Man måste ju njuta av härligheten

Fyra av oss satt och spelade Ticket to ride när Nonno plötsligt stod uppflugen på öppna spisen. Vid mitt förvånade utrop sa han lugnt: "Man måste ju få stå här och njuta av härligheten!" och så stod han där och blickade ut över vardagsrummet och såg så förnöjsam ut. Ja, blir han lycklig av att stå där, så inte ska jag hindra honom! Min klättriga son som upptill ca fem års ålder ramlade av stolen minst en gång per måltid. Som vid tre års ålder gjorde en klockren frivolt på en stor studsmatta på ett nöjesfält i Kroatien, som står på huvudet i soffan när han ser på TV och som aldrig tycks kunna vara helt still. För honom är det lycka att stå på en spiselkant och jag tycker det är härligt. 

På kanten står också en kär gammal sak som jag fick i present av min mormor då jag var två år. Jag har alltid tyckt så mycket om de två små änglarna som står med en öppen bok i sin hand. När vi var små min lillasyster och jag, lekte vi att den större av dem var jag och den mindre min syster. Jag är så glad att de blivit bevarade genom alla dessa år. Det är en av de få saker som över huvudtaget finns kvar från min barndom och det gör den ju lite extra speciell. Varje jul får de små änglarna komma fram, men egentligen så passar den ju året om. Så i år får de nog stå kvar där på spiselkanten och njuta av härligheten

En teckning full av kärlek

En teckning full av kärlek.

 Lägg märke till att E är ändrat till Ä i bäst. Nonno var ju så snäll och påpekade stavfelet ;-)

Igår eftermiddag var jag ingen rolig mamma att ha att göra med. Jag var trött, trött, trött och längtade bara efter ett varmt bad. I stället var jag tvungen att packa upp matkassar, städa köket och laga mysig fredagsmat. Och som alltid när jag är ur form, blir barnen också ur form och de bara rök ihop och bråkade och tjafsade och var allmänt odrägliga. Den trötta mamman orkade då inte vara kärleksfull och förstående och pedagogisk utan blev mer än lovligt odräglig hon också.

Tillslut satte jag mig ner med tom blick och en gråtande Nonno satte sig i knät. Då kom Jojjan som en ängel sänd från himlen och sa glatt. "Mamma jag har målat den här till dig!" Och i samma ögonblick jag såg vad hon skrivit; "Mamma är best" rann all ilska bara av mig på en sekund! Jag kramade om både henne och de andra barnen och bad om förlåtelse för allt dumt och argt. Jag var verkligen inte bäst just då, men denna villkorslösa kärlek hon just då gav mig nådde långt in i hjärtat och förvandlade hela atomsfären. Vilken gåva!

"Milda ord är som drypande honung,

ljuvliga för själen

och en läkedom för kroppen"

Ordspråksboken 16:24

En gräsänkekväll som denna...

Rör jag ihop en deg på 5 minuter 

Lägger jag degen i en form och sätter in den i ugnen.

Tappar jag upp ett kokhet bubbelbad medan brödet gräddas och pojkarna lägger sig själva.

Tar jag efter badet ut brödet ur ugnen igen och gör i ordning en stor kopp te.

Sätter jag mig med mitt the och nybakade bröd i soffan och läser min Bibel.

Lägger sig friden som mjuk bomull kring min trötta själ.

I frid får jag lägga mig ner

och i frid får jag somna in

Ty du Herre låter mig bo

i trygghet och i ro

H över halva vardagsrumsgolvet

Ja, nu har terminen dragit igång på allvar och med den har nya idéer börjat spruta! Imorse vid morgon thét kom  jag på ett nytt roligt sätt att leka med bokstaven H. Idén sattes sedan i handling fram på förmiddagen...

Barnen och jag vek ihop mattor och en liten filt och la dem på golvet så att det bildade ett H. Vi studerade först tillsammans H skrivet på ett papper och jag frågade barnen hur vi skulle lägga mattorna för att de skulle bli ett H. Här nedan ser ni resultatet!

Barnen fick sedan gå på H:et fram och tillbaka och med hela kroppen uppleva dess form. När vi provat det ett tag, introducerade jag sedan en liten egen komponerad visa (se nedan) och vi sjöng tillsammans den enkla refrängen medan vi gick (svängigt) på vårt H.

När vi rockat på en stund med H-refrängen introducerade jag första versen med tillhörande rörelser. De apade efter, skrattade och sjöng! Så fortsatte vi att gå på H.et och sjunga refrängen. Vers två och tre lärde vi oss också sen allteftersom och det hela blev mycket roligt och lyckat. Melodin är mycket enkel. Improvisera!

Det är detta jag älskar så mycket med mitt jobb! Att få en idé, prova den på barnen och sen se deras entusiastiska respons! Denna ålder är verkligen tacksam att jobba med och nästan allt man föreslår möts med glädje och glada tillrop. Så härligt!

