Gräsänka

Makena är gräsänka. Och det har hon varit i en dryg vecka nu. Under flera veckor har hon laddat inför denna prövande upplevelse då hon på egen hand ska ta hand om fyra barn under dryga tio dagar. Konstigt nog kände hon sig då glad och entusiastisk inför denna sin uppgift. Hon läste Gräsänkans tumregler och började smida planer. Hon tänkte ut ett antal mammor med barn som hon skulle bjuda hem olika dagar. Hon googlade efter leksidor på nätet och skrev ner lämpliga lekar att ta fram ur bakfickan vid behov. Hon beväpnade sig med chips, kakor, glass och ingredienser till tunnpannkaka. Hon skulle följa Gräsänkans alla tumregler till punkt och pricka. Och lade dessutom till en del egna punkter som att laga populär mat och lägga sig tidigt om kvällarna. Hennes debut som riktig gräsänka skulle bli en succé!

Nu blev då allt inte riktigt som Makena planerat. Morgonen då maken skulle åka, vaknade hon med en fruktansvärd smärta i halsen. Hon kände det som om hon fått ett slag under bältet. Men vägrade envist tappa modet. Inte skulle någon förkylning komma här och rasera alla goda föresatser inte! Och den första dagen gick trots halsont och obefintliga röstresurser faktiskt långt över förväntan. Den andra likaså. Men sen började det gå utför. Makenas förkylning bröt ut på allvar med allt vad det innebär av snuva, hosta och orkeslöshet. Träffarna hon planerat kunde därför inte bli av. Saknaden efter maken blev nästan mer än hon kunde uthärda och alltsammans kändes ganska tröstlöst. Hon höll dock alltjämt ledarskapets spira tappert i sin hand och såg till att barnen fick vad de behövde av mat, utomhusvistelse och uppmärksamhet. Hon överraskade med lekar, lekparksbesök och pannkaka och tog sig trots förkylning till pulkabacken en ovanligt solig dag. Men dagarna kändes som en enda lång kamp mot klockan och hennes sviktande tålamod. (Det där med jämt humör och inte tala med mörk röst funkade inte om man säger så). Om kvällarna satt hon i soffan och åt alldeles för mycket chip och saknade maken svårt. Ett sms per dygn från honom var allt hon hade. Livet kändes just då väldigt hårt.

På något vis tog hon sig ändå igenom dagarna med barnen. Och framåt veckoslutet började det hela sakta vända. Hon blev hembjuden på fika och fick ett mycket välbehövligt avbrott med trevligt umgänge. Förkylningen började ge med sig och orken återvända. Plötsligt fann hon glädje i att hitta på olika roligheter med barnen. Tillsammans tillverkade de ett eget twisterspel (efter inspiration från Betsy) av ett gammalt lakan och lite färg och hade riktigt mysigt tillsammans. Jojjan delade ut kramar och pussar och sa: ”Mamma jag älskar dig!” flera gånger om dagen. Boppo försäkrade en kväll att han hade den bästa mamman i världen som hittade på så mycket roligt åt dem och fixade pannkaka. Nonno var harmonisk (i sig ett gott betyg) och Makena kände sig inte längre så misslyckad som mamma när allt kom omkring. Plötsligt såg hon de återstående dagarna av gräsänkeskapet (och påsklovet) som ett tillfälle att verkligen njuta av sina barn. Hon bad Gud om förlåtelse för alla misslyckanden gentemot dem och passade samtidigt på att be Honom om hjälp och tålamod (den absolut viktigaste egenskapen när man har med barn att göra). Helgen blev därför riktigt bra! Makena kände sig glad igen och saknaden kändes inte längre lika svår.

Nu återstår mindre än två dagar av Makenas gräsänkeskap. Och trots att Boppo nu verkar ha gått och fått öroninfalmation och Bebisen är mer än lovligt snorig, har hon gott hopp om att lyckas hålla spiran i topp ända fram till mål.