Jag kunde ha gått miste om livets gåva

Känner att jag vill skriva något om människovärdet. Anledningen är att jag ser en skrämmande kall utveckling i Sverige. Länge har ju abort varit tillåtet i Sverige. Horribelt om du frågar mig. Häromdagen när ordet abort kom upp här hemma tittade mina söner (9 och 11 år) frågande på mig. De visste inte vad det var. När jag förklarade att det innebär att man i vårt land får döda ofödda bebisar i mammans mage såg de helt chockade ut. Och jag insåg hur sjukt det måste låta i ett oförstört barns öron. Själv har man ju vant sig. Tyvärr. Men tänker man på det så är ju abort en våldshandling mot oskyldigt barn hur man än vrider på det. I min ungdom brann jag starkt för detta. Jag höll föredrag på lektioner i gymnasiet och debatterade med både klasskamrater och lärare. När jag nu blivit vuxen har debatten tystnat på något sätt. Även i samhället har den tystnat.

Men nu har en annan debatt satt människovärdet på tapeten igen. Det är debatten om Downs syndrom-barnens vara eller icke vara. I Danmark strävar man mot att helt utrota Downs syndrom -barnen och beräknar vara klara med detta år 2030. Skrämmande. Minst sagt skrämmande! Även i Sverige är attityden kall. Inom ett par år kommer det vara möjligt att med ett enkelt blodprov tidigt i graviditeten se om barnet har Downs syndrom. Då kommer troligen de flesta av dessa underbara barn att sållas bort. Var är samhället påväg? Vad blir nästa steg? Barn med hjärtfel. Ska de få födas? Barn med diabetes? Barn med anlag för depression? Barn med fel kön enligt föräldrarnas mening? Svara mig. Var ska gränsen dras?

Svaret går inte att ge, för frågan är felställd. Man kan inte dra någon gräns för när människolivet är värt att bevaras eller inte. Det är därför dessa frågor blir så absurda. Människovärdet är i sig okränkbart oavsett det politiska läget i landet. Oavsett vad det kallas. Ett liv är alltid ett liv och det börjar när säden träffat ägget inne i livmodern. Inte före och inte efter. Varje flicka och pojke. Varje barn med Downs syndrom. Varje barn med någon form av funktionsnedsättning. Varje barn har rätt till sitt liv! Och det är vi som fått förmånen att leva vårt liv som måste se till att denna deras rätt skyddas med alla medel!

Personligen skulle jag själv inte att levt alls om min mamma följt läkarens råd. Han försökte övertala henne att göra abort eftersom risken var stor pga av hennes ålder och tidigare sjukdomshistoria att hon skulle få ett missbildat barn. Mamma sa nej och tack vare det fick jag livet som gåva. Det borde vara varje barns rätt!