Lyckan över att snöra på sig sina skor kl 8 på morgonen!

Varför får ni se när jag knyter på mig mina skor? Jo för i morse hände det! När jag steg upp kände jag inte den där sega dimman som varit över mig under hela julen pga förkylning och sena nätter. Nej, jag kände mig nästan som mig själv igen och istället för att längta tillbaka till sängen kände jag det där härliga suget att ge sig ut på en morgonpromenad! Visserligen var klockan redan över 8, så jag var inte upp med tuppen, men ändå. De senaste veckorna har jag knappast fattat att en ny dag börjat innan klockan är 11... Så jag blev så överlycklig över att känna mitt vanliga jag komma smygande tillbaka. Visst är jag fortfarande lite förkyld och kraxig, men energin börjar återvända och jag kände att jag kunde le mot den dag som väntade.

Efter promenaden som blev ganska kort, då kylan bet hårt i mina kinder och jag inte ville förta mig så här första dagen efter mina sega veckor kom jag in till ett tyst hus. En dotter tassade precis upp och undrade lite yrvaket varför mamma var fullt påklädd i mössa, jacka och allt? Visar att det var ett bra tag sedan jag var ute om morgonen sist...

Dottern hittade en ficklampa som hon lekte med och jag gjorde i ordning en kopp te och tog fram min bibel som jag gör varje morgon. Fick där en lugn ljuvlig stund med Guds Ord som är så dyrbart för mig. Ger mig kraft och styrka och vägledning för varje ny dag. Jag drack mitt te och sedan kände jag mig redo för att ta tag i alla morgonsysslor. Diskmaskinen tömdes, tvättmaskinen sattes på, jag bäddade sängen och kände att det är ju så här jag trivs allra bäst! Sena nätter och knäck i all ära. Men en morgon som denna slår allt julmys med hästlängder!

Snart är jag helt frisk igen. Då ska jag istället snöra på mig mina skidpjäxor och ta en skidtur varje morgon. Eller ja. Så många morgnar jag orkar upp. Åh så härligt det ska bli!!