tisdag 14 april 2009

Makena vs Boppo

Makenas son är en hejare på att springa. Ifjol sprang han 2,5 km under 14 minuter. Makena som ville visa sig duktig skulle minsan visa att hon kunde springa snabbare (hur det gick kan läsas här).

Idag gjorde hon ett nytt försök. Hon tog på sig träningskläder och hämtade upp Boppo från skolan. Så utmanade hon honom att springa ikapp igen. Han var inte sen att hänga på, utan antog bredvilligt utmaningen. Makena som nu trodde att hon blivit snabbare varnade Boppo för att han säkert skulle förlora. Boppo bara skrattade och sa att det kunde hon glömma.

Nåväl. De värmde upp lite lätt på fotbollsplanen och så satte de igång klockan och satte fart. Dvs Boppo satte fart. Makena gick som vanligt ut lite försiktigare. Boppo fick ett litet för språng på ca 10 sekunder. Sen låg han där och myste. Vände sig då och då om och gjorde retsamma grismarscher och hade inga problem att hålla avståndet till Makena. Makena å sin sida hade det inte lätt. Hon kände att hon definitivt valt fel dag för denna utmaning. Hon blev andfådd direkt och kämpade på så gott det gick fast det kändes mycket jobbigt och tungt. Nästan nerbrytande. Vad denna formsvacka kunde bero på är lite oklart. Antingen berodde den på utmattning efter att ha varit gräsänka i nästan två veckor, eller så har hon någon infektion på gång i kroppen. Eller så kanske det helt enkelt berodde på att hon sprang på blott en liten tårtbit i magen och dessutom slagit personligt rekord i godis intag under påskhelgen. Ur form var hon i alla fall och Boppo vann såklart med lätthet även denna gång. Han gled in i mål 12 sekunder före Makena och var inte särskilt påverkad. Makena spurtade för allt hon var värd sista biten men kunde inte komma ifatt och kände sig riktigt illa däran när hon kom i mål. Illamående och riktigt utpumpad. Klockan stannade på 15.35. Hon som sagt till Boppo att de skulle springa 5 km. Inte en chans att hon hade orkat det. Hon försökte förklara för Boppo att det var något fel på henne och att det var därför hon inte vunnit. Han bara skrattade och sa att det spelar ingen roll om Makena springer fortare nästa gång. Då ökar han bara farten själv så vinner han ändå. En mycket enkel strategi a la Boppo. Makena känner sig mer taggad än nånsin att slå Boppo. Först ska hon bara hitta formen igen och kanske träna lite mer. Men trots förlust på förlust tycker Makena att det är jättehärligt kunna springa ihop med Boppo på detta sätt. De får egen tid tillsammans, har kul ihop och får dessutom frisk luft och träning. Mycket bättre blir det inte. Som nervarvning plockde de var sin liten bukett tussilago som växte där intill spåret. Inte helt fel det heller.

Och det finns fler talanger i familjen. I eftermiddag var Makena och flickorna på biblioteket. Makena hade med sig en bärsjal som Lilla Buset skulle åka i hem. Till en början var hon dock nöjd med att gå och Makena tänkte att hon får väl gå så långt hon orkar. Lilla Buset travade på, småsprang emellanåt och var så lycklig så. Och bärsjalen kom aldrig till användning. Lilla Buset gick hela vägen hem. En sträcka på drygt 0,7 km! Inte illa för en liten person som bara är 17 månader. Vem vet. Det kanske är en blivande maratonlöperska Makena ha här hemma. Vem vet? Och för alla som inte har provat, kan Makena meddela att det är mycket rogivande att promenera hand i hand (eller rättare sagt finger i finger) med en 17 månaders. Alla som lider av stress borde prova.

4 kommentarer:

BETSY sa...

Vilken härlig dag ni verkar ha haft!

Det var nog bara en tillfällig svacka, jag röstar på att det är gräsänkandet som är boven i dramat, det tär på krafterna! Du har ju dessutom fyra kids och jobb. Jag har ju bara mina två, och blir slut i alla fall :). Kör hårt, nästa gång slår du Boppo!!

Ebba sa...

Och jag röstar på gräsänke-situationen i kombination med bara en tårtbit i magen! Jag gör väsentligt sämre i från mig när jag ätit dåligt innan jag springer. jag brukar försöka ladda med fullkornspasta (och nån sås eller så till) ett par timmar innan och fylla på med vatten. Då går det MYCKET bättre! Tåta ger en snabb blodspcker ökning och sen en ännu snabbare sänkning, så du sprang säkert med rätt så lågt blodsocker och DET brukar inte fungera så bra!! ;)

Frida sa...

mmm vad mysigt!

Handlarn i Spiken sa...

härligt att läsa...