Att ta morgonpromenader dessa vintriga morgnar är som att vandra i bomull. Det vita puderlätta bäddar in hela samhället så fint och jag får gå där mitt i och bara förundras. Jag känner mig så fri, så nära min Skapare. Det blir så tyst och stilla. Alla ljud liksom dämpas och de övervintrande fåglarnas sång är de ljud som fångar min uppmärksamhet. Kommer att tänka på att det var många år sedan jag sist såg en domherre. Undrar vad man ska lägga på fågelbordet för att locka till sig honom mån tro?
Där jag vandrar finner jag mig själv med ett barnsligt leende på läpparna. Faktum är att jag känner mig som ett barn där jag går. Blir med ens ett med mitt barndomsjag som gått åtskilliga gånger fram och tillbaka till skolan på snövallskantade vintervägar. Det spritter till i mig och jag kan inte motstå lusten att slänga mig i en snödriva och göra en snöängel. En enorm frihetskänsla infinner sig där jag ligger i den bomullsmjuka snön och bara blickar upp mot himlen. Har du inte gjort en snöängel på länge, så gå ut och prova. Det är underbart!
Tänk att jag får leva så här! Leva nu. Ta vara på ögonblicket och njuta naturens under. Jag är lyckligt befriad från att behöva förarga mig över inställda tåg och trafikkaos. Jag får leva här i detta fantastiska med mina barn och dagbarn. Fånga dagen och njuta av en promenad i mitt bomullsland.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar