Nu var det några dagar sedan jag skrev. Men det beror på att jag och min man varit i Göteborg över helgen. Vi har haft det helt underbart på tu man hand och barnen har haft det minst lika härligt hemma hos farmor och farfar. Finns mycket att berätta om, men jag tänkte inte redogöra för hela helgen nu. Utan i stället bara berätta om det supermysiga Le Petit Café vi råkade snubbla på när vi skulle luncha på lördagen.
Det första jag slogs av när vi steg in genom dörren var den otroligt charmiga inredningen och den folkliga stämningen. Tjusiga blommiga tapeter i turkost och pastellrosa fondväggar. Och överallt i lokalen trängdes ivrigt samtalande människor runt gamla charmiga bord med nötta udda stolar. En folklig gemytlig stämning. Vi hade tänkt beställa dagens pasta, men eftersom den var slut tog vi istället soppa. Och soppan var ingen besvikelse. Tvärt om! Man fick själv ta för sig ur en stor järngryta och sedan förse sig med alla möjliga goda tillbehör från buffébordet intill. Besticken tog man själv ur en gammaldags utdragen låda.
Och soppan smakade underbart! Liksom alla de goda nyttiga tillbehören. Att maten sedan låg på gammalt uddstött porslin var bara så charmigt tycker jag!
Vi satt vid ett fönster med spetsgardiner och rosa hyacinter i nötta bleckmuggar där vi kunde spana på människor som lördagsflanerade på Haga.
(ursäkta den mörka bilden)
Överallt fanns det massor av charmiga detaljer
Och jag bara satt och njöt av alltihop!
Så är du i Göteborg någon gång tycker jag verkligen att du ska besöka Le Petit café!
5 kommentarer:
Då var du i mina hemtrakter kan man säga. Jag promenerar ofta genom Haga. :)
Ska absolut besöka detta Cafe.Kanske tar Rolf efter sonen och bjuder mig på en Göteborgshelg.Man får aldrig sluta hoppas!!!!
Du är fenomenal att uttrycka dig! Känns som om jag varit på det lilla caféet! Ska besöka det.
Visst är det de små detaljerna, som ofta gör det så mysigt!?
Smultron: Ja, just ja, du bor ju i Göteborg! Lyckliga du! Göteborg är en så trevlig stad tycker jag.
Lisbet: Berätta för honom! Män kan inte läsa tankar vet du. Men kanske han läser i kommentarerna..?
Inga-Lise: Tack! Vilken fin komplimang! Blir så glad :) Och ja, det är detaljerna som gör det.
Skicka en kommentar