Godisavgiftning

Igår bestämde hon sig. På något vis har Makena lyckats hitta den rätta motivationen att bryta med sitt ohälsosamma liv. För hur konstigt det än må låta i mångas öron har Makena den senaste tiden helt spårat ur när det gäller sunda vanor. Hon som tidigare varit måttligt intresserad av godis och kakor och av princip aldrig köpt hem chips. Hon lät sig ändå snärjas i småätandets bedrägliga grepp. Och hon som varit så medveten om vikten av att röra på sig slutade helt upp med morgonpromenader och armhävningar och blev en stillasittande soffpotatis. Hur kunde detta ske?

Det började väl (som det alltid gör) lite oskyldigt med att hon unnade sig en och annan smågodis från barnens lördagspåsar då och då. Utan att hon märkte det blev det mer och mer och hon började köpa hem godis till sig själv. Sen var det kört! Makena fann sig själv vara sugen mest hela tiden. Hon såg till att alltid ha något gott hemma att småäta på. Glass, godis, chips och pepparkakor (en gammal last från barndommen). Under dagarna liksom drogs hon till den där kakburken och kunde inte låta bli att äta minst en tre, fyra stycken i stöten. Om kvällarna åt hon glass (mjölkfri) och chips och sköjde ner hela sörjan med överbliven julmust. Nice. Hon var fast och visste inte hur hon skulle kunna bryta denna onda cirkel.

Hur hon rättfärdigade sitt hetsätande? Jo, hon ammade ju. Och hon var ju tvungen att avstå från alla goda mjölkprodukter. Och eftersom hon ju dessutom var så trött och haft en tuff vinter med mycket förkylningar och magsjuka i familjen, tyckte hon minnsann att hon var värd att unna sig av både det ena och det andra. Hon orkade helt enkelt inte vara måttfull och "duktig". Nånstans började hon dock inse att hennes lilla unnande hade gått överstyr och blivit ett regelrätt beroende. Men hur skulle hon kunna bryta detta begär? Ja det var frågan.

Men så igår surfade hon lite på ett kärt föräldraforum och hittade en tråd som hette "Godisavgiftning". Hon läste och lät sig inspireras. Och nånstans där bland raderna om sockrets skadliga följder och peppande tillrop sockerberoende mammor emellan, hittade hon sin motivation. Makena betämde sig där och då att nu var det slut på småätandet och sockerfrosseriet. Den eftermiddagen tog Makena inte en enda kaka till. Efter maten lyckades hon motstå frestelsen att ta en delicatoboll till efterrätt. Och på kvällen åt hon bara lite kvällsfika tillsammans med maken. Ingen glass, inget godis och inga chips! Och i stället för att hälla i sig massor av juice, tog hon först ett stort glass vatten för att släcka törsten och kunde sen nöja sig med ett enda glas med juice.

Imorse upptog Makena så åter sin goda vana att dricka vatten och morgonpromenera. Hon känner att hon återtagit kontrollen. Och det känns fantastikst bra! Nu gäller det bara att fortsätta att vara ståndaktig när suget sätter in. Och inte åter bli slav under sockrets obarmhärtiga herre. Makena utmanar dem av sina läsare som känner sig manade att också hänga på. Hon lovar att peppa alla som vågar.