En mil avklarad i ljuva sommarkvällen

Idag hände det. Makena sprang en mil! Redan imorse när hon låg och drog sig vid halv åtta snåret var hon riktigt sugen på att knipa den. Men eftersom maken redan åkt till arbetet var detta inte att tänka på. Hon fick hålla sig till tåls.

Men så kom maken hem på framåt kvällen. Han var trött, alla barnen var trötta och bråkiga och Makena var också rätt trött. Hon kände att hon inte skulle tillföra något med att stanna hemma. Snarare göra det hela värre genom att säga fel saker och tappa humöret. Så hon tänkte att det bästa för alla inblandade var att sticka iväg på sitt efterlängtade löppass. Då skulle hon få ny energi och vara sitt vanliga glada jag när hon kom hem tänkte hon.

Så hon försvann in i sovrummet och svidade om till linne och tunna shorts. Tog sin keps och doppade den i poolen. Sen dök hon själv i för att svalka ner sig inför passet. Trots att klockan var över fem på kvällen var det nämligen fortfarande väldigt varm och Makena brukar krokna direkt när hon springer i för varmt väder.

Genomblöt, försedd med vatten, mobil och Mp3-spelare satte hon sig så i bilen på en handduk och körde till spåret. Hon noterade att inte en enda bil stod på parkeringen och inte en människa syntes till denna heta lördagskväll. Annars brukar det alltid vara fullt av folk i och runt spåret. Så inte ikväll alltså. Makena gömde bilnycklarna och traskade iväg i raskt tempo. Efter knappt 2 minuter satte hon igång med själva joggandet och tänkte att hon åtminstone skulle springa 8 km. Det var nämligen helgens pass enligt Tjejmilsprogrammet.

Första varvet avklardes. Långsamt för visso, men det var ju uppvärmingsvarvet också. Värmen kändes inte ett dugg besvärande tackvare hennes blöta keps och kläder. Nästa varv gick lite fortare och det började även kännas lite bättre att springa. Makena, liksom många andra funkar nämligen så, att det tar ett tag att komma igång. Somliga pratar om att andra andningen kommer efter c:a 30 minuter. Och Makena kan nog hålla med. Det var i alla fall hennes erfarenhet när hon sist sprang 8 km. Makena jobbade på och drack lite vatten mellan varje varv. Njöt av den underbara sommarkvällen och skogens fridfullhet. Inte en själ mötte hon och skogen var för stunden hennes egen.

I lurarna hade hon sin pastors undervisning från hans Vårseminarium nyligen. Hon njöt av att få lyssna på denna inspirerande och upplyftande predikan där i spåret. Hemma får hon aldrig ro till sånt, men när hon springer går det hur bra som helst att focusera. Hon blir glad och upprymd och en bättre mor och maka när hon kommer hem. Särskilt denna kväll kunde ju just det komma väl till pass.

Tredje varvet påbörjades och hon tänkte att efter detta varv är det bara en halv kilometer kvar till 8 km. Men samtidigt hade hon kommit in i den där andra andningen och löpningen flöt på så fint så. Kvällssolen silades mellan trädens lövverk och hon tog sig runt med lätthet. Precis i slutet av detta varv flög två duvor upp från snåren och Makena förstod att hon stört.

Fjärde varvet inleddes med inställningen att springa så mycket av det som möjligt. Men detta varv visade sig vara det hittills lättaste av dem alla och då kändes det ju bra dumt att inte passa på att springa en mil trots att hon egentligen bara skulle springa 8 -8,5 km. Mållinjen närmade sig snart och hon spurtade på lite extra de sista 100 metrarna. Klockan stannade på 1:08:16. En helt okej tid för att vara första gången tycker Makena. Och eftersom det gick så bra att springa en mil bestämde hon sig för att hoppa fram några veckor i träningsprogrammet. Hon verkar ju faktiskt vara en smula bättre än hon trott.

Väl hemma kände hon sig som en ny människa. Huset var alldeles tyst och Makena trodde först att hela familjen rymt. Men så hittade hon maken i en soffa läsandes en bok. Och alla barnen var ute och lekte visade det sig. Altanbordet var dukat och potatisen kokade. Makena som åkt iväg drypandes av vatten var nu nästan helt torr. Det säger endel om värmen! Men den hade inte besvärat ett dugg. Makenas rykande färka tips för löpning i värme blir alltså att starta genomblöt från topp till tå. Det visade sig ju fungerar fantastiskt bra! Att grannarna tittade lite undrande på henne när hon klev in droppandes i bilen är smällar hon gärna tar i sammanhanget.

Nu ligger alla barnen och kvällen blev lugn och fin. Makena hade nog helt rätt i att maken skulle klara upp det hela bättre utan henne. Slutet gott alltig gott och Makena har uppnått ännu ett mål. Nästa mål blir att klara milen på 60 minuter. Det tar nog några veckor till, men det känns absolut inte ett dugg omöjligt längre!