torsdag 24 maj 2007

Fatala mammamisstag som bör undvikas!

Följande text vänder sig till föräldrar i allmänhet, men småbarnsmammor i synnerhet. Den senare kategorin föräldrar löper nämligen en betydligt högre risk att begå något av de fatala misstag jag ska gå igenom än den andra. Detta för att de ofta lider av ett eller flera handikapp.

1. Oftare än andra har småbarnsmammor en liten en som de ammar mer eller mindre frekvent. Ammning slår som bekant ut vissa användbara funktioner i hjärnan som t ex minnet och försätter den drabbade i ett förvirrat, vimsigt tillstånd.

2. Men även om småbarnsmamman inte ammar, är det inte helt ovanligt att hon är gravid. (Systemet har ju fått oss att förstå att det är för vårt eget bästa att skaffa barnen tätt så att den beräknade sgi:n förblir densamma.) Gravida kvinnor har vi väl alla råkat ut för nångång?! (Jag råkar för tillfället ut för mig själv dagligen...). Den förlamande tröttheten och hormoninvasionen som gravida tvingas tackla, går inte sällan ut över det sunda förnuftet och det logiska tänkandet.

3. Skulle man nu ändå lyckas vara småbarnsmamma, utan att vare sig amma eller vänta barn, så är ändå risken stor att man lider av kronisk trötthet. Detta pga att man dels ofta får mer eller mindre störd sömn, då man har små raringar som är så smarta att de fattar att det är gosigare att ligga och sparkas på mamma än att ligga i sin egen tråkiga säng. Dels av att man ständigt tvingas slitas mellan matlagning, tröstande av gråtande barn och svarande på en frågvis unges tusen funderingar. Av någon outgrundlig anledning brukar dessa behov dyka upp alla på en gång. Vilken hjärna klara det utan att kollapsa då och då för att hämta andan?

Så. Vilka är nu dessa fatala misstag man gör klokt i att undvika? Listan kan säkert göras lång, men jag tänker här lista upp ett par själv (nyligen) upplevda. Har du fler, så dela gärna med dig i kommentaren. Ska läsas med intresse!

1: Lämna aldrig vätska av något slag (mjölk, vatten, juice...grön såpa) framme.

Jag vet inte hur många gånger jag de senaste veckorna har avverkat trasa efter trasa och en massa papper för att torka upp ovan nämda saker. Jag har ofta funnit mig själv flygandes mellan köksbänk och matbord för att i sista sekund rädda vattenkannan, mjölkpaketet eller den nyöppnade juicen från att bli uthälld. Men likväl har jag än fler gånger kommit försent och fått stå där på alla fyra (gick väl an innan man fick en växande mage) och torka upp den ena olyckan efter den andra. (Ett halvt mjölkpaket innehåller förvånasvärt mycket mjölk har jag upptäkt!) Men värst var det nog den gången min lilla företagsamma busa hade kommit över en flaska grön såpa (full) som hon glatt tömt över hela köksgolvet! Jag stönade en hel del kan jag meddela, men kunde ändå senare se den ljusa sidan av saken, när jag använde resterna till att skura golvet i både hallen och köket! Det behövdes kan jag säga och hade inte blivit gjort den dagen iallafall om det inte varit för den där såpan...Men i längden blir det tröttsamt att tillbringa stora delar av sin tid krypandes på golvet. Så jag jobbar stenhårt på att minimera antalet gånger jag gör mig skyldig till denna typ av mammamisstag!

2: Börja inte med maten försent!

Det här misstaget gör jag mig tyvärr alltför ofta skylldig till. Och resultatet blir ofta katastrofalt! Blodsockernivån sjunker nämligen drastiskt på alla inblandade (i synnerhet hos mamman). Vilket i sin tur resulterar i barn som inte tål någonting och börjar gråta för allt och inget, slåss med varandra och kommer klängandes och gnällandes på den blodsockerfattiga mamman som inte heller tål nånting (jag vet, det är patetiskt med sant). Men mamman ska ändå ska klara konststycket att mitt i allt detta försöka få fram en någorlunda näringsriktig måltid. För att klara det senare brukar undertecknad försöka smuggla i sig lite kex och juice utan att barnen ser det (vilket någon förstås alltid gör) och få nån minut här och där vid datorn (vilket ofta inte går) i syfte att vila sina nerver. Barnen brukar i sin tur säkra sin överlevnad genom att äta av den tilltänkta middagen (morötter, korvbitar mm) tills det knappt räcker till maten. Mamman tvingas därför hacka det sista för högtryck och snabbt få allt i pannan, i säkerhet för milslånga armar. Maten brukar dock trots allt hamna på bordet till sist (inte alltför sällan framför Bolibompa) och humöret brukar stiga till fantastiska höjder på oss alla och harmonin åter lägra sig över hemmet. Men transportsträckan dit är alltför påfrestande! Så därför tar jag ikväll ett kvalitativt beslut att alltid påbörja maten senast 16:30!!! (Och äta mellis senast 15!) Jag lovar!!!

Inga kommentarer: