Morgonjogg är Makenas melodi! (Att få sova en timme längre om morgnarna har gjort underverk) Igår morse gav hon sig ut redan vid 8. Solen sken och det var alldeles underbart att springa! Denna morgon hittade hon ytterligare en ny liten stig. På andra sidan stora vägen finns nämligen en läggda (norrländska för äng, vissa ord går aldrig ur) av något slag. Hon har nog även tidigare anat att det går en stig bredvid den, men aldrig gått dit och tittat. Men igår fick hon infallet att prova att springa den vägen. Och mycket riktigt. Där var en liten gångstig och efter en liten stund uppenbarade sig också en lekpark! Med fotbollsmål OCH pulkakullar! Där har den legat hela tiden och Makena har varit helt ovetande. Hon tänkte att hit kan hon gå med barnen och dagbarnen i eftermiddag.
Hon joggade vidare till grusvägen. Hennes stående runda för tillfället. Idag kände hon inte så där värst mycket för att halka omkring i skogen, så hon bestämde sig för att springa fram och tillbaka på grusvägen istället. Det blev drygt fyra vändor och dessutom en liten runda i skogen ändå. Hon tycker ju att det är så spännande att följa stigar och se vart de leder att hon inte kunde låta bli. Tempoträning blev det också. Startade med knappt 10 minuters uppjogg, sedan knappa kvarten i lite högre tempo för att sedan avsluta med ytterligare knappa 10 minuter av nerjogg. Det kändes hur bra som helst! Rundan är lite kuperad dessutom vilket passade bra. Enligt schemat var det nämligen löpning i lätt kuperad terräng som gällde för dagen.
På vägen hem kände hon sig nästan hög på endorfiner! Man får verkligen en lyckokick av att springa. Det ska alla som tror att löpning är tråkigt veta. Hela dagen höll lyckoruset i. Hon kände sig full av energi och på eftermiddagen gick hon och barnen i väg till den nyupptäckta lekparken. De hade mellis med sig och hade så härligt där i den varma solen så det var alldeles otroligt. Lilla Buset (som varken hade stövlar eller galonisar) styrde såklart kosan raka vägen mot parkens största vattenpöl. I den stod hon och plaskade,blev genomblöt och var alldeles lycklig.
Första dagen som gräsänka blev inte så tokig ändå.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Oj. Jag blir inspirerad. Inte att springa för det kan jag inte. Men jag kan ut och gå på morgonen. Men var gör du av barnen när du är ute och joggar? det är min lilla svårighet. Det lät underbart att upptäcka en ny stig... ljuvligt.
Min man jobbar skift så det är när han jobbar sent jag kan springa på morgonen. Denna vecka har varit en sådan, därav morgonjoggandet (då är han ju istället borta på kvällen)
Varför kan du inte springa?
Svår astma plus foglossningen. Men jag promenerar och styrketränar gärna. Konditionsträning är komplicerat för mig och springa får jag inte. Fortsätt inspirera mig bara så kommer jag snart också vara en hurtbulle :-)
Skicka en kommentar