Makenas Bebis har blivit sjuk. Jättesjuk. Igår hade hon hög feber, var täppt i näsan och hela dagen alldeles, alldelses olycklig. Makenas lilla solsken orkade inte vara glad alls. Makena fick hålla på med henne hela tiden. Bära, vyssa och lugna. Lyckligtvis har ju Makena en (läs flera) gosig bärsjal. I den somnade Bebisen gott.
Makenas stora barn är också sjuka. (Makena med för den delen.) De har feber och hostar och orkar inte leka som vanligt. Igår la sig Makena i dubbelsängen med alla sina barn. Hon hade lovat barnen högläsning. Barnen hade valt Nicke Nyfiken.
De stora barnen låg på Makenas sidor (efter det obligatoriska tjafset om vem som ska ligga var). Bebisen var ledsen, men Makena hade inte så mycket val, utan la henne på sina lutade knän och gungade bebisen fram och tillbaka på knäna. Bakom boken liksom. Så började hon läsa. Och plötsligt tystnar den ledsna Bebisen. Makena tittar upp bakom boken och får till sin förvåning se Bebisen intensivt studerande bokens gula omslagspärm. Med ögon stora som tefat tittar Bebisen länge länge på boken medan Makena läser färdigt för barnen. Och Bebisen glömde alldeles bort att vara ledsen.
Sent samma kväll är Bebisen ledsen igen. De stora barnen sover, maken sover nästan och Makena skulle hemskt gärna vilja sova, men hennes Bebis är ju ledsen. Inget Makena gör tycks hjälpa. Bebisen vill inte amma. Inte gosa. Inte sova. Makena känner sig rådlös. Men så kommer hon på det!
"Kan du räcka mig Nicke-boken?" (som ligger kvarglömd i fönstret) ber hon sin sömndruckne make.
"Va...?" svarar han mycket konfunderat.
"...ska du läsa Nicke???"
Sen lägger Makena Bebisen tillrätta på sina uppfällda knän och fäller upp Nickeboken bakom sin egen bok. Och Bebisen tystnar! Åter blir ögonen stora som tefat och Bebisen ligger plötsligt helt nöjd och bara tittar och tittar. Makena läser sin egen bok tills hon är nöjd. Och så småningom låter sig Bebisen läggas ner i sin vagn och somnar lugnt.
Hon verkar vara lite egen den här Bebisen. En annan gång var det ju bara skötbordet som gällde. Nu var det uppenbarnligen en Nicke Nyfiken bok som krävdes för att få den lilla nöjd. Makena undrar redan vad Bebisen ska hitta på nästa gång hon är otröstlig.
3 kommentarer:
Framförallt min äldsta tös drogs till gult när hon var liten. Kanske är det något magiskt med färgen ;)
Krya på er!
Ville bara säga att jag läser din blogg oxå :) Och självklart gör det ingenting att du länkat mig. Det är bara smickrande. Men jag hittar ju inget om var du bor eller hur du ser ut. Känner vi varandra? Ha det gott!
smultron: Intressant!:D Ja, när jag tänker på det hängde det nog en liten barnmorgonrock med gula inslag bredvid skötbordet också :lol: Ska nog försöka hitta ett tyg i med rätta gulfärgen och sy nya figurer till babygymet (som nu är ointresant rött ;)
frida: Nä, jag vill liksom vara lite halvanonym eftersom det är på nätet (går sådär halvbra). Och nej, vi känner inte varandra. Hittade dig via Agda-Magda (hon vet vem jag är ;))
Skicka en kommentar