God sommar saft!

Vill bara tipsa om en god saft jag precis provat. Det är Brunneby Jordgubbssaft. Underrubrik Ren och god natursaft. Denna saft smakar JORDGUBB och är helt befriad från koncerveringsmedel och andra tillsatser. Sånt gillar jag! Så är man ingen saftmajare som kokar sin egen saft är detta ett bra alternativ för varma sommardagar tycker moa!

Avatar

Här om kvällen blev jag övertalad av min käre make att se filmen Avatar. Jag är ingen filmmänniska och är ofta rätt skeptisk till de filmförslag min man kommer med. Så också denna gång. Och ca 15 minuter in i filmen stängde jag faktiskt av. Men något fick mig att ändå ge filmen en andra chans...

Handlingen utspelar sig år 2154 på planeten Pandora. Lokalbefolkningen; Na´vi är nästan tre meter långa och har blåaktig hud med svans och åsneöron. De lever i en märklig växt och djurvärld och har en stark kontakt med sin gudom Eywa som finns i allt levande på planeten. Några vetenskapsmän har framodlat Na´vi kroppar som de kan styra med en männsklig hjärna. En grupp giriga kolonisatörer vill dock undanröja lokalbefolkningen för att kunna utvinna en mycket dyrbar mineral. Jake Sully, som styr en av avatarkropparna, anlitas av dessa för att samla värdefull information. Men ju längre Jake stannar hos stammen, ju mer involverad blir han i sin ledsagare Neytiri, hennes folk och deras andlighet. Han bestämmer sig därför att istället hjälpa Na´vi folket.

Jag lutade mig tillbaka och fann mig trots allt ryckas med i denna spektakulära storfilm. De fantastiska naturskilldringarna, flygande berg, sagodjuren och Na´vi folkets smidiga rörelser i detta storartade landskap. Jag fängslades allt mer av detta folk som lever i sådan samklang med naturen och sin gudom Eywa. I de "upplysta" människornas ögon är de mycket primitiva, men de lever i sådan förnöjsamhet och harmoni. De kallsinniga kolonisatörerna ville till en början försöka förhandla sig till den dyrbara miniralfyndigheten. Men Jake Sully, som lärt känna detta folk från insidan, inser snart att jorden inte har något som detta folk skulle vilja ha. Deras hela livsmening och glädje har de i sin gudom Eywa. De har allt de någonsin kan önska.

Plötsligt slår det mig. Detta meningsfulla önskeliv lever ju jag! Jag blev alldeles upprymd och lycklig där jag satt i soffan och åt färskpasta med kräftstjärtar. Jag har på riktigt kontakt med den Sanne Levande Guden! Eywa är uppdiktad, men min Gud finns på riktigt. Så stort!

För att komma åt fyndigheten måste Na`vi folkets heliga träd, där Eywa bor, sprängas. Men Sully förstår ju att detta skulle vara att ta deras hela liv. Vad skulle folket vilja ha i utbyte mot harmonin de känner i gemenskapen med sin gud? Jeans och Coca cola? Det blir här så tydligt hur tomma och meningslösa liv människorna egentligen lever. Slutligen bestämmer sig Jake för att förgott lämna sin jordiska kropp och för alltid bli en Na´vi. Hans sista ord till jorden blir: "Nu lämnar jag det här stället och jag kommer aldrig tillbaka". På samma sätt känner jag. Sedan jag lärt känna Gud finns det inget som är värt mer än gemenskapen med honom. Jag har Gud och då har jag allt. Inget på jorden kan jämföras med att känna hans kärleksfulla frid på insidan varje dag. Höra hans röst viska i mitt hjärta. Om jag bara kunde förklara hur han verkligen är, så är jag säker på att så många fler skulle vilja lära känna honom.

För vilken mening finns egentligen utan honom i den här världen? Jag skulle inte vilja leva en sekund utan Gud i mitt liv!

Endast hos Gud söker min själ sin ro.

från honom kommer min frälsning

Endast han är min klippa

och min frälsning,

min borg, jag skall inte vackla.

Har jag ingen bebis mer?

Hon den lilla. Hon som kom med buller och bång en regnig novemberkväll och tog oss alla med storm. Hon som suttit nära, nära i den där orange trikosjalen och kräkts på min tröja. Min lilla skrutta som hållit mig vaken om nätterna och sovit på min mage. Hon som stoppat potatis i toaletten och kastat matpure på väggarna. Finns hon inte mer?

För den lilla tjej jag har här sitter på vanlig stol och äter med gaffel. Och nåde den som föreslår en haklapp(!) När kvällen kommer springer hon själv och hämtar sitt nattlinne och hoppar glatt i säng och lägger sig till ro med en bok som hon brukar somna med på näsan. På morgonen väljer hon själv vilka kläder hon ska ha. Jajamensan och ROSA ska det va! Får hon en fläck (vilket den haklappslösa damen ofta får), hoppar hon ner från stolen och går för att ta av tröjan och informerar familjen: "Ja byta om!" I stället för att som förut tömma kökslådorna på allt innehåll hjälper hon nu mamma att röra i grytan och städa undan leksakerna. Rätt vad det är stoppar hon ner fötterna i sina rosa stövlar med hjärtan på. Drar på sig en mössa, öppnar dörren och säger: "Ja, gå ut mamma!" och så smäller dörren igen! Hon får nått större barn att lyfta upp henne på gungan, sen står hon upp på gungan, tar själv fart och gungar "snefart" mot gungan bredvid. Kaxig som få! När jag ska putta på skriker hon: "HÖÖÖGT!!" fast farten redan är så hög som det nästan går utan att hon slår runt. Och vet ni. Hon går och leker hemma hos en kompis. Inne i huset alltså. Och den här lilla mamman undrar om det går bra där inne. Knackar på och får en lugn försäkran från kompisens pappa att det går så bra så. Jaha. Vem ska jag passa nu då liksom?

Igår skulle mamma hjälpa storasyster att måla naglarna. Då skulle lilla damen förstås också ha nagellack! Rött och svart skulle det va! "Måla tåna osså!" sa hon sen med bestämd min och lilla mamman undrar nu förvirrat var hennes lilla bebis plötsligt tagit vägen?

Ett brödbak och tankar om frid

ÄNTLIGEN bakar jag bröd igen! Äntligen orkar och vill jag igen. Och det känns så härligt. Så husligt och jordnära på nått sätt. Rogivande. Med händerna i en ljummen deg är det svårt att känna sig stressad. Jag knådar och tittar ut på regnet som faller över allt det gröna som börjat spira. Och jag känner frid.

Frid är något som blivit väldigt viktigt för mig. Efter ett år av psykisk stress över min pappas situation har min kropp sagt ifrån. Jag fick hjärtklappning och tryck över bröstet. Blev känslig för ljud och allmänt ömtålig. Det har varit tungt.

Genom Guds nåd mår jag nu bra igen. Jag har pratat med kloka människor som hjälpt mig hitta vägen. Och jag åkte bort och var tyst. Helt tyst i två dagar tillsammans med en skara andra människor. Där i den tysta stillheten fanns Gud. Jag blev så stilla så jag äntligen kunde höra honom viska i mitt hjärta. Jag lärde mig lyssna inåt. För där inne i mitt hjärta bor han ju. Min Frälsare och vän. Min tröstare och hjälpare. Visst håller han hela universum i sina händer och tronar uppe i himelens gyllene salar. Men samtidigt finns han nära, nära mig. I mitt hjärta.

Han bor i stillheten. Därför har det blivit så viktigt för mig att skala bort onödiga ljud, onödigt stimmuli som bara brusar. Hela vår tillvaro är så full av ljud och intryck av alla de slag. Ibland vill jag bara stänga av. När barnen somnat tycker jag om att tända ljus. Och bara sitta där i den stilla tystnaden. Och närma mig Gud. Det är verklig vila.

Nu känner jag hur doften av nybakt bröd börjar sprida sig i köket. Idag symboliserar den doften något mer än bara bröd. Den talar om för mig att jag är tillbaka. Den talar om en mamma och ett hem i harmoni. Och det känns så gott.

Genom stillhet och förtröstan blir ni starka

Jes 30:15

Fågelskådning mitt i natten med Svergies härligaste lärargäng

Idag väckte jag mina skolbarn 03:40! Kändes som ett brott att tända lampan och börja putta lite försiktigt på dessa så ljuvt sovande barn i denna arla timma. Men idag stod det "Fågelskådning" på schemat och skoldagen började 04:00. Så det var bara att gå emot sina mjuka moderskänslor och få liv i de stackarna. När de efter ett tag motvilligt vaknade, piggnade de förvånasvärt snabbt till. De var ju spända på allt som väntade! Boppo (9) skulle cykla 5 km till utkiksplatsen, medan Nonno (7) fick åka buss. Rejäl frukost med ägg, mackor, yogurt och banan fanns med i ryggsäcken. Liksom extra sockar och kikare. Och en hel del fjärilar verkade det finnas med i magen också. Sen åkte de iväg. Fulla av spänning och förväntan.

