Nonno och Bebisen har ett alldeles speciellt förhållande till varandra. Det står helt klart. De andra barnen är också fästa vid Bebisen, men ingen av dem är så öm och go mot henne som Nonno. I bilen vill Nonno alltid sitta i mitten, så att han får sitta bredvid Bebisen. Blir hon då ledsen, sätter han genast igång med att sjunga för henne och försöker på alla sätt få henne glad igen. Och han låter ingen annan spänna fast henne i babyskyddet!
När Nonno vaknar brukar han ofta komma direkt upp till Makenas säng och undra vart Bebisen är? Får han veta att hon sover blir han besviken. De gånger han vaknar i Makenas säng (han sover ibland delar av natten där) är det första han säger innan han knappt hunnit vakna: ”Var är Bebisen?” Och ligger hon då och ammar, kryper han ner tätt intill den lilla varma bebiskroppen och bara myser.
När alla barnen tittar på Bolibompa om kvällarna, sitter ofta Bebisen i Nonnos knä. De andra barnen vill också hålla, men hon hamnar ändå oftast hos Nonno. Vid matbordet har familjen så länge Makena kan minnas haft bestämda platser. Men sedan Bebisen nu börjat sitta med vid bordet i sin matstol (hon äter dock inte än förstås) har Nonno begärt att få byta plats. Han vill ju sitta bredvid Bäbisen!
Makena får också mycket hjälp av Nonno med Bebisen. Han kan leka och prata med henne långa stunder i taget. Och han tar så vant upp henne ur babysittern eller från golvet när hon blir ledsen. Han kommer med henne till Makena när hon skriker och säger att hon nog vill amma. Och spyr hon (som hon gör mest hela tiden) kommer han farande med en handduk för att torka. Ja han har till och med burit henne i en av Makenas sjalar några gånger.
Och kärleken är besvarad! Visserligen skrattade Bebisen av någon outgrundlig anledning högt mot BVC-sköterskan för någon månad sedan. Men bortsett från det har hon ännu inte skratta högt mot någon annan än Nonno! Faktum är att hon börjar jollra och skratta och le så fort han kommer i närheten. Igår kväll satt Bebisen och såg allmänt bebisuttråkad ut vid matbordet. Men så kom Nonno på att han ju skulle sitta bredvid henne. Och så fort han satte sig där nära henne sken hon upp som en liten sol och tittade på honom med förälskad blick och helt plötsligt hade hon bara ögon för honom!
Hon älskar att ligga och titta på när Nonno hoppar och gör konster för henne. Och när han gör sitt speciella rapljud skrattar hon varje gång. Igår låg Bebisen på golvet och fingrade på en bitring. Nonno sprang då och hämtade några av sina bilar och gav henne dem att leka med istället. Sen låg de där på mage mitt emot varandra och lekte. Nonno sa lyckligt att ”Hon kommer säkert bli som mig och gilla bilar!”
När Nonno vaknar brukar han ofta komma direkt upp till Makenas säng och undra vart Bebisen är? Får han veta att hon sover blir han besviken. De gånger han vaknar i Makenas säng (han sover ibland delar av natten där) är det första han säger innan han knappt hunnit vakna: ”Var är Bebisen?” Och ligger hon då och ammar, kryper han ner tätt intill den lilla varma bebiskroppen och bara myser.
När alla barnen tittar på Bolibompa om kvällarna, sitter ofta Bebisen i Nonnos knä. De andra barnen vill också hålla, men hon hamnar ändå oftast hos Nonno. Vid matbordet har familjen så länge Makena kan minnas haft bestämda platser. Men sedan Bebisen nu börjat sitta med vid bordet i sin matstol (hon äter dock inte än förstås) har Nonno begärt att få byta plats. Han vill ju sitta bredvid Bäbisen!
Makena får också mycket hjälp av Nonno med Bebisen. Han kan leka och prata med henne långa stunder i taget. Och han tar så vant upp henne ur babysittern eller från golvet när hon blir ledsen. Han kommer med henne till Makena när hon skriker och säger att hon nog vill amma. Och spyr hon (som hon gör mest hela tiden) kommer han farande med en handduk för att torka. Ja han har till och med burit henne i en av Makenas sjalar några gånger.
Och kärleken är besvarad! Visserligen skrattade Bebisen av någon outgrundlig anledning högt mot BVC-sköterskan för någon månad sedan. Men bortsett från det har hon ännu inte skratta högt mot någon annan än Nonno! Faktum är att hon börjar jollra och skratta och le så fort han kommer i närheten. Igår kväll satt Bebisen och såg allmänt bebisuttråkad ut vid matbordet. Men så kom Nonno på att han ju skulle sitta bredvid henne. Och så fort han satte sig där nära henne sken hon upp som en liten sol och tittade på honom med förälskad blick och helt plötsligt hade hon bara ögon för honom!
Hon älskar att ligga och titta på när Nonno hoppar och gör konster för henne. Och när han gör sitt speciella rapljud skrattar hon varje gång. Igår låg Bebisen på golvet och fingrade på en bitring. Nonno sprang då och hämtade några av sina bilar och gav henne dem att leka med istället. Sen låg de där på mage mitt emot varandra och lekte. Nonno sa lyckligt att ”Hon kommer säkert bli som mig och gilla bilar!”
Gissa vem hon tittar på på bilden? ;)
5 kommentarer:
Åhhh!
Blir alldeles varm i hjärtat av att läsa:)
Vilken härlig syskonkärlek!! Och vad stor hon blivit!! Ska bli kul att se henne igen, är det ok om vi kommer hela gänget till er på långfredagen? Frågar här eftersom ni inte går att nå på annat sått! >:-) Eli är också väldigt mysig med "småttingar" en ny liten tjej har börjat på dagis och enligt fröknarna så är Eli väldigt mån om henne och hjälper henne på alla sätt! :-) kanske ligger i generena det där! ;-) Snygga kläder hon har Lilla bebisen förresten, de känner jag igen!! ;-)
Hej på er!
Det är så roligt att läsa din blogg M. Du är väligt duktig på att skriva bra och roliga texter. Jag måste själv försöka att bli lite bättre på att uppdatera min (och Andreas) blogg...
Ha en bra dag och hälsa Anthon och barnen!
Kram Lovisa
Å vad söööt hon är!
Schizomamman: Jag blir varm i hjärtat varje gång jag ser dem tillsammans!
ebba: Japp! Hon är stora damen nu. Och inte hade jag en aning om att de kläderna kom från dig. Där ser man. Välkommna på fredag!
Glädjespridaren: Tack för den komplimangen. Den värmde! :)
frida: Visst är hon! Och jag är inte så lite stolt heller! ;)
Skicka en kommentar