag har flera andra appar med spanska och jag har hjälpt min äldste son med hans skolspanska. Jag har kort sagt försökt lära mig spanska på alla sätt jag kommit på.<br />
<br />
Men det bästa sättet att lära sig ett nytt språk är ju att faktiskt prata med människor som har språket som modersmål. Fråga dem vad det och det heter. Lära känna dem och lära känna sättet de pratar och umgås på. Börja prata själv och använda de ord man kan.<br />
<br />
Det har därför varit mycket frustrerande för mig att inte få bo i ett vanligt spanskt bostadsområde. Jag är dessutom en människa med en introvert personlighet och jag har inte så lätt att närma mig nya människor om jag inte känner mig trygg. Speciellt inte när jag inte kan språket. Jag känner mig lätt dum och får tunghäfta. Trots att jag lärt mig ganska många ord och meningar, flyger de ut ur huvudet som en skock fåglar när jag får chansen att t ex öva lite spanska i affären, vid fruktståndet eller på något liknande ställe.<br />
<br />
Min man däremot kan mycket mindre än mig, men är inte alls rädd att slänga sig med de få ord han kan till höger och vänster. Extrovert och socialt kompetent som han är. Jag har känt att det är hopplöst för mig.<br />
<br />
Men idag kom ett genombrott. Av gigantiska mått!<br />
<br />
Idag gick vi nämligen på familjegudstjänsten på spanska, istället för på den internationella gudstjänsten på engelska som vi gjort tidigare i kyrkan vi går till. Och genast blev jag översköljd med spanska på riktigt!<br />
<br />
Innan vi knappt hunnit sätta oss kom en spansk kvinna fram till mig och började prata på spanska med mig. Jag förstod ingenting, men jag kände mig så där härligt glad och frimodig som jag gör när jag kommer till kyrkan. Så jag bara skattade och försökte förstå så gott det gick. Tillslut hämtade hon en annan kvinna som kunde engelska. Kort därefter vände sig en kvinna i bänken framför oss om och började prata med mig på spanska och hälsade på barnen. Och utan tunghäfta kunde jag få ur mig att jag inte förstod så bra, men jag frågade vad hon hette och berättade vad jag hette och hon var så kärleksfull och go och gav mig en puss på kinden.<br />
<br />
Sen började själva gudstjänsten. Och till min stora glädje och förundran märkte jag att alla mina försök att lära mig spanska på egen hand hade burit frukt! För jag förstod mycket av texten i sångerna och jag förstod en hel del av bibelorden som lästes. Tack vare de ord jag förstod, kunde jag förstå vilket bibelord det var och veta vad det betydde. När prästen sedan började predika förstod jag inte så mycket. Men jag förstod i alla fall vad han predikade om. Det kändes fantastiskt! Och jag förstod när han sa att alla barn fick komma fram och förstod att han sa till dem att de var väldigt fina. Sen kom fler sånger och jag sjöng med i texten på skärmen och förstod till stora delar vad vi sjöng. Så härligt!<br />
<br />
Men det riktigt stora hände efter gudstjänsten. Då var Joy törstig och ville dricka vatten. Jag gick då fram till en person och frågade på spanska var toaletten låg. Och jag förstod svaret! I toalettkön sen stod en kvinna. Hon hälsade på mig och jag hälsade tillbaka. Hon började prata och jag sa då att jag bara kan väldigt lite spanska och frågade om hon kunde engelska. Det kunde hon inte. Så då fortsatte vi helt enkelt att prata på spanska. Hon frågade varifrån jag var och jag kunde berätta att jag är från Sverige. Hon sa då något om att det är kallt där. Jag förstod och kunde även säga att det nu är snö i Sverige (ordet snö hade jag lärt mig i "Frostsången".) Sen frågade hon om Joy var min dotter. Jag bekräftade detta och kunde även berätta att jag har fyra barn; två pojkar och två flickor. Hon berättade då att hon också har fyra barn, fast en pojke och tre flickor. Sen kom hennes dotter ut från en av toaletterna och det var vår tur. Så då sa vi hejda.<br />
<br />
Det var då jag insåg att jag faktiskt fört ett samtal PÅ SPANSKA!! Ni må tycka att jag är barnslig, men detta är stort för mig! Det känns helt fantastiskt. Som jag längtat efter detta! Jag har många gånger under vår tid här i Spanien misströstat och tänkt att jag aldrig kommer att lära mig spanska. De pratar så fort och jag har inte förstått hur jag ska någonsin ska kunna förstå. Än mindre prata själv. Lära sig spanska via "Google translate" liksom. Vilket skämt.<br />
