Fyra av oss satt och spelade Ticket to ride när Nonno plötsligt stod uppflugen på öppna spisen. Vid mitt förvånade utrop sa han lugnt: "Man måste ju få stå här och njuta av härligheten!" och så stod han där och blickade ut över vardagsrummet och såg så förnöjsam ut. Ja, blir han lycklig av att stå där, så inte ska jag hindra honom! Min klättriga son som upptill ca fem års ålder ramlade av stolen minst en gång per måltid. Som vid tre års ålder gjorde en klockren frivolt på en stor studsmatta på ett nöjesfält i Kroatien, som står på huvudet i soffan när han ser på TV och som aldrig tycks kunna vara helt still. För honom är det lycka att stå på en spiselkant och jag tycker det är härligt.
På kanten står också en kär gammal sak som jag fick i present av min mormor då jag var två år. Jag har alltid tyckt så mycket om de två små änglarna som står med en öppen bok i sin hand. När vi var små min lillasyster och jag, lekte vi att den större av dem var jag och den mindre min syster. Jag är så glad att de blivit bevarade genom alla dessa år. Det är en av de få saker som över huvudtaget finns kvar från min barndom och det gör den ju lite extra speciell. Varje jul får de små änglarna komma fram, men egentligen så passar den ju året om. Så i år får de nog stå kvar där på spiselkanten och njuta av härligheten
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar