måndag 28 maj 2007

Ibland kan man bli lite avis!

-Avis på dagisföräldrarna alltså! Ja det händer faktisk. För det allra mesta njuter jag av att kunna vara hemma med mina små. Det är ju så skönt att slippa kombinera förvärvsarbete med barn. Slippa ständiga dagissmittor och vabbande med allt vad det innebär, slippa stressen mellan dagis, jobb och mataffär och sen finna att arbetet fortsätter när man kommit hem. Allt det där är jag inte ett dugg avis på! Men vissa dagar vore det rätt praktiskt att ha en dagisplats måste jag medge. Idag var en sådan dag då det inte varit helt fel!

Boppo hade nämligen tid på Ögonmotagningen på Akademiska idag 8:30. Självklart måste jag då ta med alla barnen dit eftersom maken jobbar och barnvakter inte växer på träden här i omgivningarna. Så efter att ha forserat in frukost i tre morgontrötta barn, tåligt väntat på att Nonno skulle bli klar med nr 2 på toan och på rekordtid sett till att alla barn blev klädda för regnväder, skyndar vi till bussen som går strax efter 7. I samhället en mil hemifrån hoppar vi av och går först till macken och ställer oss i den förvånansvärt långa kön för att växla till lite parkeringspengar. Sen kan vi packa in mamma, barn och vagn i bilen (som maken parkerade där i morse) och fortsätta mot stan! Väl framme i stan, är jag väl lite trött och förvirrad och råkar köra en omväg i den sega morgontrafiken. Men jag kommer iallafall fram till sjukhuset i hyffsat god tid. Parkerar vid Friskis (på sjukhuset är det ju omöjligt att hitta parkering ju!) och börjar traska upp mot sjukhuset med barnen. De kämpar tappert på och småspringer för att hålla jämna steg med den nu lite stressade mamman. Med 4 minuters marginal kommer vi slutligen in på Ögonmottagningen, men kan dock inte anmäla oss föränn 20 minuter senare pga kassakön. Det var nog ändå ingen brådska för det tar sen ytterligare en bra stund innan Boppo ropas upp.

Nu börjar utmaningen med att vara med Boppo och prata med doktorn och samtidigt hålla de andra två i schak. Totalt tog besöket nästan två timmar. (Tack och lov för att det finns ett lekrum med varierade leksaker för alla åldrar!!!). Jag pendlar alltså under denna tid mellan olika läkarrum, lekrum och toalett (Jojjan har ganska nyligen slutat med blöja). Boppo är så duktig och läser bokstäver på tavla, får droppar och ställer upp på alla möjliga undersökningar av ögonen. De mindre barnen håller sig faktiskt förvånansvärt lugna och nöjda. Nonno är väldigt intresserad av allt läkaren gör och ska vara med där inne hela tiden (om än med en hel del myror i baken) och Jojjan och jag går lite ut och in mellan ovan nämnda ställen. En enda liten gång under dessa två timmar råkar jag missa att Jojjan sticker iväg en bit medan jag pratar med doktorn. Tror ni inte en sur sjukhusvärd råkar dyka upp just då och irriterat be mig hålla ordning på mina ungar?! Som om jag inte gjort precis det hela tiden!

Egentligen borde jag väl inte klaga. Det hela gick ju trots allt riktigt smärtfritt (även om jag har en liten trotsmaja med stark vilja). Men man blir ju ändå rätt slut av en sådan här "utflykt" med barnen. Man (i alla fall jag) spänner sig lite hela tiden för att man ju vet att det hela kan spåra ur när som helst. Tänk så skönt det hade varit om man istället hade kunnat lämna de två mindre barnen på ett dagis och sedan i lugn och ro åkt med stora killen till doktorn! Då kunde ju det hela blivit riktigt trevligt och avkopplande!

Men för det allra mesta är jag som sagt inte alls avundsjuk på dagisföräldrarna. Men ibland, bara ibland, kan man snegla en aning avundsjukt på de andra föräldrarna i väntrummet som bara har ett barn med sig. Och ibland, bara ibland kan man bli en aning less på att ha hela barnaskaran med sig överallt dit man ska...

2 kommentarer:

Ebba sa...

Men jag HAR ju varit inne och läst ju! men jag fattar inte riktigt hur det funkar med att kommentera här så därför har jag låtit bli... Kul att höra att du är liiite avis på oss "dagisföräldrar" ibland i alla fall, men du, det är faktiskt inte så hemskt att vara just det, Det är sällan, mycket sällan, som jag stressar mellan hem och dagis och jobb och mataffär. Jag åker i tid= ingen stress och sen så handlar jag INNAN jag hämtar barnen, vilket betyder lugn och ro i mataffären och så bara hem och laga mat i lugn och ro! ;-) Men visst kör det i hop sig när de envisas med att bli sjuka...
kan du svara på enkäten nu då? ;-)

Makena sa...

Okej, men då lärde du dig att kommentera nu då, så då gör du det i fortsättningen hoppas jag ;-).

Ska fundera på enkäten...