Morgonstund har guld i mun. Eller hur var det?

Denna morgon inleddes med att Jojjan spydde på golvet nedanför Makenas säng (ja lite kom i sängen också). Hela förra veckan och början av denna veckan har andra i familjen spytt och varit magsjuka. Det hela är alltså inte över än. Suck!

Makena och Jojjan gick och la sig igen sen (båda hade sovit dålig under natten). Någon blund i ögonen för någon av dem blev det dock inte, då Jojjan såklart noterade att det minnsan var ljust (6:30) ute. Morgon alltså. "Stig upp mamma!" Bebisen hade visst vaknat också. Makena höll envist fast vid sitt tjocka täcke och ville inte inse faktum. När Jojjan gick ut till Bebisen och försökte lyfta upp denna var det dock läge att kapitulera. Morgonhumöriga tunga steg ner för trappan med hungrig Bebis på höften. Nonno deklarerade att han fixat frukost och gladde därmed sin buttra mamma en aning iallafall. Den lilla aningen försvann dock kvickt när Makena insåg att killarna ätit upp nästan all mammas fil (Bebisen tål låglaktos nu!!). Jojjan krävde då att få den sista slatten och Makena orkade inte ta strid trots att hon vet att fil inte är det bästa för en sjuk liten barna mage.

Morgonen fortsatte i samma muntra (obs ironi!) anda med att Jojjan med ungefär en kvarts mellanrum bajsade på sig. Makena satte tillslut på en blöja och fick sen byta blöja varje kvart istället för trosor och strumpbyxor. Jojjan var inte helt bekväm med att plötsligt bli blöjbarn igen, men accepterade det hela då alternativet var att hon annars inte skulle få ha strumpbyxor.

Men Makena har inte tappat modet än. Nej, inte då. Solen skiner ju från en klar himmel och den nyfallna snön gnistrar i dess stålar. Boppo erbjöd sig nyss att lägga pussel med Jojjan och Nonno gick omkring med Bebisen i famnen och sjöng "Bä bä vita lamm" så fint. Så visst finns det hopp! Men nu spydde Jojjan igen och Bebisen skriker. Makena måste gå. Hon får leta mer ljusglimtar i tillvaron senare.