En mysig lördagkväll

Denna vecka har Makenas älskade make jobbat väldigt mycket och länge. Inte en enda kväll har han varit hemma. När Makena någon gång under veckan (då hon fick se en skymt av honom) var lite putt över detta, lovade maken att på lördag skulle det bli myskväll! Makena lät sig tröstas och såg fram emot detta.

När lördagen kom planerade hon en mysig middagsmat till kvällen. Middagen vart dock inte alls vad hon hoppats, då både barn och föräldrar var trötta och griniga. Makena hade dock fortfarande lite hopp om den där utlovade myskvällen och försökte hålla modet uppe. Hoppet dog dock en stilla död i takt med den utdragna läggningen av barnen som följde. Och när Makena framåt halvniotiden slängde ett öga på maken som låg halvt utslagen i soffan, drog det sin sista suck. Makena var grymt besviken. Och lät också maken få höra det! Här hade hon kämpat tappert med sina älskade ungar hela veckan och minsann inte varit så pigg hon heller. Och så blir kvällen hon sett framemot bara gnällig och trist. Tårarna kunde inte hållas tillbaka ska hon villigt erkänna.

Hon satte sig då surmulet med sin bibel och tänkte läsa lite i den för att åtminstone få något vettigt gjort innan läggdax. Sur och arg på maken var hon. Men så kom hon till en text som handlade om att förlåta. En tjänare som fått en väldigt stor skuld efterskänkt, visade sig oförsonlig med en annan som hade en liten skuld till honom. Straffet för den förste blev inte nådigt. Berättelsen slutade med några rader som sa att så ska även Gud göra med dem som inte av hjärtat förlåter sina medmänniskor.

Där fick Makena ett litet stygn i hjärtat. Här satt hon arg och sur på sin make och läste om att förlåta. Hon visste ju också med sig att hennes vrede var helt obefogad, då hennes make är den mest kärleksfulle och osjälviska människa man kan tänka sig. Att han var helt utsliten efter en vecka av hårt arbete var ju verkligen inget han kunde rå för. Hon förlät honom genast och kände hur Gud hjälpte henne att inte längre vara sur. (Makena har tyvärr annars ofta svårt för att bli på bra humör igen när hon surnat till).

Under tiden Makena suttit och läst och begrundat, hade maken å sin sida tagit sig upp ur soffan och stökade nu i köket. Efter en stunds slammer kom han in i vardagsrummet där Makena satt, och undrade glatt vad hon ville ha till kvällsfikat? Han bar in fika, tände ljus och mös till det ordentligt. Sen kom han också in med en tallrik chokladbollar som han raskt slängt ihop. Och Makenas hjärta smälte totalt. Det var kärlek på ett litet fat det! För maken vet att Makena älskar chokladbollar. Och nu hade han alltså trots sin trötthet och feber (som det senare skulle visa sig att han hade) ställt sig och bakat sådana bara för sin lilla sura frus skull.

Makena och maken (och Bebisen) fick en mysig avslutning på kvällen. Och Makena kände sig mycket tacksam till Gud som haft sånn omsorg och hjälpt henne att förlåta sin make i tid. Makena skulle annars lätt ha kunnat förstöra kvällen med sin långsurhet. Nu blev det istället en välbehövlig stund av att bara sitta och prata, som de inte hunnit med så mycket alls under veckan. Tänk att Gud bryr sig om en sådan lite sak som en mysig lördagkväll!