Lite oglamorös verklighet

Idag är inte Makenas tillvaro någon rosenskimrande dröm precis. Snarare en ovanligt oglamorös, alldeles verklig eftermiddag med vissna krukväxter i fönstren. Hon hade tänkt sig att göra mysmiddag och fira in både helg och sportlov. Men efter amning, skrikande treåring, uppackning av matkassar och försenad lunch var Makena helt slut. Bebisen somnade och lades i vagnen, så Makena passade då på att tappa upp ett varmt bad för att återfå både värme (temperaturen i huset hade visst sjunkit nu när det blev vinter från ingenstans) och krafter. Jojjan protesterade, men gick tack och lov med på att lägga pussel på badrumsgolvet under tiden.

Värmen återfick Makena (och elden i kaminen sprakade nu förfullt också), men krafterna var det sämre med. Under badstunden pratade nämligen Jojjan oavbrutet och frågade alla sina varför-frågor utan ände. Av romanen Makena hade tänkt koppla av med blev knappast en enda rad läst. Hon gav efter en stund upp och tänkte istället lägga sig på sängen ett tag. I samma sekund Makena klev över badkarskanten, vaknade emellertid Bebisen och ville plockas upp. Bebisen kunde dock mutas med amning i sängen och somnade om och Jojjan som lämnat alla pusselbitar i en enda röra roade sig nu med att slita ut alla sommarkläder som hon visst lyckats hitta någonstans. Kepsar, linnen och shorts i långa banor placerades ett efter ett på Makenas nattygsbord efter att hon förhört sig om dess rätta ägare. Makena lyckades trots dessa oavbrutna frågor nästan slumra till (förmågan att prata i sömnen har blivit väl utvecklad genom åren). Men just som det ljuvliga sömntåget kom tuffandes, började mobilen ringa intensivt och ilsket nere i köket. Makena försökte ignorera, men efter sexton signaler insåg hon att det kanske var nån som ville nått. Det visade sig vara maken som undrade om Boppo och Nonno ville åka med några släktingar till farmor och farfar? Det var inte spikat än, men Makena ombads att förberda sig på skjuts av barn in till stan om en stund.

Ajöss med tuppluren alltså. Boppo och Nonno blev som väntat eld och lågor och hade på fem röda sekunder packat sina ryggsäckar och var redo att åka! Jojjan som också ville åka med (men inte fick) började terrorisera Makena med att vråla om att hon VISST skulle åka med!! Inga logiska argument i världen kunde övertyga miss "jag-skriker-tills-jag får-som-jag-vill". Så Makena fick vackert stå ut med vrålandet och skrikandet under följande timme.

Av färden blev det sedan (till pojkarnas besvikelse) inget av. Jojjan tömde ut Nonnos packning på golvet och började sedan högljutt kräva att få bära omkring på Bebisen. Boppo och Nonno rök ihop av än den ena, än den andra orsaken. Bebisen skrek. Makena räknade minuter (läs timmar) tills maken skulle komma hem. Av mysmiddagen blev det heller inget av. Barnen de tre serverades istället varsin tallrik havregrynsgröt framför Bolibompa. Bebisen somnade tillslut i bärsjalen. Makena hämtade andan och började skriva ett oglamoröst inlägg på datorn.

I kylskåpet finns i allafall en semla med ett florsockerhjärta som Makena tänkte överaska maken (en dag försent) med. Men innan dess måste hon amma Bebisen som vaknat och skriker i sjalen, packa på minst två av sina barn ytterkläder (varav ett är i pyjamas redo för sängen), ta sig in i den snötäckta bilen och hämta maken en mil bort. Snöstormen som just kom hindrade honom från att ta bilen hem (sommardäck) och rätta bussen missade han för att det var slut på pengar i automaten. Varför han inte kunde använda sitt busskort? Det glömde han hemma i morse. Har Makena tur orkar maken göra mysmiddag för två framåt niotiden av den frysta grytbitsklumpen som ligger på köksbänken. Och förhoppningsvis blir han lite glad av semlan med hjärtat och ger Makena en puss innan hon däckar i säng.