H-visan

Refr

"Hå, hå, hå, hå hå...

Vi går på vårt Hå" ( repetera)

Vers 1

   H som i mitt hår (dra busigt i håret)

H som i min haka (håll i hakan och skaka lite)

H som i att höra (sätt handen bakom örat och låtsas lyssna)

och H som i min händer! ( lyft armarna i luften och skaka på händerna)

Vers 2

H som i hare (hoppa som en hare)

H som i häst (gnägga)

H som i hundar (böj dig fram och skäll som en arg hund)

och H som i höns! (sätt tummarna i armhålorna och kackla)

Vers 3

H som i hoppa (hoppa)

H som i halt (halka med fötterna på stället)

H som i halta (halta )

och H som i halka! (halka omkull på golvet!)

Stick

"h", "h", "h", "h", "h" (gör h-ljudet)

Ja, så låter Hå  repetera

Härlig med slask, kramsnö och en snögubbe som heter Harry!

Imorse när jag såg ut genom fönstret tänkte jag; oj då idag blir det inte roligt att leka ute. Men oj så fel jag hade! För det finns ju massor av roligt att göra när det är slaskväder insåg jag så fort jag kom ut med mitt lilla 3-årsgäng. Barnen mer eller mindre kastade sig över spadar och vattenpölar och började ösa, hoppa och blöta ner sig. De åkte kana ner för de småisiga snöhögarna och så var det ju KRAMSNÖ!! Kramsnö har vi ju knappt haft på hela vintern!! Tillsammans gjorde vi så en snögubbe. Eftersom denna veckas bokstav är H och vi så smått börjat lära oss en H-ramsa om Harry och haren Herman, fick snögubben heta Harry. På huvudet fick han gräs till hår, istället för hatt. Är han inte snygg säg!

Harry i egen hög person! 

Sen hittar ju Harry en hare i ramsan, så då fick vi ju göra en liten Herman också.

Haren Herman

Ramsan är en klappramsa och vi klappar i takt på knäna. När vi kommer till: "två steg i taget..." klappar vi dubbelt så fort. Denna ramsa är ju lite krånglig för 3-åringar. Men förutom att bara klappa så dramatiserade vi ramsan också genom att göra långa öron med armarna, se ut som arga hundar och hoppa på golvet. Då blir det helt plötsligt en rolig lek av det hela också.

Harry har hittat en hare (4 klappar)

Haren heter faktiskt Herman (4 klappar)

Han har hellånga öron och hoppar sig fram, (4 klappar)

hoppar sig fram (2 klappar)

Hundar kan han inte med! (4 klappar)

Dom är så häftiga och hemska i humöret (4 klappar)

När Herman ser en hund får han bråttom.(4 klappar)

Då hoppar han (inga klappar)

två steg i taget, två steg i taget, två steg i taget (9 klappar)

HEJ! (en klapp)

Här sitter jag medan mörkret faller på

Här sitter jag vid köksbordet och stickar på en care-square medan det skymmer på utanför fönstret. Inget roligt väder idag. Småregn, några plus och snorhalt på vägarna. Men att sitta här och sticka gör mig glad. Min 10-åring försöker också virka en ruta, men det är inte lätt. Han har ju just bara börjat med virkning i skolan. Han kämpar på, tappar modet och försöker igen. Vi får väl se om det blir någon ruta tillslut.

En annan sak som gör mig glad idag är att jag varit i min kyrka. Om jag bara kunde förklara hur fantastiskt det är att stå där och lovsjunga tillsammans med ett par tusen andra människor! Man känner Gud så nära och fylls av en obeskrivlig glädje. Ja, det kan ej förklaras, men bara erfaras som det heter i en sång. Härligt är det och än gladare blev jag när en av mina söner berättade att även han upplevt denna glädje när de lovsjöng i söndagskolan. "Det gjorde nästan ont i hjärtat och så sprutade det ut glädje i hela kroppen" var hans sätt att beskriva hur han upplevde Gud. När man hör sånt får det gärna småregna hur mycket det vill.

Nu ska jag fortsätta med min care-square och småprata med mina barn som tar sig lite mellanmål.

Ha en fin kväll och ta hand om varandra!

Virka en ruta för de hemlösa!

Bild lånad från bloggen I Care

Hittade just en blogg där en ung tjej tagit ett så härligt initiativ. Det går ut på att hjälpa hemlösa genom att ge dem hemvirkade/stickade filtar. Hon uppmanar alla som vill vara med att virka en eller flera rutor som hon sedan sätter ihop till filtar och förmedlar ut till Uppsalas hemlösa. Dessa filtar ska inte bara ge värme till kroppen, utan också till deras hjärtan då de ser hur många människor som bryr sig genom att göra en sådan här sak. Bara älskar när människor på detta sätt gör något konkret! Ja gå in på bloggen vetja och läs mer om projekt Care-square!! Själv ska jag gå och rota bland mina garner och se vad jag själv kan åstadkomma!