Dagens strapatser

Denna förmiddag har Makena och barnen fått omväxling. Minst sagt. Bilen skulle lämnas in på verkstaden. Så Makena och de tre minsta barnen tog bilen dit vid niotiden. Annars är det alltid maken som brukar lämna in bilen. Han och den där Jonas på verkstaden har hunnit bekanta sig rätt bra med varandra vid det här laget. Men nu jobbade maken och Makena var tvungen att själv försöka fatta var hon skulle ställa bilen och till vem hon skulle lämna bilnycklarna. Hon trodde sig ha hittat rätt. Men den lite rundmagade verkstadkillen med svart krulligt hår såg ut som ett levande frågetecken när Makena kom och påstod att hon skulle lämna in sin bil till honom. Hon drog sig lite förläget tillbaka för att ringa och kolla med maken. Det var då hon fick veta att han skulle heta Jonas. Killen med det krulliga håret såg inte alls ut att heta Jonas, men han visste var Jonas höll till och visade leende Makena tillrätta. Jonas syntes dock inte till. Men en rökande karl med ännu större mage visste precis vad Makena pratade om och tog emot bilnycklarna med en axelryckning.

Så stod Makena där med sina tre barn utan bil. Planen var att besöka en (för Makena) ny Öppen förskola. Den låg lite tokigt till för att ta buss, så Makena och barnen började traska på den isiga trotoaren istället. Det gick i maklig takt och Nonno hade en väldig tendens att gå precis framför Makenas fötter hela tiden. Jojjan gastade, skrek och fäktade för att hon var så arg på blåsten som blåste rakt i hennes ansikte. Makena gjorde sitt bästa för att inte snubbla på Nonno, lugna Jojjan och samtidigt undvika alla vattenpölar. Bebisen sov gott i bärsjalen.

Tillslut kommer det lilla sällskapet i allafall fram. De går in, men inser rätt snabbt att de kommit fel. Makena går och undersöker läget. De har hamnat på ett dagis, men Öppna förskolan ligger i samma byggnad. Bara att ta av sig skorna och följa en korridor. Makena känner sig en aning förvirrad, men de kommer rätt tillslut och kan äntligen ta av sig alla kläder och leka.

En vänlig tjej som Makena och barnen känner sen tidigare, bjuder på fika. Sen finner sig Nonno snabbt tillrätta bland bilarna och bilmattorna. Jojjan klär ut sig till princessa och Makena pratar med personalen som beundrar Bebisens stora blå ögon.

Alldeles för fort har klockan blivit elva och det är dax att gå igen. Fortfarande ingen bil. Maken hade sagt att den säkert skulle vara klar under förmiddagen, men när hon ringer och kollar har verkstadskillarna precis gjort sig klara att börja med bilen. Ingen bil än på flera timmar alltså. Makena och barnen börjar traska igen. Makena inser att hon inte lyckats undvika vattenpölarna tillräckligt bra, för högra foten blir allt våtare och kallare. De styr kosan mot ett bibliotek med udda öppettider. Makena hoppas det är öppet. Till hennes stora lycka har de utökat öppettiderna och har öppet hela dagen. Alla hittar varsin bok att låna och Makena läser om Mollan och hennes mormor för barnen. Plötsligt kommer hon på att det kanske börjar bli dax att hämta Boppo. Mycket riktigt. De har en dryg kvart på sig och då ska det först kläs på fulla vintermunderingar, ta sig till en busshållplats och hoppas på att bussen inte precis gått. Ingen tid att förlora alltså.

Det hela går riktigt smidigt, men inte tar det bara femton minuter. Boppo är dock på glatt humör när Makena och barnen sent om sider kommer. Han har haft kompisar att leka med. Ingen fara. Makena och de nu fyra barnen börjar gå mot barnens mormor och morfar för att äta lunch och vänta på att bilen ska bli klar. I skrivandes stund har Makena fortfarande ingen bil och har under ett par timmar gjort sitt bästa för att hålla alla barnen på gott humör i den trånga, leksaksfattiga trean. Det har väl gått sådär. Makena hoppas att bilen är klar innan filmen morfar just satte på är slut.