onsdag 9 januari 2008

Idag blir hon tre!

Idag fyller hon tre år, vår lilla flicka. Hon var beräknad på självaste Nyårsafton. Men Makena kände sig helt lugn för att det inte skulle bli någon nedkomst förrän någon gång i januari. Makenas bebisar låter nämligen alltid vänta på sig. Och visst hann det gå några dagar av det nya året utan att någon bebis visade sig. Men sen, natten då stormen Gudrun härjade som värst, började det röra på sig där inne i magen. Framåt 9-tiden sa Makena åt maken att det nog var dags att åka till förlossningen. Och maken körde. I takt med att värkarna blev allt kraftigare, trampade maken allt hårdare på gaspedalen. Men denna förmiddag gällde det att hålla tungan rätt i mun, och i tid väja för alla grenar och träddelar som låg spridda över vägen. Lyckligtvis kom Makena, maken och magen ända fram till förlossningen utan att ha blivit hindrade av något större träd. Sen där strax efter lunch var bebisen ute. Och varken Makena eller maken trodde knappt att det var sant. Det var en flicka!

Och denna lilla flicka skulle snart visa sig vara en mycket stark liten personlighet, med en vilja av stål och hennes föräldrar fick verkligen veta att de levde! Som bebis skrek hon oavbrutet i 6-7 timmar varje kväll fram till någonstans efter midnatt. Och när hon passerat året hade hennes mamma Makena ännu inte fått sova mer än max två-tre timmar i sträck någon endaste gång. Dag som natt ville denna lilla flicka vara nära, nära, annars skrek eller gnällde hon. Och Makena trodde väl ibland att hon skulle dö på kuppen.

Makena överlevde dock som ni förstår. Vilja och envishet så att det räcker och blir över har flickan fortfarande, det ska alla veta. Men nu sover hon i alla fall gott om nätterna. Och hon har också de allra charmigaste sidor man kan tänka sig. Som när hon tidigt om mornarna med sammetslen stämma ropar: ”Jag vill goooosa med dig mamma!” Eller när hon kommer och pussar Makena mitt på mun och säger: ”Jag älskar dig, min snälla lilla mamma!”

Just nu tillhör favoritsysselsättningarna att ”handla”. Det vill säga, Jojjan tar en väska, en korg eller en vanlig matkasse och fyller den med allt hon kan komma över. Det kan vara allt ifrån små leksakspengar, kritor, pusselbitar till lego, bilar och utklädningskläder. Ni fattar. Sen går hon runt och ställer ut alla dessa sina fynd lite överallt i huset. Tror ni hon städar efter sig sedan? Inte en chans! Annars finner hon även stort nöje i att ”laga mat” och ”bjuda på fika”. Hon står där i sitt kök och häller (gärna med riktigt vatten) och rör och saltar och har sig. Med stor inlevelse ströar hon "saltet”, men hejdar sig plötsligt och synar ”saltkaret” och konstaterar att karet behöver fyllas på.

Hennes stora idol är faster Madeleine som ger henne glittriga klackskor i plast och låtsassminkar henne. Men hon är för den sakens skull inte någon ”ömtålig liten dam”. Nej, hon kastar sig orädd in i sina storebröders vilda lekar och kan ge igen så det sjunger om det om hon blir arg. Och hon vill gärna vara med och leka, men blir ofta till sin stora besvikelse utkörd när hon ”bara förstör”. Då återgår hon (efter gråt och tandagnislan) till sina egna lekar med matlagning, handling och bebisvård. Bebisen, hennes älskade lilla docka, är föresten ständigt med överallt. I måndags när Makena skulle till BVC och väga sin bebis, passade Jojjan samtidigt på att väga sin och hon fick även den välvilliga sköterskan att mäta dockans huvudomfång.

Inför sin stora dag har hon nu sedan julafton varje dag påmint oss om att hon vill ha många paket och hon har pekat på nästan alla saker i leksakskatalogerna. Hon vet vad hon vill vår lilla bestämda dam. Och en sak är säker. Hon kommer att gå långt här i livet. Hennes pappa tror att hon har goda förutsättningar för att bli chef, stjärnjournalist eller politiker.

4 kommentarer:

Anonym sa...

hahahahah, go jojjan!!!! hon är skön asså:) tack för kalaset! kram madde

Ebba sa...

Grattis Jojjan!! en dag försent, men ändå. Och har ni haft kalas? Nu surar vi för at vi inte blev bjudna! *knycker på nacekn* Vad är det för stil?! ;-) Ja ja, vi ringde ju inte och grattade heller så, det får väl vara jämt. Ska be barnen slå en pling i kväll. blev hon glader och nöjder den lilla damen?

Anonym sa...

Samma dag som min bror och min morfar som skulle blivit 99 om han fått leva.
Grattis till lilla solskenet.
Förstår att du måste bo nånstans i södra Sverige om du drabbades av Gudrun. Jag var i Stockholm den natten och det blåste bara lite. När jag kom hem var eländet ett faktum och vi var strömlösa en vecka.
Men du fick ut något härligt av den dagen i alla fall.

Makena sa...

Ebba: Vi trodde inte nu skulle köra ända hit för ett litet spontant 3-årskalas på kvällen ;)

mamsen: Ja, då bodde vi i Västergötland (födde i Trollhättan). Men nu har vi flyttat längre norrut.