Själv hade jag gärna åkt med! Dessa tidiga ljusa vårmorgnar är ju som magiska. När jag stack ut näsan för att vinka adjö kom jag genast att minnas de många sommarnätter i midnattsolens Norrland som jag upplevde som tonåring. Vi brukade vara uppe hela nätterna. Spelade volleyboll på stranden, grillade i skogen och solen hann knappast ens gå ner innan den redan var uppe igen. Magiskt! Men eftersom en arbetsdag med barn och dagbarn väntade höll jag mig själv i tyglarna och försökte bli sömnig igen med lite meditativ tvättvikning i gryningen. Sömnigheten hade dock svårt att infinna sig, trots ytterligare hjälp på traven med varm choklad och macka i skenet av stearinljus med maken som sällskap. Men när klockan passerat 5-snåret tror jag ändå jag slocknade tillslut, medan de allt suddigare tankarna kretsade runt mina pojkar som cyklade och kikade på fåglar där ute i den kyliga majnatten.

Kylan till trots hade allt ändå gått bra visade det sig sedan vid 8-tiden när de två tappra fågelskådarna kom hem. Nonno hade visserligen frusit en del. Men en tipspromenad hade tydligen rått bot på detta. Boppo som innan varit lite orolig för att orka cykla så tidigt, sa att det bara varit roligt. Faktiskt mycket roligare än han trott. Han meddelade sedan stolt att han sett 58 fiskmåsar, 3 kråkor, en gråsparv samt en rödhake! Och han verkade synnerligen nöjd med denna sin "skörd" av skådade fåglar. Nonno hade även han sett några fåglar, men det roligaste för honom hade varit tipspromenaden. Ja, det var två nöjda och rödkindade pojkar den ömma modern fick hem på morgonkvisten. Och trots en hel del tecken på trötthet under dagen tycker hon ändå detta var en riktigt rolig idé från skolans sida. Man kan ju tycka att det är alldeles galet att rycka upp en massa (ganska små) skolbarn mitt i natten för att ge sig ut och se på fåglar. Och cykla en mil dessutom. Men tänk vilka roliga minnen för livet denna underbara lärarkår skapar för barnen! I April sov de (lärarna, med rektorn i spetsen) på skoltaket, efter ett förlorat vad med eleverna om att de kunde läsa 1000 böcker på fyra veckor. +4 grader hade det visst varit och sedan kom en rejäl nederbörd framåt morgonen. Ja de är allt lite galna. Men eleverna älskar det och det gör jag med! En skola med goare stämmning mellan elever och lärare får man leta efter. Sådana här galna upptåg med lärare på skoltaket och fågelskådning mitt i natten skapar gemenskap och värme. Alla, stora som små, rektor som mat-tant, känner varandra vid namn. Tanken att detta faktiskt skulle kunna vara en av de bästa skolorna i landet har slagit mig. Och i denna skola får mina fina pojkar gå! För detta sjunger mitt hjärta klarare än den mest morgonpigga koltrast må ni tro!

En oslagbar start

Att starta morgonen med Bibeln är verkligen så underbart. Jag stillar ner mig och lyssnar inåt, ger Gud en chans att beröra mig innan dagen rullar igång med allt möjligt annat som stjäl min uppmärksamhet. Tidigare har jag försökt följa olika typer av bibelplaner. Men det har blivit lite hattigt tycker jag. Ett extra störningsmoment bara att ta reda på vilka dagens kapitel är och bläddra fram och tillbaka. Inte helt lyckat för mig har jag nyligen insett.

Istället har jag nu börjat ägna mig åt en bok i taget. Började med Efesierbrevet. Gick sedan vidare med Galatierbrevet. Filipperbrevet står på tur och jag märker sådan skillnad i mina bibelläsningsstunder! Helt plötsligt går det så lätt. Jag får ut så mycket och blir inspirerad att läsa hänvisningar som aldrig förr. Bibeln har blivit som ny!

Så detta är dagens tips från mig till dig. Tänd ett ljus, häll upp te eller kaffe eller vad du nu gillar att dricka på morgonen och slå upp en bok i Bibeln och låt Gud beröra dig genom sitt Ord. Se där. En oslagbar start på din dag!

Another day at work