Något jag inte hade en tanke på för tretton år sen

Den här musiken gick ju också att städa till.

I ett hem med fyra barn, två hundar, samt en drös med dagbarn som kommer och går stökas huset ständigt ner! Man plockar och plockar och försöker få barnen att plocka upp efter sig, men ändå är huset ofta rörigt framåt kvällen. Inte så sällan känner jag mig då trött och inte alls sugen på att städa upp. Igen.

Det är då jag brukar kommendera in familjen i köket och så sätter vi på musik och tokstädar tillsammans! Efter ungefär tre låtar brukar familjen tappa sugen. Men det fina är att då har jag precis fått upp farten och städar klart utan att det känns det minsta jobbigt eller bittert.

Hittills har jag alltid valt musik, eftersom jag bestämt hävdat att jag annars inte kan städa. Familjen har köpt det. Tills igår. Då insisterade pojkarna på att få välja. Jag försökte protestera, men de gav sig inte. Jag gav med mig efter en vädjande blick från maken.

Och det visade sig ju att det gick hur bra som helst att städa till deras musik också. Fann snart mig själv stå och digga och sjunga med vid diskbänken! Pojkarnas ögon lyste.

Tänk vad det är berikande att ha barn! Inte bara när det gäller musik. Nej tack vare barnen har jag kommit in i världar jag inte skulle att kommit in i annars. Fotbollsvärlden, innebandyvärlden och på sistone även ridskolevärlden för att bra nämna några. Och i alla dessa nya världar träffar jag människor jag inte annars skulle ha träffat. Och detta är ju bara början. Detta är en bonus med föräldraskapet som jag inte hade en tanke på när det för första gången begav sig för nu snart tretton år sen.

Styrkan inom mig

                                                                                                                      

Imorse vaknade jag med en dunderförkylning! Inget att deppa för i sig egentligen, men till saken hör att jag den senaste tiden varit så trött att jag inte orkat mycket utöver att sköta mitt jobb och ta hand om det mest nödvändiga här hemma. På helgerna har jag varit helt slut och inte orkat mycket annat än att sola, läsa och prata med Gud. Härligt javisst! Men jag har längtat efter att få ork och inspiration till att göra det där lilla extra i mitt hem. Gå runt och pyssla om blommorna, rensa i någon låda och liksom lägga ner lite kärlek här och var och inte bara riva av ett varv med dammsugaren. 

Jag har gillat läget, bidat min tid och tänkt att i början av juni blir det färre dagbarn och lite luftigare dagar. Då kommer jag att finna lugnet och tiden till att göra allt det där jag inte orkat på länge. 

Juni kom, arbetet blev lugnare, men som ett slag i magen kom då en kraftig reaktion på pollen! Jag har inte pollenallergi, men tydligen kan man vara överkänslig ändå och reagera när det blir mycket. Och det gjorde min arma kropp. I flera dagar har jag varit täppt och känt mig alldeles matt. Köpte en pollenspray och kände att jag efter en kvart fick nytt liv! Men råden om att hålla sig inomhus, inte hänga tvätten ute och träna inne kändes som ondska rakt igenom. Att inte kunna vara ute och njuta av solens varma smekningar, syrénernas ljuva dofter, grönskan och fåglarna och allt det underbara som Gud låter oss njuta av under ljuvaste juni utan att bli sjuk kändes som ett hån mot mig! Jag som fullkomligt älskar att vara ute under alla årstider! Medger här villigt att jag i går bröt ihop. Jag bara grät i förtvivlan över att det alltid ska vara något som hindrar mig.

Så vaknade jag alltså med en förkylning till på köpet! Men då leddes jag så förunderligt av Gud, det är jag säker på, till att läsa Psaltaren 13. Och den var mitt i prick. Jag bad den korta lilla psalmen till Gud och åt sen frukost med familjen. Maken skulle iväg och vara parkeringsvakt på ena sonens fotbollscup och tog med sig pojkarna. Kvar fanns jag, två döttrar, två hundar och ett stökigt hem. Men där någonstans bara infann sig en känsla av att vägra låta mig besegras. Att sjunka ner i frustration och förtvivlan över alltings vedervärdighet låg nära till hands. Men jag tror att min enkla lilla bön ur psalm 13 redan hade börjat verka. För av någon anledning bestämde jag mig för att ta på mig en fin klänning, hålla huvudet hög och med lovsång på i köket ta tag i diskberget! 

Det gick ytterst långsamt, men jag tänkte att orkar jag bra ta undan tre saker, så ska jag göra det i frid och med mod. Jag tog undan sak efter sak från bordet och fyllde sakta, sakta diskmaskinen. Darrade i händerna och kände mig väldigt svag, men inom mig vaknade styrkan. Jag sjöng med i sångerna om att förtrösta på Gud och sakta men säkert fick jag övertaget. Kände så tydligt att Gud var med mig och hjälpte mig att lugnt göra en sak i taget och inte hamna i frustration. Små ord från bibeln kom till mig då och då och jag bara kände mig så buren.

Dagen har gått och förunderligt nog har jag fått allt det jag ville gjort! Jag är förundrad och tacksam. Jag har fått tillbaka mitt mod. Och jag har under dagen märkt vad mycket det gör att bara klä sig fint. Det i sig har fått mig att sträcka på mig och gå genom rummen med värdig hållning. Tänker att jag ska skaffa mig fler fina klänningar från loppisar att klä mig i här hemma framöver! Tror det ligger en hemlighet i att känna sig vacker.

Gud har ju skapat oss till sin avbild. I hans himmel är det guld och helighet och vackra saker. Jag tror han vill att vi ska klä oss fint och ta honom i handen var dag som hans kungliga barn. Inte vill han att vi ska tappa modet och se ner på oss själva. Nej han finns hos oss varje dag. Vi får ta honom i handen och se att han hjälper oss dag efter dag!

"Men jag är alltid hos dig, du håller mig i min högra hand. Du leder mig med ditt råd." Ps 73:23

Det kreativa skapandets effekter på hemarbetet

Igår var jag väldigt kreativ. Under dagen skrev jag en ny barnsång om vintern och jag gjorde den även till en: spela-instrument-sång, eftersom mina dagbarn verkligen älskar att spela på instrumenten. På kvällen sen tänkte jag skriva på min bok under 23 minuter, men det visade sig bli hela kvällen och resulterade i ett nästan klart nytt kapitel.

När jag då vid 23-tiden tillslut släppte mitt manus eftersom ögonen börjat gå i kors och kom ut till resten av huset, insåg jag att denna produktiva kväll vid datorn inte varit gynnsam för ordningen i huset. Och jag tänkte att det verkar som att man får välja. Antingen satsar man på kreativa projekt, eller så får man hushållsarbetet gjort.

Men sen, när jag tänkte vidare på detta insåg jag att det inte är riktigt sant ändå. För tidigare under dagen, när jag skrev den där barnsången, satt jag ju inte stilla på min bak. Nej, sången började födas när jag var ute i pulkabacken med dagbarnen och sedan fortsatte jag att bearbeta den medan jag lagade lunchen och sedan vidare medan jag diskade. Under lunchen kunde jag dessutom inte låta bli att prova den lite på barnen när vi satt runt bordet och åt vår köttfärslimpa. Helt klar blev den senare på kvällen då jag lagade middag till familjen. Och allt det arbetet med matlagning och disk (vår diskmaskin är trasig så mycket handdisk blir det) hade gått så lekande lätt bara för att jag höll på att sjunga på min käcka, svängiga barnlåt under tiden. Så där hade ju det kreativa skapandet tvärt om en gynnsam effekt på hushållsarbetet.

Jag tänkte sedan vidare att bokskrivandet även det ibland kan ha positiva effekter när det gäller hemmet. För jag sitter ju inte hela tiden och skriver vid datorn, utan mycket arbete med boken sker ju i huvudet medan jag t ex hänger tvätt, plockar eller dammsuger. Det är bara ibland. När man fastnar flera timmar framför datorn som man kan uppleva att hemarbetet blir lidande. Men å andra sidan brukar jag få en sådan energikick av att skriva, att jag sedan flyger upp från stolen och får en massa gjort på nolltid efteråt. Ja inte när jag skriver så sent på kvällen som igår då.

Vad blir då alltså kontentan av denna text? Jo, att kreativt skapande inte nödvändigtvis behöver inverka nämnvärt på hemmets ordning. Men erkännas ska, att jag inte längre lägger ner själ och hjärta i det som jag gjorde innan jag på allvar började skriva min bok. Och organiserar och städar lådor och dylikt som jag gjort i perioder tidigare gör jag inte heller. Nej, det är moment som det helt enkelt både fattas tid och inspiration för just nu.

Ett nedslag i fyrabarnsfamiljen en vanlig fredageftermiddag

Boppo tycker att mamma är den dummaste och elakaste mamman i världen för att hon sagt åt honom att sluta spela wii och påpekat att han dragit över sin tid hela veckan. Han gråter och skäller på henne oavbrutet. Mamman själv bakar rågbullar och försöker låta bli att glömma dem i ugnen. Pappan börjar laga tacos och Lilla L och Jojjan tjatar på honom att få hjälpa till att skära. Han tilldelar dem var sin kniv, skärbräda och gurkbit vid köksbordet. Jojjan kommer sen skuttande till mamma och ber henne att (för femtioelfte gången denna vecka) känna på hennes (Jojjans alltså) lösa tand. Mamma känner att den nu är riktigt lös och drar ut den. Jojjan blir stum av lycka och bara stirrar på sin tand. Sen ger hon ifrån sig glädjetjut i form av ett kort "åh!"  i en ton i närheten av höga C. Med detta "åh!" upprepat om och om igen går hon omkring med sin tand i handen en lång stund och sen är hon den lyckligaste på jorden. Hon kramar mamma innerligt och säger att hon är bäst. Att hon är smal, snygg och ung. Och bäst. För hon har ju dragit ut tanden! Boppo är alltjämt lika sur och arg och i sin allmänna upprördhet slänger han också ett öga ut mot snöfallet och börja ondgör sig över det!! Då kontrar Lilla L med att ställa sig upp på sin stol (hon är nu klar med gurkan) och börjar med hög och glad stämma sjunga: "Jag ser det snöar, jag ser det snöar det var väl roligt HURRA!" Behöver väl inte säga att det inte direkt gör Boppo gladare. Han börjar istället på samma melodi argt sjunga emot vinter och för vår. Lilla L sjunger då ännu högre...och någon form av sång battling bryter ut.

Under tiden håller mamma på att glömma bullarna i ugnen som hon befarade men får ut dem i tid. Pappa blir klar med matlagningen och ropar på Nonno att han ska komma och äta. Han kan dock inte komma riktigt än meddelar han. Han håller ju på att försöka få in en penna i en ballong...

Slutligen står dock maten på bordet. Plåt nummer två räddas även den från en svart död i ugnen och Boppo blir på bättre och bättre humör allteftersom han äter. Det enda som nu stör middagsfriden är att Nonno envisas med att i gnällig ton sjunga: "I wanna be popular". Men å andra sidan har han ju slutat att sjunga "Manboy, manboy" så vi får väl vara glada för det.

I skrivandes stund håller nu hela barnaskaran på att förbereda sig för familjens egna melodifestival. Boppos idé. Jojjan kommer och visar upp den ena outfiten efter den andra och tränar samtidigt på sin sång. Nonno tränar på sin sång i ett annat rum. Boppo kommer nöjd och berättar att han skrivit två nya låtar, på engelska faktiskt, som hans ska framföra och Lilla L kommer med ett lila nagellack som hon vill få på sina naglar. Så det är väl bäst att jag går och målar Lilla L:s naglar och sen hittar på en outfit och en låt jag med. För de förväntar sig att jag också ska delta helhärtat i denna melodifestival och som det låter ska den börja vilken minut som helst.

Trevlig helg!

ps. Några av rågbullarna blev ändå svarta i botten. För ena plåten råkade nämligen hamna på en varm platta som ingen stängt av ds

Äntligen friska takter igen!

Väl preparerad pizza som precis är på väg in i ugnen

Nu i eftermiddag blev jag frisk!! Så obeskrivligt skönt att känna att livet återvänder efter en veckas total orkelöshet. Hade glömt hur det känns att inte vara trött hela tiden. Men nu har jag orkat röja igenom huset, dammsuga och renbädda sängen. Fantastiskt skönt! Till fredagsmat blev det sen hemgjord pizza. Inspirerad av Johanna gjorde vi riktig pizzabotten med jäst och öste på med en massa goda saker; strimmlat köttpålägg, bacon, tomater, kronärtskocka, sparris, färska champinjoner, röd lök och en massa ost och lite ruccola som tillbehör. Mumsich! Dock hade pizzorna en tendens att fastna i bakplåtpapperet. Någon som vet vad som gick fel? Gott var det i alla fall och nu ser jag fram emot en frisk helg med massa sol och blå himmel och kanske till och med en tom tvättkorg! Vem vet? Men nu är barnen i full färd med att duka fram chips och godsaker så jag får nu skynda mig att önska er alla en riktigt Trevlig helg!

Tävling i tacksamhet

På tacksamhetslistan finns allt från mamma till toaletten med

Idag har ett av barnen varit minst sagt negativt laddat eller hur man ska uttrycka det. Allt har varit fel och alla är dumma och det är sååå synd om honom...Det dåliga humöret smittade av sig på övriga familjen och nu ikväll var det allmänt grinigt och gnälligt mest överallt. Tillslut fick jag nog av denna negativism!! Jag gav papper och penna åt mitt arga, sura barn och sa att nu går du in på rummet och skriver ner tio saker du har att vara tacksam för! Han vrålade VARFÖR DÅ?? ett antal gånger men när jag stod på mig gick han tillslut iväg och skrev. Efter en stund kom han ut och grymtade att han skrivit elva saker! Den sura minen till trots, såg jag att något hänt med honom. Ett litet leende fanns där bakom den sura minen och ville fram. Ett syskon sa då surt att han minsann skulle kunna komma på fler än elva saker att vara tacksam för. Då såg jag min chans och utmanande dem att se vem som kunde komma på flest saker att vara tacksam för. Det tog skruv och plötsligt sprang de iväg båda två med papper och penna i högsta hugg och började skriva för glatta livet. Två glada och spralliga killar kom tillbaka och visade upp sina långa listor. Den ena hade trettio saker, den andra fyrtio. Det blev en härlig stund i soffan när de läste upp allt de var tacksamma för och vi skrattade gott när det visade sig att båda skrivit upp "toalett"!  Medan jag sen dukade fram lite kvällsfika fortsatte de att fylla på sina listor och resten av kvällen blev bara glad och härlig. Allt det negativa, depressiva och arga var som bortblåst!

Detta är vad tacksamhet gör för oss. Alla har vi så mycket att vara tacksamma för. Det gäller bara att påminna sig om det då och då. Du kanske skulle gå iväg och skriva en egen lista på vad du har i livet att vara tacksam för vetja. Jag lovar dig att du kommer att känna dig gladare än du var när du började.

Med dessa rader önskar jag dig en god natt!

Tandborstbus och LasseMaja när pojkarna har hand om läggningen

I vår familj har vi en deal med barnen som går ut på att de villigt ska hjälpa till med smått och gott när mamma eller pappa behöver deras hjälp. Som tack för det får de veckopeng/lördagsgodis. Skulle de vägra och inte vara hjälpsamma, ja då ryker veckopengen. Simple as that! 

Ikväll är en sådan kväll när mamman behöver hjälp. Jag är nämligen sjuk och fruktasvärt orkeslös. Eftersom pappa är borta får därför killarna lägga tjejerna. Det har de gjort många gånger redan och tjejerna har var sin favorit. Lilla L vill bli lagd av Nonno medan Jojjan föredrar Boppo. Perfekt! Vid middagen när jag berättade om detta och sa till Nonno att han får lägga Lilla L blev svaret: "Oh wheee!" och Jojjans ögon lyste när hon förstod att Boppo skulle lägga henne! Inga protester där alltså. 

När Nonno lägger Lilla L brukar det bli rätt mycket bus också. Här ska hon borsta tänderna och båda tjuter av skatt!

Boppos läggning av Jojjan bruka däremot gå mer lugnt till. Hon fixar det mesta själv, sedan lägger de sig till rätta i hennes säng och Boppo läser ur nya LasseMaja boken som hon fick när hon hade sitt 6-årskalas.

Det är så skönt att veta att jag kan räkna med killarnas hjälp när jag själv inte räcker till. De kan förutom att lägga småsyskon också göra saker som att; packa upp matkassar, röja undan i vardagsrummet, duka fram frukost, vara barnvakt en stund eller gå till affären och köpa ett par liter mjölk. Tjejerna kan de också om än inte lika mycket som killarna än. Förutom att jag får hjälp får ju barnen också tillfälle att lära sig fler och fler saker här hemma. Och det kommer de att ha nytta av för resten av livet. Dessutom växer ju barn flera meter när de får hjälpa till och känna att de klarar av saker. Även barn behöver få känna att de behövs. Och behövs, det gör de verkligen! 

På krigsstigen mot förkylning och sunk!

 Dagens förkylningkur; Massor av sol, kaffe och en god bok!

Att vara förkyld är bland det värsta jag vet!! Man blir orkeslös och frustrerad. Man kan inte åka skidor eller ta raska promenader i solskenet. Hemmet har en tendens att förfalla på nolltid bara för att mamman inte orkar plocka och hålla efter som vanligt. Man ligger i sin säng och försöker vila mitt i alltihop och låtsas att hemmet är fint och allt flyter som vanligt.

Idag gjorde jag så. Låg i sängen och försökte vila. Gick ganska bra och jag sov faktiskt ganska mycket också. Men efter en halv dag i sängen fick jag nog! Tålde inte se tomma glas och koppar stå kvar på en dammig hylla i sällskap med snorpapper. Gick upp och röjde undan i kök och övriga delar av huset. Drog en vals med damsugaren och vädrade sovrummet. Blev alldeles sjöblöt i svett och det kändes som jag hade feber, men det var det värt. Jag tål bara inte känslan av sunk som gärna vill smeta sig på mig så fort jag blir hängig och hemmet förfaller. Jag kan inte känna frid och harmoni om det inte är fint omkring mig! Blir bara frustrerad och på dåligt humör och det mår man ju inte precis bättre av. 

När jag röjt färdigt ställde jag fram lunch (rester från igår) i ett städat kök och vi kunde äta tillsammans barnen och jag (maken var på jobbet). Genom köksfönstren såg jag hur härligt solen sken där ute och jag bestämde mig för att det nog bara skulle göra mig gott att få lapa sol en stund. Så efter maten gick vi ut barnen och jag. Barnen började leka sådär fantastiskt harmoniskt tillsammans så man blir alldeles lycklig. De knuffade ner varandra från snöhögar, gungade alla fyra tillsammans och skratten klingade mellan husväggarna. Själv hade jag byltat på mig ordentligt och placerade mig på en solig bänk. Drack kaffe och åt en bit mörk choklad och bara lät solen skina och skina på mig. Läste i min bok och bara njöt! Kände riktigt hur kroppen sög åt sig av solens varma strålar och den energi den ger. Kunde sitta kvar i över en timme innan jag började känna mig lite frusen och gick in igen. 

Pojkarna tittar nu på fotboll, en dotter är hos en kompis och den andra leker på hallgolvet. Tror jag ska passa på att lägga mig en stund igen innan det är dax att fixa fram middag. Och så hoppas jag att förkylningen passar på att lägga benen på ryggen medan jag vilar för jag tänker då inte kännas vid den mer!

Jag lapar och lapar sol och ett par av barnen gjorde en liten stund det samma .

Jobbar på att vara ledig

Lördagsfrukosten är serverad!

För en tid sedan var jag på en s k Tyst retreat i min kyrkas regi. Det innebar att jag och en grupp människor åkte till församlingsgården och var tysta i fyra dygn. Tystanden avbröts bara av att vi bad skrivna böner tillsammans och små appeller som retreatledaren höll två gånger om dagen. Under en av dessa appeller talade han om att "Komma ner i varv." Att när vi ska vila, ska vi inte vila upp oss, utan vila ner oss. Pekade på hur speciellt vi västlänningar har mkt svårt att verkligen vila när vi är lediga. På semestern målar vi om huset eller renoverar sommarstugan. På helgerna ska vi hinna städa och åka på en massa aktiviter. Så när vi sedan kommer tillbaka till arbetet är vi helt slutkörda...Han sa sedan under denna appell:  "När jag arbetar, jobbar jag på att arbeta. När jag är ledig jobbar jag på att vara ledig!" Detta har jag tagit med mig och jag försöker leva så. När jag arbetar, vill jag ge allt i arbetet! Men när jag sedan är ledig jobbar jag verkligen på att vara just ledig.

Idag är det lördag. En ledig dag. På lördagar gillar jag att sova så länge det går. Idag blev det till 8:45 (med vissa avbrott). Sedan tycker jag om att äta en god frukost som tar lång tid och skiljer sig markant från våra vardagsfrukostar. På vardagarna äter vi bara var sin tallrik havregrynsgröt. Snabbt, enkelt och mättande. Men på helgerna vill jag duka upp med fil, olika musli, gott bröd, flera pålägg, löskokta ägg, färsk frukt och lyxig juice. Imorse ansträngde jag mig lite extra och hällde upp musli och flingor i fina skåla och fat. Hällde upp juicen i min favorit tillbringare och tände ljus. Och barnen märkte det! "Åh det känns ju som en restaurangfrukost!" utbrast Nonno. "Mamma hur kom du på att göra så här fint!" undrade Boppo. Och alla barnen åt mer lugnt och stillsamt än de annars brukar göra. Härlig lördagsfrid! När barnen började troppa av gjorde jag i ordning te och tog fram en bit mörk choklad och satt sedan och läste några kapitel ur Bibeln. Ljuvligt! Efter frukosten drog jag mig tillbaka till sängen och läste i min roman och slumrade till lite igen...Idag är det lördag och idag jobbar jag på att vara ledig!

Så här glad blir man!

Så här glad blir man av att sitta uppe på en enorm snöhög!!

Här sitter jag högst uppe på en enorm snöhög och är lycklig. Den är så hög att jag ser över taken och in i grannarnas rum på övervåningarna. Klockan är över fem och jag har jobbat hela dagen med totalt 7 barn. Det minstat 1,5 år. Visst blir man trött. Men all denna välsignade snö ger mig ny energi!! Har åkt i backen med barnen, legat ner i snön i skogen och blickat upp mot himlen och grantopparna. Busat och rumlat runt i snön. Grävt koja och sjunkit ner med hela benen i den djupa, djupa snön. Här uppe på den enorma snöhögen som traktorn fått till efter allt skottande på parkeringen har vi lekt dagbarnen och jag nu i eftermiddag. Min egen lilla 3-åring satt så nöjt på toppen och iakttog traktorns framfart på en närbelägen parkering. Det andra dagbarnet klättrade upp, åkte ner.Klättrade upp, åkte ner och tycktes vara helt outtröttlig. Själv satt jag som sagt där uppe på toppen och var lycklig. Man blir nämligen så här glad av att få vara ute i snön och leka!

Nu ska jag dock försöka ta tag i middagen! Libanesiskt bli det ikväll. Ska prova den här rätten. Återkommer med hur familjen gillade maten. So long och ha en trevlig kväll!

En stor dag i ett litet barns (och en mammas) liv!

Väl medveten om att jag nu löper stor risk att framstå som en patetisk småbarnsförälder, tänker jag inte dessto mindre låta er höra om dagens stora tilldragelse! Detta är nämligen dagen då vårt minsta lilla busfrö, aka Lilla Buset lärde sig kissa på pottan! Jubel och trumpetstötar! De av mina läsare som inte förstår storheten i detta göre sig icke besvär och slutar läsa här och nu. För nu ska jag ta med dem av er som verkligen kan och vill förstå, hela vägen fram till detta stora genombrott!

Det hela började för ca tre dagar sedan då jag bestämde mig för att det var dax för Lilla buset att "bryta med blöjan"! Hon hade nämligen blivit nästan sjukligt fast vid den, så fast att hon inte ens ville vara utan den 1 minut ens. Jag ville få henne att förstå hur mycket skönare det faktiskt är att springa omkring utan denna läskiga geleiga sak mellan benen. Så trots vissa protester från hennes sida började jag helt sonika under glada tillrop ta på henne trosor istället för blöja om morgonen. Och mycket snart verkade hon själv inse vilken befrielse hon faktiskt fått erfara. Ja, faktum är att hon blev en så hängiven trosbärare, att hon kväll nummer två tokvägrade att ta på sig nattblöja! (Tokvägraren fick dock snällt böja sig här.) Steg ett mot ett blöjfritt liv var så taget i denna unga dams liv. Men än fanns stora hinder att övervinna. Lilla Buset var nämligen inte ett dugg intresserad av att gå på vare sig potta eller toalett. Hur vi än försökte med rinnande vatten och kissljud verkade hon aldrig komma på hur man sas "sätter igång kisset". Det blev istället en lika stor överaskning för henne varje gång hon fann sig själv stående mitt i en blöt pöl eller strax ovanför en klump av nummer två. Ett par dagar av torkande, klädbyten och duschning har vi alltså haft. Men så igår kväll verkade hon ha ledsnat lite på allt detta bök och gick frivilligt med på att sätta sig på pottan. Jag och min sida tänkte att nu gäller det att slå på stora trumman! Så jag laddade upp med en pall framför pottan där jag tog fram legobitar och dessutom en kanna med vatten med tillhörande "ploppsten". Det senare ett säkert kort för att hålla Lilla Buset kvar på pottan länge nog. Och Lilla buset köpte glatt konceptet. Hon ploppade förtjust med stenen och hängde villigt med på mammans pedagogiska lek med att sortera legobitarna efter färg. När vi så hade lekt en stund och hon suttit en lika lång stund på pottan hände så det fantastiska. Hon kissade I POTTAN!! Mamman vart överlycklig men vågade dock inte ropa hej riktigt än. Men en ljus förhoppning tändes om att ett genombrott kunde vara påväg.

Så idag gick hon då som vanligt i trosor. Det hände dock så mycket på dagbarnsfronten med joggtävling, medaljer, presentutdelning och besök av dagmammekollega att mamman glömde bort sin lilla blöjfria nybörjerska. Och blev inte påmind förrän Lilla Buset förtvivlat ropade: "Kissat på golvet!". Men sedan gjorde jag bättring och slog mig vinn om att resten av dagen erbjuda pottan med jämna mellanrum. Och vid nästa pottbesök hände det! Lilla Buset hann knappt sätta sig på pottan förrän jag såg den där speciella "kisskoncentrationen" i hennes ögon och så ett ljuvligt skvalade i tät efterföljd! Jubel och tronboner, hon hade knäckt "kisskoden"! Sedan dess har vi så varit ute och lekt länge och ätit mellanmål. Hela tiden utan olyckor. Och när hon sen efter flera timmar satte sig på pottan igen kom kisset där igen!

Med dessa stora händelser vågar jag nu säga att vi snart inte har något blöjbarn kvar i detta hus! Betänk då att vi nu oavbrutet har haft minst en, ibland två sådana i nästan 10 år. Betänk detta och inse att denna dag, den 15 Juni 2010, trost kall, regnig och eländig, är en dag väl värd att fira, minnas och glädjas över. Och att denna dag är fullt berättigad att bli förevigad i denna blogg. Betänk och döm inte mamma skivbenten för hårt om hon i dina ögon förfaller mer än lovligt patetisk.

Ett paket med sommar!

Idag hade vi så äntligen skolavslutning! Trots regn och trängsel i skolans matsal blev det en så mysig och fin avslutning tycker jag. Och inte kunde jag hålla tårarna borta när vi sjöng: "Den blomster tid nu kommer". Blir så rörd. Vår fina skola med så fina lärare och alla dyrbara barn som får gå där och vara i en trygg och varm miljö. Inte verklighet för alla. Gör mig ödmjuk och oerhört tacksam!

Eleverna sjöng, spelade och en dikt lästes upp. Vissa tackade sina lärare. Det delades ut utmärkelser till olika skol- och sportprestationer och det sommartalades. Sommartalaren inledde med att ta fram ett paket. På paketet stod det "Sommarlov" och han talade om sommarlovet som en gåva till alla skolbarn som kämpat på under terminen. Sen kom han med ett jättebra förslag för att göra sommarlovet speciellt och härligt. Han uppmuntrade eleverna att göra ett liknande sommarlovspaket hemma och sedan skriva upp på små lappar vad de skulle vilja göra under sommaren och fylla paketet med dem.

Det tyckte jag var en jättebra tanke och den tog jag med mig hem efteråt. Jag och barnen åt lunch och sedan dukade jag fram med tårta, flagga och fint porslin och fixade lappar och ett sommarlovspaket. Med tårtan firade vi att det nu äntligen är sommarlov och alla berättade vi i tur och ordning vad vi skulle vilja göra under de kommande sommarlovsveckorna. Vi skrev ner alla förslag på lappar och stoppade ner i paketet. Det blev många lappar och jag fick skriva så att pennan glödde. Men det var en fröjd att höra hur mycket roliga idéer barnen har! Det var allt ifrån att baka blåbärspaj till att ordna en egen friidrottsdag med familjen på ängen. Att på detta sätt skriva ner alla idéer tror jag kommer öka chansen att mycket roligt faktiskt blir av. Och det ger mig hopp om att fylla även de veckor vi "bara" är hemma med roligt och meningsfullt innehåll. Nu är det sommar på riktigt mina vänner!

Trevlig helg!

Soliga strålar ända in i hjärteroten

På spisen skymtar soppgrytan och brödet som just tagits ut ur ugnen. De underbara liljekonvaljerna hittade jag igår utefter en stig när vi gick till vår favorit sjö belägen mitt i skogen.

Mitt kök är så underbart på eftermiddagen. Det är eftermiddags sol på den sidan och när det är klart väder badar hela köket i solsken! Perfekt när man ska ställa sig och laga middag till alla barnen. Ofta är jag rätt trött vid den tiden, men solen ger mig ny kraft och hejar på mig med sina stålar där jag står och rör i grytorna.

Idag blev det ett brödbak dessutom. Jag satte degen och medan den jäste tillagade jag soppan vi skulle ha till middag. Precis när jag var klar med den var det dax att baka ut degen för nästa jäsning. Och då kokade soppan under tiden. Allt flöt på med minutiös perfektion och det var en fröjd att arbeta. Förväl bara att det inte dök upp någon bajsblöja som skulle bytas eller nått skrubbat knä som skulle plåstras om och att Nonno fick skjuts av en kompis förälder till sin fotbollsträning, annars hade det kanske blivit pannkaka av alltihop istället. Men nu gick allt så fint så fint. Brödet var ett morotsbröd som jag hittade här och det lyser gult i kapp med solen och smakar himmelskt!

I detta nu har vi just ätit upp soppan och barnen äter mitt nybakade bröd och vill bara ha mer och mer. Det värmer som solens strålar i ett mammahjärta det ska ni veta.

Med doft av såpa och blommor

Midsommarblomster och hundkex som jag plockade igår under en liten kvällspromenad

Förgätmigej och gullvivor har jag ständigt på köksbordet så här års. Idag fick de även sällskap av några tusenskönor

Idag städar jag. Och då menar jag STÄDAR! Jag har tagit rum för rum och röjt golven, lyft upp stolar, dammat och dammsugit. Och jag har skurat golven så att det luktar SÅPA i hela huset! Ljuvligt! Känns så skönt att veta att det är riktigt rent och att det inte ligger gamla sunkiga sockar under soffan och inte kryper omkring en massa dammråttor bakom sängen. Jag är vanligtvis inte så duktig på att städa så här ordentligt. Brukar nöja mig med att plocka undan och dra en snabb vals med dammsugaren bara. Längre kommer jag liksom aldrig. Men idag slutade dagbarnet för dagen tidigt och jag har fått så mycket gjort. Torkat av fönsterbrädorna med såpvatten och krupit under sängar och bord för att komma åt överallt. När jag ligger där dubbelvikt under skrivbordet låtsas jag det är ett träningspass jag håller på med, så blir det genast mycket roligare! Och träning får man vill jag lova. Svetten lackar och musklerna får jobba när man ska lyfta stolar upp på borden, det överfulla tidningsstället upp på soffan och skura alla golven. Som pricken över i satte jag sedan vilda blommor i vaser på borden. Så nu luktar det både av såpa och av blommor och blader. Och solen den skiner så fint över allt det gröna där ute. Inte undra på att man känner sig nöjd denna fredagskväll.

Trevlig helg!

Ja, det var en kväll i Juni

Lycka är att efter middagen bara låta disken stå och istället gå ut på gräsmattan och sätta sig i den varma kvällssolen och se sina fina pojkar spela fotboll. Känna doften från gräs och syren och bara låta tiden stå stilla för en stund. De två små flickorna borde kanske egentligen sova. Men den ena kvittrar ju så glatt tillsammans med sin kompis, alltmedan de bär runt på grannens katter och den andra sitter så stilla och fridfullt i hallen och bygger tågräls i husets tystnad.Jag sitter kvar och låter solen värma mina nakna ben ännu en liten stund.

Sedan går jag in och läser Madicken för de små barfota myggbitna flickorna. De är nu nöjda med att få komma till ro. När jag sedan sjungit godnattvisan och lämnat dem med den trygga förvissningen att mamma och Jesus älskar dem, hör jag hur den ena av dem ligger i sin säng och sjunger Idas sommarvisa. I övrigt ligger nu huset lugnt och stilla. Jag plockar undan disken, går ut och hämtar in cyklar och en och annan stol som agerat målstolpe. Viker lite tvätt och plockar upp en strumpa här och en baddräkt där. Och jag känner frid och lycka en alldeles vanlig onsdagskväll i juni.

En oslagbar start

Att starta morgonen med Bibeln är verkligen så underbart. Jag stillar ner mig och lyssnar inåt, ger Gud en chans att beröra mig innan dagen rullar igång med allt möjligt annat som stjäl min uppmärksamhet. Tidigare har jag försökt följa olika typer av bibelplaner. Men det har blivit lite hattigt tycker jag. Ett extra störningsmoment bara att ta reda på vilka dagens kapitel är och bläddra fram och tillbaka. Inte helt lyckat för mig har jag nyligen insett.

Istället har jag nu börjat ägna mig åt en bok i taget. Började med Efesierbrevet. Gick sedan vidare med Galatierbrevet. Filipperbrevet står på tur och jag märker sådan skillnad i mina bibelläsningsstunder! Helt plötsligt går det så lätt. Jag får ut så mycket och blir inspirerad att läsa hänvisningar som aldrig förr. Bibeln har blivit som ny!

