Lycka

Idag när Makena kom hem från kyrkan med alla barnen var hon bara så trött. Hade sovit dåligt på natten och dessutom haft sällskap av två barn, varav ett ligger och sparkas hela tiden. Lilla Buset var också trött. Av någon outgrundlig anledning hade hon inte somnat en blund på hela dagen, trots flera bilfärder och sjalåkande på IKEA. De tre stora barnen stannade ute på gården med varsin kompis. Lilla Buset fick en ny blöja och stoppades sedan i säng. Makena gick till sin egen säng och däckade.

Nu har hon ganska nyss vaknat. Hon sitter vid köksfönstret och ser ut över gården. Den är full av ungar i olika åldrar som leker i det blåsiga men fina vårvädret. Nonno kom just och meddelade att han går till en annan lekpark med en kompis. Makena känner sig fortfarnde väldigt mosig och trött. Men hon känner ren och skär lycka där hon sitter och ser ut över barnen. Den enkla orsaken är att barnen beter sig som just barn. Springer runt och leker någon lek, oklart för vuxna vilken. Några spelar fotboll. Både stora och små får vara med. Ytterligare några andra fyller parkbordet med massvis med sand. En flicka står på en bänk och visar upp sina spelkulor för en liten skara. Och Makena känner lycka över att barnen fortfarande vet hur man leker. Vet hur man är barn. Och ingen tycks sakna datorspelen. Just för tillfället i alla fall. De där datorspelen som Makena vissa dagar känner en så stark motvilja till. De där kaptiverande spelen som hon ser som ett hot mot barnens inbyggda fantasi och kreativitet. Idag fick de stå orörda inne i husen och barnen sprang ut och lekte.

Nu kom Boppo precis in och har skrubbat upp knät. Makena får torka av och plåstra om. Och allt är precis som det ska vara. Makena känner lycka.