<br />
Men nu ser jag det hända! Jag har pratat med en spansk person och jag förstod vad hon sa och hon förstod vad jag sa! Språkförbistringen är bruten. Ett litet steg för mänskligheten, men ett stort steg för mig!<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
Makenahttp://www.blogger.com/profile/12500755149402439266noreply@blogger.com4tag:blogger.com,1999:blog-3338199639258063447.post-30829580184778548032014-10-03T23:59:00.000+02:002014-10-04T08:32:15.101+02:00Avslöjad vid kassabandet i mataffärenVår familj har just flyttat ner till Spanien för att bo här fram till nästa sommar ungefär. Än så långe bor vi i vår husvagn på en camping i väntan på vår lägenhet och känner oss därför ännu mest som turister.<br />
<br />
Men ändå är det inte som att vara på semester i ett annat land. Jag vet ju att detta faktiskt ska bli mitt hem för en längre tid och vill därför försöka smälta in i samhället. Och när jag tänker så, märker jag hur annorlunda jag är.<br />
<br />
Det mest uppenbara är ju språket. Men förutom det misstänker jag att det finns en mängd dolda koder och oskrivna lagar som jag som utlänning inte har en aning om. Jag bara känner på mig att jag kanske beter mig på ett konstigt sätt och missar något. Läskig känsla. Plötsligt har jag blivit invandraren och inte endel av den inhemska befolkningen.<br />
<br />
Igår t. ex. var jag i mataffären. Jag gick runt bland hyllorna och försökte (trots mina ljusblå ögon) verka van, naturlig och spansk. Men hela tiden kom jag på mig själv med att snegla på folk omkring mig för att se hur de betedde sig och jag drev runt, runt för att försöka hitta de varor jag sökte i en för mig obegriplig organisation.<br />
<br />
I fruktavdelningen upptäckte jag som tur var att man ska gå fram till en liten disk där en person står och väger och sätter på en lapp på frukten och grönsakerna. Jag gled fram dit - efter att ha gått runt en bra stund och letat bland många okända fruktsorter och säkert mer sett ut som ett storögt, förundrat barn än som den vana spanska kvinnan jag inbillade mig vara - och kände mig nöjd med att kunna hälsa: 'Hola!' till killen vid vågen och sen säga: 'Gracias!' med ett litet läspljud som de har här på sydkusten, innan jag gick vidare som om detta var precis vad jag alltid brukar göra när jag handlar. Och inte avslöjade jag med en min att jag i själva verket kommer ifrån ett land som gör allt för att slippa mänsklig kontakt och mer eller mindre trycker självscaningsapparater i händerna på sina kunder.<br />
<br />
När jag slutligen äntligen lyckats hitta de få varor jag skulle ha, gick jag nöjd med min insats mot kassan och tänkte att nog ingen märkt något avvikande med mig. Jag började så glatt och intet ont anande rada upp mina varor på en snygg och prydlig rad på bandet med streckkoderna riktade mot kassörskan. Men så tittade kunden före mig lite konstigt på min prydliga rad. Och jag fick i samma ögonblick syn på hans saliga röra på bandet. Avslöjad!<br />
<br />
All spanskhet jag försökt klä mig i föll ner i en hög på golvet och kvar stod jag i bara underkläderna och lyste svensk (eller möjligen tysk) med min prydliga, korrekta rad av matvaror framför mig.<br />
<br />
Så gick det med det.<br />
<br />
Men jag misströstar icke! Jag pluggar spanska för glatta livet och kommer säkerligen snappa upp fler och fler av de dolda koderna allt efterom. Det känns spännande och roligt att på detta sätt få tränga in i en ny härlig kultur! Och vem vet. När det är dax att åka hem kanske jag blivit mer spansk än svensk och acklimatiserats så mycket att jag gör bort mig i Sverige. Jag har förövrigt aldrig passat in så bra i det politiskt korrekta Sverige, så det blir i såfall ingen större skillnad. Och jag har på känn att jag kommer trivas riktigt bra i ett land som har en stark kristen kultur och en befolkning som inte står med näsorna i sina iphones utan pratar med varandra och som inte stressar, utan som tycks ha all tid i världen för sina familjer, medmänniskor och de verkliga värderna i livet.