onsdag 30 april 2014

Dessa hans minsta!




De här underbara barnen har stulit mitt hjärta! Ser ni deras ögon? De tittar rakt in i min själ! Radha, Hopana och Aayush heter de. De bor i Calcutta under väldigt enkla förhållanden. Kanske i ett skjul i Calcuttas slum. Hopana är jämnårig med en av mina egna döttrar. Jag har aldrig träffat dem. Men ändå bor de i mitt hjärta. Genom Indianchildrens arbete för barn som dessa får de mat, rena kläder, hälsovård, sjukvård, utbildning och kärlek! De får chansen till ett värdigt liv. Utan detta, skulle de lätt kunna falla offer för barnarbete eller trafficking. Kan ni bara tänka er det? Sådana här dyrbara små oskyldiga själar i onda människors händer. Nej, tanken gör för ont! Men dessa tre små änglar har fått förmånen att bli räddade och jag har fått förmånen att ta dem till mitt hjärta och bidra till deras skolgång och räddning genom att bli månadsfadder. Och jag har förmånen att varje dag omsluta dem i Jesu armar genom mina böner. Tänk bara det! Och jag vet att det gör skillnad. Jesus älskar var och en av dessa barn så oändligt mycket! De är dyrbara skatter i hans ögon. Så ödmjukt tacksam att jag får göra något för dessa hans minsta!

"Allt vad ni har gjort för en av dessa mina minsta bröder, det har ni gjort mot mig." Matt 25:40

"Se till att ni inte föraktar någon enda av dessa små. Jag säger er att deras änglar i himlen alltid ser min himmelske Faders ansikte."  Matt 18:10

tisdag 29 april 2014

Ett otippat par gjorde succé i mitt kök idag!



Vad jag vet har jag aldrig haft användning för durkslaget till min stora pastagryta. Det har bara stått och tagit plats i grytskåpet till ingen nytta. Men idag hittade jag det här roliga tipset och durkslaget fick äntligen sin upprättelse!

Fram på bordet och i centrum för flera barns fulla uppmärksamhet måste mitt stackars durkslag ha känt sig en smula omtumlad och generad. Men som väl var behövde det inte stå i rampljuset alldeles ensam. För ett stort gäng tops gjorde det sällskap och tillsammans utgjorde de dagens stora attraktion. Var för sig hade de ingenting varit, men tillsammans kunde de utföra storverk!

För att sitta och trycka ner tops i durkslagets hål visade sig vara utomordentligt stimulerande och underhållande! Jag tog först fram det som en finmotorikövning för en nyfyllda 3-åring. Genast fascinerades och fångades den lille pojken av denna aktivitet. Små barn har en naturlig drivkraft att utveckla sin finmotorik och därför är nästan vad som helst som tränar finmotoriken spännande för dem - hur simpelt det än kan verka i våra vuxna ögon.

Snart fick han dock inte ha det för sig själv. En 5-åring drogs dit och började sätta i tops hon med. Hon hittade genast fler möjligheter och började sätta topsen i olika linjer och mönster. 3-åringen inspirerades och snart hade ett givande samarbete med topsen tagit fart. Så härligt att se och höra deras konversation och resonemang! Och som alltid så fascinerande att se hur en aktivitet utvecklas till något mycket mer än jag kunnat förutse.

Vi kom också på att sticka ner små gullvivor i hålen. Att först ta loss blomman från stjälken och sedan stoppa ner den i hålen, är avancerat och utvecklande för små fingrar. Topsen var dock roligare och blommorna övergavs till förmån för topsen efter en stund.


När de båda arbetat länge med detta, kom de på ytterligare en rolig aktivitet som utlöste kiknande skratt; nämligen att använda durkslaget som trumma!

Senare på eftermiddagen upptäckte fler barn durkslaget och ett tag var så många som fyra barn samlade runt durkslaget fullt sysselsatta med att trycka ner tops på olika vis!

Nu ikväll hittade Lilla L ytterligare ett sätt att använda detta på. Hon satte en klunga tops i mitten av durkslaget så att de blev hängande på undersidan och förkunnade stolt att det nu blivit ett hus med en lampa i taket! En lek tog fart och Lilla L försvann in i sin underbara fantasivärld ända tills det var dax att lägga sig!

Så roligt kan man alltså ha med två så enkla saker. En dyr pedagogisk leksak hade inte varit roligare!




måndag 28 april 2014

Hur hade du det i skolan idag?

Brukar du också fråga dina barn den frågan och få det uttömmande svaret: "Bra."?

Jag har i alla fall gjort det många gånger och känt mig frustrerad när jag liksom inte fick igång ett samtal om deras dag som ju var meningen.

Men så hamnade jag för ett par dagar sedan på en blogg som tar upp precis det här och som dessutom ger tips på tio frågor att ställa istället!

De två första frågorna var:

1. Vad gjorde du utomhus idag?
2. Vem skrattade du tillsammans med idag?

Sen hann jag inte läsa vilka de övriga frågorna var, eftersom ett skolbarn så passande kom hem just då. Glad åt mina nya frågor som jag ju just förvärvat, började jag såklart genast att praktisera!

Ställde först den första frågan. Svaret blev:

"Spelat fotboll såklart!" 

På den frågan är det dock lätt att ställa följdfrågor som:

"Gjorde du några mål?"
"Var det ett snyggt mål?" Osv

Sen kom ett samtal om fotboll igång kan man säga. För vill man få just detta barn att prata, är ämnet fotboll ett säkert kort!

Vi samtalade alltså om fotboll ett bra tag och jag fick veta exakt hur varje mål gått till, hur målvakterna skött sig osv osv.

När detta samtalsämne ändå tillslut ebbade ut, slog jag till med min nästa fråga, men lite omformulerad:

"Skrattade du åt något idag?" 

Först tittade barnet konstigt på mig, men när jag undrade igen tänkte han efter och kom sen på en episod som han återberättade inlevelsefullt. Och jag fick många tillfällen att ställa följdfrågor som i sin tur gav nya svar. Underbart!

Nu har jag under ett par dagar ställt dessa frågor. Andra gången jag frågade om han skrattat åt något utbrast han förargat:

"Varför frågar du hela tiden vad jag skrattat åt?"

Men sen berättade han ändå och idag vi frukosten var det han själv som sa:

"Du vill väl veta vad jag skrattat åt igår?" 

Och utan att invänta mitt svar började han glatt berätta om en episod från skolan igår. Så härligt!

Och nu precis när jag skulle skriva det här inlägget provade jag en annan av de tio frågorna:

"Fick du lära dig något du redan visste i skolan idag?"

Och det resulterade i att vi snart blev inbegripna i ett samtal om procent. Jag fick verkligen jobba hårt på att få honom i säng, för han ville bara fortsätta prata!

( Ett elände detta med skolan och dess tidiga morgnar! Det är ju ofta sent på kvällen man får de bästa
samtalen med barnen. Det problemet har inte hemskolande föräldrar...)

Nåja. Det sista var en parentes i sammanhanget, men det ligger något i det. I alla fall är jag lyrisk över resultatet av att ställa dessa nya frågor! Och vid det här laget antar jag att du som läser är väldigt nyfiken på vilka alla de tio frågorna är! Är du det, så kan du läsa hela det inspirerande inlägget här!




söndag 27 april 2014

Vårt första Kanban-möte


För ett par månader sedan läste jag boken Från frustration till flow med lean@home En jätteinspirerande och konkret bok om hur man kan få flyt i hemmet. Jag blev eld och lågor (som jag ju ofta blir) men lyckades på något vis hålla mig lugn och tålmodig tills jag sålt in det hela till mannen och han också hunnit läsa boken.

Så nu, efter många veckor av tålmodigt bidande är vi äntligen i gång! Ikväll inledde vi det hela med att ha vårt första "Kanban-möte" som det heter. Kanban betyder signal på japanska och står i lean@home för att visualisera livspusslet.

Vi har satt upp två genomskinliga whiteboardtavlor på en vägg i köket och rutat in dem med tejp i ett tvåveckors schema. Vertikalt har vi staplar för veckodagarna och horisontalt har vi varje familjemedlem samt en rad för matplanering, en för hemarbete och en för gemensamma aktiviteter.

Under själva Kanban-mötet nu ikväll ställde vi oss runt tavlan hela familjen. Maken berättade först om Kanban-tavlan och dess syfte och sedan tog vi en familjemedlem i taget och fyllde i varje persons tider och åtaganden. Det var makens arbetstider, barnens olika träningar, åtaganden i kyrkan och i pingisklubben mm. Vi skrev in gemensamma aktiviteter, som att vi ska gå till Majbrasan tillsammans på Valborg. Vi skev in matplanering och vilken dag barnen ska hjälpa till med middagen (de hjälper
till en dag var varje vecka). Hemarbetet blev denna vecka "Tabata-städ" varje kväll kl 19:30 och en timmas gemensamt arbete i trädgården på lördag.

På detta sätt blir alla i familjen införstådda med varandras tider. Min man jobbar t ex lite oregelbundet och genom denna Kanban-tavla kan barnen vara beredda på när pappa t ex jobbar kväll och blir inte besvikna som de kan bli när det kommer som en "överraskning" helt oförberett. Det blir lättare att komma ihåg träningar och matcher och att ha med det i beräkningen för annat. Allt blir helt enkelt tydligare och mer överskådligt för alla. Dessutom Kanban-mötet till att stärka familjekänslan då alla är involverade i de övrigas schema och åtaganden. Det ju är det allra bästa med detta tycker jag! Det blir lite lagkänsla över det hela. Lite som ett lagsnack inför en match. Ökar känslan av att vi är en familj och att vi alla hjälpas åt för att få familjen att må bra och fungera tillsammans.

Jag tror att detta blir jättebra! Min man är nu nästan mer inspirerad för detta än jag, vilket bådar gott för att det ska hålla. Kanban-tavlan är bara ett litet första steg. Det finns mycket mer inom lean@home. Men poängen är att bygga långsamt och bestående. Det tänker vi göra! Annars är jag typen som vill för mycket för fort. Och så brakar allt samman efter den inledande explosionen. Men nu ska vi inte jobba så. Min man är precis tvärt om och gör gärna för lite, för sent. Tillsammans blir vi ett perfekt team. Fortsättning följer!







lördag 26 april 2014

Att göra upp planer

Vi människor, inte minst vi svenskar är vi väldigt duktiga på att göra upp planer. Vi gör upp planer för veckan, för helgen. Vi gör upp planer för semestern. Planerar våra karriärer. Vi planerar hit och dit. På kort sikt och på lång sikt. Sorgligt nog är det inte lika vanligt att vi planerar på evig sikt. Och ändå är planen på evig sikt den som egentligen betyder allt.


fredag 25 april 2014

Bilden av kärlek



Varför lägger jag upp ett par halvsuddiga bilder på mitt kök så här på fredagskvällen? Jo, det ska jag berätta! Det beror inte på att jag tycker att mitt kök är så snyggt och välstylat (för det är det inte) utan för att det är bilden av kärlek för mig denna kväll!

Så här var det. På eftermiddagen kom jag hem efter en planeringsdag med jobbet och var tämligen utsliten - blir så trött av att sitta still inne en hel dag. Satte mig en stund i solen på altanen och pratade med min man och mina barn och tog sen ett bad. Maken började fixa tacomiddag och jag försökte få mig en tupplur efter badet. Det lyckades dock inte av olika anledningar och sen var vi tvungna att äta för att maken och pojkarna skulle hinna iväg till kyrkan.

Vi åt och sen åkte de direkt. Kvar fanns jag, två tjejer och ett väldigt stökigt kök. Förutom all mat och disk på bordet, var även köksbänken till stora delar fylld med disk. Diskmaskinen var full med ren disk och behövde tömmas. I diskhon låg ett par smutsiga grytor efter grötkok och annat och i hörnet låg ren disk på tork på en handduk lite huller om buller. Övriga ytor i köket hade också sin beskärda del av diverse saker som irrat sig dit från okänd ort. Kort sagt ett kök i stort behov av städning!

Ork till något sådant hade jag dock inte, utan jag bad mina tjejer att i allafall duka av middagen medan jag la mig en stund, så kunde vi göra något mysigt sen. Gick och la mig och trodde väl att de på sin höjd skulle stapla all disk från bordet på den redan halvfulla köksbänken. Inom mig bad jag en kort bön om att kvällen på nått sätt skulle bli fridfull och bra trots min totala trötthet. Sen somnade jag.

Någon halvtimme senare vaknade jag till och släpade mig sömnigt upp för att se vad tjejerna gjorde. När jag gick mot köket, kikade Lilla L med pillimariska ögon ut från köket och såg ut som om de hade något på gång.

"Ska jag inte komma?" sa jag, och vände när hon skakade på huvudet.

En liten stund senare kom de inskuttande i sovrummet båda två, hoppade upp i sängen till mig och frågade glatt om vi skulle spela nått spel nu? Vi låg och gosade lite medan vi kom fram till att vi skulle spela Alfapet. Jag föreslog att vi skulle spela i sängen. Men det tyckte de inte. Nej, vi måste absolut spela i köket!

Jag släpade mig upp, letade fram spelet och gick till köket. Och det var då bilden av kärlek slog emot mig! För då möttes jag av ett kök så välstädat att jag knappt trodde mina ögon! Ja, bilderna ovan talar ju för sig själva. Allt kaos hade de på egen hand tagit hand om och på ett helt riktigt sätt också! Jag kunde bara säga: "Åh!" om och om igen.

Jag var egentligen för trött för att spela nått spel. Men denna otroligt fina kärlekshandling gav mig kraft. Att bli överraskad så av sina barn värmer mer än jag kan förklara. Jag tackade dem från djupet av mitt hjärta om och om igen och sen satte vi oss och spelade Alfapet. Som inlindad i ett moln av tacksamhet satt jag där och spelade och kände mig så ödmjukt tacksam. Tänk att jag fick en sån sällsam gåva ikväll!

torsdag 24 april 2014

Superreceptet "Turbo gröt"



Här kommer ett superrecept från Jills mat, en sida jag nyligen upptäckt tack vare min syster. Receptet kallas:"Turbo gröt" och är en gröt gjord på smör, grädde och ägg. Namnet kommer av att den går turbosnabbt att göra!

För en portion smälter man 25 g smör i en gryta. Sen tillsätter man 1/2-1 dl grädde och två ägg, samt lite salt och sötning om man vill (jag tar en tsk honung) och vispar tills det kokar upp och blir grötigt och lite kornigt. Det tar ca 1 minut! Klart!

Till gröten har man sedan kanel och ev lite socker om man vill. Jag tycker det smakar väldigt likt mannagrynsgröt.

Idag när jag provade detta på mina barn, dagbarn och fritidsbarn blev det succé på de flesta håll! Tre av barnen gav den betyget 10 av 10 möjliga (en av dem sa "miljoner!") och en av dem utbrast:

"Du måste ge receptet till min mamma!!!"

Mina egna var inte fullt lika exalterade, men gillade det i allafall.

Ikväll hade vi slut på flingor när mina stora pojkar skulle kvällsfika. Då tog jag till denna snabba lösning! På ett par minuter hade de varsin tallrik nyttig mättande gröt framför sig!

Ett superrecept som sagt. Funkar ypperligt till frukost, perfekt mellis eller bra räddare i nöden när hunger plötsligt uppstår i barnskocken från ingenstans.


onsdag 23 april 2014

Martyrion


Jag är just hemkommen ifrån musikalproduktionen Martyrion. En föreställning som gestaltar tre verkliga martyrers liv. Tre unga människor, alla under 20 år, som trots att de ville leva, valde att möta döden hellre än att avsäga sin tro på Jesus Kristus! 

Aktörerna gick verkligen in i sina roller och hela musikalens målade så levande martyrernas starka kärlek till sin Frälsare. Deras kärlek till Gud och deras klara förvissning om att himlen är en mer verklig plats än jorden. Att döden, genom Guds nåd, inte är slutet utan början.

Allra starkast var scenen då Margaret Wilson, (strålande spelad av Mathilda Steen), står bunden vid en påle ute i vattnet. Bredvid henne står en man med en skriftlig bekännelse som säger att kung James VII är huvudet över kyrkan. Margret vägrar att läsa bekännelsen under det att hennes far och mor och syster och grannar står på stranden och vädjar och ropar till henne att läsa den och rädda sitt liv innan tidvattnet kommer och dränker henne. Margaret kan dock inte bekänna någon annan än sin Frälsare Jesus Kristus som huvud för kyrkan. Och i stället bekänner hon ett ord från Korinterbrevet:

"Vem kan skilja oss från Kristi kärlek? Nöd eller ångest, förföljelse eller hunger, nakenhet, fara eller svärd? Det står ju skrivet: 'För din skull dödas vi hela dagen, vi räknas som slaktfår'. Men i allt detta vinner vi en överväldigande seger genom honom som har älskat oss. Ty jag är viss om att varken död eller liv, varken änglar eller furstar, varken något som nu är eller något som skall komma, varken makter, höjd eller djup eller något annat skapat skall kunna skilja oss från Guds kärlek i Kristus Jesus, vår Herre." 

Hon ber dem att inte sörja, för hon kommer till ett bättre land och får möta Jesus. Hennes ögon brinner av kärleken och troheten till Jesus. En sådan överlåtelse berör på djupet och vittnar om att Jesus är en verklig person som får allting annat, till och med själva livet att blekna i jämförelse.

Alla har vi ett lopp att löpa här på jorden. Ett lopp som Gud har utstakat åt oss. Målet är inte rikedom, makt, självförverkligande eller njutning. Målet är himlen. Målet är att vinna våra själars frälsning. Målet är en evighet med Jesus.

"Ty vår nöd, som varar ett ögonblick och väger lätt, bereder åt oss på ett oändligt rikt sätt en härlighet som väger tungt och varar i evighet. Vi riktar inte blicken mot det synliga utan mot det osynliga. Ty det synliga är förgängligt, men det osynliga är evigt."  
2 Korinterbrevet 4:17






tisdag 22 april 2014

Sensoriska bokstäver som fick eget liv!

Jag och barnen (egna, dagbarn och fritidsbarn) har börjat göra ett sensoriskt alfabet. Jag tänkte först göra ett själv för barnen att känna på och följa bokstäverna med sina små känsliga fingrar. När jag funderade på olika material att göra bokstäverna i, kom jag plötsligt på idén att göra dem i ett material som började på den aktuella bokstaven. Ju mer jag tänkte på det, ju mer inspirerad blev jag!

När det gäller mig, är transportsträckan från idé till utförande mycket kort, så snart var jag igång med att göra den första bokstaven; ett A gjort med aska!

Metoden är mycket enkel. Jag delar ett lite kraftigare A4-papper i två och skriver sedan bokstaven (versal) på arket och lämnar lite utrymme nedtill så att jag kan skriva ordet under. Sedan fyller jag i bokstaven med flytande lim och öser på med (i detta fall) aska på limmet och låter det torka.

När jag satte igång med detta blev förstås barnen genast intresserade de med. Och snart hade vi full produktion av sensoriska bokstäver kring köksbordet. Det blev ett B med blåsippor, ett C med citronskal, ett H med havregryn, ett S med sand osv. Alla barn som fanns närvarande mellan 2,5 år till 9 år gick in för det hela med liv och lust! Tillsammans hittade vi på vilka saker vi kunde använda till de olika bokstäverna.

Plötsligt hade aktiviteten blivit så mycket mer än bara tillverkande av ett pedagogiskt material. Det blev en kreativ skaparverkstad där barnen samtidigt fick lära sig nya ord. De (läs 6-åringarna) provade att läsa orden och de sjöng alfabetssången. Då och då sprang något barn iväg för att hitta exempelvis sand, kvistar eller blåsippor till tillverkningen. Ett härligt kreativt flöde som aldrig tycktes ta slut hade tagit fart!

Och detta var ingen engångsföreteelse. Långt ifrån. Senast idag har vi ännu en gång tillverkat nya bokstäver. Vi har till och med börjat med gemener (små bokstäver) nu. För barnen tycker det är så roligt och kommer hela tiden på nya saker vi kan använda. Så att bara göra de stora bokstäverna räckte ju inte alls.

Snart har vi nu hela alfabetet i en lång rad på en vägg i hallen. Barnen är där och tittar och känner, läser orden och sjunger alfabetssången. Det hela har blivit så mycket större, roligare och bättre än jag först kunde tänka när jag fick idén. Älskar när sånt här händer! Vissa idéer är som en levande organism, som så fort den fått liv sticker iväg och skapar egna fantastiska skeenden. Jag får bara hänga med och glädjas och förundras!

måndag 21 april 2014

Fullkomligt vansinne att äta maten vid köksbordet



Idag har vi haft en helt fantastisk dag! Det har varit sol från klarblå himmel och högsommarvärme! Hela familjen hemma och lediga. Barnen har haft vattenkrig, maken har fixat i trädgården, jag har solat och grejat inne om vart annat. Vi har ätit glass och låtsats att vi haft sommarlov!

Så ikväll fick jag idén att ta med middagen ut till hagen. Vi har ingen kvällssol på altanen och jag tyckte det kändes för urtrist att sitta inne!

Sagt och snart gjort. Maken stekte lite hamburgare och revbensspjäll på grillen hemma, kokade pasta och fixade en sallad. Jag hämtade en picknickkorg och packade ner alltsammans på ett kick.

Så tog vi korgen under armen och gick ner allihop till hagen och dukade upp det hela på en filt i den sagolikt vackra hagen. Omgivna av uråldriga ekar och fågelsång intog vi sedan vår middag i kvällssolen med utsikt över de omgivande åkrarna. Alldeles, alldeles underbart!

Efter maten vankades det fika till barnens stora förtjusning. Alla lät sig väl smaka och sedan sprang barnen iväg ett efter ett och klättrade i träd. Jag och maken lade oss på filten och smälte maten och mådde alldeles förträffligt. Men vilan blev inte så lång. För snart ville Jojjan leka kurragömma. Maken räknade och vi andra sprang och gömde oss. I en hage fylld med gamla knotiga träd och stora stenar finns det massor av bra gömställen vill jag lova! Dock hade våra hundar en tendens att hitta oss först och avslöja gömställena.

När klockan började närma sig åtta ville barnen gå hem och se på Talang. Vi tog oss dock inte hem på det enklaste sättet. För Boppo ville att vi skulle ta oss till stängslet genom att leka: "Inte nudda marken"! Så roligt och härligt att allihop klättra och kläng oss fram genom skogen.






Efter maten vankades fika.



Skönt att smälta maten i gröngräset.


"Inte nudda marken!"



Lilla L gick in med liv i lust för att komma först till stängslet!



Att på detta enkla sätt ta vara på en fantastisk sommarkväll (ja, jag vet att det är april) är så lätt gjort, men ger så otroligt mycket! Ändå är det lätt hänt att man bara kör på som vanligt och låter dessa magiska kvällar gå familjen förbi. Vi gick ut med den enkla ambitionen att bara äta maten ute. Det hade varit fullt tillräckligt det! Men när vi gjorde detta lilla extra kom en massa extra bonusar med gemenskap och lek som inte hade hänt om vi stannat hemma i köket. Mitt mammahjärta blir alldeles genomlyckligt av sånt här! Och det lär bli många fler middagar ute i det gröna. Varför ska man sitta inne för när det är så gudomligt vacker där ute? Nej, det är ju fullkomligt vansinne när man tänker på det!

söndag 20 april 2014

Han är uppstånden!

"Han är uppstånden!"
"Ja! Han är sannerligen uppstånden!"

Så hälsar kristna varandra denna dag. För det är en levande sanning att Jesus Kristus uppstod igen ifrån de döda. Och han lever i våra hjärtan varje dag!  Så fantastiskt så man kan spricka när man tänker på det! Åh vad jag önskar att varenda människa på jorden fick uppleva den djupa glädjen av att känna Jesus!


lördag 19 april 2014

En ovanligt lyckad påskafton och hjälpsamma barn!

Idag har vi haft både min syster med familj och mina föräldrar här på påskmiddag. Allt som allt tretton personer. I förmiddags skulle maten förberedas och i en buffé blir det många moment som ska hinnas med på kort tid. Vi kom igång lite sent också eftersom vi tog en lugn morgon med först en joggingtur i skogen och sen en lång frukost och kaffe på det.

När kaffet var urdrucket började jag i lugn och ro att först diska undan både frukost och lite disk från igår. Det tog dock sin lilla stund och jag började känna en liten tendens till stress. Jag tål inte stress och måste få göra var sak i lugn och ro. Jag insåg dock att det skulle jag och maken inte hinna innan alla gäster skulle vara på plats. 

Vi bestämde oss då för att involvera alla barnen i förberedelserna. Med sex barn (två av barnens kusiner sov över) satta i arbete, skulle det hela ju kunna gå så mycket fortare och smidigare resonerade vi. Och det gjorde det!



Lilla L förberedde ingredienser till olika röror.


Jojjan och kusin E gjorde på egen hand tre olika röror (med lite hjälp från Lilla L då)


Boppo och en annan kusin E skalade och delade ägg. 


Jojjan jobbade koncentrerat och metodiskt.


Lilla L gav pappa ett handtag med laxen.

Nonno hjälpte också till att skära kyckling och maken höll i trådarna med de olika rätterna som skulle lagas. Själv assisterade jag dem alla där det behövdes och diskade undan fortlöpande så att det hela tiden hölls snyggt och blev ett flyt i arbetet. Och flyt fick vi! På förvånansvärt kort tid hade vi gjort i ordning det mesta och maken kunde åka och hämta mina föräldrar medan jag dukade fram det hela i köket. 

Jag blev så glad att det fungerade så fantastiskt bra! Med hjälpsamma och glada barn i köket blev arbetet en glädje och inte den stressade situation det blivit om vi inte haft hjälp av barnen. 

När sen alla kommit, tog vi för oss i köket och satte oss sedan ute på vår soliga altan där vi dukat långbord. Så lättsamt och trevligt. Och så härligt för framförallt min pappa som inte kommer ut så mycket att få sitta hela eftermiddagen och en bit in på kvällen ute i solen. Vi gick nämligen aldrig in. Efter maten blev det påsktårta och tolvårskalas och innan vi skjutsade hem mina föräldrar framåt kvällen, hade vi även hunnit med en promenad i den ljuvliga vårkvällen. En ovanligt lyckad påskafton blev det! Jag är så tacksam!


fredag 18 april 2014

Älskade Jesus TACK!

Idag känner jag sådan djup glädje och tacksamhet till min frälsare på korset! Till Jesus Kristus som bar all min synd, som bar alla mina tillkortakommanden. Som bär mig varje dag! O vilken kärlek! Vilken glädje att ha fått överlämnande hela sitt liv i hans hand!

Denna påskpsalm uttrycker vad jag känner så väl!

torsdag 17 april 2014

Våra smutsiga fötter

Nu går vi in i påsken! I vårt samhälle och vår kultur kan det vara svårt att upptäcka påskens sanna budskap. Vi kan behöva hjälp. Jag fick hjälp av den här Skärtorsdagsandakten med Hans Weichbrodt. Kanske kan den hjälpa också dig min vän!

onsdag 16 april 2014

Att älska

"Att lära sig älska är något mycket enkelt, det betyder att lära sig att ge och ta emot förutsättningslöst. Men ändå är det en svår läxa för oss att lära..."  
Ur: "Den inre friheten" av Jacques Philippe

tisdag 15 april 2014

Vilken frihet!


Jag har sagt det förut och säger det nu igen: jag har världens bästa jobb! Idag är det friheten i mitt jobb jag tänker på. För hur fantastiskt är det inte att kunna titta ut genom fönstret och konstatera att det är soligt idag. Sen höra ett av sina barn fråga om vi inte kan åka till Lafsen? Och efter ett ögonblicks funderande konstatera att det kan vi ju göra. Sedan genast ta fram en ryggsäck och fylla den med vatten, korv, frukt och det som hör till. Gå ut i vedförrådet och hämta en kasse ved. Fylla bilen med alla barnen och bara dra!

Helt underbart fantastiskt är det! På vägen genom skogen mot sjön sen, springer barnen ystra och plockar vitsippor, blåsippor och tussilago. Intill vägen porlar och forsar det och bofinkarna lovsjunger. Framme vid sjön börjar barnen genast leka med en underbar intensitet. Skor och sockor åker av och allt är vatten, sand och glädje. Själv plockar jag fram veden och får liv i en brasa till korvgrillningen lite senare. Solen strålar och kastar kaskader av diamantglitter på vattnet! På gräsmattan trippar årets första sädesärla, i luften ljuder fågelkvitter och klingande barnskratt.


Snart kan inte min dotter och hennes kompis inte hålla sig längre. Alla kläder åker av och badkläder åker på. Och innan jag vet ordet av är de i vattnet och badar! Vinden blåser kallt och vattnet är isande. Men inte hindrar det dem! Årets första dopp ett faktum och jag bara skakar på huvudet, men tycker de är så härliga. Tänk att vara ett barn och utan betänkligheter bada i April. Och njuta av det!


Ja, jag älskar denna friheten med mitt jobb! Om det ens kan få kallas jobb att vara vid en sjö i skogen och ha det så underbart som jag haft det idag? Men tydligen är detta ett jobb och det är det som gör det till det bästa som går att få tag på!

måndag 14 april 2014

En eftermiddag som kunde slutat i bedrövelse


Det är första dagen på påsklovet. Alla fyra barnen är hemma tillsammans hela dagen och ska ha något att göra och dessutom lyckas hålla sams.

Allt det där är inte så helt enkelt med fyra starka personligheter och dessutom en tonåring ibland dem. Dagen har dock gått hyfsat bra trots en del gnäll och bråk här och var. Men fram på eftermiddagen började det spåra ur lite. Jag var trött och barnen rastlösa och oharmoniska. Jag kände då att jag städat och lagat mat mest hela dagen, medan de bara roat sig och jag gav dem varsin uppgift på stående fot.

En fick hjälpa mig att tömma diskmaskinen. En fick hänga tvätten och de två andra fick moppa var sitt rum. Barnen jublade väl inte precis, men accepterade. En blev dock väldigt arg och upprörd. Jag brydde mig dock inte om det, utan tog fram vårt hemgjorda Twisterspel som jag lovat Lilla L att vi skulle spela efter diskmaskinen var tömd, medan de arga orden haglade.

Vi gjorde oss redo att spela. Men då ville den som blivit arg och sur och tyckt att jag varit förfärligt dum och orättvis plötsligt också vara med. Och snart var alla barnen samlade på vårt Twisterspel, med ben och armar om vart annat. Om och om igen spelade vi och alla började vi skratta och hade så roligt. Det arga och sura var som bortblåst!

Så härligt när en eftermiddag som kunde slutat i bedrövelse, vänder på detta sätt! När vi spelat klart hade stormen helt bedarrat och hemmet var harmoniskt och soligt igen. Ett par av barnen satte sig och spelade schack, en tredje började läsa en bok och den fjärde började leka.

Jag viskade några tacksamhetens ord till Jesus som jag bett om hjälp precis när jag kände att jag höll på att förlora greppet.

ps Ursäkta den suddiga bilden, men det är inte helt lätt att fota och snurra på pilen till spelet samtidigt ds

lördag 12 april 2014

Paret Ekman intervjuade av Vatikanradion

Som säkert många av er känner till, kommer Ulf och Birgitta Ekman att konverterat till Katolicismen. I dagarna har de varit i Rom på en pilgrimsresa. Då blev de intervjuade av Vatikanradion. En väldigt varm och öppenhjärtig intervju. Väl värd att höra. Här finns den!

fredag 11 april 2014

Tidig morgon

Jag steg upp 02:15 imorse (igår natt) för att komma med flyget hem till Sverige. Försökte sova lite på planet och fått sova lite här hemma, men av förklarliga skäl är jag rätt mosig nu. Blev ett väldigt långt dygn kan man säga. Så jag får återkomma med redigare tankar imorgon.

torsdag 10 april 2014

Turist - så trist!

Jag gillar inte att vara turist. Inte alls! Fast vi bor på ett femstjärnigt hotell - det finns massvis och vi fick resan superbilligt - är jag så mycket hellre nere vid havet. Och då sitter jag helst på sanden så långt bort från alla hotellens tjusiga beachbarer och beachstolar som möjligt. Inte gillar jag heller att gå på shoppinggatorna och känna mig som ett villebråd som de enträgna försäljarna ska försöka fånga.

Nej, jag vill komma bort från det turistvänliga och hitta lokalbefolkningen och vardagslivet!

I går var vi i Antalya - en hamnstad i sydvästra Turkiet. Vi hade två timmar på oss "för shopping", men vi valde i stället att sitta på ett café där det till största delen var turkar som drack sitt te efter avslutat arbete och studier. Vi satt i solen med utsikt över havet och de omgivande bergen. Så vackert och så trevligt! Jag hann också besöka en turkisk offentlig toalett. Ett ställe där man betalar en slant till en gammal man som sitter vid ett bord och tar betalt och sen tar man ett av toalettbåsen. Dock finns det ingen vanlig toalett där inne, utan istället ett hål i marken med plats för fötterna. Spolar gör man med en liten kanna med tillhörande lilla kran som man själv fyller kannan med och så finns det ett smidigt litet handtag att ta tag i om man har svårt att ta sig upp från sin "på huk-position". Så charmigt tycker jag!

På väg till bussen lyckades en te-försäljare sälja en hel massa lösvikts te till oss. Det gjorde han genom att bjuda på de olika sorterna i små glas och fråga om var vi kom ifrån, om vi hade barn osv. När min man inte hade tillräckligt med kontanter på sig, följde han så snällt med till en bankomat och småpratade hela tiden. En go man, som själv hade tre barn och säkert behövde varje slant han fick för teet.

Idag har vi hängt mycket nere vid havsstranden - ensamma, långt ifrån alla turister och stolar. När vi skulle äta lunch, gick vi på upptäcktsfärd på jakt efter en restaurang. De som fanns på ett flott beachområde lockade oss dock inte, så vi gick vidare och kom till en trafikerad väg. Där fanns en taxi som vi kunde ta in till Kadriye - den närmsta lilla staden. Så klart släpptes vi av precis vid den enda shoppinggatan avsedd för turister och omgående erbjöds vi enträget att köpa T-shirtar till "a very good price". Vi drog oss dock snabbt därifrån med: "Hello!", "I give you a very good price!" och "Why not?" i öronen medan vi sökte oss till närmsta bakgata. Och bara några steg ifrån shoppinggatan var vi genast inne i det turkiska vardagslivet. Ett gäng turkiska arbetare gick precis ifrån ett bygge, några pojkar spelade boll på en bakgård och från en övervåning på ett hus hivades byggmaterial ner med en skottkärra. Vi gick precis så långt ifrån att vi inte fick några stenar i huvudet. Vi sneddade över en skräpig öppen plats och kom sen ut på en annan gata. Där hittade vi snart en liten kebab-restaurang. När vi sakta gick förbi tittade ägaren - en kortväxt lite skäggig man med lockigt hår, ett runt glatt ansikte och pigga ögon - på oss, såg ut att tveka för en sekund men tog sedan mod till sig och undrade hövligt om vi ville ha mat? Han såg dock ut som han väntat sig ett nej. Men vi sa genast ja. Detta var ju precis vad vi var ute efter! Den gladlynte ägaren sken upp som en sol och visade oss platserna lite ovant - han har nog inte så ofta utländska gäster - och frågade sedan var vi var ifrån. Vi sa förstås att vi var från Sverige. Han sken upp om möjligt ännu mer, sträckte på sig och sa stolt:

 "And I am from Turkey!"

Han försökte sedan på en väldigt knagglig engelska förklara vad han serverar:

"Döner-kebab", sa han och visade med händerna att man antingen kan få en rulle som man äter eller sallad.
Vi förstod inte riktigt. Då log han brett, klappade min man på axeln och sa:

"I give you good service!" innan han glatt tågade iväg till sitt lilla kök.

Medan vi väntade på maten såg jag mig omkring. Det var en mycket enkel uteservering med några få enkla bord och stolar under ett provisoriskt tak och på väggen hängde en stor turkisk flagga. Snart insåg jag att alla andra gäster uteslutande var turkiska män och jag kände mig väldigt naken i mitt linne och mina korta shorts. Serverade gjorde ägarens son, som såg ut att vara runt femton år och han kom nästan genast med tallrik efter tallrik med uppskurna grönsaker; sallad, tomater, salladslök, färsk persilja och citron. Sist kom han med två tallrikar fyllda med vitt kebabbröd. Vi satt och väntade på köttet, då den godmodige ägaren kom fram till oss och försiktigt lyfte på ett av bröden och visade att kycklingbitar låg gömt under.

"A good suprice!" sa han skrattande och plirade med ögonen.

Vi skrattade också och började sedan äta. Maten var supergod i all sin enkelhet och tomaterna var utsökta! När fatet med tomater var slut, frågade vi om ett till och det kom strax. Vi åt och åt tills vi var proppmätta båda två och fick lämna en del. Vi gick till hans lilla disk och han vinkade in oss i sin lilla butik. Allt som allt med två flaskor vatten kostade det endast 7 euro - alltså ca 63 kr! Bara drygt 30 kr var! Vi lämnade 10 euro och han blev så lycklig.

"Thank you, thank you, thank you!", strålade han och så gick vi.

Vi gjorde hans dag med vårt besök, men han gjorde också vår! En så härlig upplevelse hade vi inte fått på någon fin turistrestaurang och mer än dubbelt så mycket hade det kostat. Faktum är också att det var bland det godaste vi ätit under hela resan! Nöjda och glada tog vi en taxi tillbaka på stranden och la oss i sanden och pratade i par timmar medan vi smälte maten.

Sånt här skriver de inte om i några turistbrochyrer. Sådana här skatter får man hitta på egen hand och det är väl värt mödan!

onsdag 9 april 2014

Ett dagisbarn på utflykt?

Idag var vi tvungna att åka med charter-bussen för att ta oss till ett nytt hotell. Det var några mil, men har tagit hela dan! Var ett antal stop under vägen om man säger så. Just nu är jag alldeles för trött för att skriva vidare om det. En sak kan jag dock säga: känslan av att vara ett dagisbarn ute på utflykt med sin fröken infann sig så fort vi klev på bussen...Imorgon eller någon dag framöver kommer med stor sannolikhet en text där jag bearbetar alla mina intryck från det!

tisdag 8 april 2014

Färgernas hotell


Här i Turkiet bor vi just nu på ett hotell som heter: "The colours hotell". Jag började nästan skratta när jag såg det. Min man visste ju inte vilket hotell det skulle bli -han visste ju ingenting om hur resan var upplagd- och det råkade bara bli det här.

Men jag med min barnsliga tro ser det som att det är en liten blink från Gud. Hela den här resan känns som en underbar present från honom. En överraskning som jag inte kunnat vänta mig. Och så blir presenten inslagen i denna lilla detalj att hotellet heter: "Färgernas hotell".

De som inte känner mig fattar kanske inte vad som är speciellt med det. Men de som känner mig vet att jag verkligen älskar FÄRG! Jag äger nästan inga svarta eller vita kläder och inte ett enda grått plagg! Hela min garderob går i regnbågens alla färger just därför att jag inte trivs i kläder som inte är färgglada.

Och jag måste säga att jag ler gång på gång när jag går genom vårt hotell. Det är en härlig mix av färger överallt! Soffgrupperna i lobbyn går i gult, rosa och turkos. Alla väggar är målade i olika färger - inte tråkigt vitt. Pelarna som håller upp taket går i samma färger som fåtöljerna och vissa väggar är till och med randiga i flera färger. Överallt sitter det färgglada tavlor och en rad andra detaljer är färgglada. Utvändigt är fasaden färgglad, balkongernas väggar är färgglada och på taket sitter rubiksliknade kuber. Det hela kanske låter grötigt. Men allt harmoniserar väldigt bra och jag tycker det är fantastiskt!

Så roligt att vi fick hamna på just detta hotell. På det färggladaste hotell jag nånsin sett!

Just nu är nätet väldigt segt, men när det blir bättre lägger jag upp en bild.

måndag 7 april 2014

Barfotalöpning i Medelhavet


Denna morgon startade jag och min man med att gå ner till stranden för ett träningspass. Jag vill verkligen komma igång med riktig träning igen nu.

Jag har länge haft problem med mina benhinnor och därför inte kunnat springa på länge. Det senaste året har jag bara joggat lätt korta, korta sträckor här och var. Jag har också lagt om mitt löpsteg och börjat med framfotalöpning eller barfotalöpning. Har känt att det sättet att springa givit mycket mer kraft i steget och känts lättare på alla sätt. Det har även varit skonsamt mot benhinnorna, vilket var mitt huvudmotiv till att byta steg.

I somras tränade jag litegrann barfotalöpning och höll på en bit in på hösten tills kylan satte stopp för det. Sedan har jag dock helt kommit av mig och inte tränat mycket alls. Bara små korta skidturer då vi haft snö. Jag har dock på något vis haft bilden av mig själv att jag tränar och har hyfsad kondition. Detta har dock bara varit en illusion. Det blev uppenbart i dag på morgonen!

Jag började med att springa framfotalöpning med skor. Sprang 2 minuter, gick 1 minut osv. Sprang utefter stranden tills jag kom till en liten hamn. Där svängde jag upp på en sandväg och trodde jag skulle komma ut på den sandväg som vi brukar gå på från hotellet. Efter en liten bit hörde jag dock en tupp gala och efter några steg till såg jag en ko och insåg att jag hamnat fel. Jag sneddade då över sanden - det är som ett ökenlandskap här runt om hotellet- och joggade/gick i sand. Riktigt tungt! Men jag antar att det ger bra träning.

Ganska omgående blev jag chockad över hur otränad jag är! Fick verkligen pressa mig själv för att jogga i 2 minuter innan jag började gå. Och efter ca 10 minuter blev det kortare och kortare tid av jogg och längre gå. Benen kändes som bly. Stela och tunga (vilket dock säkert också beror på alla långa promenader vi tagit under de dagar vi varit här). Jag matade dock på och höll ut i 20 minuter totalt. Sedan gjorde jag en plankan i 40 sekunder. Inte mycket att hänga i granen. Men det är bara att inse att jag är otränad.

Därefter kände jag mig klar. Men då blev jag så sugen på att springa lite barfota också. Tog av mig skorna och sprang lite fram och tillbaka i vattenbrynet med vattnet stänkande kring fötterna. Så härligt! Den korta stunden kändes det faktiskt lätt att springa. Och jag fick mersmak!

Nu har jag bett min man (som är i mycket bättre form än jag) att peppa mig att verkligen låta detta vara starten på att börja träna på allvar igen. Tror jag får utse honom till min personliga PT. Verkar onekligen som om jag behöver en sån!

söndag 6 april 2014

Den sanna vilan finner man inte vid poolkanten

Att få förmånen att åka bort i från vardagen med alla dess åtaganden och plikter är fantastiskt. Att få oceaner av tid att prata färdigt med varandra. Oceaner av tid att läsa och reflektera. Låta allt stanna upp en stund. Hitta stillheten inom sig på ett djupare sätt.

På en strand, med himlen och havet inför ens blick så fort man tittar upp, låter detta sig lätt göras. Där vandrar tankarna som av sig själva mot evigheten och Gud. Där blir själen så stilla att den kan uppfatta och förnimma den evige som skapat allt detta. Det faller sig helt naturligt att be.

"Himlarna vittnar
om Guds härlighet,
himlavalvet förkunnar
hans händers verk.
Den ena dagen talar om det
för den andra,
den ena natten kungör det
för den andra,
utan tal och utan ord,
deras röst hörs inte.
De når ut över hela jorden,
deras ord når till världens ände."

Psaltaren kapitel 19, vers 2-5 

Inte lika enkelt går det vid hotellets pool. Där solstolarna står som packade sillar och en aldrig sinande ström av musik ljuder från högtalarna. Där får sinnet aldrig ro. När vi kommer hand i hand gående upp från havet till hotellet blir mitt hjärta beklämt. Jag känner medlidande med alla dem som hela dagen legat och solat i detta brus.

Jag tänker:

"Låt er inte luras av denna ytliga underhållning, av soldyrkande och färgglada drinkar. Ni tror att ni får vila och njutning. Ni tror att det är detta ni behöver. När detta kunde vara er chans att stanna upp. Er chans att låta bruset, som ändå ständigt ljuder i allas vår vardag, för en liten stund tystna. Då tror jag era själar skulle känna sin tomhet. Sin djupa längtan efter något mer. Då tror jag de existentiella frågorna skulle komma upp till ytan. Och skulle ni våga fråga ärligt från ert hjärta, tror jag att ni skulle få svar." 

För vår djupaste längtan kan ingen semester - hur häftig den än är - fylla. Vår djupaste törst kan bara släckas av Gud. Han som skapat alla semesterpardis på jorden. Hans är bergen, hans är haven och floderna, hans är hela den storslagna natur som finns i alla jordens länder.

Visst kan man bada vid en pool. Ha roligt på sin semester och njuta. Men semestern blir så mycket rikare om också hjärtat får finna sin vila hos Gud.

lördag 5 april 2014

Ljuvliga dag

Vandra hand i hand längs den ändlösa stranden. Höra havets vågor slå och brusa. Barfota känna sanden formas under fötterna. Slå sig ner där nästan ingen annan är. Bara havet och vi. Bara låta solens ljuvliga strålar värma. Titta på havet, känna friden. Den ljumma vindens stilla bris genom mitt hår. Sitta och sila sand i händerna. Leta snäckor och vackra stenar. Springa barfota utmed vattenbrynet och känna vattnet stänka kring anklarna. Dyka ner bland vågorna och simma. Bara vara. Bara vara tillsammans. Bara ta in. Känna Gud. Känna hans omsorg. Känna lycka.

