torsdag 30 juli 2009

Imorgon är en annan dag

Jag ser den framför mig, hägrande som en oas i öknen. Jag rör mig målmedvetet som löparen mot sin mållinje, men så upplöses hägringen av ett nyvaket skri. Sätter mig ner i min köksöken med nyvakna Lilla-Buset i knät, svävande mellan hopp och förtvivlan. Måtte hon vilja äta idag! Vrål och broccolikladdig fisk på golvet bådar inte gott. Men va nu då? Hon tuggar i sig en hel liten minifärskpotatis bara sådär! Jo, jag såg det ju med egna ögon. Hon åt faktiskt potatis! Jublar och slår några frivolter inombords och tänker att snart är måltiden avklarad och jag kan...mäh Lilla-Buset glömmer plötsligt maten och siktar in sig på gräddfilspaketet. Varför tog jag fram det? Bort med kladdet, men då ska hon stapla plastmuggar. Efter femtioelva plastmuggar och en liten bit fisk till in i mun ger jag upp. Hon åt ju faktisk två bananer innan vilan. Lek med muggarna då!

Går och tänker att nu kanske jag kan, men jaha ja. Jojjan vill bada. Knäpper upp knappar. Hämtar handduk. Så ja. Men det var ju inget kul med muggarna när mamma gick. Lilla-Buset och fyra muggar kommer ikapp. Här mamma! Ta en rosa mugg. Tack tack. Och så en grön och en gul och så en...pang! Lilla-Buset ramlar och slår i huvudet i skrivbordet. Sen hämtar hon stövlarna. På med stövlarna. Av med stövlarna. Inget är rätt. Gråt och tandagnisslan. Mamma fattar ingenting. Nöj! Nöj! Jaså vill vill du ha mjölk! Var så god. Lilla vännen skiner som en liten sol några sekunder och jag tänker att nu har friden lägrat sig och jag kan...men aj då. Hon snubblade på en mattkant. Det bräckliga goda humöret försvann iväg som en ballong ut genom fönstret. Jag misströstar som en metande pojke som inte fått napp på hela dan. Tänk att det ska vara så omöjligt att få lite ro. Lilla mamman kräver inte mycket. Fem minuter vore helt okej. Tio ett femstjärnigt hotell. Håll ut. Bara lite till så kanske.

Och tänk där kom den! Den snåriga mörka skogen öppnade sig tillslut och jag fann min soliga glänta. Ökenvandraren fann sin oas. Löparen vann sin medalj och pojken fick napp. Jag slår mig ner, dricker mitt efterlängtade kaffe och äter ett par bitar choklad. Frid! Slappnar av och hinner läsa om en drama Queen som heter Boppe. Men sen så är det färdigt. Snårskogen kallar igen. Men nu har jag lite nya krafter. Och imorgon är en annan dag.

1 kommentar:

Frida sa...

ÄNTLIGEN kan jag läsa din blogg igen! Nu har internet anlänt. Jag har uppriktigt saknat dig! Kikade efter dig i ua- Var där sön-tis. Allt gott!!!