<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />Makenahttp://www.blogger.com/profile/12500755149402439266noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-3338199639258063447.post-40664337939601221872014-09-12T13:00:00.001+02:002015-03-10T23:49:11.558+02:00Mamma tack för att jag fick födasSitter här på soffan i husvagnen och läser. Med stora fönster åt tre håll har jag känslan av att nästan sitta mitt ute i naturen. Omgiven av vida brungröna vidder och gulgröna träd. Allt är väldigt stilla. De enda rörelserna är flugornas kretsande ovanför komockorna i kohagen och då och då ett snett regn av gula löv när en bris drar förbi.<br />
<br />
Så vänder jag blicken upp mot det gråvita molntäcket och blicken stannar där. Plötsligt ser jag i andanom små, små ofödda bebisar. Fullt utvecklade med fingrar och tår, böjda små armar och ben. Jag ser hur de kom dit, men inte längre. Hur deras liv plötsligt släcktes. De blev berövade sitt liv som skulle ha varit så betydelsefullt och unikt. Aldrig fick någon se deras personlighet. Aldrig fick någon veta vad de hade för talanger. Vilken färg de skulle ha valt på sina kläder. Vilken mat de skulle gillat bäst. <br />
<br />
Med ens sköljer en stor sorg över mig. Jag börjar gråta. Tårarna rinner utför mina kinder. Jag gråter för alla de liv som aldrig fick levas. Och en rad ur en sång jag hörde som barn kommer till mig.<br />
<br />
<i>"Mamma, tack för att jag fick födas. Många barn får ju inte det. Många barn som lika mig, skulle ha levt sitt eget liv..." </i><br />
<br />
Mer minns jag inte av texten, men det räcker. Jag blir påmind om att jag varje dag lever för att min mamma lät mig leva. För att hon trots starkt tryck och allvarliga övertalningsförsök från läkare vägrade att göra abort. De hotade henne med att jag högst troligt skulle vara missbildad och värdelös. De försökte tvinga henne till abort.<br />
<br />
Men jag fick leva. Jag fick födas och jag var ett fullt normalt, välskapt barn. Jag fick växa upp. Min mamma och pappa fick se min personlighet. De fick snart veta att min favoritfärg var blå och att jag älskade vispad grädde. Så till den grad att jag bara åt den när det var barnkalas.<br />
<br />
Jag fick växa upp och bli vuxen. De fick se mig gifta mig och bilda familj. Nu har de fyra barnbarn, även de med unika personligheter och talanger. Ingen av dem hade funnits om mamma inte hade låtit mig leva...<br />
<br />
Jag hör alla argument för att min röst är bortkastad om jag röstar på det nya partiet <a href="http://www.kristnavardepartiet.se/principprogram.html">Kristna Värdepartiet -</a> det enda partiet som verkligen står upp för de ofödda barnen. Hur en röst på dem kan stjälpa Alliansen. Men jag kan inte annat. Mot allt sunt förnuft kan jag inte annat. Mitt samvete förbjuder mig att tiga och samtycka till att ofödda barn dödas. På söndag röstar jag för att de ofödda barnen ska få leva.<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />Makenahttp://www.blogger.com/profile/12500755149402439266noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3338199639258063447.post-41258904964027598922014-09-08T18:20:00.002+02:002014-09-08T18:20:31.561+02:00Som en virvlande dans! Mitt manus har vaknat ur sin Törnrosasömn och vill nu ha uppmärksamhet igen. Och jag är mer än beredvillig där till! Jag har dock (tack vare min ärliga svåger som läst) insett att min huvudkaraktär måste få lite mer personlighet under skinnet. Och det har jag ju egentligen vetat om hela tiden. Men jag har liksom undermedvetet tänkt att om jag inte låtsas om det själv, kommer ingen att märka det. Inte ens jag själv. Den bubblan sprack när min svåger försiktigt påpekade detta uppenbara.<br />
<br />
Så nu har jag insett att manuset behöver ett par, kanske tre nya inledande kapitel. Men oj, vad det har varit svårt att hitta den rätta infallsvinkeln. Hur ska jag börja nu då? När förra början visade sig inte vara början.<br />
<br />
Jag har provat mig fram och skrivit och liksom försökt känna mig fram till den rätta början. Men allt har känts trögt och fel.<br />
<br />
"Det ska inte kännas som att du arbetar, det ska kännas som lek när du skriver" säger Steven King i sin bok: <i>Att skriva. </i><br />
<i><br /></i>
Jaha! Men som arbete har det känts. Ett roligt arbete på sitt vis, men trögt som grönt snor.<br />
<br />
Tills idag. Helt plötsligt hittade jag den rätta tonen. Den rätta infallsvinkeln och där började leken! Det kändes så lekande lätt att skriva. Som en dans. Jag hoppade sen till den gamla början och började utan vidare ändra och skriva om i texten. Det var som att virvla runt på en sommaräng!<br />
<br />
Kan inte vänta tills jag får tid att skriva igen!<br />
<br />
<br />Makenahttp://www.blogger.com/profile/12500755149402439266noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3338199639258063447.post-46344161721361592662014-09-03T12:42:00.002+02:002014-09-03T12:42:28.352+02:00En betraktelse en eftermiddag i September Denna eftermiddag har jag det så skönt och underbart. Septembersolen värmer skönt mot mitt ansikte och en ljum vind busar med mitt hår och leker tafatt med trollsländorna som far runt, runt i luften framför mig. Jag sitter i gräset lutad mot en enkel vindpinad planka upplagd på ett par stubbar och läser Jane Eyre. Jag kan bara inte fatta att jag inte har läst denna klassiker tidigare! På något vis har jag haft för mig att den handlar om tråkig överklass i 1800-talets England. Men nu inser jag att jag måste ha blandat ihop Jane Eyre med Jane Austin. Så obildat och pinsamt! Men så är det. Nu har jag den i alla fall i min hand och har hittat denna lilla oas i gräset där jag kan läsa den i lugn och ro. Kring mina fötter klättrar gräshoppor och vackra små skalbaggar omkring i sin egen lilla värld av daggkåpor och höga lysande grässtrån. Omkring mig samsas lövträd och högt gult gräs i en vildvuxen symfoni. Vindens lek hörs i trädens kronor och ackompanjeras trivsamt av syrsornas spelande. Då och då tittar jag upp från min bok och blickar ut över landskapet och bara insuper dess lugnande inverkan på min själ. I fjärran ser jag två skogskammar sluttande emot varandra och i kilen emellan dem en blågrå horisont. Sen ser det ut som att vissa - mera äventyrslystna träd - har brutit sig ut från skogskammen och nu kommer i ringlande rader utöver de halmgula fälten. De ser ut som mörkgröna krinoliner i olika storlekar. Jag riktigt ser för mig hur de trippar iväg ifrån skogens strama givakt, ivrigt småpratade och fnittrande med varandra. Här och där skjuter små granskott upp och till höger skymtar jag ett stenröse.<br />
Nu ser jag korna komma gående också! De kommer i sakta gemak på sin upptrampade kostig genom det frodiga gröna gräset i kohagen här intill för att dricka. Det är min mans kusin som förser dem med vatten. Och det är på hans gård jag sitter just nu. Jag tänker att jag är oändligt välsignad som får bo några veckor på en sådan här ljuvlig plats och kunna vandra iväg genom gräset och skriva och läsa precis när det faller mig in.<br />
<br />
ps För den som tycker att texten är överöst med metaforer kan jag för tillfället har snöat in på att träna mig i att beskriva det jag ser med fantasifulla liknelser och metaforer. Det kan bero på att jag högläser Anne på Grönkulla för en av mina döttrar, just har sträckläst en roman av Kate Morton och i allmänhet drömmer om att bli en skicklig författare jag också någon gång i framtiden dsMakenahttp://www.blogger.com/profile/12500755149402439266noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3338199639258063447.post-66536803447348823772014-08-31T19:56:00.002+02:002014-08-31T20:23:11.833+02:00En liten text om att vara förkyld På småtimmarna vaknade jag och kunde inte somna om. Då tassade jag - efter en bra stunds vridande och vändande - på kalla fötter genom den lilla övervåningen med snedtak och nerför den vita trätrappan till det söta lantliga köket i huset där vi just nu bor. Jag gick vidare in i vardagsrummet - utsökt inrett med gamla och nya saker i vita, beiga, grå och bruna toner i perfekt harmoni - pallrade upp några soffkuddar och satte mig till rätta i den stora mjuka soffan. Lutade mig framåt för att få tag i den ljusbruna pläden som halkat ner. Alldeles tyst var det. Både inne och utomhus. Inte ens fåglarna hade vaknat ännu. Det var mörkt utanför fönstren. Jag drog pläden om mig för att inte frysa i det lite kyliga rummet och skrev en liten text om förkylningen som jag dratts med nu några dagar. En liten text bara för att träna. Här kommer den.<br />
<br />
<i>Hon var sjuk. Förkylningen som för tre dagar sedan hade annonserat sin ankomst genom att stoppa ner taggtråd i halsen, hade nu brett ut sig och gjort sig väl hemmastadd i hela hennes kropp. Huvudet föreföll ha tredubblat sin vikt och det kändes som om någon hela tiden hade sina händer ovan på det och tryckte ner det med hela sin tyngd. Ur denna någons spretande fingrar strömmade samtidigt tusentals små, små stickande nålar som spred sig ner över pannan och öronen. Näsan sen, som man vanligtvis inte tänker så mycket på att man har, markerade nu tydligt att den satt mitt i ansiktet! Hon kunde känna hela dess form klart och tydligt då näsborrarna var kompakt fyllda med ogenomträngligt snor och narig och svidande i hela sin längd efter alla hundratals försök att pressa ut åtminstone någon liten droppe och lätta på trycket som hade sitt crescendo i nästippen. Andas genom den var nästan omöjligt och därför fick munnen stå till tjänst och vara konstant halvöppen. Hon andades tungt och blev torr i halsen och om läpparna. Resten av kroppen kändes som om den blivit stoppad ända ut i tårna med en tung geléartad massa. Huden frös medan insidan hettade. Ja, hon mådde så dåligt och kände sig så ynklig och bedrövlig. Och hade hon inte haft en helt förtjusande roman att fly in i, hade hon förfallit till uppgiven gråt och förtvivlan där bland sina klibbiga, sunkiga lakan, medan förkylningen och dess ondskefulla vänner hade hånskrattat åt henne och skruvat åt trycket om henne ännu hårdare. Men som det nu var, blev hon så uppslukad av författarens geniala berättarförmåga och helt salig över språket som var så målande, fyllt med så träffsäkra metaforer att hon gång på gång måste le. Varje mening var så fulländat in till minsta lilla ord att hon kände lycka och eufori där hon halvlåg mot kuddarna i sin säng med boken i sitt knä och inte så mycket märkte av den pågående sjukdomsattacken. Hon kunde riktig se framför sig hur förkylningen och dess lakejer fick stå där snopna med lång näsa när de inte lyckades plåga henne fullt så mycket som de först hade planerat, medan hon själv med glittrande ögon vände sida efter sida i sin förtrollande bok. </i><br />
<br />
När jag sedan skrivit klart och läst i över en timme i boken som så totalt fångat mig, gick jag tillbaka ut i köket. Jag tittade ut genom de små spröjsade fönsterrutorna och såg att det redan började dagas. Ett vitt brett band av morgondis låg över de ljusbruna fälten. Nästan omärkligt svävande som en tunn rök upp mot den bakomliggande mörka skogen. Jag tog mig lite att äta. Upptäckte till min glädje och lättnad att händerna som tryckt så hårt på mitt huvud nu äntligen hade släppt sitt grepp. Glad över detta tecken på förbättring smög jag uppför trappan, gick med bara fötter över det hemtrevligt knarrande trägolvet tillbaka till sängen utan gavel, men som i stället har ett fönster som vätter ut mot ett hav av lövträd och en bit himmel. Jag kröp ner under täcket - hörde de första småfåglarna kvittra och susa runt bland trädkronorna där utanför - och somnade gott.Makenahttp://www.blogger.com/profile/12500755149402439266noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3338199639258063447.post-68781385836181175962014-06-16T21:31:00.001+02:002014-06-16T21:41:02.451+02:00Alfabetet har fest i ett hus<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://3.bp.blogspot.com/-hHes8Q8y1F0/U5869dhc6WI/AAAAAAAABhQ/McuEPXwk-Ws/s1600/image.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="http://3.bp.blogspot.com/-hHes8Q8y1F0/U5869dhc6WI/AAAAAAAABhQ/McuEPXwk-Ws/s1600/image.jpg" height="320" width="239" /></a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
Allt är en lek för min dotter Lilla L. Det är inte alls lika lätt att få henne med på läs - och skrivaktiviteter som det var <a href="http://makenaa.blogspot.se/2011/03/busig-skrivlek.html">med Jojjan när det begav sig. </a><br />
<br />
