tisdag 29 mars 2011

Har hon blivit 1 år igen??

Hon lägger båda händerna i maten och rör runt med ett mycket förnöjt uttryck över hela ansiktet. Sedan studerar hon sina nu mycket kladdiga händer intresserat under några sekunder och sedan, som kronan på verket, läger hon dem på kinderna och far runt runt några varv. Hon äter helt obekymrat med händerna, stoppar ner händerna i vattenglaset och studerar fascinerat hur vattnet (det säckliga) trycks uppåt och till viss del åker ut på bordet. Detta håller hon på med vid varje måltid om vi inte strängt hindrar henne, vilket vi gör! Men hur mycket vi än hindrar tycks det ändå helt plötsligt vara stört omöjligt att få denna unge att äta som folk. Hon som bara för två veckor sedan så redigt skar upp maten själv med kniv och gaffel och åt fint med sin lilla haka lutad över tallriken så att hon inte skulle spilla. .

Och kladdandet håller sig inte bara kring maten. Nej, när det målas med flaskfärg hamnar händerna gärna mitt på det färgfyllda papperet som inte hunnit torka. Och ser man inte upp är händerna snart på kinderna även här. Idag till och med slickade hon på en pensel med svart färg och fick (utan att ljuga) svart tunga och svart målad mun. Arg som ett bi blev hon när jag tog henne under armen till badrummet för en rejäl avsköljning!

Senare på eftermiddagen hörde jag ett av de andra barnen säga: "Nej, gör inte så, du kan sätta i halsen!" Och när jag snabbt vänder på huvudet ser jag henne med forskande blick tugga på en pärla. När jag upprört undrar varför hon gör så och säger åt henne att genast spotta ut den säger hon oskyldigt att hon ju bara ville smaka på den. Vem har hört talas om 3,5-åringar som smakar på pärlor??? Missade hon den orala fasen, eller har det kommit en ny?

Vidare hittar jag återigen en massa utrivna saker. Fina band ligger utdragna på golvet och ett paket med batterier har hon tömt och spritt ut över vardagsrumsmattan. Håhå jaja. Och hela tiden är hon tvärt emot och trotsar om allt! Struntar blankt i vad man säger åt henne och smiter undan som en liten ål. Helt omöjlig!!

Ikväll skulle hon och Jojjan städa upp leksakerna de lekt med från hallmattan. Jojjan gjorde sin del, men inte Lilla L inte. Till slut blev jag så desperat att jag sa att hon inte skulle få nån middag om hon inte städade. Jag brukar annars inte vägra barnen mat, lugn, lugn, men detta sa jag i ett svagt ögonblick. Men jag var ju då tvungen att stå fast vi vad jag sagt också. Så middagen blev klar och vi andra åt. Hon ville såklart ha, men vägrade konsekvent att städa. Tillslut, när alla var klara och hon insåg att jag menade allvar spatserade hon iväg som en stolt nonchalant katt och plockade utan besvär upp leksakerna på några minuter. Hon kom sen och skulle äta. Men det blev mest kladd igen och sen hoppade hon ner och sa att hon inte orkade mer utan att knappt ha rört maten. Förstå sig på den!

Nej förstå sig på den lilla damen är inte lätt, till och med de otroligt tålmodiga bröderna har börjat sucka åt hennes alla konster. Men nu sover hon i alla fall och de ska jag med göra! Ska bara gå och lägga upp min stickning HÖGT UPP först....

1 kommentar:

Anonym sa...

Oj,oj oj,Hos mej var hon en liten söt sjungande ängel,som med jämna mellanrum kom och gav mig en puss och kram.Det är nog så att 3-årstrottset får du genomleva.
farmor