Vårt första Kanban-möte

För ett par månader sedan läste jag boken Från frustration till flow med lean@home En jätteinspirerande och konkret bok om hur man kan få flyt i hemmet. Jag blev eld och lågor (som jag ju ofta blir) men lyckades på något vis hålla mig lugn och tålmodig tills jag sålt in det hela till mannen och han också hunnit läsa boken.

Så nu, efter många veckor av tålmodigt bidande är vi äntligen i gång! Ikväll inledde vi det hela med att ha vårt första "Kanban-möte" som det heter. Kanban betyder signal på japanska och står i lean@home för att visualisera livspusslet.

Vi har satt upp två genomskinliga whiteboardtavlor på en vägg i köket och rutat in dem med tejp i ett tvåveckors schema. Vertikalt har vi staplar för veckodagarna och horisontalt har vi varje familjemedlem samt en rad för matplanering, en för hemarbete och en för gemensamma aktiviteter.

Under själva Kanban-mötet nu ikväll ställde vi oss runt tavlan hela familjen. Maken berättade först om Kanban-tavlan och dess syfte och sedan tog vi en familjemedlem i taget och fyllde i varje persons tider och åtaganden. Det var makens arbetstider, barnens olika träningar, åtaganden i kyrkan och i pingisklubben mm. Vi skrev in gemensamma aktiviteter, som att vi ska gå till Majbrasan tillsammans på Valborg. Vi skev in matplanering och vilken dag barnen ska hjälpa till med middagen (de hjälper
till en dag var varje vecka). Hemarbetet blev denna vecka "Tabata-städ" varje kväll kl 19:30 och en timmas gemensamt arbete i trädgården på lördag.

På detta sätt blir alla i familjen införstådda med varandras tider. Min man jobbar t ex lite oregelbundet och genom denna Kanban-tavla kan barnen vara beredda på när pappa t ex jobbar kväll och blir inte besvikna som de kan bli när det kommer som en "överraskning" helt oförberett. Det blir lättare att komma ihåg träningar och matcher och att ha med det i beräkningen för annat. Allt blir helt enkelt tydligare och mer överskådligt för alla. Dessutom Kanban-mötet till att stärka familjekänslan då alla är involverade i de övrigas schema och åtaganden. Det ju är det allra bästa med detta tycker jag! Det blir lite lagkänsla över det hela. Lite som ett lagsnack inför en match. Ökar känslan av att vi är en familj och att vi alla hjälpas åt för att få familjen att må bra och fungera tillsammans.

Jag tror att detta blir jättebra! Min man är nu nästan mer inspirerad för detta än jag, vilket bådar gott för att det ska hålla. Kanban-tavlan är bara ett litet första steg. Det finns mycket mer inom lean@home. Men poängen är att bygga långsamt och bestående. Det tänker vi göra! Annars är jag typen som vill för mycket för fort. Och så brakar allt samman efter den inledande explosionen. Men nu ska vi inte jobba så. Min man är precis tvärt om och gör gärna för lite, för sent. Tillsammans blir vi ett perfekt team. Fortsättning följer!

M som i måndag och matplanering

Idag är det måndag och på måndagar brukar jag se till att planera veckans mat. Jag tänkte därför viga måndagar åt matinlägg här på bloggen. Idag kommer det att handla om matplanering.

Maten är ju ett av de allra viktigaste flödena i ett hem. I allafall upplever jag det så. Med fyra barn och ytterligare fyra dagbarn att utfodra varje dag, har jag varit tvungen att utveckla system för att undvika frustration, gnälliga barn och panikfärder till affären. Något som dock visat sig inte vara helt lätt.

Jag har under många år gjort veckomatsedel med tillhörande inköpslista varje vecka. Dock har det varit rätt mycket jobb att hitta på en massa maträtter varje vecka och skriva listan till; falukorv och makaroner eller köpta köttbullar var och varannan dag är inget allternativ för mig. Jag har vecka ut och vecka in bläddrat i receptböcker och googlat på nätet efter recept på maträtter som är nyttiga, goda och hyfsat lättlagade till en rimlig penning. Inte alldeles lätt att fylla alla de kriterierna. Speciellt inte då jag har två flickor som är otroligt kinkiga med maten. Har många gånger känts så tröstlöst och eländigt att ha stått och lagat någon i mina ögon ny och spännande rätt och så blir det ändå bara gnäll och tokvägran hos de två mindre barnen när vi ska äta. Förgäves har jag försökt hitta rätter alla i familjen gillar, men efter flera år av misslyckande har jag nu äntligen insett att detta inte är hållbart längre.

