lördag 7 januari 2017

Min blogg blir äntligen en bok

Jag fick en jättefin julklapp av min man i år. Han överraskade mig med att jag ska få göra min blogg till en bok! Detta har jag själv tänkt på att göra under flera år. En blogg på nätet skulle ju en vacker dag kunna försvinna och därmed år av dokumentation av mina barns uppväxt och vår familjs liv tillsammans. Det får ju bara inte ske har jag tänkt, men aldrig har jag kommit till skott att göra slag i saken. 

Men nu har alltså min älskade make beställt och förberett så att allt jag behöver göra är att gå igenom bloggen för att se vilka inlägg jag vill ha med så fixar han resten. Detta gör jag nu därför med stor förtjusning under alla mina lediga stunder.

Och så fantastiskt roligt det är! Vilken upplevelse att få läsa om vårt liv när våra stora barn var små. Ja Lilla L som nu är nio år, var ju inte ens född när jag började blogga. Och jag gråter och skrattar och ler och torkar en tår om vart annat när jag läser. För jag ser ju hur en röd tråd träder fram igenom alla småbarnsåren i vårt liv. Den tråden är Guds stora omsorg! Hela tiden har han varit vid min sida så nära, så nära. Jag ser det underbart vackra i barndomens alla faser. Och jag ser kärleken. Kärleken man får från sina barn, kärleken som väller ur modershjärtat, kärleken mellan man och fru. Ja ett kärlekens mysterium är familjen.

Jag skriver mycket om hur trött och sliten jag är, ständigt är jag förkyld, ständigt har jag barn som stör min nattsömn, ständigt är jag svag och behövande mitt i min stora familj med så många behov. Men mitt i allt ser jag så tydligt att Gud tidigt gav mig nåden att i min stora svaghet vända mig till honom. Jag blir mitt i vardagens bekymmer påmind att läsa några rader i min Bibel. Stanna upp och stilla be en liten bön om vägledning och hjälp. Och genast har den Gudomliga hjälpen kommit och burit denna lilla svaga mamma och hjälpt henne att dag för dag skapa en fin barndom för sina barn.

Jag märker också hur jag genom mitt skrivande har kunnat se det sköna och vackra i allt det vardagliga som på ytan först verkade bara slitsamt, grått och meningslöst.

"Allt har han gjort skönt för sin tid, ja, han har ock lagt evigheten i människornas hjärtan, dock så, att de icke förmå att till fullo, ifrån begynnelsen intill änden, fatta det verk som Gud har gjort." står det i Predikaren 3:11

Och precis det blir så tydligt för mig när jag läser inlägg efter inlägg. Vårt liv har verkligen inte alltid varit lätt! Ständigt har det funnits problem, svårigheter och lidanden. Ja så är det ju fortfarande. Men mitt i allt detta har Guds nåd och kärlek blivit så tydlig. Det svåra har han gjort vackert och skönt! I varje tid finns det skönhet. I varje år, i varje dag, i varje ögonblick!

Nu har de fyra som då var små blivit ganska stora. Boppo är sexton, Nonno är fjorton, Jojjan fyller tolv på måndag och Lilla L fyllde nyligen nio. Men så har vi ju fått en helt ny liten stjärna i familjen också; Teresa som i dagarna blir 16 månader. Jag känner nu att det vore synd att inte fortsätta blogga om familjelivet på det där härliga viset även under hennes uppväxt. Vi har ju ett fantastiskt dynamiskt familjeliv även nu, om än helt annorlunda än för tio år sen. Skrivandet ger mig glädje och att sedan få läsa det ger mig också glädje. Makena som bloggen heter betyder också så passande glädje. Så mer glädje ska det bli under detta nya år har jag tänkt!

Men först ska jag nu bli klar med att gå igenom alla inläggen som redan finns. Så att boken kan bli klar och så småningom dimpa ner i postlådan. Tänk så roligt det kommer att bli för både mig och barnen och maken att bläddra bland alla dessa berättelser om oss själva sen!



Inga kommentarer: