lördag 12 mars 2011

Hon ler mot den dag som kommer!

Ja i morse när jag vaknade 6:30 av att ett barn ropade: "Fääärdig!" kände jag mig faktiskt pigg! Det har inte hänt på månader kan jag säga! Efter torkandet hade jag förstås tänkt krypa ner i sängvärmen igen, men istället fann jag mig snart fixande och donande med lite av varje. Jag diskade undan pizzaplåtarna från igår, satte på en tvätt och putsade spegeln i badrummet. Kände mig nästan rusig av denna härliga känsla att vara PIGG halv sju en lördagmorgon!! Gick och la mig en stund till igen mest bara för att, och sen klev vi upp allihopa strax före 8 och åt en härlig lördagsfrukost!

Med en sådan start kan ju dagen inte bli annat än helt underbar! Maken skulle iväg på en heldag med kyrkans konfirmander, men jag deppade inte för det. Jag ställde mig i stället och bakade kruskafrallor och fejade och donade lite till mellan jäsningarna. Putsade bland annat insidan på våra fruktansvärt kladdiga köksfönster. Inte en dag för tidigt! Bestämde mig även för att återigen börja med Flylady och startade såklart med att "shina sinken".

Med  nyputsade fönster kändes det helt rätt med nya fräscha påskliljelökar. Intill en fin sinkkanna (loppis) och ett vitt hjärta jag sydde förra julen.


Och när mamma putsade och fejade ville ju Lilla L inte vara sämre hon!

När sen frallorna var klara tog jag en promenad med barnen i vårsolen. Jag bara älskar denna tid! Hela naturen ligger liksom och vibrerar. Snart, snart. På vissa ställen knastrar gruset under fötterna och på andra  tjippar det så underbart när man kliver i det mjuka lite leriga. På åter andra ställen kan man se vatten bubbla sig under en tunn tunn hinna av is. Jag kan bara inte låta bli att trampa sönder all is jag ser! Och mina fötter får gå på asfalt. Denna vår får mig att minnas mina norrlandsvårar. Då var det precis så här. Snön låg hela vintrarna och när sedan asfalten efter månader återigen började kika fram var lyckan total. Solen värmer mitt ansikte där vi går och lockar mig att öppna jackan som plötsligt denna dag känns på tok för varm. Talgoxar, pilfinkar och grönfinkar sjunger i kapp och jag känner för att hoppa och tjuta av pur lycka!

Jag känner åter livet i mig! Våren är på väg och jag känner en energi och styrka inom mig som varit borta länge, länge. Är det konstigt att jag jublar?! I morse när jag vaknade kunde jag le mot den dag som kom och den har sannerligen gett mig sitt allra vackraste leende tillbaka!

1 kommentar:

Rebecca (Och Nils) sa...

ja våren är på väg och man njuter. Du satte ord på hur jag känner oxå=)
Trevlig helg till dig me!!