Så detta är dagens tips från mig till dig. Tänd ett ljus, häll upp te eller kaffe eller vad du nu gillar att dricka på morgonen och slå upp en bok i Bibeln och låt Gud beröra dig genom sitt Ord. Se där. En oslagbar start på din dag!

Det var en gång...

Det var en gång en mamma och en 2-årig Liva som satt vid köksbordet och grät. Liva för att hon inte sovit middag och inte tålde att hon inte fick hälla ut alla russin ur paketet. Mamman för att hon också var trött och inte längre orkade med sin trilskande 2-åring.

Efter en stund sa Liva genom tårarna:"Ja essen!" Mamman sa: "Ja, du är lessen." Liva sa: "Mamma essen." Mamman svarade: "Ja, mamma är också lessen." Då klappade Liva mamman på kinden. Och då klappade mamman Liva på kinden. Liva gav mamman en puss mitt på mun och sa: "Gada!" Mamman sa: "Ja, nu är vi glada!" Sen var åter både Liva och mamman sina vanliga glada jag igen. Liva började förnöjt äta sina tilldelade russin och mamman fick åter hopp om livet. Det vill säga hon fick hopp om att överleva eftermiddagen.

Snipp, snapp, snut. Så var sagan slut!

Inspirerande kvällmat

Igår kväll var det ett par slitna och trötta föräldrar som skulle försöka ro kvällen i hamn. Klockan hade passerat middagsdax, men ännu inga middagsuppslag, än mindre någon mat på bordet. Maken var tvungen att fixa en del grejer med bilen inför dagens besiktning och barnen kommer ju tyvärr ännu inte ifråga när det gäller matlagning. Boppo kan visserligen baka kladdkaka och göra chokladbollar men vad förslår det när familjen behöver vitaminer, kolhydrater och annat matnyttigt?

Sakta och mycker motvilligt insåg jag tillslut faktum. Jag, moi, skulle bli tvungen att laga mat! Inspirationen för allt vanligt var lika med noll. Kunde inte för mitt liv tänka mig att steka lite fiskfileer, grilla fläskkotletter eller göra någon annan såndär gammal vanlig mat.

För att om möjligt försöka uppamma lite inspiration, (ett absolut måste för att jag i lägen som dessa ska kunna åstadkomma något över huvudtaget) började jag håglöst googla på lättlagad mat. Men det gav föga resultat och inspirationen sjönk om möjligt ännu mer. Stängde ner alla sidor och suckade uppgivet. Men så kom jag ihåg att jag förr i tiden, innan internet helt övertagit våra liv, brukat bläddra i gamla nummer av Buffè när jag sökt matinspiration. Jag tänkte att jag nog slängt alla tidningar någon gång under mina rensar raider. Men till min stora glädje fanns tidskriftsamlaren kvar där i skåpet med inte mindre än 39 nummer av Buffè! Redan här började inspirationen resa sig på vingliga ben. Och där var det! I ett nummer från 1999 hittade jag kvällens mat. Något nytt och inspirerande som jag plötsligt fick enorm lust att prova. Det krävde visserligen en utflykt till affären och var inte gjort på fem röda. Men vad spelar det för roll när inspirationen rest sig i sin fulla längd. Grönsaksmuffins med salsa var maten som var menad för ikväll och snart fann jag mig själv glatt rörande en kladdig deg. Här kommer receptet:

Grönsaksmuffins med salsa

Fräs ca 250 g wokgrönsaker i 1-2 msk olja. Krydda med 1 tsk timjan, salt och peppar. Ställ åt sidan att svalna. Skär grönsakerna grovt. Blanda 6 dl mjöl (jag tog grahamsmjöl och rågsikt), 1/2 tsk salt och 1 msk bakpulver i en skål eller matberedare. Finfördela 100 g margarin eller smör i mjölet. Blanda ner grönsakerna i de torra ingredienserna Tillsätt 3 dl mjölk och arbeta ihop en lös deg. Smörj muffinsformarna och klicka ut smeten till stora matmuffins. Grädda i 225 grader i 18-20 minuter. Servera dem ljumma med en salsa på 1 stor tärnad bifftomat (jag tog vanlig) 1 tärnad avokado, och 2 strimlade salladslökar (jag tog 1/2 gul). Krydda med 1 tsk koriander, 1 msk saft av lime (jag tog citron), 1 pressad vitlöksklyfta, 1/2 tsk salt och i krm peppar.

Jättegott blev det! Salsan var verkligen pricken över i och gick åt som smör i solsken. Och stundvis magvägrande Lilla-buset åt hela två muffinsar med god aptit! En inte så liten sak och väl värd att notera.

Bone apetite!

Imorgon är en annan dag

Jag ser den framför mig, hägrande som en oas i öknen. Jag rör mig målmedvetet som löparen mot sin mållinje, men så upplöses hägringen av ett nyvaket skri. Sätter mig ner i min köksöken med nyvakna Lilla-Buset i knät, svävande mellan hopp och förtvivlan. Måtte hon vilja äta idag! Vrål och broccolikladdig fisk på golvet bådar inte gott. Men va nu då? Hon tuggar i sig en hel liten minifärskpotatis bara sådär! Jo, jag såg det ju med egna ögon. Hon åt faktiskt potatis! Jublar och slår några frivolter inombords och tänker att snart är måltiden avklarad och jag kan...mäh Lilla-Buset glömmer plötsligt maten och siktar in sig på gräddfilspaketet. Varför tog jag fram det? Bort med kladdet, men då ska hon stapla plastmuggar. Efter femtioelva plastmuggar och en liten bit fisk till in i mun ger jag upp. Hon åt ju faktisk två bananer innan vilan. Lek med muggarna då!

