måndag 31 januari 2011

Vintergatans hemlighet



Så ofta jag hinner, orkar eller kommer ihåg tar jag fram Tidebönboken. Det är så lugnande och förtröstansfullt att stanna upp en stund och be någon av dessa böner och sjunga någon av de hymner som hör till. Ikväll efter jobbet tog jag en liten, liten stund och bad en kort bit ur en av Aftonbönerna. Hymnen som följde var så härlig att jag bara var tvungen att dela den med er. Ta dig tid och läs igenom alla verserna och stanna upp och begrunda en liten stund.

Du är större än mitt hjärta
du som allting kan och vet
du som har i dina händer
Vintergatans hemlighet
du som skapade atomen
du som sprängde solens skal
världen, den omätligt djupa
mäter du med lag och tal

Mig blir aldrig svaret givet
Vintergatans lösenord
den materias namn är okänt
av vars kraft jag själv är gjord
och jag famlar med min kärlek
som jag famlar med mitt vett
blint jag måste tro på livet
och på dig som ingen sett

Dagen dör och mörkret stiger.
Jag är ensam, du är stor.
Om du talar eller tiger
är du nära som en mor.
Ej på mina svaga böner
eller tvivel vilar du,
som är större än mitt hjärta,
som är evig; som är nu. Amen.


Den lilla barnstolen är en mycket kär ägodel. Den kommer nämligen ifrån min pappas barnrum och användes av honom på 1930-talet. Liksom den användes av mig och min syster på 1980-talet. Nu under 2010-talet används den av mina barn. Fantastiskt att den hållit sig så fin genom alla barnrum den passerat. Ljusstaken kommer även den från mitt föräldrahem. Jag tycker den är så vacker!

lördag 29 januari 2011

Balsam för själen

Nonno påväg hem genom det gnistrande landskapet

Denna lördag har inte varit så vilsam som jag skulle ha önskat. Efter en dålig nattsömn med oroliga drömmar har dagen inneburit en hel del skjutsande av barn hit och dit och fixande av mat och kalaspresenter. Men mitt emellan alla dagens måsten fanns en lucka på ett par timmar. Dom timmarna tog jag med mig min ena son Nonno ut på skidtur på min fjällvidd. Solen hade visserligen hunnit gå i moln. Men det var så härligt ändå! Att komma ut på dessa öppna vidder är helt underbart. Att dessutom få med sig sin goa entusiastiska son förgyllde turen ytterligare. På vägen ut mötte vi en granne som talade om att det finns backar på andra sidan ån en bra bit bort. Förstod inte riktigt var han menade, men vi åkte på måfå och tänkte att vi får väl se vart vi hamnar. Älskar denna känsla av äventyr och inte riktigt veta vart vägen bär. Frihet! Efter en bra bit såg jag på håll en höjd. Jag föreslog att vi skulle åka upp på den och se. Nonno följde med upp och ner för små vallar. Över den frusna ån och uppför backen. På ett ställe såg vassen ut som korvar på pinnar tyckte Nonno. Så härligt med barns annorlunda sätt att se på omvärlden. "Stackars Boppo som missar allt det här!"  sa Nonno och hela han lyste av lycka och välmående. Vi kom upp för backen och såg på utsikten. Sen bar det av neråt och hemåt igen. Nonno blev så stolt över att han klarade hålla balansen ner för hela backen! När vi så korsade den frusna ån igen sprack molnen upp och solen började skina på oss. Hela landskapet blev med ens så vackert! Det lysande vita gnistrande mot den mörkblå himlen. Skönhet. Vi åkte i lugnt behagligt tempo och bara njöt. Och Nonno utbrast: "Det vore ju ingen dum idé att åka skidor hela dagarna på julovet och alla helger!" Nej, det är verkligen ingen dum idé. Att åka skidor på detta sätt är balsam för själen. Denna tur gjorde min dag!



fredag 28 januari 2011

Tacopizza


En stor fredagsfavorit i vår familj är Tacopizza! Ikväll när barnen frågade vad det skulle bli för mat och jag sa: "Tacopizza" utbröt jubel och lilla L 3 år började dansa på köksgolvet klappandes i händerna. När alla barnen väl samlats runt bordet och den rykande varma pizzan sattes fram var det en hop ganska högljudda och stökiga barn jag fick omkring mig. Jag sa då att de skulle lugna sig lite så skulle jag sätta på klassisk musik. "Mozart?" frågade Nonno och när jag jakade utbrast han: "Yes!" Lugnet lade sig och stundvis åt vi under tystnad medan toner ur Mozarts symfonier fyllde köket. Fascinerande hur musiken kan lugna och påverka så markant..

Här kommer receptet:

Pizzabotten:
6 dl vetemjöl (jag tar dock 4 dl fullkornsdinkel och 2 vete)
3 tsk bakpulver
salt
75 g smör
2 1/4 dl mjölk

Smält margarinet och blanda det med mjölken. Blanda i en annan bunke ihop mjöl, bakpulver och salt. Häll sedan i mjölblandningen i mjölkblandningen och rör snabbt ihop till en deg. Kavla ut degen i en smord långpanna.

Fyllning 1

500 g kättfärs
1 pkt krossade tomater
1 paket tacokrydda
pressad vitlök

Stek köttfärsen och tillsätt de övriga ingredienserna. Låt småputtra några minuter.

Fyllning 2
3 dl cremefraich eller turkisk yougurt
2 dl majonäs
salt
vitpeppar
riven ost

Rör ihop allt utom osten.

Bred ut första fyllningen på pizzabotten. Bred sedan över den andra fyllningen och avsluta med riven ost.. Grädda i ugn på 225 grader i 10-15 minuter. Servera med en god sallad!

Trevlig helg önskar jag alla er som läser!

torsdag 27 januari 2011

Äta och måla till Mozart

Musik är underbart. Och inte minst barn älskar musik. Det vet alla som har barn omkring sig då och då. De småsjunger och nynnar när de leker. De gör ljud av olika slag i tid och otid kan man tycka. Men för barn är musik och  ljud ett naturligt uttrycksmedel. Därför känns det för mig självklart att ha mycket musik i mitt arbete med barnen. Och då tänker jag inte bara på sångsamlingen vi har varje förmiddag som innehåller sång, rörelse och instrument. Musik är ju så mycket mer!

Idag provade jag t ex att spela klassisk musik under lunchen. Det var väldigt rogivande och gav ett lugn över måltiden. Barn som var fort färdiga hade inte lika bråttom iväg, utan satt och lyssnade lite innan de bad att få gå. Och även för mig själv var det härligt att kunna lyssna till Mozart medan jag delade potatis och hjälpte till här och var där det behövdes.

På eftermiddagen provade vi också att måla med flaskfärg till klassisk musik. De små verkade inte riktigt förstå hur man kan måla utifrån musiken, utan målade ungefär som vanligt. Dock satt vissa och gungade och uttryckte vad de hörde med sitt kroppsspråk. Jag lät även mina egna större barn Jojjan (6) och Nonno (8)  måla till ett stycke av Mozart. Och då märkte man tydligt att de lyssnade och översatte vad de hörde med penseln på papperet.



Eine kleine nachtmusik målad av J 6 år


Eine kleine nachtmusik målad av N 8 år. Han tyckte det lät "svenskt" sa han. Därav flaggan i mitten.


Klassikmusik vid lunchen är något jag kommer fortsätta att ha då och då. Ett enkelt sätt att skapa en harmonisk atmosfär som vi ju alla så väl behöver. Och ett enkelt sätt att ge barnen musik som de mår så bra av.

onsdag 26 januari 2011

En tre-vlig gubbes födelse i min hjärna


Idag har vi (som ni säkert redan gissat) pysslat med siffran tre. Jag letade efter nya idéer, men hittade inget jag föll för. Så började jag spåna själv. Tänkte var finns antalet tre? Tänkte lite på vinter, finns det något där? Ja men snögubbar såklart! Tre runda cirklar. Klockrent. Dem får de måla vita och så kan ju cirklarna vara i olika storlekar, så får vi in minst, mittemellan och störst också. Men det blir ju bara tre en gång. Tre om och om igen vore ju bra.  Knapparna såklart! De får välja tre knappar ur en burk och limma fast. Och så kan ju snögubben ha en trekantig hatt också. Tre hörn! Och i varje hörn kan barnen få limma fast något litet. Pärlor kanske? Ja, det blir bra. Och så öga, öga och näsa. Där har vi tre igen....

Ja, sådär ungefär funkar jag när jag kommer på nya idéer. Jag har tema en siffra, en bokstav, en årstid eller vad det nu kan vara. Och så sätter inspirationen bara igång. På några minuter kan ett helt koncept vara klart. Denna gång var det siffran tre och vinter som jag gick igång på. Jag älskar att vara pedagogisk haha!

Och barnen köpte så snällt alltihop med glada tillrop. Ja! Vi ska måla! Ja! Vi ska kladda med lim! Lycka när man är tre eller fyra år. De fick även klippa gubbarnas hattar och fyraåringen klarade till och med att med hjälp klippa ut en av cirklarna som är i kartong. 


Här är produktionen i full gång. Vi började med att klippa ut alla delarna. Sen fick barnen måla cirklarna vita och vi pratade om störst, minst osv. och räknade cirklarna; en, två, tre. Medan cirklarna sedan torkade fick barnen limma fast en 3:a på hattarna och så döpte vi gubbarna till "Gubben 3". Vi pratade om triangelns tre hörn. En, två, tre. Och så limmades hattarna fast på ett blått papper. Barnen fick välja tre pärlor ur en burk i tur och ordning och satte sedan fast dem på limprickar som jag duttade i varje hörn. Vid det här laget började cirklarna vara hyfsat torra och barnen smetade lim på dess baksidor med små penslar och satte fast på papperet. Så var det dax att välja tre färgglada knappar var. Du gissade rätt. En. två, tre igen. På med massa lim och så satt knapparna där som en smäck. Så var det bara ansiktet kvar. Det fick bli grönpepparkorn till ögonen och näsan. Tillsist fick barnen måla en glad liten mun på sin snögubbe och så var det klart.

Allt detta innehöll ju många moment, men barnen var så duktiga och uthålliga och jobbade med sina gubbar. Det märktes att de tyckte detta var roligt och då orkar man också, fast man är liten.


Så här fina blev snögubbarna. Och barnen var mycket stolta när de sen fick visa sina föräldrar vad de gjort och ta med sitt konstverk hem! Gubben 3 var född och kunde nu lämna plats för nya idéer att spira i min hjärna.

tisdag 25 januari 2011

En kulinarisk grötupplevelse

Att äta havregrynsgröt kan ju kännas väldigt vardagligt och trist. Men det kan faktiskt också vara gudomligt gott och en fantastisk upplevelse med guldkant! Det senare gäller om man äter den tillsammans med blåbärssylt kokt på blåbär som man själv plockat i skogarna här omkring. Och om man dessutom får njuta av ugnsvarmt bröd som ens älskade man precis bakat. Då är det närmast en kulinarisk upplevelse. Om man nu kan säga det om en tallrik gröt. 

Att koka egen sylt kan låta ambitiöst och svårt. Men i självaste verket är det riktigt enkelt. Till och med busenkelt om man använder syltsocker.


Man bara blandar syltsocker och bär väl och värmer upp det hela under omrörning. Sen kokar man sylten kraftigt några minuter bara. Ta bort skum och häll upp på rena burkar. Klart! Exakta mängder och tidsangivelser finns på paketet. Så fantastiskt enkelt och helt underbart gott!!


Gröten och blåbärssylten serverades i dessa loppistallrikar. Jag tyckte den blå dekoren matchade  blåbärssylten så fint.


Det mumsiga morotsbrödet precis uttaget från ugnen.


Att sen till gröten kunna bre sig en varm bit morotsbröd och toppa den med ost och en klick sylt. Det mina vänner  kändes som den värsta lyx! Känns så gott i både kropp och själ att äta mat som man gjort med sina egna händer och som är lyckligt befriad från alla typer av tillsatser. Teskeden är en vacker liten skapelse jag hittat på en loppis i sommar och Koka blå-tillbringaren är ärvd. Ja så lycklig kan man bli av en tallrik gröt en kall januarikväll.



Två och två kommer russin, makaroner och ärtor!


Förra veckan jobbade vi lite med siffran 2. Jag gjorde då så att jag tog fram en massa tallrikar och la olika typer av småplock på dem; russin, pastaskruvar, makaroner, kikärtor, solrosfrön, pärlor och knäckformar. Man tager vad man haver i sina skåp...

Sen fick barnen välja vilken färg på papperet de ville ha och jag ritade siffran 2 högst upp. Tvåorna fick de då först stryka lim på och sedan strö glitter över. Sedan var det bara att sätta igång att limma fast småplocket, två i taget på papperet. Detta var roligt, engagerande och lärorikt. 

Att gång på gång ta två stycken av någonting från tallrikarna och så limma fast på sitt 2-papper hjälper barnen att förstå hur mycket två är. Samtidigt ser barnen sin glittriga tvåa och kan på ett naturligt sätt koppla ihop antalet med hur siffran ser ut. Att barnen verkligen lärt sig något av detta fick jag någon dag senare bevis för då min 3-åring plötsligt pekade på 2.an på en klocka och sa: "Det där är två!" 

 
Så här såg slutresultatet ut för ett av barnen.


Min 6-åring fick istället jobba med siffran 12, då 2 var på tok för enkelt och tråkigt. Med en 12:a blev detta pyssel helt plötsligt en utmaning även för henne! Och såklart kan man jobba så här med vilken siffra man vill. Tycker dock själv att det blir tjatigt för barnen om vi gör på samma sätt med alla siffror, så med siffran tre ska vi göra något annat. Ni får se senare vad!

måndag 24 januari 2011

Jag har hittat en fjällvidd bakom klätterställningen!!


Igår var jag och barnen (mina egna) ute och åkte skidor bakom vårt hus. Då kom en trevlig liten tant med hund och undrade lite försiktigt om jag kände till att det finns skidspår nere vid ån? Hon trodde väl inte det, då jag nöjde mig med att åka där fram och tillbaka på den pyttelilla ängen mellan bilvägen och cykelvägen. Hon försäkrade att där vad det så fina spår och så vacker utsikt! Att det fanns spår där kände jag mycket riktigt inte heller till. Jag tackade tanten så väldigt mycket för tipset och ville ju genast bege mig iväg. Men jag lyckades motstå impulsen att lämna barnen åt sitt öde (ja ,de skulle ha hittat hem) och genast bege mig på skidspårs-upptäcktsfärd! Maken som hade maten klar om 10 minuter skulle nog inte ha uppskattat om jag försvann på obestämd tid...

Men så i morse gav jag mig iväg för att se om jag kunde hitta dessa fantastiska spår. Jag tog på mig pjäxorna, greppade skidor och stavar och begav mig iväg mot ån. Och till min glädje hittade jag snart spåren tanten talat om. De var väl inte så fantastiska i sig själva, men vyerna runt om var dess då härligare. Jag började åka i behagligt tempo och undrade nyfiket hur långt spåren skulle sträcka sig och vart jag skulle hamna. Det var frihet där och då att glida fram över de gnistrande snövidderna och inte veta hur långt vägen skulle bära. Så långt jag kunde se, var det snö, snö, snö, skog och en och annan ladugård som skymtade längre bort. Jag åkte och åkte och insåg snart att jag nu borde ha passerat vårt bostadsområde som ligger bakom skogen någonstans. Jag fortsatte och såg spåren sträcka sig lång, långt bort. Inte en människa så långt ögat nådde. Det slog mig att detta var ju nästan som att skida på någon fjällvidd i vildmarken. Visserligen kunde jag ju på långt håll se en och annan bil och höra tåget passera längre bort, men det störde inte mig. I min barnsliga fantasi var jag ute på en långfärd på fjället. Det var bara matsäcken och övernattningsutrustning som fattades. Jag fortsatte en bra bit till, men insåg tillslut att jag nog borde vända hem för frukost. Hur långt bort spåren egentligen sträcker sig får jag ta reda på en annan dag tänkte jag. Jag vände så motvilligt och tänkte att jag nu skulle försöka hitta en väg genom skogen nära vårt hus. Kände igen vissa landmärken och svängde upp mot skogen när jag trodde mig veta att jag var nära hemmet. Åkte in i skogen och hittade hör och häpna ett spår där i skogen som ledde hemåt. Vips kom jag ut ur skogen igen och såg att jag hamnat precis bakom vår lilla klätterställning! Kunde åka en bit till på skaren och sen var det bara att ta av sig skidorna och gå de sista metrarna hem till vårt hus.

Vilken skatt jag hittat! Ett alldeles eget fjäll bara runt knuten. Visst har jag vetat att det finns stora öppna ytor där, men tanken har aldrig slagit mig att där ju borde gå utmärkt att åka skidor om vintern! Detta var ju så mycket härligare åkning än att åka runt, runt i elljusspåret tillsammans med en massa andra motionärer. Nu flög en timme bara sådär och massor av frisk luft, härlig naturupplevelse och motion hade jag fått av bara farten. Hade jag vetat detta hade jag ju kunnat spara de där 400 kr jag lagt på säsongskortet för elljusspåret. Men å andra sidan kan jag nu varje dag komma till min fjällvidd och åka hur mycket jag vill helt gratis. Det är sannerligen värt långt mycket mer än 400 kronor det!!

Känslan är svår att fånga på bild. Men jag gjorde ett försök i alla fall. Som synes på sista bilden tittade solen fram lite försiktigt mellan molnen på hemvägen.
.

Rensa i röran 4-efterbild


Här kommer nu äntligen beviset för att jag gjort rensa uppdrag 4. Det tog sin lilla tid då det var rätt omfattande. Bakom bråten fanns nämligen också några förvaringskorgar med blandat innehåll som jag också rensat. Jag har alltså inte bara burit undan dem till ett annat ställe, utan rensat, kastat och lagt saker och ting där de hör hemma. En omfattande rensning, men å så skönt det känns nu när det är klart! Varför det står en dalahäst på bänken? Tja, jag tyckte det var väl tråkigt att bara fota en tom bänk, så jag ställde dit en liten röd dalahäst för att muntra upp!