För att komma bort ifrån denna jobbiga situation kring maten, har jag nu börjat utveckla ett nytt system. Det innebär att jag tänker mig att vi ska ha sex fasta veckomatsedlar som rullar och som har tillhörande inköpslista färdigskriven. Vilka maträtter som ska få vara med håller jag just nu på att prova ut. Under några veckor framåt pågår detta projekt. Och det går till så att vi varje vecka provar två- tre lite osäkra "kort" och har mat som jag vet går hem resten av dagarna. Efter varje måltid får så varje familjemedlem sätta betyg på maten. Om både jag, min man och pojkarna gillar maten och vi tycker den var tillräckligt lätt att laga, kvalificerar den sig till sexveckors schemat. Till varje måltid ser jag också till att ha bröd och uppskuren frukt och/eller grönsaker som flickorna kan äta om maten var "tokäcklig" enligt dem. På så sätt slipper vi gnisslet och gnället om maten inte passade alla, utan de som inte gillade kan äta tillbehör och vara nöjda ändå. Med ett fast antal olika maträtter som återkommer med jämna mellanrum, tänker jag mig också att flickorna kommer att vänja sig vid dem och förhoppningsvis börja gilla fler maträtter. Barn gillar ju det som är bekant. Jag har nog varit lite väl varierad i maten har jag insett. Det har varit mitt sätt att "stå ut" med det eviga matlagandet. Jag har sökt inspiration i ständigt nya rätter, men samtidigt "slitit mitt hår" när det ständigt varit gnäll. Det nya systemet tror jag kan göra det hela bättre för alla. Jag får tillräckligt mycket variation och barnen får samtidigt mer förutsägbarhet. För att ytterligare öka förutsägbarheten har jag också gjort en tavla i köket där jag varje vecka skriver upp matsedeln. Det är en vanlig tavla med glasruta där jag satt ett A4-papper inrutat i veckodagarna och med kolumner för lunch och middag. Maträtterna skriver jag på glaset i rutorna med en vanlig tuschpenna. Lätt att torka av och skriva nytt igen. Den idén har jag fått från den här fina bloggen.

Utvärdering av detta nya system kommer längre fram. Hur gör ni med maten i er familj? Skulle vara roligt att få ta del av!

Mina dagliga listor

Nu var det länge sedan jag skrev något inlägg om att organisera vardagen. Det beror helt enkelt på att alla rutiner (av olika anledningar) länge gått på sparlåga.

Men nu lagom till terminsstart känner jag inspiration för att organisera upp vår tillvaro igen! Kvällarna blir mörkare och jag är inne på min sista lediga vecka innan hösten dra igång på allvar. Fotbollsträningarna har redan börjat. Nästa vecka kommer också läxor, veckobrev och så småningom tider för utvecklingssamtal och föräldramöten. Mina söta dagbarn kommer åter att knacka på dörren om morgnarna. Matplanering, tvätt och städ blir i denna karusell ytterst viktiga att ha ordning på för att allt ska rulla på smidigt och harmoniskt. Något som är väldigt viktigt för mig!

Ett av de verktyg jag använder mig av i detta syfte är listor. Jag har en rosa skrivbok liggande i köket, och i den skriver jag varje dag upp vad jag ska göra. Jag följer Flyladys koncept för att hålla ordning på hemmet och hennes dagliga rutiner skriver jag upp i min rosa skrivbok. Listan hjälper mig att komma ihåg vad jag ska göra och det är en skön tillfredsställelse att sedan bocka av punkt för punkt. Mer om vad jag sätter upp på min lista kan du läsa här.

Men dessa listor är också en ovärderlig hjälp när jag är trött och inte orkar hålla igång med alla de vanliga rutinerna. Sådana dagar ser jag mig runt och skriver bara upp det allra nödvändigaste för att inte vantrivas totalt. Det kan  t ex vara: plocka upp i hallen 5 minuter, diska, hitta på lunch, bädda sängarna, plocka upp kläder från golvet o dyl. Sen kan jag lugnt luta mig tillbaka, kanske ta en kopp te och ta en punkt då och då, allteftersom jag känner att jag orkar. Dessa listor hjälper mig sådana dagar att inte bli frustrerad över stök som känns jobbigt att ta tag i. Samtidigt hjälper de mig att i alla fall göra något. Ofta är det också så, att bara jag börjar med en punkt,  får jag energi att ta en eller flera punkter till på en gång. Jag har lurat mig själv att få saker gjort på detta sätt många gånger.

Det var lite om mina listor det. Nu ska jag ta en kopp te och umgås lite med min sjuke man innan det är dax att sova. Ha en skön kväll. Det som nu är kvar av den.