Min galna man har rövat bort mig till Turkiet

Jag är gift med en spännande man kan man lugnt säga! Idag skulle jag egentligen befunnit mig i Stockholm på Haros riksstämma. Men istället befinner jag mig i Turkiet! Och sedan igår morse då jag precis skulle ge mig ut på en kort springtur med en av våra hundar innan frukost och de första dagbarnet skulle dyka upp, har jag fått handskas med chock efter chock.

Det började med att min svärmor plötsligt stod på trappan och mötte mig i hallen när jag skulle ut. Hon bor 4 timmars bilresa bort och brukar inte dyka upp sådär bara på en vanlig vardagmorgon. Jag fattade ingenting. Men hon och min man sa bara.

"Vi hade tänkt att du skulle få ledigt idag, men ta du en vända med hunden först."

Stack iväg med hunden och var mycket förvirrad! Ledigt? Jag ska ju ha ett helt gäng dagbarn idag och dessutom ett par extra! Och Anthon ska väl jobba också? Fattade verkligen ingenting. Men kom fram till att Anthon väl hittat på någon utflykt över dagen och på nått sätt fixat ledigt åt mig.

Men när jag kom hem sa han:

"Nu åker vi om 10 minuter, så du behöver packa! Och du kommer att vara borta hela helgen, så packa för det."

Hela helgen? Men jag ska ju på Haros riksstämma imorgon. Åter igen började tankarna spinna och jag kom fram till att vi nog skulle till Stockholm och övernatta och så skulle Anthon släppa av mig på riksstämman. Packade i en hast - som väl var råkade alla mina favoritkläder vara nytvättade och jag slängde ner alltihop, eftersom jag inte hann tänka så klart vad jag skulle behöva. Slängde med några böcker, ipaden och toalettsaker sen var vi tvungna att åka.

Vi åkte iväg och jag hade den där förvirrade men mysigt pirrande känslan av att blivit överraskad och påväg mot något spännande okänt mål där jag satt i bilen. Jag älskar verkligen sådana här överraskningar och är så glad att jag har en man som förstått det!

Trodde nu att chocken skulle börja lägga sig. Men där hade jag fel. Anthon började köra mot Arlanda och då fick jag problem med att förstå igen. Jag skulle ju vara i Stockholm redan imorgon. Då kan man ju inte flyga så långt?

Han hade på vägen ställt en hypotetisk fråga hur jag skulle ta det om den näst godaste frukten jag vet ställdes fram vid min frukost. Men så precis när jag ska äta den, tas den ifrån mig och jag får höra att jag i stället ska få min favoritfrukt i tre dagar. Skulle jag bli sur? Nej, såklart inte sa jag. Sen sa han inte mer förrän vi parkerade på Arlanda. Då kom nästa chock.

Han berättade att jag inte alls skulle till Haros riksstämma, att det aldrig varit så. Att han planerat denna lilla tripp redan i december och att han kontaktat Haro och berättat att jag kommer att boka, men att de då bara ska spela med och låtsas boka mig. Grundlurad!
Några tårar började faktiskt rinna ner för kinderna där. Hade sett fram emot att åka på Haros riksstämma i flera månader! Lära känna nya likasinnade människor. Men jag kom över det snabbt, då jag insåg att jag skulle få resa bort i tre dagar i stället. Det var ju faktiskt ännu bättre. Men varför måste det vara just denna helg?!

Då kom nästa chock. Vi skulle inte vara borta i tre dagar. Vi skulle vara borta en hel vecka!  Men ännu sa han inte vart vi skulle. Han höll mig på sträckbänken in i det sista. Inte förrän vi stod i incheckningskön och jag höre en guide prata om Turkiet, insåg jag att det var dit vi skulle. Men en hel vecka! Det finns ju inte. Tog väldigt lång tid att fatta att vi faktiskt skulle vara utomlands i en hel vecka. Bara vi två!

Fast då kom nästa chock. Det var inte bara vi två. Han hade bokat en tokbillig charterresa. Charterresor är inte precis vårt sätt att resa. Men han sa att det blir nog bra. Han visste dock inte ett dugg om vad som skulle vänta oss. Visste inte något om upplägget eller vart i Turkiet vi skulle vara eller vad hotellet hette. Spänningen steg. Men jag tänkte att bara vi är tillsammans blir det ju bra ändå. Vi klev på flyget och jag kände en härligt pirrig känsla. Borta med min man i en hel vecka! Wow!

Flygresan gick fort och snart skulle vi stiga på transferbussen. Då kom nästa chock!
Längst fram i bussen började en turkisk guide prata på en svårbegriplig hackig engelska medan han utstrålande osäkerhet. Och ganska snabbt gick det upp för oss att vi hamnat på en resa vi inte alls tänkt oss. Han började räkna upp två olika paket man kunde välja och båda skulle kosta en massa extra. Och det verkade som att man måste välja ett av dem. Båda innehöll en massa program med en massa olika guidade turer (med samma turkiska guide) och dessutom skulle vi redan imorgon (läs idag) äta frukost 6:30 för att åka vidare med buss till en annan stad! Blä! Jag blev mer och mer chockad och orolig, men bestämde mig för att hålla god min och göra det bästa av det. Dock kändes det väldigt tungt att inte få landa på hotellet och sen stanna där och göra lite som man vill.

När vi kom fram till hotellet kom nästa chock. Vi fick en liten alkoholfri drink, sen skulle vi få våra rum och komma åter om en halvtimme för att välja paket. Folk överallt, mest pensionärer, och alla lika förvirrade som oss. Ingen eller väldigt få verkade ha fått veta hur upplägget skulle vara i förväg. Vi kom tillslut upp till vårt rum (efter att ha väntat i en evighetslång hisskö) och ställde in väskorna och så. Dock hade jag ju svårt att slappna av, då jag visste att vi snart var tvungna att åka och gå ner i foajén om bara en liten stund. Vi pratade om det hela och det visade sig att min man inte heller var precis förtjust i upplägget. Han skulle gå ner och prata med guiden och se om vi inte kunde stanna här? För även om hotellet var ett all-inclusive hotell uppställt alldeles intill en soptipp i ingenstans med bara en massa andra uppsmällda vräkiga all- inclusive hotell runt omkring, hade vi ändå insett att det ligger nära havet och att den stad vi skulle till låg 7-8 timmar bort och mitt i Turkiet långt ifrån något hav. Så att stanna här kändes ändå som det bästa alternativet.

När min man slutligen kom tillbaka efter en lång, lång stund berättade han att det var kaos där nere. Många var arga och speciellt ett gäng äldre damer hade skällt ut guiden efter noter. En annan dam hade i alla fall lyckats övertyga guiden om att det inte var så att man måste köpa något av de två dyra paketen. Det kom de fram till efter mycket bråk och efter att guiden flera gånger ringt till resebolagets kontor. Själv hade min man avvaktat i detta tumult och senare använt en helt annan taktik. Han sa att hans fru var mycket trött och inte mådde bra och inte skulle orka en så lång bussresa (vilket inte var någon lögn då jag bara ätit en macka och en halv chipspåse på hela dagen och hade huvudvärk) Fanns det någon möjlighet att få boka om och stanna kvar? Han kunde inte ge besked då, utan skulle prata med sitt bolag och ge besked kl 6:15 nästa morgon.