Går och tänker att nu kanske jag kan, men jaha ja. Jojjan vill bada. Knäpper upp knappar. Hämtar handduk. Så ja. Men det var ju inget kul med muggarna när mamma gick. Lilla-Buset och fyra muggar kommer ikapp. Här mamma! Ta en rosa mugg. Tack tack. Och så en grön och en gul och så en...pang! Lilla-Buset ramlar och slår i huvudet i skrivbordet. Sen hämtar hon stövlarna. På med stövlarna. Av med stövlarna. Inget är rätt. Gråt och tandagnisslan. Mamma fattar ingenting. Nöj! Nöj! Jaså vill vill du ha mjölk! Var så god. Lilla vännen skiner som en liten sol några sekunder och jag tänker att nu har friden lägrat sig och jag kan...men aj då. Hon snubblade på en mattkant. Det bräckliga goda humöret försvann iväg som en ballong ut genom fönstret. Jag misströstar som en metande pojke som inte fått napp på hela dan. Tänk att det ska vara så omöjligt att få lite ro. Lilla mamman kräver inte mycket. Fem minuter vore helt okej. Tio ett femstjärnigt hotell. Håll ut. Bara lite till så kanske.

Och tänk där kom den! Den snåriga mörka skogen öppnade sig tillslut och jag fann min soliga glänta. Ökenvandraren fann sin oas. Löparen vann sin medalj och pojken fick napp. Jag slår mig ner, dricker mitt efterlängtade kaffe och äter ett par bitar choklad. Frid! Slappnar av och hinner läsa om en drama Queen som heter Boppe. Men sen så är det färdigt. Snårskogen kallar igen. Men nu har jag lite nya krafter. Och imorgon är en annan dag.

Boppo fixar tvätt och glass

I den Makenska familjen får barnen inte veckopeng utan någon form av motprestation. Något litet hushållsrelaterat jobb som de väljer tillsammans med en förälder ska genomföras varje vecka för att veckopeng ska bli utbetald. Tidigare flöt detta på och de båda sönerna gjorde sina små jobb och fick en liten slant varje vecka för det. Men sen rann det hela ut i sanden och ingen har fått veckopeng på länge.

Men så kom sommaren och med den värmen och frekventa strandbesök. Sönerna vill varje dag ha glass och då helst den största som GB kan uppbringa. Eftersom det inte är hållbart att fyra barn var och varannan dag ska få vilken glass de vill har Makena beslutat att de får använda sina egna pengar till all annan glass än Piggelin. Boppo började genast spendera och efter några dagar var hans pengar slut. Han kom då på att han ville få veckopeng igen och erbjöd sig att börja hjälpa till med tvätten.

Makena tänkte att han kunde hänga den våta tvätten från en maskin om dagen eller något åt det hållet. Boppo gjorde glatt det. Men sen när den hängda tvätten började torka var han på eget initiativ genast där och tog ner och vek den också. Makena blev om än inte jätte förvånad (hon känner ju sin son) förundrad över hans iver och gav honom lite tips hur han skulle vika t ex handdukar. Omsorgsfullt bredde ha så ut stora badlakan på vardagsrumsgolvet och vek dem efter konstens alla regler. Allt det vikta placerades i de gröna lådorna och så gick han runt till alla familjemedlemmar (inklusive mamman) och informerade dem om att deras låda behövde tömning!

Som om detta inte skulle vara mer än nog gick han så vidare och började på eget initiativ fylla maskinen på nytt med tvätt. Makena fick genast ge en snabblektion i tvättsortering och sen hade han koll på det. Underkläder, sockar, lakan och handdukar går alltid bra med 60 grader. Barnkläder kan behöva 40 grader (kolla med mamma först) osv. Makena fick dock dosera tvättmedel och sätta på. Han frågade hur länge det skulle tvättas och när Makena svarade 1-2 timmar ungefär (hon har inte så bra koll) sa han glatt:

"Då kanske det hinner bli klart så att jag kan hänga det innan jag ska gå och lägga mig!"

Arbetsivern fann inga gränser. Så fort ha fick en ledig stund över. Dvs när hans bästis skulle in och äta eller så, kollade han genast om den våta tvätten hunnit torka så att han kunde vika. Han blev så ivrig att han inte riktigt orkade vänta på att det var helt torrt och Makena började hitta våta plagg i de gröna lådorna. Då fick hon säga ifrån och förklara vikten av att tvätten är helt kruttorr innan den tas ner. Boppo grymtade lite grann.

Nu har detta hållit på i en vecka. Boppo sköter i princip hela tvättproceduren utom att just sätta igång maskinen. (När Makena en gång själv råkade fylla en maskin fick hon minsann höra att det ju var hans jobb!) Och hela tvättproceduren betyder två fulla maskiner om dagen med allt arbete det innebär; Sortera in i maskinen. Ta ut och bära till torkställningen på altanen. Hänga alltihop (han fixar till och med lakan!) Ta ner. Vika och till sist sortera in i de gröna lådorna.

Makena och maken är fulla av förundran! Makena behöver knappt tänka på tvätten, utan tunnan tömmer sig av sig själv och ren vikt tvätt hamnar utan inblandning av Makena i lådorna som då var och en lägger in själva. Makenas arbetsinsats innebär alltså nu för tiden att hjälpa Boppo att sätta på maskinen samt lägga in sin och minstingens tvätt. Det är allt. Boppo sköter resten! Och för denna enorma arbetsinsats får han massor av beröm (stående ovationer under dagens familjeråd) och dubbel veckopeng.

I fredags kom han dock och undrade om det möjligtvis var okej att han är ledig från tvätteriet under helgen? Det får han naturligtvis. Han gör ju långt mer än någon nånsin förväntat! Boppo är själv mycket nöjd med detta arrangemang. För i själva verket tycker han att det är kul att jobba med tvätten, det har han själv sagt och dessutom får han så mycket pengar så att han kan köpa glass varenda gång han åker till stranden!

Den killen vet hur han ska ordna till det för sig. Det ska bli mycket intressant att se vad han tar sig för längre fram när han blir äldre! Och som Makena sagt förut. Ett riktigt gott svärmorsämne, det är han också ;-).