Nästa uppdrag får bli mitt burkskåp som ständigt flödar över. Borde kanske tänka nytt där inne. En stor silvertejpad plastlåda kanske inte är det mest ultimata när allt kommer omkring...hm.

söndag 23 januari 2011

Man måste ju njuta av härligheten


Fyra av oss satt och spelade Ticket to ride när Nonno plötsligt stod uppflugen på öppna spisen. Vid mitt förvånade utrop sa han lugnt: "Man måste ju få stå här och njuta av härligheten!" och så stod han där och blickade ut över vardagsrummet och såg så förnöjsam ut. Ja, blir han lycklig av att stå där, så inte ska jag hindra honom! Min klättriga son som upptill ca fem års ålder ramlade av stolen minst en gång per måltid. Som vid tre års ålder gjorde en klockren frivolt på en stor studsmatta på ett nöjesfält i Kroatien, som står på huvudet i soffan när han ser på TV och som aldrig tycks kunna vara helt still. För honom är det lycka att stå på en spiselkant och jag tycker det är härligt. 


På kanten står också en kär gammal sak som jag fick i present av min mormor då jag var två år. Jag har alltid tyckt så mycket om de två små änglarna som står med en öppen bok i sin hand. När vi var små min lillasyster och jag, lekte vi att den större av dem var jag och den mindre min syster. Jag är så glad att de blivit bevarade genom alla dessa år. Det är en av de få saker som över huvudtaget finns kvar från min barndom och det gör den ju lite extra speciell. Varje jul får de små änglarna komma fram, men egentligen så passar den ju året om. Så i år får de nog stå kvar där på spiselkanten och njuta av härligheten

lördag 22 januari 2011

En teckning full av kärlek

En teckning full av kärlek.
 Lägg märke till att E är ändrat till Ä i bäst. Nonno var ju så snäll och påpekade stavfelet ;-)

Igår eftermiddag var jag ingen rolig mamma att ha att göra med. Jag var trött, trött, trött och längtade bara efter ett varmt bad. I stället var jag tvungen att packa upp matkassar, städa köket och laga mysig fredagsmat. Och som alltid när jag är ur form, blir barnen också ur form och de bara rök ihop och bråkade och tjafsade och var allmänt odrägliga. Den trötta mamman orkade då inte vara kärleksfull och förstående och pedagogisk utan blev mer än lovligt odräglig hon också.

Tillslut satte jag mig ner med tom blick och en gråtande Nonno satte sig i knät. Då kom Jojjan som en ängel sänd från himlen och sa glatt. "Mamma jag har målat den här till dig!" Och i samma ögonblick jag såg vad hon skrivit; "Mamma är best" rann all ilska bara av mig på en sekund! Jag kramade om både henne och de andra barnen och bad om förlåtelse för allt dumt och argt. Jag var verkligen inte bäst just då, men denna villkorslösa kärlek hon just då gav mig nådde långt in i hjärtat och förvandlade hela atomsfären. Vilken gåva!

"Milda ord är som drypande honung,
ljuvliga för själen
och en läkedom för kroppen"

Ordspråksboken 16:24

onsdag 19 januari 2011

En gräsänkekväll som denna...




Lägger jag degen i en form och sätter in den i ugnen.


Tappar jag upp ett kokhet bubbelbad medan brödet gräddas och pojkarna lägger sig själva.


Tar jag efter badet ut brödet ur ugnen igen och gör i ordning en stor kopp te.

Sätter jag mig med mitt the och nybakade bröd i soffan och läser min Bibel.
Lägger sig friden som mjuk bomull kring min trötta själ.

I frid får jag lägga mig ner
och i frid får jag somna in
Ty du Herre låter mig bo
i trygghet och i ro

H över halva vardagsrumsgolvet

Ja, nu har terminen dragit igång på allvar och med den har nya idéer börjat spruta! Imorse vid morgon thét kom  jag på ett nytt roligt sätt att leka med bokstaven H. Idén sattes sedan i handling fram på förmiddagen...

Barnen och jag vek ihop mattor och en liten filt och la dem på golvet så att det bildade ett H. Vi studerade först tillsammans H skrivet på ett papper och jag frågade barnen hur vi skulle lägga mattorna för att de skulle bli ett H. Här nedan ser ni resultatet!


Barnen fick sedan gå på H:et fram och tillbaka och med hela kroppen uppleva dess form. När vi provat det ett tag, introducerade jag sedan en liten egen komponerad visa (se nedan) och vi sjöng tillsammans den enkla refrängen medan vi gick (svängigt) på vårt H.


När vi rockat på en stund med H-refrängen introducerade jag första versen med tillhörande rörelser. De apade efter, skrattade och sjöng! Så fortsatte vi att gå på H.et och sjunga refrängen. Vers två och tre lärde vi oss också sen allteftersom och det hela blev mycket roligt och lyckat. Melodin är mycket enkel. Improvisera!

Det är detta jag älskar så mycket med mitt jobb! Att få en idé, prova den på barnen och sen se deras entusiastiska respons! Denna ålder är verkligen tacksam att jobba med och nästan allt man föreslår möts med glädje och glada tillrop. Så härligt!


H-visan

Refr
"Hå, hå, hå, hå hå...
Vi går på vårt Hå" ( repetera)

Vers 1
   H som i mitt hår (dra busigt i håret)
H som i min haka (håll i hakan och skaka lite)
H som i att höra (sätt handen bakom örat och låtsas lyssna)
och H som i min händer! ( lyft armarna i luften och skaka på händerna)

Vers 2
H som i hare (hoppa som en hare)
H som i häst (gnägga)
H som i hundar (böj dig fram och skäll som en arg hund)
och H som i höns! (sätt tummarna i armhålorna och kackla)

Vers 3
H som i hoppa (hoppa)
H som i halt (halka med fötterna på stället)
H som i halta (halta )
och H som i halka! (halka omkull på golvet!)

Stick
"h", "h", "h", "h", "h" (gör h-ljudet)
Ja, så låter Hå  repetera

måndag 17 januari 2011

Härlig med slask, kramsnö och en snögubbe som heter Harry!

Imorse när jag såg ut genom fönstret tänkte jag; oj då idag blir det inte roligt att leka ute. Men oj så fel jag hade! För det finns ju massor av roligt att göra när det är slaskväder insåg jag så fort jag kom ut med mitt lilla 3-årsgäng. Barnen mer eller mindre kastade sig över spadar och vattenpölar och började ösa, hoppa och blöta ner sig. De åkte kana ner för de småisiga snöhögarna och så var det ju KRAMSNÖ!! Kramsnö har vi ju knappt haft på hela vintern!! Tillsammans gjorde vi så en snögubbe. Eftersom denna veckas bokstav är H och vi så smått börjat lära oss en H-ramsa om Harry och haren Herman, fick snögubben heta Harry. På huvudet fick han gräs till hår, istället för hatt. Är han inte snygg säg!
Harry i egen hög person! 


Sen hittar ju Harry en hare i ramsan, så då fick vi ju göra en liten Herman också.

Haren Herman

Ramsan är en klappramsa och vi klappar i takt på knäna. När vi kommer till: "två steg i taget..." klappar vi dubbelt så fort. Denna ramsa är ju lite krånglig för 3-åringar. Men förutom att bara klappa så dramatiserade vi ramsan också genom att göra långa öron med armarna, se ut som arga hundar och hoppa på golvet. Då blir det helt plötsligt en rolig lek av det hela också.

Harry har hittat en hare (4 klappar)
Haren heter faktiskt Herman (4 klappar)
Han har hellånga öron och hoppar sig fram, (4 klappar)
hoppar sig fram (2 klappar)
Hundar kan han inte med! (4 klappar)
Dom är så häftiga och hemska i humöret (4 klappar)
När Herman ser en hund får han bråttom.(4 klappar)
Då hoppar han (inga klappar)
två steg i taget, två steg i taget, två steg i taget (9 klappar)
HEJ! (en klapp)

söndag 16 januari 2011

Här sitter jag medan mörkret faller på


Här sitter jag vid köksbordet och stickar på en care-square medan det skymmer på utanför fönstret. Inget roligt väder idag. Småregn, några plus och snorhalt på vägarna. Men att sitta här och sticka gör mig glad. Min 10-åring försöker också virka en ruta, men det är inte lätt. Han har ju just bara börjat med virkning i skolan. Han kämpar på, tappar modet och försöker igen. Vi får väl se om det blir någon ruta tillslut.

En annan sak som gör mig glad idag är att jag varit i min kyrka. Om jag bara kunde förklara hur fantastiskt det är att stå där och lovsjunga tillsammans med ett par tusen andra människor! Man känner Gud så nära och fylls av en obeskrivlig glädje. Ja, det kan ej förklaras, men bara erfaras som det heter i en sång. Härligt är det och än gladare blev jag när en av mina söner berättade att även han upplevt denna glädje när de lovsjöng i söndagskolan. "Det gjorde nästan ont i hjärtat och så sprutade det ut glädje i hela kroppen" var hans sätt att beskriva hur han upplevde Gud. När man hör sånt får det gärna småregna hur mycket det vill.

Nu ska jag fortsätta med min care-square och småprata med mina barn som tar sig lite mellanmål.

Ha en fin kväll och ta hand om varandra!

lördag 15 januari 2011

Virka en ruta för de hemlösa!

Bild lånad från bloggen I Care

Hittade just en blogg där en ung tjej tagit ett så härligt initiativ. Det går ut på att hjälpa hemlösa genom att ge dem hemvirkade/stickade filtar. Hon uppmanar alla som vill vara med att virka en eller flera rutor som hon sedan sätter ihop till filtar och förmedlar ut till Uppsalas hemlösa. Dessa filtar ska inte bara ge värme till kroppen, utan också till deras hjärtan då de ser hur många människor som bryr sig genom att göra en sådan här sak. Bara älskar när människor på detta sätt gör något konkret! Ja gå in på bloggen vetja och läs mer om projekt Care-square!! Själv ska jag gå och rota bland mina garner och se vad jag själv kan åstadkomma!

Jobbar på att vara ledig

Lördagsfrukosten är serverad!

För en tid sedan var jag på en s k Tyst retreat i min kyrkas regi. Det innebar att jag och en grupp människor åkte till församlingsgården och var tysta i fyra dygn. Tystanden avbröts bara av att vi bad skrivna böner tillsammans och små appeller som retreatledaren höll två gånger om dagen. Under en av dessa appeller talade han om att "Komma ner i varv." Att när vi ska vila, ska vi inte vila upp oss, utan vila ner oss. Pekade på hur speciellt vi västlänningar har mkt svårt att verkligen vila när vi är lediga. På semestern målar vi om huset eller renoverar sommarstugan. På helgerna ska vi hinna städa och åka på en massa aktiviter. Så när vi sedan kommer tillbaka till arbetet är vi helt slutkörda...Han sa sedan under denna appell:  "När jag arbetar, jobbar jag på att arbeta. När jag är ledig jobbar jag på att vara ledig!" Detta har jag tagit med mig och jag försöker leva så. När jag arbetar, vill jag ge allt i arbetet! Men när jag sedan är ledig jobbar jag verkligen på att vara just ledig.

Idag är det lördag. En ledig dag. På lördagar gillar jag att sova så länge det går. Idag blev det till 8:45 (med vissa avbrott). Sedan tycker jag om att äta en god frukost som tar lång tid och skiljer sig markant från våra vardagsfrukostar. På vardagarna äter vi bara var sin tallrik havregrynsgröt. Snabbt, enkelt och mättande. Men på helgerna vill jag duka upp med fil, olika musli, gott bröd, flera pålägg, löskokta ägg, färsk frukt och lyxig juice. Imorse ansträngde jag mig lite extra och hällde upp musli och flingor i fina skåla och fat. Hällde upp juicen i min favorit tillbringare och tände ljus. Och barnen märkte det! "Åh det känns ju som en restaurangfrukost!" utbrast Nonno. "Mamma hur kom du på att göra så här fint!" undrade Boppo. Och alla barnen åt mer lugnt och stillsamt än de annars brukar göra. Härlig lördagsfrid! När barnen började troppa av gjorde jag i ordning te och tog fram en bit mörk choklad och satt sedan och läste några kapitel ur Bibeln. Ljuvligt! Efter frukosten drog jag mig tillbaka till sängen och läste i min roman och slumrade till lite igen...Idag är det lördag och idag jobbar jag på att vara ledig!

fredag 14 januari 2011

Fredagsgott?

