torsdag 31 maj 2007

Gud och min symaskin!

Det har hänt mig en lite märklig grej. Eller egentligen är den inte alls märklig ju, men väldigt speciell ändå! Jag hade nämligen ägnat delar av gårdagen till att klippa till tyg till en sommarklänning åt Jojjan. På kvällen när alla barnen somnat, så skulle jag då sätta igång att sy ihop det hela. Sätter mig och trär om maskinen i rätt färg, lägger tyget till rätta och ska just börja sy, när övertråden plötsligt fastnar och vägrar åta sig något som helst sömnadsarbete! Jag trär om flera gånger, synar maskinen, funderar och grubblar på vad det kan bero på. Men hur jag än bär mig åt, så vill inte övertråden samarbeta!

Alla som själva är ägare till en symaskin och som också använder den då och då, vet hur frustrerande det är när symaskiner plötsligt börjar bråka med en utan orsak! I alla fall är jag av en mindre tålmodig natur (i synnerhet när det gäller krånglande symaskiner!) och tappar lätt humöret. Men istället för att hettsa upp mig till icke hälsosamma höjder och låta mitt dåliga humör gå ut över min intet ont anande make, suckade jag istället en bön om hjälp till Gud. Det visade sig vara ett bra drag denna afton! För i samma stund som jag i tanken suckade denna lilla bön, upplevde jag Gud på insidan, ja man skulle kunna säga att jag faktiskt uppfattade att Gud talade med mig! Han påminde mig lite milt om att jag denna kväll blivit så upptagen med mitt sömnadsprojekt att jag glömt min dagliga stund med Honom som jag brukar försöka ta varje kväll när barnen somnat. Och jag upplevde att han sa att om jag bara släppte maskinen nu och istället tog några minuter med Honom, så skulle det ordna sig med maskinen. Det var en så tydlig förnimmelse att jag genast tog Honom på orden och gick för att läsa min Bibel!

Gissa nu vad som hände i morse när jag vaknade! Jag var rätt morgontrött och kände inte direkt för att lämna min varma säng. Men så kom jag att tänka på klänningen jag hade lämnat åt sitt öde kvällen innan och hoppade upp full av förväntan på att maskinen nu skulle samarbeta! Tro det eller ej, men när jag nu på morgonen satte mig vid maskinen så kändes tråden först lite trög, men så provade jag att sy och det fungerade perfekt! Kalla det tillfällighet om du vill, men jag är säker på att Gud på något vis fixade maskinen åt mig under natten bara för att jag hade litat på den inre maningen kvällen innan!

Tänk att Gud, som ju håller hela världen och universum i sin hand, också har tid för en vanlig hemmamammas små bekymmer en regning onsdagskväll! Det är stort!

2 kommentarer:

Ebba sa...

Rätt häftigt må jag säga! jag veeet hur irriterande det kan vara med trilskande symaskiner!! Blev lite sugen på att sy själv nu... men orkar nog inte...;-)
*Kram*

Alde sa...

Bra med en gud som fixar symaskiner!