Idag blir hon 6 år!

Här sitter hon mellan sina bröder och är tärna på sin älskade fasters bröllop i sept 2009. "Viktigare" liten dam får man leta efter!!

Idag blir hon sex år. Vår underbara, viljestarka, envisa, intelligenta, smarta, kärleksfulla tjej. Sex år! Hon vårt envisa och färgstarka barn (här, här och här kan du läsa om hur vågorna gått höga ända sedan stormnatten hon kom till oss.) Och som hon har vuxit. Både på längden (ja hon har faktiskt vuxit ikapp sin bror som är 8 år) och i mognad. Viljan finns såklart kvar. Men borta är de otroliga utbrotten och kraftmätningarna. Nu går det oftast att under hyfsat lugna former prata i stället, även om det kan komma ett vrål då och då. Och hon har blivit så fantastiskt lugn, harmonisk och följsam. Och hon pratar. Som inget annat barn njuter hon bara av att helt enkelt sitta och prata. Och hon pratar annars också, för att inte säga jämt. Ständigt har man henne runt sig pratande eller frågande om något. Eller så sjunger hon. Men samtidigt har hon nu också lärt sig vara förnöjd och leka själv. Det har tidigare nämligen inte varit denna damens melodi.Och hon leker med sin lilla syster som nu hunnit bli 3 år. Favoritleken är "att leka hund" och då turas de om att vara hund och matte. För mig och barnets fader är det helt obegripligt hur denna lek kan vara så rolig. Men dagligen ska det lekas hund och båda tjejerna är så nöjda och glada (om inte Nonno kommer och vill vara hund förstås, då kan det vina i knutarna.)

För några veckor sedan lärde hon sig läsa också. Jag lånade hem en enkel bok; "Dubbelpinnen" och med den knäckte hon koden och boken lästes om och om igen åtskilliga gånger. Sedan dess läser hon allt hon kommer över. Från mjölkpaket och reklamskyltar till enstaka ord och meningar i mina tjocka romaner. Hon går nu i en 5-års grupp tre dagar i veckan och hon blev påtagligt besviken över att hon inte skulle börja i skolan nu efter jullovet. Hon trodde nämligen det och är verkligen sugen på att börja skolan på riktigt! Precis som hennes äldste bror Boppo var i samma ålder. Hon vill att jag ska göra mattetabeller åt henne liknande dem pojkarna får i läxa och hon klarar snabbt enkla additioner under tio. Jag var ett tag inne på att hon skulle få börja i förskoleklass ett år tidigare. Men insåg sedan att hon nog trots allt behöver få vara hemma ett år till. Det är ju sista året jag får ha henne hemma såhär. Sedan kommer skolan och hon blir borta mer och mer som skolpojkarna är nu. Vill allt ha min goa tjej här hos mig så länge det bara går! Visst kräver hon mycket nu också som hon alltid gjort. Man kan till och med bli stressad av henne fast hon bara sitter tyst på en stol. Energin runt henne är så stark! Men det är så dyrbart att få all den tid man kan få. Prata om allt mellan himmel och jord och svara på hennes oändliga frågor. Min härliga dotter som blir sex år idag. Högst på önskelistan står en sminkdocka och det ska hon få, tillsammans med andra saker hon önskat sig. Och hon ska få välja mat och film och känna sig firad och uppassad som den ljuvliga prinsessa hon faktiskt är!

Grattis på födelsedagen min härliga unge!!

Tjoho!! En ny favoritförfattare så att jag kan känna mig klädd hela våren!

Jag älskar att läsa romaner om människor som levde förr i tiden. Allra helst i något av våra nordiska länder, då jag tycker om att leva mig in i hur våra förfäder hade det. Därför har jag ofta sökt mig till den här typen av romaner och avverkat alla böcker av Anne-Karin Elstad, alla Vilhelm Mobergs böcker om Utvandrarna (här skriver jag om några tankar jag fick efter jag läst den serien) samt en del andra böcker av liknande karaktär som jag glömt namnet på.

För ett tag sedan fann jag mig då inte veta vad jag skulle låna på biblioteket när alla mina favoritförfattare var utlästa. Jag frågade då helt enkelt på vårt bibliotek (som f ö har de bästa bibliotekarierna i världen!) Jag förklarade vilken typ av böcker jag var ute efter och bibliotekarien gick runt ibland hyllorna med en tankerynka i pannan och plötsligt satte hon upp fingret i vädret och utropade "Elsi Rydsjö" och ledde mig genast till hyllan med hennes böcker. Till min stora glädje fann jag att denna fantastiska författarinna skrivit mängder av romanserier och jag hoppades i mitt stilla sinne att jag skulle gilla dem. För då skulle jag ju ha min romanläsning räddad för ett bra tag framöver.