Tvättlyckan utvärderas

För en tid sedan skrev Makena om hur hon hittat vägen till tvättlycka i en flerbarnsfamilj. Kortfattat gick det ut på att få hela familjen involverad i att själva lägga in sina vikta kläder.

Ett antal veckor har nu gått och Makena känner sig redo för en utvädering. Hur har det hela gått?

För det första så har de tre stora barnen varit förvånansvärt flitiga på att tömma sina lådor. Visst har de glömt ibland, men då har Makena bara motiverat med att lådorna bara blir fullare och fullare ju längre de väntat. På det viset har det inte lönat sig att skjuta på det hela. Men det har heller inte varit några protester när Makena påmint. De har bara sagt, "Ja just det ja" ungefär och sen gått iväg och tömt sin låda. Av någon anledning har Makena inte behövt strida nämvärt för denna nya rutin alltså. Helt otroligt! Barnen har dessutom på eget initiativ haft en liten tävling om vem som ska hinna först och tömma och ständigt låtit pappan få veta att han blivit sist *s*. Till och med Jojjan har tömmt sin låda utan protester. Och för alla er som känner henne det minsta lilla förstår ni att detta är mycket, mycket anmärkningsvärt!

För det andra kan Makena konstatera att makens låda nästan alltid blir tömd sist. Han har också varit den som behövt flest påminnelser. Dock har den tillslut blivit tömd och det är ju huvudsaken sumerar Makena.

För det tredje funkar inte riktigt principen att lådan ska tillbaka till tvättstugan. Barnen har villigt burit dit den, men saken är den att i Makenas hus florerar det ständigt så mycket tvätt att lådorna behöver stå framme konstant. Makena har därför för jämnan sex gröna lådor framme på bordet i ena ändan av vardagsrummet. Inte idealiskt. Men Makena kan leva med detta har hon kommit fram till. Kommer det gäster kan de ju lätt som en plätt stuvas undan. Dessutom matchar de vardagsrummets gröna inredning och leksakslådan. Alltid nått.

Summa sumarum blev detta en hellyckad tvättrevolution i den Makenska familjen! Men inte nog med det. Nu har tvättlyckan nått nya oanade höjder. Och detta är så fantastiskt att Makena nästan får nypa sig i armen för att försäkra sig om att hon inte drömmer! Om denna sanna dröm ska ni få höra imorgon. Nu ska nämligen ett par goa killar nattas.

Ha en skön kväll!

Färgkodat!

I Makenas familj har duschhanddukar varit ett ganska stort problem. Stup i kvarten har det legat ett halvblött badlakan i hallen, hängt ett annat över en dörr osv och alla av okänt ursprung. Makenas undran om vem som använt det eller i vilket skick det varit har varit frågor ingen kunnat besvara. Resultatet har blivit att Makena så gott hon kunnat avgjort skicket och låtit uppenbart rena handdukar hängas tillbaka i badrummet. Och säkert har "fel" person sedan använt det nästa gång. Men framförallt har hon vid minsta tvekan slängt handduken i fråga i tvätten och således funnit sig själv tvättande handdukar städigt och jämt. Tidskrävande, miljödumt och helt enkelt väldigt onödigt!

Men nu har hon gnuggat sina grå och kommit på en mycket smart och enkel lösning på problemet! Hon har färgkodat. Färgkodning innebär i detta fallet att Makena styrde kosan mot IKEA och köpte in massor av handdukar i sex olika färger. Varje familjemedlem tilldelades sedan en färg. Boppo fick blå, Nonno gul osv. Krokar sattes upp på ett strategiskt ställe och allas badhandukar hängdes upp. Makena informerade sedan familjen om deras nya badlakansystem. Boppo vet således att han bara får använda blå handdukar och Nonno vet att de gula är hans. Det bästa av allt är att Makena kommer att veta precis vem som slängt sin handduk på golvet och vart den ska hängas upp. Eftersom hon dessutom fortfarande har rätt bra koll på när barnen duschar, vet hon också när det är dax för handduken att åka i tvätten och ersättas av sin likfärgade kompis. Så enkelt men så genialt! Makena fattar inte att hon inte kommit på detta för länge sen!

Och när hon ändå var i farten passade hon på att färgkoda tandborstarna med. Samma färger givetvis! Så nu kan barnen hålla sig till sin tandborste och inte frestas att ta brorsans eller pappans när den egna är på vift (vilket den ofta är för vissa personer). Speciellt pappan i familjen uppskattade detta mycket! Barnen har nämligen av någon outgrundlig anledning ansett att hans tandbosrste är allmängods. Till hans stora förtret ska tilläggas! Nu är detta ett minne blott och han kan andas ut och borsta i trygg förvissning om att endast hans egna munbaciller rummlar runt i hans mun. Man kan ju bara tänka sig vilken befrielse han måste känna! Och allt tack vare lite färgtänk.

