Tråkig mobilbild på vackra gullvivor. ÅH jag saknar min kamera!!
Medan köttfärslimpan lagar sig själv i ugnen går jag ut på en promenad. Jag tar vägen genom en liten skog här intill. Vid skogsbrynet är det alldeles fullt med gullvivor. Jag plockar förtjust och tänker på den gamla historien om gullvivor. En gammal historia från förr berättar nämligen att någon hade skaffat en falsk nyckel till himmelens bakport. När så Sankte Per upptäckte detta blev han så förtvivlad att han tappade sin nyckelknippa av guld. Nyckelknippan föll genom molnen och hamnade på jorden. Sankte Per sände då en ängel ner till jorden för att hämta nyckelknippan. Efter att ängeln letat och letat länge och väl såg han något guldgult som lyste på en äng. Det var gullvivan som växt upp för att visa Sankte Per var nycklarna låg!
Jag älskar sådana här gamla historier! Jag är väl tillräckligt barnslig för att i alla fall tro på dem lite gran och jag kan se det hela så tydligt framför mig. Jag plockar en nätt liten bukett av dessa gyllene små och går sedan vidare in i skogen och följer en liten stig som ledder ner till åkern på andra sidan. Jag går så utefter åkerkanten och tänkte att här ska jag gå lite då och då och följa hur säden gror och växer upp! För mig är det ett fantastiskt Guds mirakel varje vår när allt plötsligt får liv igen och spirar och gror. Det är som en gammal hymn säger det så fint "en återglans av världar innan jorden fanns". Jag vill vara där mitt i undret och bara förundras och glädjas.
Jag fortsätter längs kanten och får ibland hoppa ner i diket och vandra där när kanten blir för smal. Man känner sig riktigt lycklig och jordnära när man traskar i ett lerigt dike och ser hur kvällsljuset färgar både himmel och natur i sådana djupa fantastiska färgnyanser. Det kan jag intyga för alla som inte provat! När jag sedan viker av från åkern upp mot en liten skog ser jag en klunga förvånade får titta på mig. De undrar väl vad i all sin dar jag gör där! Tänker att det kanske inte är var dag fullvuxna människor klampar omkring i dikena utanför deras domäner. Man får förstå deras undrande blickar. En bit upp i skogen hittar jag så massor av blåsippor. Jag plockar med mig en bukett även av dem och senare också blå violer som växer i fjolårsgräset. Det är ju så fint och lyxigt att äntligen kunna ha små vaser fyllda med levande blommor inomhus. Tänk. Det är bara att gå ut och plocka in dem! En oerhörd förmån som är så lätt att ta för given.
Min lilla blomstervandring slutar sedan hemma hos några kompisar till mina små döttrar. Jag går och plockar upp dem och så går vi hem i den kyliga med härliga vårkvällen. Tillsammans med döttrarnas storebröder äter vi sedan vår köttfärslimpa som pojkarna varit så snälla och tagit ut ur ugnen i tid.
Allt gott!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar