En liten sång som vi sjöng när jag gick i mellanstadiet kom plötsligt till mig igen. Jag har inte tänkt på den på många år, men så med ens ringer den i mina öron. Kanske det finns någon som behöver dessa enkla små rader tänker jag. Det är orden i refrängen som ringer om och om igen, men jag dela med mig av alla verserna också:
Det vackraste ord som jag vet är
Ett ord som så sällan bli sagt.
Det väntar på stora och små det lilla ordet förlåt.
Vi ska förstå och förlåta varann
Och vara rädda om varann lite mer
Kanske snart så ses vi ej mer.
Vi ska förstå och förlåta varann.
Det vackraste ord som jag vet det har
Jesus ju lärt oss att be
På korset han bad denna bön det lilla ordet förlåt.
Vi ska förstå och förlåta varann
Och vara rädda om varann lite mer.
Kanske snart så ses vi ej mer.
Vi ska förstå och förlåta varann.
Det vackraste ord som jag vet det
kan få oss att skratta och le så skynda
dig genast att be det lilla ordet förlåt.
Vi ska förstå och förlåta varann
Och vara rädda om varann lite mer.
Kanske snart så ses vi ej mer.
Vi ska förstå och förlåta varann.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar