Denna förmiddag fick Makena en sådan där guldstund med Nonno. Båda småtjejerna sov och Boppo var som vanligt i skolan. Nonno såg allmänt uttråkad ut och Makena kände sig lite hungrig (det gör hon nästan jämt nu för tiden). Så Makena frågade då Nonno om han ville baka scones? Nonno sken upp som solen utanför fönstret och utropade: "Jaaaa"!
Nonno ville göra allt själv. Det fick han också. Nästan. Makena knådade tillsist ihop degen och förvandlade den till två runda kakor på plåten. Under tiden Makena och Nonno bakade, sa Nonno flera gånger saker som: "Bara du och jag mamma" "Det här var mysigt" och liknande. Makena tyckte också det var hemskt mysigt.
Att på detta sätt arbeta och småprata med sitt barn är verkligen guld värt. Speciellt när man har ett barn som Nonno. Nonno är nämligen inte alltid den lättaste att förstå sig på. Många gånger förtvivlar Makena när hon inte vet hur hon ska nå fram till denna känslige lille gosse, som har så lätt till tårar och vrede och som så lätt känner sig missförstådd av allt och alla. Men som samtidigt är en sådan djup och kreativ liten själ. Ingen av Makenas barn ställer så finurliga frågor som han. Och ingen har sådant tålamod med att omsorgsfullt måla teckning efter teckning.
När Makena och Nonno har det jobbigt med varandra, tänker hon ofta att Nonno har fått förlite uppmärksamhet och bekräftelse. Hon brukar då genast gå till Nonno för att gosa och prata lite. Hämta ikapp det hon missat. Men så fungerar inte Nonno. Allt ska ske på Nonnos vilkor. Och när han som idag öppnar en dörr för kärlek och gemenskap, gäller det att skynda sig att springa in och fylla på hans kärlekstank till bredden. Så att den inte hinner bli tom till nästa gång.
När brödet gräddades i ugnen, började Nonno och Makena ställa fram te och muggar och sånt. Nonno utbrister då helt plötsligt: "Mamma jag vill kramas!" Och Makena och Nonno kramades. Sen satte de sig ner med varsin stor mugg te. Makena med sin favoritsmak. Nonno med sin. Och så satt de bara där och mös och hade det bra. Nonno och Makena. Och tanken den blev fylld till bredden. Det är Makena säker på.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
8 kommentarer:
Vad myyysigt! :-) ja, sna stunder är verklugen guld värda!! Såna som sätter spår i hjärtat för alltid. men en sak bara, dricker Noah te?! HUR gick det till?! ;-) Kram /Ebba
Alla mina barn dricker te (även bebisen har fått rött te på tesked). Det har de gjort sedan de var små. Jojjan drack t ex tidigare hellre te som mig på Öppnis, medan de andra barnen drack saft. :)
Vilken underbar mamma Nonno har!!!!
Det är så värdefullt med de där egenstunderna som man får då och då med sina barn.
Låter verkligen som om ni fick det riktigt mysigt tillsammans!
Ann-c: Tack!! De orden värmde verkligen! Det är inte alltid man känner sig som någon vidare bra mamma...
rebecca: Ja, ensamtid med barnen är verkligen värdefullt. Man kommer varandra så nära på nått vis, som inte går när alla är med. Men jag är lite nyfiken. Vem är du egentligen? *funderar*
*S* Till bloggar hittar både okända och kända.
Till din blogg hittade jag via AFF. Närmare bestämt snacksidan för hemmaföräldrar.
Jag märker att jag skrivit alldeles för lite på snacket... ;O)
*S* Ja, jag kom på att det nog var du nu när jag låg och sov (är sjuk). Jag känner en annan Rebecka också, men det stämde inte för du verkade ju ha barn och det hade du ju. Ibland är man lite trög ;)Kul att du tittar in! :D
Ha ha ha ha. Men var det got med sckons da.
Skicka en kommentar