En stor dag i ett litet barns (och en mammas) liv!

Väl medveten om att jag nu löper stor risk att framstå som en patetisk småbarnsförälder, tänker jag inte dessto mindre låta er höra om dagens stora tilldragelse! Detta är nämligen dagen då vårt minsta lilla busfrö, aka Lilla Buset lärde sig kissa på pottan! Jubel och trumpetstötar! De av mina läsare som inte förstår storheten i detta göre sig icke besvär och slutar läsa här och nu. För nu ska jag ta med dem av er som verkligen kan och vill förstå, hela vägen fram till detta stora genombrott!

Det hela började för ca tre dagar sedan då jag bestämde mig för att det var dax för Lilla buset att "bryta med blöjan"! Hon hade nämligen blivit nästan sjukligt fast vid den, så fast att hon inte ens ville vara utan den 1 minut ens. Jag ville få henne att förstå hur mycket skönare det faktiskt är att springa omkring utan denna läskiga geleiga sak mellan benen. Så trots vissa protester från hennes sida började jag helt sonika under glada tillrop ta på henne trosor istället för blöja om morgonen. Och mycket snart verkade hon själv inse vilken befrielse hon faktiskt fått erfara. Ja, faktum är att hon blev en så hängiven trosbärare, att hon kväll nummer två tokvägrade att ta på sig nattblöja! (Tokvägraren fick dock snällt böja sig här.) Steg ett mot ett blöjfritt liv var så taget i denna unga dams liv. Men än fanns stora hinder att övervinna. Lilla Buset var nämligen inte ett dugg intresserad av att gå på vare sig potta eller toalett. Hur vi än försökte med rinnande vatten och kissljud verkade hon aldrig komma på hur man sas "sätter igång kisset". Det blev istället en lika stor överaskning för henne varje gång hon fann sig själv stående mitt i en blöt pöl eller strax ovanför en klump av nummer två. Ett par dagar av torkande, klädbyten och duschning har vi alltså haft. Men så igår kväll verkade hon ha ledsnat lite på allt detta bök och gick frivilligt med på att sätta sig på pottan. Jag och min sida tänkte att nu gäller det att slå på stora trumman! Så jag laddade upp med en pall framför pottan där jag tog fram legobitar och dessutom en kanna med vatten med tillhörande "ploppsten". Det senare ett säkert kort för att hålla Lilla Buset kvar på pottan länge nog. Och Lilla buset köpte glatt konceptet. Hon ploppade förtjust med stenen och hängde villigt med på mammans pedagogiska lek med att sortera legobitarna efter färg. När vi så hade lekt en stund och hon suttit en lika lång stund på pottan hände så det fantastiska. Hon kissade I POTTAN!! Mamman vart överlycklig men vågade dock inte ropa hej riktigt än. Men en ljus förhoppning tändes om att ett genombrott kunde vara påväg.

Så idag gick hon då som vanligt i trosor. Det hände dock så mycket på dagbarnsfronten med joggtävling, medaljer, presentutdelning och besök av dagmammekollega att mamman glömde bort sin lilla blöjfria nybörjerska. Och blev inte påmind förrän Lilla Buset förtvivlat ropade: "Kissat på golvet!". Men sedan gjorde jag bättring och slog mig vinn om att resten av dagen erbjuda pottan med jämna mellanrum. Och vid nästa pottbesök hände det! Lilla Buset hann knappt sätta sig på pottan förrän jag såg den där speciella "kisskoncentrationen" i hennes ögon och så ett ljuvligt skvalade i tät efterföljd! Jubel och tronboner, hon hade knäckt "kisskoden"! Sedan dess har vi så varit ute och lekt länge och ätit mellanmål. Hela tiden utan olyckor. Och när hon sen efter flera timmar satte sig på pottan igen kom kisset där igen!

Med dessa stora händelser vågar jag nu säga att vi snart inte har något blöjbarn kvar i detta hus! Betänk då att vi nu oavbrutet har haft minst en, ibland två sådana i nästan 10 år. Betänk detta och inse att denna dag, den 15 Juni 2010, trost kall, regnig och eländig, är en dag väl värd att fira, minnas och glädjas över. Och att denna dag är fullt berättigad att bli förevigad i denna blogg. Betänk och döm inte mamma skivbenten för hårt om hon i dina ögon förfaller mer än lovligt patetisk.