Färgtänket behöver föresten inte stanna vid handdukar och tandborstar tänker Makena. Hon inser ju nu hur praktiskt det vore med färgkodade plastmuggar på stranden. Inget mer tjafs om vems mugg det var som blev sandig och vems som ligger därborta vid vattenbrynet och agerar strandleksak. Och återigen kan allas munbaciller hålla sig till sina egna munnar. Vill man gå vidare kan man ju sen också tänka sig färgkodade barnkalsonger och trosor. På det viset blir det ju nämligen väldigt tydligt vem som kastade sin kalsong på golvet i stället för i tvättkorgen. Inte en helt dum tanke det heller. Det finns säkert fler tillämpningsområden. Någon har kanske något ytterligare förslag? Duschhandduksproblemet var hur som helst huvudsyftet med färgkodandet och på den fronten känner både Makena, den arma tvättmaskinen och den ständigt överfulla tvättkorgen nu mer stor lättnad!

Vägen till tvättlycka

I en familj med fyra barn blir det mycket av det mesta. Det gäller i allra högsta grad tvätten! Två maskiner per dag bör köras för att hålla bergstopparna nere. När Makena blir sjuk eller av andra anledningar inte riktigt orkar hålla efter hopar det sig genast (just nu befinner sig familjen i en sådan period). Och det blir ju inte bättre av att det dessutom finns en sängvätare i familjen...

Skulle det vara så enkelt som att bara slänga in en tvätt vore ju allt frid och fröjd. Men som alla ju vet följer det flera ytterligare moment innan en omgång tvätt är klar. Det ska hängas, vikas och läggas in. Strykas ska det kanske med. Men det har Makena helt sonika rationaliserat bort. Hänga och vika går oftast rätt bra. Makena brukar få hjälp av både Lilla Buset och Jojjan och då blir det ju riktigt trevlig. Men sen ska ju alltihop läggas in i respektive skåp och lådor. Och där stupar det ofta. Den vikta tvätten blir gärna kvar på finbordet i vardagsrummet för att det är så tidsödande (och jobbigt) att springa runt i alla rum. Men nu ska det bli ändring på det har Makena tänkt!

Igår åkte hon till IKEA och införskaffade sex gröna lådor. Dessa har sedan idag blivit märkta med var och ens namn. Tanken är sedan att när Makena viker, ska hon lägga var och ens kläder i respektive låda. Sedan få var och en (ja inte Lilla Buset än då) ta sin låda och lägga sina kläder i sin garderob. När lådan är tom, ska den placeras på hög (de är ju stapelbara) i tvättstugan. Visst låter det som en lysande idé!

När Makena idag presenterade denna nya rutin togs den emot förvånasvärt bra. Makena hade förväntat sig djupa suckar, grymtanden och protester. Istället möttes hon av lite axelryckningar och några "Jaha." De börjar väl bli vana med att Makena ständigt får nya ryck. Boppo var snabbast på att tömma sin låda. Med lite påminnelser tog sedan även Nonno och Jojjan sina lådor och bar dem sedan till tvättstugan. So far so good. Makena är inte så naiv att hon tror att detta kommer att gå gnisselfritt även i fortsättningen. Hon anar ett litet nyhetens behag. Men envis som hon är ska hon nog se till att det fortsätter att funka. För inte är det väl mer än rätt att alla drar sitt strå till att förminska tvättstacken. En liten insatts från var och en minskar Makenas börda avsevärt. En låda står dock kvar på bordet. Men det är väl så att det är svårare att lära gamla hundar att sitta... ;-)

God kväll på er alla!

ps Till makens försvar ska tilläggas att han också tvättar och viker och lägger in. Men av förklarliga skäl har han varken Makenas tid eller effektivitet och därför hopar det sig ändå ds

Slut på sockkaoset

I ett hem finns det fler saker än burkar och lock som har en tendens att komma ifrån varandra. Fenomenet gäller även sockar och då barnsockar i synnerhet. Makena minns fortfarande med fasa (okej lite överdrivet) den höstmorgon hon skulle iväg med de (då) tre barnen på morgonen. Och morgonens största utmaning var varken att få sig själv eller barnen ur sängen, få i dem gröt eller ens att få dem att borsta sina tänder. Nej, den riktigt stora utmaningen den morgonen var att hitta tre par sockar! Ett par till varje barn. Makena minns hur hon rusade runt i huset i jakt på barnsockar. Letade i alla lådor, under sängar och soffor, ja till och med kollade hon tvättmaskinen och tumlaren om någon liten socka möjligtvis fastnat där. Hon fick ihop två par. Så Nonno och Jojjan som hade minst fötter fick ta varsitt par. Boppo fick låna ett par alldeles förstora sockar av Makena. Efter denna svettiga upplevelse bestämde sig Makena för att så här skulle hon aldrig ha det mer! Hon gick och funderade ut en plan och detta var vad hon kom fram till:

Makena har ställt en liten extra tvättkorg med (passande nog) barnmotiv, intill den stora tvättkorgen i badrummet. Och så har hon beordrat barnen (och maken och sig själv) att lägga alla barnsockar där. Och nåde den som lägger sina sockar någon annanstans! När det sen är dax att tvätta (vilket det är varje morgon) tar Makena bara par ur denna lilla tvättunna och slänger med i tvätten. Ensamma sockar får snällt vänta tills maken (sockmaken alltså) behagar dyka upp! (För Makena lever ännu i tron att de förr eller senare kommer att dyka upp). På detta vis har Makena markant ökat oddsen för att få ut par ur tvättmaskinen, som sen följdaktligen kan paras ihop på direkten och inte hamna bland alla andra "1000-tals" udda sockar i en korg. Makena har även utsett en låda för enbart barnsockar. Tidigare fick de samsas med pyjamasar och kalsonger och gick alldeles bort sig i villervallan. Nu kan de tryggt mysa tillsammans i en helt egen låda och inte gå vilse. Makena har även varit duktig och slängt ensamma bebissockar och andra ensamma sockar som hon vet att hon ändå aldrig kommer att använda igen även om maken skulle komma fram. Så tack vare rensningen, men framförallt Makenas nya system har ensamma sockskaran stadigt börjat minska och allt fler av dem finner sin käresta. Numer finns det alltid sockar av samma färg till alla barn. Och barnen vet precis var de ska hämtas också. Så Makena behöver inte bekymra sig det minsta om barnens sockar om morgnarna längre. Verkligen befriande!

Plastburkskaoset

Makena har ett skåp i köket där hon förvarar plastburkar. Ni vet sådana där som man fryser in överblivna rester i och som man har till matlådor och sånt. Man kan tycka att det alltid borde finnas en burk av rätt storlek med tillhörande lock när man har ett helt skåp fullt. Tyvärr är Makenas burkverklighet en helt annan. Titt som tätt finner hon sig själv på alla fyra, grävandes djupt in i skåpet för att först febrilt leta efter en burk i lagom storlek och sedan dessutom försöka finna det rätta locket. Mer än en gång har Makena fått ge upp och ta en plastpåse till den överblivna kycklinggrytan i stället. Makena (som är vän av ordning) har faktiskt då och då gjort allvarliga ansträngningar för att få bukt på dessa bångstyriga plastburkar. Hon har dragit ut rubbet på köksgolvet. Kastat alla gamla glasslådor som hamnat i skåpet. Parat ihop alla "riktiga" lådor med rätt lock och sedan ställt tillbaka alltsammans fint och prydligt. Dessvärre har denna ordning inte varat länge. Av någon outgrundlig anledning har hon redan efter några veckor funnit sig själv på alla fyra igen.

Nu har Makena dock kommit till insikt om att det krävs mer för en bibehållen ordning. På städforumet där Makena funnit likasinnade själar som också brottas med problem av den här typen, har hon fått ett hett tips för att förgott slippa gå ner på alla fyra. Nämligen den geniala idén att placera alla lådor och lock i en stor genomskinlig låda från Ikea! Allt man då behöver göra när man är på jakt efter en burk är att enkelt dra ut lådan från skåpet och snabbt finna det man söker. Det finurliga med att ha lådan genomskinlig är att alla små lock som möjligtvis är på rymmen, blir mycket lätta att upptäcka. Makena hade faktiskt precis en sådan låda i sin ägo (barnens kapplastavar fick vackert flytta på sig) och kunde genast stuva ner alla sina burkar i Ikealådan och ställa in den i sitt skåp. Voila!

Makena är dock inte helt nöjd ännu. Som nästa steg tänker hon även investera i ett helt nytt set med burkar. På städforumet fick hon nämligen också tips om att det finns burkar med olika volym men som alla har samma storlek på locken. Vilken dröm att alltid ha ett lock som passar till burken man valt. Makena kan knappt vänta!