Och jag inte bara gillar dem. Jag älskar dem! Jag vill nästan försöka ta kontakt med Elsi bara för att tacka henne för att hon skrivit alla dessa underbara böcker. Har nu läst "Kära min syster" och trilogin som börjar med "Röd är ryttarens häst". Trilogin handlar om två släkter som levde under Karl XII.s tid. Mycket intressant!! "Kära min syster" är en fristående fortsättning på boken "Susanna". Tyckte om "Kära min syster" mycket! Och extra intressant blir den då den till vissa delar handlar om de två släkterna från Karl XII:s tid, fast ca 200 år senare.

Nu har jag snart läst ut "Kvinnorna på Stensvik" som är den första boken i en annan trilogi. I början tyckte jag den var så tragisk att jag ville ge upp. Men i förrgår då jag var mer eller mindre sängliggande hela dagen pga förkylning fortsatte jag att läsa den och den blir bättre! Mycket bättre till och med. Så idag är det jag som går och lånar fortsättningen så jag inte finner mig själv "romanlös" ikväll. Jag vill nämligen alltid ha en pågående bok. Annars känner jag mig naken på nått vis. Nu känner jag mig väldigt säker på att jag kommer att kunna känna mig klädd under hela våren åtminstone. För det finns många fler trilogier att sätta tänderna i när jag är klar med denna. Åh härliga känsla!

Någon konstig form av post-julsyndrom?

Under jul och nyår har jag som de flesta andra ätit mycket skinka, sill och köttbullar. Knäck, choklad och massor av julmust. Jag som annars inte gillar socker så där värst mycket (efter ungefär 3 smågodisar mår jag lite illa) och sällan dricker läsk eller äter godis har nu under jul verkligen ätit otroligt mycket choklad och knäck. Lägg därtill julmust till de flesta måltider samt två födelsedagskalas och du inser att sockerintaget har legat en bra bit det normala. Man skulle ju då kunna tänka sig att kroppen nu vant sig med denna nya sockernivå och nu skriker efter mer och mer. Men det konstiga är att det blivit precis tvärtom!

Det började i måndags då jag verkligen fick begär efter linssoppa!! Skinkan, den rökta laxen och köttbullarna som jag så glatt ätit dagarna innan fick jag närmast spykänslor bara av att tänka på. Sen efter lunch insåg jag än mer att det var något anmärkningsvärt på gång. För jag som annars (även innan jul) näst intill alltid tagit en kopp kaffe och en bit choklad en stund efter maten (ja inte direkt, så att kroppen hinner ta upp järnet från maten ) kände nu inte ett dugg för kaffe och choklad. Nej. Däremot såg fruktfatet väldigt inbjudande ut och jag knaprade glatt i mig ett äpple till efterrätt i stället. Och så där har det fortsatt. Maken kom hem med två lådor hemgjord apelsintryffel som jag bara älskade i december. Men nu har jag inte förmått mig att ens smaka, trots att de stått i kylskåpet i flera dagar. Allt begär efter socker verkar vara som bortblåst. Det är som att kroppen fick så den teg under december och nu istället vill ha allt som är nyttigt!

Så nu frossar jag i vanlig ordning på solroskärnor och frukt. Ja solroskärnor är min lilla specialitet. Så gott att gå och småäta på lite då och då. Blir spännande att se hur länge detta "antisockertillstånd" håller i sig. Men så länge är det ju bara att tacka och ta emot och njuta av att kroppen själv säger till om vad den mår bra av! Hurra!

Att promenera i bomull

Att ta morgonpromenader dessa vintriga morgnar är som att vandra i bomull. Det vita puderlätta bäddar in hela samhället så fint och jag får gå där mitt i och bara förundras. Jag känner mig så fri, så nära min Skapare. Det blir så tyst och stilla. Alla ljud liksom dämpas och de övervintrande fåglarnas sång är de ljud som fångar min uppmärksamhet. Kommer att tänka på att det var många år sedan jag sist såg en domherre. Undrar vad man ska lägga på fågelbordet för att locka till sig honom mån tro?

Där jag vandrar finner jag mig själv med ett barnsligt leende på läpparna. Faktum är att jag känner mig som ett barn där jag går. Blir med ens ett med mitt barndomsjag som gått åtskilliga gånger fram och tillbaka till skolan på snövallskantade vintervägar. Det spritter till i mig och jag kan inte motstå lusten att slänga mig i en snödriva och göra en snöängel. En enorm frihetskänsla infinner sig där jag ligger i den bomullsmjuka snön och bara blickar upp mot himlen. Har du inte gjort en snöängel på länge, så gå ut och prova. Det är underbart!

Tänk att jag får leva så här! Leva nu. Ta vara på ögonblicket och njuta naturens under. Jag är lyckligt befriad från att behöva förarga mig över inställda tåg och trafikkaos. Jag får leva här i detta fantastiska med mina barn och dagbarn. Fånga dagen och njuta av en promenad i mitt bomullsland.

En kopp rykande ingefärsdryck var det här!

För att riktigt få skjuts på mitt tillfrisknande från förkylningen gjorde jag i ordning en kopp med välgörande ingefärsdryck (eller vad man ska kalla det.)  Tipset fick jag här ifrån. Jag blev alldeles varm och go i hela kroppen och det kändes extra bra att använda honung som är producerad på Östanbäcks kloster som min man besökte nyligen.

Så här gör man:
1 kopp rykande varmt vatten
1 tsk färsk riven ingefära
2 tsk honung
saften av en halv citron

Låt dra i 5 minuter, sila och njut!!

Lyckan över att snöra på sig sina skor kl 8 på morgonen!

Varför får ni se när jag knyter på mig mina skor? Jo för i morse hände det! När jag steg upp kände jag inte den där sega dimman som varit över mig under hela julen pga förkylning och sena nätter. Nej, jag kände mig nästan som mig själv igen och istället för att längta tillbaka till sängen kände jag det där härliga suget att ge sig ut på en morgonpromenad! Visserligen var klockan redan över 8, så jag var inte upp med tuppen, men ändå. De senaste veckorna har jag knappast fattat att en ny dag börjat innan klockan är 11... Så jag blev så överlycklig över att känna mitt vanliga jag komma smygande tillbaka. Visst är jag fortfarande lite förkyld och kraxig, men energin börjar återvända och jag kände att jag kunde le mot den dag som väntade.

Efter promenaden som blev ganska kort, då kylan bet hårt i mina kinder och jag inte ville förta mig så här första dagen efter mina sega veckor kom jag in till ett tyst hus. En dotter tassade precis upp och undrade lite yrvaket varför mamma var fullt påklädd i mössa, jacka och allt? Visar att det var ett bra tag sedan jag var ute om morgonen sist...

Dottern hittade en ficklampa som hon lekte med och jag gjorde i ordning en kopp te och tog fram min bibel som jag gör varje morgon. Fick där en lugn ljuvlig stund med Guds Ord som är så dyrbart för mig. Ger mig kraft och styrka och vägledning för varje ny dag. Jag drack mitt te och sedan kände jag mig redo för att ta tag i alla morgonsysslor. Diskmaskinen tömdes, tvättmaskinen sattes på, jag bäddade sängen och kände att det är ju så här jag trivs allra bäst! Sena nätter och knäck i all ära. Men en morgon som denna slår allt julmys med hästlängder!

Snart är jag helt frisk igen. Då ska jag istället snöra på mig mina skidpjäxor och ta en skidtur varje morgon. Eller ja. Så många morgnar jag orkar upp. Åh så härligt det ska bli!!

Nystart och jullovsaktiviteter

Nu var det evigheter sedan jag bloggade. Men i stället för att försöka rada upp orsaker till det, kan vi väl bara säga att jag ger bloggandet en ny chans i och med detta nya år. Är sugen på att blogga mycket oftare än jag gjort. Jag gillar ju att skriva och dela med mig. Men å andra sidan tar det en hel del tid. Frågan är om jag ska prioritera bloggandet eller inte? Men det lutar nog att jag ger det ett försök i alla fall. Så får vi se hur det går.

Bjuder så här som en liten start på ett par bilder som belyser vad vi pysslar med om kvällarna så här precis efter jul.

 Maken och jag har gett oss på att lägga ett 1000-bitars pussel. En rogivande sysselsättningen som speciellt min man älskar. Han har varit bortrest nu under två dagar. Och så snart han kom hem mer eller mindre kastade han sig över pusslet igen. Även pojkarna hjälper till och just nu sitter vi alla fyra och pusslar.

Under jullovet ägnar vi oss också åt att spela sällskapsspel. Vi fick Ticket to ride i julklapp och det har vi spelat flera gånger redan. Idag och även ikväll har pojkarna spelat  Utmaningen som vår stora kille fick när han fyllde 10 år nyligen. Det har engagerat mer eller mindre hela dagen. Att 10-åringen velat spela så mycket är ingen förvåning. Men att han lyckats få sin lillebror att spela med honom hela tiden är däremot ett smärre mirakel! Han är nämligen inte hälften så road av spel som sin storebror.

Under dessa dagar efter nyår ägnar vi dessutom kvällarna åt att försöka få vår 3-åring att vända tillbaka dygnet. Hon har nämligen lagt sig till med vanan att vara superpigg om kvällarna och inte somna förrän framemot midnatt...här om kvällen låg hon vid 23-tiden mellan oss i vår säng och "läste". Dvs hon hade en barnbok uppslagen och rabblade outtröttligt upp bokstävernas namn, sida upp och sida ner. Otroliga unge!!

Nu ska jag återgå till pusslandet med maken. Sen ska även jag lägga mig i tid. Duger inte att äta frukost framemot 11 nu längre när jag börjat jobba lite smått igen.