tisdag 8 januari 2008

Stora pojkar

Makenas pojkar börjar bli stora! För inte alltför länge sedan var Makena tvungen att ta med sig hela barnaskaran överallt ditt hon gick. Om hon så bara skulle posta ett brev några kvarter bort. Nu är det inte riktigt så längre börjar Makena sakta inse.

Igår t ex skulle Makena till BVC för att väga sin Bäbis. Det kändes lite motigt att komma dragandes med fyra barn, kände Makena. Så hon frågade pojkarna lite försiktigt om de gärna ville följa med eller om de kunde tänka sig att vara själva hemma under den ungefärliga halvtimme det skulle ta? Och som om den självklaraste sak i världen, ryckte pojkarna på axlarna och sa att så klart ville de hellre stanna hemma och spela xbox, än att följa med småtjejerna till BVC! Makena lämnade då både makens och sitt eget mobilnummer på en lapp bredvid telefonen. Och så såg hon att maken dessutom var på msn och meddelade pojkarna detta. Båda Makenas stora pojkar kan nämligen redan både läsa och skriva (även om det krävs viss fantasi för att förstå vissa stavningar). Makena ringde sen maken när hon var borta och han kunde berätta precis vad de gjorde eftersom de snackade förfullt via msn. När Makena kom hem nästan trekvart senare, var pojkarna nästan besvikna för att hon redan var hemma!

De stora pojkarna kan också utan vidare klara sig själva när Makena då och då tar sig en tupplur när de två mindre tjejerna lyckas sova samtidigt. Igår föll det sig så att de två små sov och Makena (som för tillfället lider av kronisk sömnbrist) också kände stort behov av en liten stunds sömn. Problemet var bara att hon just satt in en kaka i ugnen och den måste ju tas ut i tid. Makena frågade då pojkarna om de trodde att de skulle klara att ta ut kakan när timern ringde? Visst! Inga problem. Det utbröt till och med ett litet microgräl om vem av dem som skulle få äran att utföra uppdraget. En timme senare vaknade Makena av att Jojjan vaknat och kom gråtande. Hon kom ner till köket igen och fann ugnen ordentligt avstängd och kakan prydligt ställd ovanpå spisen. Makena kan lita på sina grabbar.

Senare på kvällen (efter att en granne med barn varit på besök under eftermiddagen) kom Makena så på att hon glömt att påminna Boppo om att flytta över tvätten från tvättmaskinen till torktummlaren (som är en av hans uppgifter). Hon gick till maskinen, men fann till sin stora förvåning att både tvättmaskinen och tumlaren var tomma! Hon gick då undrande och frågade Boppo om det hela. Med ett ryck på axlarna sa han att han så klart fixat det och tvätten (såg Makena senare) låg mycket riktigt torr i sin korg där den skulle vara. Makena blev då mäkta stolt över sin 7-årige son som så moget tagit ansvar för sin uppgift utan en enda påminnelse. Han fick mycket beröm kan Makena intyga!

Så Makenas två små pojkar är visst inte så små längre. Innan Makena vet ordet av har de väl tagit körkort och flyttat hemifrån.

2 kommentarer:

smultron sa...

Det är otroligt vad mycket barnen faktiskt kan. Min lilltös brukar ta ned tvätten i torkrummet medan jag viker den. En sån liten sak är till stor hjälp. Damma gör de gärna också. Det är värre med tonåringen...

Anonym sa...

Visst är det underbart. Det börjar en helt ny tid för dej nu.