Libanesisk kyckling spontant toppad med lite cashewnötter

Hos oss gäller visserligen endast tre stående favoriträtter på fredagarna; tacos, hamburgare eller pizza. Men för er som inte har så enspåriga barn, eller barn överhuvud taget kan kanske libanesisk kyckling vara nått att prova på fredagskvällen. Vi åt det här om kvällen och både jag och maken älskade det!! Barnen var däremot minst sagt skeptiska. De tyckte det var för starkt helt enkelt. När vi åt kände jag att det skulle vara jättegott med nötter till. Så jag slängde på lite cashewnötter jag hittade i skafferiet och det var mycket riktigt en hit! Nästa gång rostar jag nog dock nötterna först. Förutom nötter hade vi ris, ugnsrostade rotgrönsaker och en grönsallad till. Denna rätt är lättlagad men kräver lite planering då kycklingen ska marineras i kylen under natten. Men marinaden går snabbt att blanda till och på fredagskvällen är det ju skönt att redan ha kycklingen hackad, marinerad och klar och bara steka på i stekpannan.

torsdag 13 januari 2011

Granbrasa och pepparkakshus-slakt!

Idag åkte julen traditionsenligt ut! Vi har haft julgransplundring med dans kring granen och långdans runt hela huset alla barnen (sju stycken) och jag. 


Sen sågade maken isär granen och eldade upp den bit för bit medan barnen storögt tittade på.

Senare på kvällen var det äntligen dax för att äta upp pepparkakshuset! SOM barnen har väntat på detta!!


Så här såg det ut innan vi gick loss med "släggan".


 En och en hög vi sedan i det i tur och ordning medan de övriga gjorde ljudeffekter.


Slutligen såg det ut så här! 

onsdag 12 januari 2011

Så här glad blir man!

Så här glad blir man av att sitta uppe på en enorm snöhög!!

Här sitter jag högst uppe på en enorm snöhög och är lycklig. Den är så hög att jag ser över taken och in i grannarnas rum på övervåningarna. Klockan är över fem och jag har jobbat hela dagen med totalt 7 barn. Det minstat 1,5 år. Visst blir man trött. Men all denna välsignade snö ger mig ny energi!! Har åkt i backen med barnen, legat ner i snön i skogen och blickat upp mot himlen och grantopparna. Busat och rumlat runt i snön. Grävt koja och sjunkit ner med hela benen i den djupa, djupa snön. Här uppe på den enorma snöhögen som traktorn fått till efter allt skottande på parkeringen har vi lekt dagbarnen och jag nu i eftermiddag. Min egen lilla 3-åring satt så nöjt på toppen och iakttog traktorns framfart på en närbelägen parkering. Det andra dagbarnet klättrade upp, åkte ner.Klättrade upp, åkte ner och tycktes vara helt outtröttlig. Själv satt jag som sagt där uppe på toppen och var lycklig. Man blir nämligen så här glad av att få vara ute i snön och leka!

Nu ska jag dock försöka ta tag i middagen! Libanesiskt bli det ikväll. Ska prova den här rätten. Återkommer med hur familjen gillade maten. So long och ha en trevlig kväll!

tisdag 11 januari 2011

Ljuvliga tider när barnen lägger benen på ryggen till sängen!


Hur får man sina skolbarn att rusa till sängen när det är läggdax? Jo man säger helt enkelt till dem att för varje minut över 21 som de inte ligger i sängen, blir det tidsavdrag på "speltiden" (dvs tid för att spela dator, xbox, Wii ect). Multiplicerat med tio! Funkar klockrent! Borta är helt plötsligt allt tjafs, alla typer av förhalningar och trixande. Och plötsligt planerar de själva så att de hinner kvällsfika i god tid, istället för att beräknande "komma på det" precis när de skulle ha legat i sängen.

Istället för att tjata och se till att de tillslut kommer i säng, kan jag nu lugnt ta ett bad medan de själva håller koll på klockan och lägger sig i sina sängar prick 21. Ljuvliga tider!

Rensa i röran igen!! (4)


Kom ju alldeles av mig med mitt rensa-i röran projekt där i december. Men nu tänkte jag ta nya tag! Min överbelamrade tvätthobänk får bli denna veckas kandidat! I bakgrunden skymtar ett par av min gröna lådor som jag skriver om här. När jag fått fritt på bänken ryms de ju att radas upp där. Så mycket smidigare än att ha en på tvättmaskinen, en på torkställningen jag tömmer, en på golvet...ja, ni fattar. Min tvättstuga är inte heller den största på vår jord. Så att få bort allt onödigt vore ju inte helt fel! Kom igen nu Makena!!

måndag 10 januari 2011

Med en påse hängande i byxorna går det som en dans!

Påse-i byxhälla. Här i vackert röd tappning.

Här kommer ett litet städtips såhär i början av januari när man kanske som bäst håller på att städa ut julen. När man går runt och plockar i huset så stöter man kanske ibland på ett och annat skräp. Det händer i alla fall väldigt ofta här! Ett godispapper sedan lördagen här, lite pappersklipp där eller kanske lite kvarglömda skal efter en clementin. När man då springer runt och plockar kläder, böcker, leksaker i en salig röra är det väldigt smidigt att på samma gång kunna ta rätt på allt skräp man råkar hitta. För att inte finna mig själv med händerna fulla av skrot som jag ideligen måste gå till papperskorgen med, har jag gjort en liten väldigt simpel uppfinning. Uppfinningen heter "påse-i-byxhälla". Jag tar helt enkelt en plastpåse och fäster den i en av byxhällorna genom att först trä igenom handtaget på påsen i en hälla och sedan dra hela påsen igenom handtaget. Voila en papperkorg som följer dig vart du går! Som ni ser blev min idag ganska full då det fanns en hel del presentpapper, snören och små kartonglådor som drällde lite här och var efter allt kalasande i helgen. När påsen är full, eller man känner sig klar med skräpplockandet, klipper man helt enkelt bara av påshandtaget intill byxhällan och kastar alltihop i soporna. Har man som jag hade idag en del papper i påsen, kan man ju såklart först lägga dem i pappersinsamlingen och sedan resten i soporna. Hur som helst är detta en mycket smidig uppfinning om jag får säga det själv!

söndag 9 januari 2011

Idag blir hon 6 år!

Här sitter hon mellan sina bröder och är tärna på sin älskade fasters bröllop i sept 2009. "Viktigare" liten dam får man leta efter!!

Idag blir hon sex år. Vår underbara, viljestarka, envisa, intelligenta, smarta, kärleksfulla tjej. Sex år! Hon vårt envisa och färgstarka barn (här, här och här kan du läsa om hur vågorna gått höga ända sedan stormnatten hon kom till oss.) Och som hon har vuxit. Både på längden (ja hon har faktiskt vuxit ikapp sin bror som är 8 år) och i mognad. Viljan finns såklart kvar. Men borta är de otroliga utbrotten och kraftmätningarna. Nu går det oftast att under hyfsat lugna former prata i stället, även om det kan komma ett vrål då och då. Och hon har blivit så fantastiskt lugn, harmonisk och följsam. Och hon pratar. Som inget annat barn njuter hon bara av att helt enkelt sitta och prata. Och hon pratar annars också, för att inte säga jämt. Ständigt har man henne runt sig pratande eller frågande om något. Eller så sjunger hon. Men samtidigt har hon nu också lärt sig vara förnöjd och leka själv. Det har tidigare nämligen inte varit denna damens melodi.Och hon leker med sin lilla syster som nu hunnit bli 3 år. Favoritleken är "att leka hund" och då turas de om att vara hund och matte. För mig och barnets fader är det helt obegripligt hur denna lek kan vara så rolig. Men dagligen ska det lekas hund och båda tjejerna är så nöjda och glada (om inte Nonno kommer och vill vara hund förstås, då kan det vina i knutarna.)

För några veckor sedan lärde hon sig läsa också. Jag lånade hem en enkel bok; "Dubbelpinnen" och med den knäckte hon koden och boken lästes om och om igen åtskilliga gånger. Sedan dess läser hon allt hon kommer över. Från mjölkpaket och reklamskyltar till enstaka ord och meningar i mina tjocka romaner. Hon går nu i en 5-års grupp tre dagar i veckan och hon blev påtagligt besviken över att hon inte skulle börja i skolan nu efter jullovet. Hon trodde nämligen det och är verkligen sugen på att börja skolan på riktigt! Precis som hennes äldste bror Boppo var i samma ålder. Hon vill att jag ska göra mattetabeller åt henne liknande dem pojkarna får i läxa och hon klarar snabbt enkla additioner under tio. Jag var ett tag inne på att hon skulle få börja i förskoleklass ett år tidigare. Men insåg sedan att hon nog trots allt behöver få vara hemma ett år till. Det är ju sista året jag får ha henne hemma såhär. Sedan kommer skolan och hon blir borta mer och mer som skolpojkarna är nu. Vill allt ha min goa tjej här hos mig så länge det bara går! Visst kräver hon mycket nu också som hon alltid gjort. Man kan till och med bli stressad av henne fast hon bara sitter tyst på en stol. Energin runt henne är så stark! Men det är så dyrbart att få all den tid man kan få. Prata om allt mellan himmel och jord och svara på hennes oändliga frågor. Min härliga dotter som blir sex år idag. Högst på önskelistan står en sminkdocka och det ska hon få, tillsammans med andra saker hon önskat sig. Och hon ska få välja mat och film och känna sig firad och uppassad som den ljuvliga prinsessa hon faktiskt är!

Grattis på födelsedagen min härliga unge!!

lördag 8 januari 2011

Tjoho!! En ny favoritförfattare så att jag kan känna mig klädd hela våren!


Jag älskar att läsa romaner om människor som levde förr i tiden. Allra helst i något av våra nordiska länder, då jag tycker om att leva mig in i hur våra förfäder hade det. Därför har jag ofta sökt mig till den här typen av romaner och avverkat alla böcker av Anne-Karin Elstad, alla Vilhelm Mobergs böcker om Utvandrarna (här skriver jag om några tankar jag fick efter jag läst den serien) samt en del andra böcker av liknande karaktär som jag glömt namnet på.

För ett tag sedan fann jag mig då inte veta vad jag skulle låna på biblioteket när alla mina favoritförfattare var utlästa. Jag frågade då helt enkelt på vårt bibliotek (som f ö har de bästa bibliotekarierna i världen!) Jag förklarade vilken typ av böcker jag var ute efter och bibliotekarien gick runt ibland hyllorna med en tankerynka i pannan och plötsligt satte hon upp fingret i vädret och utropade "Elsi Rydsjö" och ledde mig genast till hyllan med hennes böcker. Till min stora glädje fann jag att denna fantastiska författarinna skrivit mängder av romanserier och jag hoppades i mitt stilla sinne att jag skulle gilla dem. För då skulle jag ju ha min romanläsning räddad för ett bra tag framöver.

Och jag inte bara gillar dem. Jag älskar dem! Jag vill nästan försöka ta kontakt med Elsi bara för att tacka henne för att hon skrivit alla dessa underbara böcker. Har nu läst "Kära min syster" och trilogin som börjar med "Röd är ryttarens häst". Trilogin handlar om två släkter som levde under Karl XII.s tid. Mycket intressant!! "Kära min syster" är en fristående fortsättning på boken "Susanna". Tyckte om "Kära min syster" mycket! Och extra intressant blir den då den till vissa delar handlar om de två släkterna från Karl XII:s tid, fast ca 200 år senare.

Nu har jag snart läst ut "Kvinnorna på Stensvik" som är den första boken i en annan trilogi. I början tyckte jag den var så tragisk att jag ville ge upp. Men i förrgår då jag var mer eller mindre sängliggande hela dagen pga förkylning fortsatte jag att läsa den och den blir bättre! Mycket bättre till och med. Så idag är det jag som går och lånar fortsättningen så jag inte finner mig själv "romanlös" ikväll. Jag vill nämligen alltid ha en pågående bok. Annars känner jag mig naken på nått vis. Nu känner jag mig väldigt säker på att jag kommer att kunna känna mig klädd under hela våren åtminstone. För det finns många fler trilogier att sätta tänderna i när jag är klar med denna. Åh härliga känsla!

fredag 7 januari 2011

Någon konstig form av post-julsyndrom?