"<i>Men jag leeeeeeeker ju!"</i> utropar hon flera gånger per dag när man påkallar hennes uppmärksamhet för andra aktiviteter som att äta, klä på sig, städa sitt rum eller något annat. För att få henne att läsa högt tio minuter (som vi har som en daglig rutin) eller göra något lite mer "skolaktigt" måste man tajma henne mitt emellan två lekar och liksom locka henne med sig. Ja, helst ska man ju göra en lek av det hela.<br />
<br />
Idag skulle hon så läsa högt för mig ur sin bok: "<i><a href="http://www.bokus.com/bok/9789163809842/roda-raven-och-hans-kanot/">Röda räven och hans kanot"</a></i>. Det brukar göras ganska motvilligt för det mesta, men idag kom hon riktigt igång. Hon läste så inlevelsefullt hon bara kunde och ändrade rösten när olika personer sa något och hon blev så inne i berättelsen att hon inte märkte när timern ringde efter 10 minuter. Och när hon insåg att hon läst klart egentligen, gick hon enkelt med på att läsa ut boken, då det bara var ett fåtal sidor kvar. Hon var ju sugen på att höra slutet.<br />
<br />
Vi för loggbok för alla böcker hon läser, och när nu ytterligare en bok var utläst tog hon fram boken där hon skriver upp sina böcker. Detta är ju ett bra tillfälle för henne att träna på att skriva. Och när hon började passade jag på att försiktigt ge tips för hur olika bokstäver ska skrivas. Jag började skriva upp alfabetet med stora och små bokstäver mellan tre linjer på första bästa tidning för att hon skulle se hur de skulle skrivas. Jag berättade att översta linjen är taket i huset, andra är golvet och tredje är källaren. Hon blev mer och mer intresserad och påpekade att det ju istället borde vara ett tvåvåningshus eftersom ju bokstäver som lilla j annars hamnar i underjorden. Jag hakade på förstås. När jag skrivit alla bokstäverna sa jag på skoj:<br />
<br />
"<i>Ska vi se hur många små busiga barn som leker i källaren?"</i><br />
<br />
Jag menade då alltså de små bokstäverna som sticker ner under den linjen som alla bokstäverna står på. Hon sken upp och räknade till sex. Och där satte leken igång!<br />
<br />
Snart var alla stora bokstäver vuxna och alla små barn. Och hon utbrast:<br />
<br />
"<i>Är det en <b>så</b> stor familj?" </i><br />
"<i>Nej, det är ju en fest i huset</i>", sa jag.<br />
<br />
<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://2.bp.blogspot.com/-SCOLBXKB77w/U5869JajcEI/AAAAAAAABhM/vP9vi2GYGWA/s1600/image.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="http://2.bp.blogspot.com/-SCOLBXKB77w/U5869JajcEI/AAAAAAAABhM/vP9vi2GYGWA/s1600/image.jpg" height="640" width="478" /></a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<br />
Då blev stora A genast mamma och stora B pappa. Lilla a och lilla b blev tvillingar. Stora C blev storasyster och lilla c blev ett till barn i familjen. Mamma A fick heta Anna och pappa B Bertil. Tvillingarna fick heta Alexandra och Bella och de var 6 år. Storasyster C fick heta Cecilia och lilla c Camilla. Cecilia var 14 år och Camilla 4 år. Hela familjen fick heta Andersson.<br />
<br />
Sen fortsatte vi med familjen Danstål, med mamma Doris som första karaktär. Jag skrev upp familjerna, så att vi skulle komma ihåg alla namnen och påpekade hur jag skrev namnen mellan linjerna. Lilla L var hela tiden med och engagerad. Skrivandet hade blivit en rolig lek och det var Lilla L själv som uppfann den.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://1.bp.blogspot.com/-7WjdsB7XzB0/U5869NhrIKI/AAAAAAAABhU/oFiCPQdmcCA/s1600/image.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="http://1.bp.blogspot.com/-7WjdsB7XzB0/U5869NhrIKI/AAAAAAAABhU/oFiCPQdmcCA/s1600/image.jpg" height="640" width="478" /></a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
Nu blir sen lätt att fortsätta med familjen Gustavsson imorgon eller någon dag när det passar och då ska Lilla L själv få skriva upp alla familjemedlemmarnas namn. Kanske kan vi sedan tillsammans skriva ihop en saga om alla familjerna och vad de gör på festen. Vem vet? Rolig är det att ha hittat ett sätt att träna skrivning med min så lekfulla Lilla L som bara vill leka!<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<div>
<br /></div>
Makenahttp://www.blogger.com/profile/12500755149402439266noreply@blogger.com0