torsdagen den 17:e april 2014

Våra smutsiga fötter

Nu går vi in i påsken! I vårt samhälle och vår kultur kan det vara svårt att upptäcka påskens sanna budskap. Vi kan behöva hjälp. Jag fick hjälp av den här Skärtorsdagsandakten med Hans Weichbrodt. Kanske kan den hjälpa också dig min vän!

onsdagen den 16:e april 2014

Att älska

"Att lära sig älska är något mycket enkelt, det betyder att lära sig att ge och ta emot förutsättningslöst. Men ändå är det en svår läxa för oss att lära..."  
Ur: "Den inre friheten" av Jacques Philippe

tisdagen den 15:e april 2014

Vilken frihet!


Jag har sagt det förut och säger det nu igen: jag har världens bästa jobb! Idag är det friheten i mitt jobb jag tänker på. För hur fantastiskt är det inte att kunna titta ut genom fönstret och konstatera att det är soligt idag. Sen höra ett av sina barn fråga om vi inte kan åka till Lafsen? Och efter ett ögonblicks funderande konstatera att det kan vi ju göra. Sedan genast ta fram en ryggsäck och fylla den med vatten, korv, frukt och det som hör till. Gå ut i vedförrådet och hämta en kasse ved. Fylla bilen med alla barnen och bara dra!

Helt underbart fantastiskt är det! På vägen genom skogen mot sjön sen, springer barnen ystra och plockar vitsippor, blåsippor och tussilago. Intill vägen porlar och forsar det och bofinkarna lovsjunger. Framme vid sjön börjar barnen genast leka med en underbar intensitet. Skor och sockor åker av och allt är vatten, sand och glädje. Själv plockar jag fram veden och får liv i en brasa till korvgrillningen lite senare. Solen strålar och kastar kaskader av diamantglitter på vattnet! På gräsmattan trippar årets första sädesärla, i luften ljuder fågelkvitter och klingande barnskratt.


Snart kan inte min dotter och hennes kompis inte hålla sig längre. Alla kläder åker av och badkläder åker på. Och innan jag vet ordet av är de i vattnet och badar! Vinden blåser kallt och vattnet är isande. Men inte hindrar det dem! Årets första dopp ett faktum och jag bara skakar på huvudet, men tycker de är så härliga. Tänk att vara ett barn och utan betänkligheter bada i April. Och njuta av det!


Ja, jag älskar denna friheten med mitt jobb! Om det ens kan få kallas jobb att vara vid en sjö i skogen och ha det så underbart som jag haft det idag? Men tydligen är detta ett jobb och det är det som gör det till det bästa som går att få tag på!

måndagen den 14:e april 2014

En eftermiddag som kunde slutat i bedrövelse


Det är första dagen på påsklovet. Alla fyra barnen är hemma tillsammans hela dagen och ska ha något att göra och dessutom lyckas hålla sams.

Allt det där är inte så helt enkelt med fyra starka personligheter och dessutom en tonåring ibland dem. Dagen har dock gått hyfsat bra trots en del gnäll och bråk här och var. Men fram på eftermiddagen började det spåra ur lite. Jag var trött och barnen rastlösa och oharmoniska. Jag kände då att jag städat och lagat mat mest hela dagen, medan de bara roat sig och jag gav dem varsin uppgift på stående fot.

En fick hjälpa mig att tömma diskmaskinen. En fick hänga tvätten och de två andra fick moppa var sitt rum. Barnen jublade väl inte precis, men accepterade. En blev dock väldigt arg och upprörd. Jag brydde mig dock inte om det, utan tog fram vårt hemgjorda Twisterspel som jag lovat Lilla L att vi skulle spela efter diskmaskinen var tömd, medan de arga orden haglade.

Vi gjorde oss redo att spela. Men då ville den som blivit arg och sur och tyckt att jag varit förfärligt dum och orättvis plötsligt också vara med. Och snart var alla barnen samlade på vårt Twisterspel, med ben och armar om vart annat. Om och om igen spelade vi och alla började vi skratta och hade så roligt. Det arga och sura var som bortblåst!

Så härligt när en eftermiddag som kunde slutat i bedrövelse, vänder på detta sätt! När vi spelat klart hade stormen helt bedarrat och hemmet var harmoniskt och soligt igen. Ett par av barnen satte sig och spelade schack, en tredje började läsa en bok och den fjärde började leka.

Jag viskade några tacksamhetens ord till Jesus som jag bett om hjälp precis när jag kände att jag höll på att förlora greppet.

ps Ursäkta den suddiga bilden, men det är inte helt lätt att fota och snurra på pilen till spelet samtidigt ds

lördagen den 12:e april 2014

Paret Ekman intervjuade av Vatikanradion

Som säkert många av er känner till, kommer Ulf och Birgitta Ekman att konverterat till Katolicismen. I dagarna har de varit i Rom på en pilgrimsresa. Då blev de intervjuade av Vatikanradion. En väldigt varm och öppenhjärtig intervju. Väl värd att höra. Här finns den!

fredagen den 11:e april 2014

Tidig morgon

Jag steg upp 02:15 imorse (igår natt) för att komma med flyget hem till Sverige. Försökte sova lite på planet och fått sova lite här hemma, men av förklarliga skäl är jag rätt mosig nu. Blev ett väldigt långt dygn kan man säga. Så jag får återkomma med redigare tankar imorgon.

torsdagen den 10:e april 2014

Turist - så trist!

Jag gillar inte att vara turist. Inte alls! Fast vi bor på ett femstjärnigt hotell - det finns massvis och vi fick resan superbilligt - är jag så mycket hellre nere vid havet. Och då sitter jag helst på sanden så långt bort från alla hotellens tjusiga beachbarer och beachstolar som möjligt. Inte gillar jag heller att gå på shoppinggatorna och känna mig som ett villebråd som de enträgna försäljarna ska försöka fånga.