Vid det laget var jag väldigt trött och hungrig och omtumlad av alla chocker och det var gott att vid halv åtta på kvällen äntligen få ett riktigt mål mat. Jag kunde dock inte helt slappna av då jag inte visste säkert om vi kunde stanna kvar och i natt har jag sovit väldigt oroligt.

Nu på morgonen fick min man i alla fall beskedet att vi kan stanna kvar, dock med ett tillägg på 99 euro. Men det är det så värt! Och bara hälften av vad ett av paketen skulle kostat.

Så nu känner jag äntligen att jag kan slappna av och börja njuta av en veckas semester med min man. Nu har hela charter-gänget med tillhörande guide åkt iväg och vi har tagit en lång frukost ute intill poolen och pratat och haft det skönt. Klockan elva ska vi få byta rum till ett som är tystare - det vi har nu ligger precis ovanför scenen i puben och är inte ett dugg ljudisolerat. Sen tar vi dagen som den kommer. Solen börjar titta fram nu och det är runt 18 grader i luften. Vi tar nog med oss lite böcker och sätter oss vid havet om jag känner oss själva rätt. Först ska jag dock se om jag kan hitta några vettiga sommarkläder. Min käre make hade ju varit så snäll och packat sommarkläder åt mig sa han. När jag tittade i resväskan såg det dock ut som om han bara tömt i hela kartongen med sommar- kläder som stått på vinden under vintern. Det visade sig att det var exakt vad han gjort. Ja, jag är gift med en lite smågalen spännande make. Men han gör livet roligt och oförutsägbart och jag är så vansinnigt kär i honom! Tillsammans ska vi nu ha världens bästa vecka tillsammans i Turkiet!

fredag 4 april 2014

Måla med iskritor!


Här kommer ett superenkelt och roligt tips som gör små klåfingriga barnahänder glada!

Så här gör du:

Kvällen innan: Häll en skvätt flaskfärg i de olika facken i en iskubsform. Fyll på med vatten och rör runt. Frys sedan in dem.

Nästa dag har du klara iskritor! Ta fram dem några minuter innan de ska användas.

När det ska målas tar man fram en plåt eller dyl och täcker botten med hushållspapper. Sen är det bara att lägga ett lite grövre ritpapper ovanpå och låta barnet börja måla med isen.

När jag provade detta med två små barn blev de väldigt fascinerade av att det var kallt. De tog i dem och släppte, ritade lite och släppte igen. När de tyckte att det blev för kallt ställde jag dit en gryta med lite varmt vatten i som de fick stoppa ner händerna i och värma dem. Och de gjorde de. Sen upp med händerna och rita och kladda med den smältande isen igen. Spännande för små 2-3-åringar och begreppen kallt och varmt blev väldigt konkret!

När deras målningar sedan torkade blev det ett fint mönster. Något att kanske använda som scrappbookingpapper eller så.

torsdag 3 april 2014

Då blommar jag!


Den här bilden är från idag när jag och mina dagmammekollegor var på det Zoologiska museet i stan med våra barn. Blir så glad av den för den illustrerar så bra var mitt hjärta finns.

När jag får vara helt närvarande med små barn nära mig, i min famn och i min vård, då känner jag mig som fisken i vattnet. Då är jag fågeln som flyger i skyn. Då är jag lindansösen på linan. Zlatan på fotbollsplanen och lejonet på savannen. Då vet jag precis vad jag ska göra. Jag är i mitt rätta element och allt faller på plats. Allt blir så självklart. Nere på golvet med små armar lindade runt min kropp blommar jag.

onsdag 2 april 2014

Istället för tvål i hela handfatet och såpa på köksgolvet

Idag på eftermiddagen gjorde jag i ordning en liten härligt kladdig och kreativ hörna till Lilla S 2,5 år. Jag hade redan igår satt en låda med vatten i frysen. I den satte jag också en mindre burk med en tyngd i för att det skulle bli ett utrymme i isen.

Så idag tog jag ut lådan med is på altanen och hällde varmt vatten i utrymmet där burken varit. Sen sprayade jag lite "berg" med raklödder och öste på lite hemgjord fingerfärg på de små bergen av raklödder. Därefter ställde jag dit en burk med smådjur, samt ett antal olika saker att ösa, röra och pensla med.

När allt detta var klart och förberett tog jag Lilla S i handen och sa att:

"Nu ska du få kladda och hälla och leka!"

"Kladda!!!" utropade hon och sken upp som vårsolen själv!

Sen satte hon sig vid islådan och började experimentera, kladda, ösa, röra, ploppa i djur och hade väldigt roligt en lång stund!

Att på detta sätt skapa utrymmen för små barn att få gå loss och experimentera och kladda så mycket de vill är bra på så många sätt! De använder då sina sinnen och det är mycket utvecklande för barn. Från att de föds undersöker de sin omvärld med sina sinnen; känner, luktar och smakar. Barn undersöker, kategoriserar och upptäcker världen med sina sinnen. Det är därför de så gärna i de små åldrarna vill kladda med allt. Ger man dem inte utrymme tar de det själva och orsakar gärna mindre katastrofer ibland. Här har t ex flera fulla tvålpumpar blivit uttömda i handfatet och en hel flaska såpa blivit uthälld på köksgolvet genom åren. Att ge barnet utrymme att göra detta fritt bevarar inte bara husfriden utan utvecklar också en rad färdigheter. Deras finmotorik övas när de öser och pillar och leker, vilket är viktigt för skrivutvecklingen längre fram. De utvecklar sitt språk, då ord sätts på de nya saker de upplever med sin känsel. Vatten t ex blir inte bara vatten, utan också vått, kallt, varmt, is osv.

Dessutom är det lugnande för barnen att få använda sina sinnen på detta sätt. De slappnar av och en massa må-bra-hormoner aktiveras. Nog så viktigt för våra små barn, som så ofta kan ha de stressigt omkring sig i vårt stressiga samhälle! De blir också nöjda och roade en lång stund. Och en sådan här lek är ju så mycket bättre för dem än att bli satta framför TV::n när man som förälder behöver en stunds lugn och ro.

Och även större barn gillar kladdig experimenterande lek. Genast när Lilla S började leka med islådan kom de övriga större barnen och flockades kring henne väldigt intresserade och ville vara med. Detta ledde till en riktigt härligt kreativ eftermiddag för oss alla! Så häftigt det är när ett litet initiativ leder till en rad andra härliga aktiviteter som man inte kunnat planera i förväg. Så blev det med regnbågssaltet och så blev det med denna islåda. Vad den resulterade i berättar jag mer om en annan dag!

tisdag 1 april 2014

En enorm hit!


Regnsbågssaltet jag skrev om igår har visat sig vara en enorm hit! Det började ju med att jag ville att Lilla L skulle träna på siffror. Men idag har alla mina fyra dagbarn lekt med detta långa stunder. Det barn som kom tidigast i morse satt med det i över en timme under djup tystnad och koncentration!

Lite senare under dagen kom jag på att ett av barnen som är snart fem år kunde få öva på bokstäverna. Jag klippte till fyrkantiga små ark i olika färger och skrev sedan hela alfabetet på dem; en bokstav per ark (de små på baksidan). Högen lade jag sedan intill regnbågssaltet och så fick Lilla H 4 år börja överst i högen på A. Hon tittade på bokstaven, skrev den i saltet och sade den sedan högt. När hon inte kunde sa jag först. På detta sätt tog hon sig igenom hela alfabetet och det med en enorm glädje och entusiasm! Tänk att något så enkelt kan vara så roligt!

Och jag ser bara fler och fler möjligheter. Kanske kan det bli roligare att öva på både engelska och spanska glosor på detta sätt? Kanske till och med multiplikationstabellen? Ska se vad mina stora killar säger om det!