Under jul och nyår har jag som de flesta andra ätit mycket skinka, sill och köttbullar. Knäck, choklad och massor av julmust. Jag som annars inte gillar socker så där värst mycket (efter ungefär 3 smågodisar mår jag lite illa) och sällan dricker läsk eller äter godis har nu under jul verkligen ätit otroligt mycket choklad och knäck. Lägg därtill julmust till de flesta måltider samt två födelsedagskalas och du inser att sockerintaget har legat en bra bit det normala. Man skulle ju då kunna tänka sig att kroppen nu vant sig med denna nya sockernivå och nu skriker efter mer och mer. Men det konstiga är att det blivit precis tvärtom!

Det började i måndags då jag verkligen fick begär efter linssoppa!! Skinkan, den rökta laxen och köttbullarna som jag så glatt ätit dagarna innan fick jag närmast spykänslor bara av att tänka på. Sen efter lunch insåg jag än mer att det var något anmärkningsvärt på gång. För jag som annars (även innan jul) näst intill alltid tagit en kopp kaffe och en bit choklad en stund efter maten (ja inte direkt, så att kroppen hinner ta upp järnet från maten ) kände nu inte ett dugg för kaffe och choklad. Nej. Däremot såg fruktfatet väldigt inbjudande ut och jag knaprade glatt i mig ett äpple till efterrätt i stället. Och så där har det fortsatt. Maken kom hem med två lådor hemgjord apelsintryffel som jag bara älskade i december. Men nu har jag inte förmått mig att ens smaka, trots att de stått i kylskåpet i flera dagar. Allt begär efter socker verkar vara som bortblåst. Det är som att kroppen fick så den teg under december och nu istället vill ha allt som är nyttigt!

Så nu frossar jag i vanlig ordning på solroskärnor och frukt. Ja solroskärnor är min lilla specialitet. Så gott att gå och småäta på lite då och då. Blir spännande att se hur länge detta "antisockertillstånd" håller i sig. Men så länge är det ju bara att tacka och ta emot och njuta av att kroppen själv säger till om vad den mår bra av! Hurra!

torsdag 6 januari 2011

Att promenera i bomull


Att ta morgonpromenader dessa vintriga morgnar är som att vandra i bomull. Det vita puderlätta bäddar in hela samhället så fint och jag får gå där mitt i och bara förundras. Jag känner mig så fri, så nära min Skapare. Det blir så tyst och stilla. Alla ljud liksom dämpas och de övervintrande fåglarnas sång är de ljud som fångar min uppmärksamhet. Kommer att tänka på att det var många år sedan jag sist såg en domherre. Undrar vad man ska lägga på fågelbordet för att locka till sig honom mån tro?

Där jag vandrar finner jag mig själv med ett barnsligt leende på läpparna. Faktum är att jag känner mig som ett barn där jag går. Blir med ens ett med mitt barndomsjag som gått åtskilliga gånger fram och tillbaka till skolan på snövallskantade vintervägar. Det spritter till i mig och jag kan inte motstå lusten att slänga mig i en snödriva och göra en snöängel. En enorm frihetskänsla infinner sig där jag ligger i den bomullsmjuka snön och bara blickar upp mot himlen. Har du inte gjort en snöängel på länge, så gå ut och prova. Det är underbart!

Tänk att jag får leva så här! Leva nu. Ta vara på ögonblicket och njuta naturens under. Jag är lyckligt befriad från att behöva förarga mig över inställda tåg och trafikkaos. Jag får leva här i detta fantastiska med mina barn och dagbarn. Fånga dagen och njuta av en promenad i mitt bomullsland.

onsdag 5 januari 2011

En kopp rykande ingefärsdryck var det här!


För att riktigt få skjuts på mitt tillfrisknande från förkylningen gjorde jag i ordning en kopp med välgörande ingefärsdryck (eller vad man ska kalla det.)  Tipset fick jag här ifrån. Jag blev alldeles varm och go i hela kroppen och det kändes extra bra att använda honung som är producerad på Östanbäcks kloster som min man besökte nyligen.

Så här gör man:
1 kopp rykande varmt vatten
1 tsk färsk riven ingefära
2 tsk honung
saften av en halv citron

Låt dra i 5 minuter, sila och njut!!

tisdag 4 januari 2011

Lyckan över att snöra på sig sina skor kl 8 på morgonen!

Varför får ni se när jag knyter på mig mina skor? Jo för i morse hände det! När jag steg upp kände jag inte den där sega dimman som varit över mig under hela julen pga förkylning och sena nätter. Nej, jag kände mig nästan som mig själv igen och istället för att längta tillbaka till sängen kände jag det där härliga suget att ge sig ut på en morgonpromenad! Visserligen var klockan redan över 8, så jag var inte upp med tuppen, men ändå. De senaste veckorna har jag knappast fattat att en ny dag börjat innan klockan är 11... Så jag blev så överlycklig över att känna mitt vanliga jag komma smygande tillbaka. Visst är jag fortfarande lite förkyld och kraxig, men energin börjar återvända och jag kände att jag kunde le mot den dag som väntade.

Efter promenaden som blev ganska kort, då kylan bet hårt i mina kinder och jag inte ville förta mig så här första dagen efter mina sega veckor kom jag in till ett tyst hus. En dotter tassade precis upp och undrade lite yrvaket varför mamma var fullt påklädd i mössa, jacka och allt? Visar att det var ett bra tag sedan jag var ute om morgonen sist...

Dottern hittade en ficklampa som hon lekte med och jag gjorde i ordning en kopp te och tog fram min bibel som jag gör varje morgon. Fick där en lugn ljuvlig stund med Guds Ord som är så dyrbart för mig. Ger mig kraft och styrka och vägledning för varje ny dag. Jag drack mitt te och sedan kände jag mig redo för att ta tag i alla morgonsysslor. Diskmaskinen tömdes, tvättmaskinen sattes på, jag bäddade sängen och kände att det är ju så här jag trivs allra bäst! Sena nätter och knäck i all ära. Men en morgon som denna slår allt julmys med hästlängder!

Snart är jag helt frisk igen. Då ska jag istället snöra på mig mina skidpjäxor och ta en skidtur varje morgon. Eller ja. Så många morgnar jag orkar upp. Åh så härligt det ska bli!!