Nej, jag vill komma bort från det turistvänliga och hitta lokalbefolkningen och vardagslivet!

I går var vi i Antalya - en hamnstad i sydvästra Turkiet. Vi hade två timmar på oss "för shopping", men vi valde i stället att sitta på ett café där det till största delen var turkar som drack sitt te efter avslutat arbete och studier. Vi satt i solen med utsikt över havet och de omgivande bergen. Så vackert och så trevligt! Jag hann också besöka en turkisk offentlig toalett. Ett ställe där man betalar en slant till en gammal man som sitter vid ett bord och tar betalt och sen tar man ett av toalettbåsen. Dock finns det ingen vanlig toalett där inne, utan istället ett hål i marken med plats för fötterna. Spolar gör man med en liten kanna med tillhörande lilla kran som man själv fyller kannan med och så finns det ett smidigt litet handtag att ta tag i om man har svårt att ta sig upp från sin "på huk-position". Så charmigt tycker jag!

På väg till bussen lyckades en te-försäljare sälja en hel massa lösvikts te till oss. Det gjorde han genom att bjuda på de olika sorterna i små glas och fråga om var vi kom ifrån, om vi hade barn osv. När min man inte hade tillräckligt med kontanter på sig, följde han så snällt med till en bankomat och småpratade hela tiden. En go man, som själv hade tre barn och säkert behövde varje slant han fick för teet.

Idag har vi hängt mycket nere vid havsstranden - ensamma, långt ifrån alla turister och stolar. När vi skulle äta lunch, gick vi på upptäcktsfärd på jakt efter en restaurang. De som fanns på ett flott beachområde lockade oss dock inte, så vi gick vidare och kom till en trafikerad väg. Där fanns en taxi som vi kunde ta in till Kadriye - den närmsta lilla staden. Så klart släpptes vi av precis vid den enda shoppinggatan avsedd för turister och omgående erbjöds vi enträget att köpa T-shirtar till "a very good price". Vi drog oss dock snabbt därifrån med: "Hello!", "I give you a very good price!" och "Why not?" i öronen medan vi sökte oss till närmsta bakgata. Och bara några steg ifrån shoppinggatan var vi genast inne i det turkiska vardagslivet. Ett gäng turkiska arbetare gick precis ifrån ett bygge, några pojkar spelade boll på en bakgård och från en övervåning på ett hus hivades byggmaterial ner med en skottkärra. Vi gick precis så långt ifrån att vi inte fick några stenar i huvudet. Vi sneddade över en skräpig öppen plats och kom sen ut på en annan gata. Där hittade vi snart en liten kebab-restaurang. När vi sakta gick förbi tittade ägaren - en kortväxt lite skäggig man med lockigt hår, ett runt glatt ansikte och pigga ögon - på oss, såg ut att tveka för en sekund men tog sedan mod till sig och undrade hövligt om vi ville ha mat? Han såg dock ut som han väntat sig ett nej. Men vi sa genast ja. Detta var ju precis vad vi var ute efter! Den gladlynte ägaren sken upp som en sol och visade oss platserna lite ovant - han har nog inte så ofta utländska gäster - och frågade sedan var vi var ifrån. Vi sa förstås att vi var från Sverige. Han sken upp om möjligt ännu mer, sträckte på sig och sa stolt:

 "And I am from Turkey!"

Han försökte sedan på en väldigt knagglig engelska förklara vad han serverar:

"Döner-kebab", sa han och visade med händerna att man antingen kan få en rulle som man äter eller sallad.
Vi förstod inte riktigt. Då log han brett, klappade min man på axeln och sa:

"I give you good service!" innan han glatt tågade iväg till sitt lilla kök.

Medan vi väntade på maten såg jag mig omkring. Det var en mycket enkel uteservering med några få enkla bord och stolar under ett provisoriskt tak och på väggen hängde en stor turkisk flagga. Snart insåg jag att alla andra gäster uteslutande var turkiska män och jag kände mig väldigt naken i mitt linne och mina korta shorts. Serverade gjorde ägarens son, som såg ut att vara runt femton år och han kom nästan genast med tallrik efter tallrik med uppskurna grönsaker; sallad, tomater, salladslök, färsk persilja och citron. Sist kom han med två tallrikar fyllda med vitt kebabbröd. Vi satt och väntade på köttet, då den godmodige ägaren kom fram till oss och försiktigt lyfte på ett av bröden och visade att kycklingbitar låg gömt under.

"A good suprice!" sa han skrattande och plirade med ögonen.

Vi skrattade också och började sedan äta. Maten var supergod i all sin enkelhet och tomaterna var utsökta! När fatet med tomater var slut, frågade vi om ett till och det kom strax. Vi åt och åt tills vi var proppmätta båda två och fick lämna en del. Vi gick till hans lilla disk och han vinkade in oss i sin lilla butik. Allt som allt med två flaskor vatten kostade det endast 7 euro - alltså ca 63 kr! Bara drygt 30 kr var! Vi lämnade 10 euro och han blev så lycklig.

"Thank you, thank you, thank you!", strålade han och så gick vi.

Vi gjorde hans dag med vårt besök, men han gjorde också vår! En så härlig upplevelse hade vi inte fått på någon fin turistrestaurang och mer än dubbelt så mycket hade det kostat. Faktum är också att det var bland det godaste vi ätit under hela resan! Nöjda och glada tog vi en taxi tillbaka på stranden och la oss i sanden och pratade i par timmar medan vi smälte maten.

Sånt här skriver de inte om i några turistbrochyrer. Sådana här skatter får man hitta på egen hand och det är väl värt mödan!