Någon konstig form av post-julsyndrom?

Under jul och nyår har jag som de flesta andra ätit mycket skinka, sill och köttbullar. Knäck, choklad och massor av julmust. Jag som annars inte gillar socker så där värst mycket (efter ungefär 3 smågodisar mår jag lite illa) och sällan dricker läsk eller äter godis har nu under jul verkligen ätit otroligt mycket choklad och knäck. Lägg därtill julmust till de flesta måltider samt två födelsedagskalas och du inser att sockerintaget har legat en bra bit det normala. Man skulle ju då kunna tänka sig att kroppen nu vant sig med denna nya sockernivå och nu skriker efter mer och mer. Men det konstiga är att det blivit precis tvärtom!

Det började i måndags då jag verkligen fick begär efter linssoppa!! Skinkan, den rökta laxen och köttbullarna som jag så glatt ätit dagarna innan fick jag närmast spykänslor bara av att tänka på. Sen efter lunch insåg jag än mer att det var något anmärkningsvärt på gång. För jag som annars (även innan jul) näst intill alltid tagit en kopp kaffe och en bit choklad en stund efter maten (ja inte direkt, så att kroppen hinner ta upp järnet från maten ) kände nu inte ett dugg för kaffe och choklad. Nej. Däremot såg fruktfatet väldigt inbjudande ut och jag knaprade glatt i mig ett äpple till efterrätt i stället. Och så där har det fortsatt. Maken kom hem med två lådor hemgjord apelsintryffel som jag bara älskade i december. Men nu har jag inte förmått mig att ens smaka, trots att de stått i kylskåpet i flera dagar. Allt begär efter socker verkar vara som bortblåst. Det är som att kroppen fick så den teg under december och nu istället vill ha allt som är nyttigt!

Så nu frossar jag i vanlig ordning på solroskärnor och frukt. Ja solroskärnor är min lilla specialitet. Så gott att gå och småäta på lite då och då. Blir spännande att se hur länge detta "antisockertillstånd" håller i sig. Men så länge är det ju bara att tacka och ta emot och njuta av att kroppen själv säger till om vad den mår bra av! Hurra!