Nu är glada julen slut slut slut

Idag är det 20:e Knut. Och familjen Makena har haft traditionsenlig julgransplundring. Nu var det dock så att julgranen i år fått nöja sig med en alldeles för liten fot att stå i (den riktiga var icke att finna när granen skulle kläs i december). Och på grund av den, har granen varit minst sagt instabil under hela julen. (De senaste veckorna har granen stått lutad mot väggen, eftersom ingen längre orkat bry sig om den.)

Runt denna vingliga gran (som dessutom tappat sisådär två tredjedelar av barren) skulle det nu alltså dansas. Dessvärre tappade Makena helt lusten för allt vad sång och dans hette pga för lite sömn och en incident för mycket, så hon började istället ilsket plocka ner julsaker och organisera de röriga julkartongerna. Men maken och barnen sjöng och dansade så gott de förmådde. Maken hade noll koll på både melodier och texter, men som tur var kunde Boppo sångerna desto bättre och kunde hålla tråden. När Nonno tappat koncentrationen för tredje gången och de andra barnen fått sjunga så att de var nöjda, skingrades ringen. Och tur var väl det. För just när alla slutat sjunga och dansa välte granen och landade på golvet med en smäll. Den resterande tredjedelen av barren hamnade på vardagsrumsgolvet och ett antal kulor gick i kras.

Bland skärvor och högar av barr togs sen allt julgranspynt ner och Makena sorterade (efter tips i från Skrubba) allt pynt i två lådor. En låda för adventssaker och en för julgranssaker mm. En kasse med skräp och en kasse att ge till secondhand blev över när det hela var klart. Barnen hann tröttna lite under tiden och bråkade lite om vem som skulle få dammsuga barr. Men sen fick de tillsammans med maken bära ut granen och i kör ropa "Hej då julen!" när granen kastades ut.

Sen kom äntligen höjdpunkten som barnen väntat på sedan julafton; Att äta upp pepparkakshuset! Jojjan har den senaste tiden dagligen frågat: "Är det 13:e januari?". Och nu var det äntligen den 13:e januari och huset skulle ätas upp! Vi bänkade oss alla sex runt köksbordet med glögg, te och pepparkakshus. Sen högs det in och inom några minuter var hela huset upp ätet och alla glada och nöjda.

Makena känner en viss lättnad av att ha fått julen undanstökad. Men tittar samtidigt lite sorgset på sina plötsligt så mörka fönster. Och behovet av nya fina fönsterlampor känns genast akut. Men vem vet. Detta kanske blir sporren att äntligen ta tag i det kaosartade garaget som hon och maken länge pratat om att städa. Makena har nämligen på känn att det kan finnas en och annan bortglömd lampa där inne.