Kurragömma i skogen

Ständigt försöker vi hitta på nya roliga lekar och trick med vår lilla chihuahua. Denna ras behöver ju mycket stimulans och rörelse, så därför tänkte jag både för egen del och för andra börja samla olika saker att göra med en sådan här liten hund (och andra raser med såklart) här på bloggen. Som en liten bank med hundaktiviteter. Först ut är: Kurragömma i skogen. Denna lek gjorde vi idag; jag, Jojjan och Bilbo (chihuahuan). Vi gick till vår lilla skogsdunge och lät först Bilbo nosarunt och göra sina behov. Sen satte vi igång. Utrustade med små bitar av kött turades jag och Jojjan om att springa och gömma oss bakom ett träd eller någon sten. Jag började och när jag satt bakom mitt träd ropade jag på Bilbo. När han kom fick han belöningen (köttbiten). Medan Bilbo letade och hittade mig, passade Jojjan på att gömma sig på ett annat ställe. Sen ropade hon och belönade när han hittade. På detta sätt höll vi på och Bilbo tyckte det var jätteroligt. I början ropade vi flera gånger på honom om han hade lite svårt att hitta. Men sedan gick vi över till att bara ropa en gång och sedan göra små klickljud med munnen för att hjälpa honom i rätt riktning. Denna lek kan man såklart också göra själv. Men det är lättare att vara två, för annars fattar (i allafall våran) hunden snabbt att man få belöning om man hittar matte och han är uppmärksam och springer efter en direkt. Alternativet då är ju att bara gömma sig då och då och emellan låta hunden springa runt. När han inte ser, passar man på att gömma sig igen. Bra lek, då denna ger hunden både stimulans och motion på samma gång (han rusar som en raket när han letar). Ha en bra dag!

Gränslöst älskad

Vet du om att du är gränslöst älskad av Gud?! I vår värld är det lätt att glömma detta och få för sig att man inte riktigt duger. Det händer även mig ibland. Men stannar jag upp och stillar själen och låter Guds blick landa mitt i mitt jag, då faller alla krav och jag bara vet, att jag vet att Han älskar mig så gränslöst. Att han inte vill att jag ska vara på något annat sätt! För det är ju Han som har skapat mig precis som jag är. Med alla mina egenheter som jag inte riktigt tycker passar in och kanske till och med skäms en smula för. Och inte bara det! Jag förnimmer att Gud blir lite sårad när jag inte vill vara mig själv, när jag vill försöka vara lite mer som någon annan. För han har ju skapat mig för sitt unika syfte. Om jag inte är mig själv, går en lite bit av detta syfte om intet. Världen blir snuvad på en bit av mig som Gud ville ge den. Samma sak med dig! Du är skapad unik och är gränslöst älskad. Och världen behöver någon som är precis, exakt som du! För det finns nämligen ingen annan.

All skrivtid går till mitt manus

Hej alla läsare! Som ni märker duggar det inte precis tätt om blogginläggen. Mest beror det på att all tid jag kan få till går till mitt manus. Men mycket beror det också på att blogger ändrat inställningarna och det inte går att redigera sina inlägg. Detta inlägg skriver jag nu för andra gången, eftersom hela inlägget försvann då jag skulle ändra rubriken. Frustrerande. Minst sagt! Men mest beror det som sagt på mitt manus. Jag vill få ur mig berättelsen nu känner jag. Det närmar sig slutet, så första utkastet borde vara klart innan sommaren. Sedan tänkte jag följa Stephen Kings (ur hans bok Att skriva) råd och låta manuset vila i minst sex veckor innan jag börjar bearbeta det. Hur det ska gå återstår att se. Ser inte hur jag ska kunna låta bli att skriva så länge. Vem vet. Kanske börjar jag bombardera er med blogginlägg. Eller så kanske jag börjar på uppföljaren. Vi får se. Så länge önskar jag er alla en härlig vår med mycket sol och värme. Det kan vi verkligen behöva efter den bedrövliga april! Lev väl!

En liten portion anknytning...

I måndags hade vi planeringsdag med jobbet. Under dagen fick vi bland annat lyssna till en mycket givande föreläsning om anknytning. Så mycket klokt och livsviktigt sas att jag känner att jag vill dela en massa av det. Tänkte dock inte ösa ut allt på en gång utan ta det i mindre portionsbitar. Den första biten får bli en mening som etsats sig fast; låt det aldrig bli barnets ansvar att hålla igång er relation. Och vad menades nu med detta? Jo, att jag som förälder behöver se till att jag alltid ger mer kärlek än barnet ber om. Förekomma barnet med min kärlek, innan det hinner söka den. Föreläserskan tog bilden av kärleken mellan henne och hennes man. Om hon skulle be om en ros från honom, och han sen skulle komma med just en ros, så skulle hon inte känna sig speciellt älskad. Hon fick ju bara precis vad hon bad om. Skulle han däremot komma med en hel famn med rosor skulle kärleksbudskapet gå fram. Och det med råge! När jag hörde detta slog det ner som en bomb. Jag tror mig nämligen om att ge mina barn massor av kärlek. Men när hon sa detta, insåg jag att jag ofta inte uttrycker den förrän barnet kommer och söker den. Speciellt gäller detta ett av mina barn, som är mycket närhetstörstande och kommer "stup i kvarten" och vill kramas eller gosa eller prata. Jag insåg att jag brustit i att ta ansvar för vår relation utan att ha vetat om det. När jag kom hem sen, började jag genast göra bättring. Gav en flickan i taget full uppmärksamhet. Kramar, gos och prat. När sen pojkarna kom hem, gjorde jag likadant med dem. Först var de lite motsträviga när mamma ville kramas. Men jag satte mig på golvet och levde mig in i deras värld med fotboll, mind craft (ett dataspel) och annat som finns överst på intresselistan för tillfället. Och mycket snart mjuknade de och lät sig villigt kramas och vi skrattade och busade ihop. Sedan dess har jag nu så fort jag kommit ihåg, utdelat en kram här, ett uppmuntrade ord där, en pratstund där osv. Jag har också flera gånger om dagen talat om för dem var och en att jag älskar dem. När jag igår morse sa det till Nonno svarade han: "Jag vet, du sa det igår". Ja, jag sa det igår och jag kommer fortsätta att säga det dag ut och dag in med både ord och handlingar. Så att de blir alldeles impregnerade i kärlek och aldrig kan tvivla en sekund på att det är jag som tar ansvar för relationen emellan oss. Att jag älskar den natt och dag oavsett vad de gör.

Ta med barnen i påskens budskap

Idag efter att vi varit på en helt fantastisk långfredagsgudstjänst, gjorde jag en liten gravträdgård tillsammans med barnen. Idén fick jag härifrån och jag tycker det är ett så fint sätt att få även barnen delaktiga i långfredagens budskap.

Vi började med att bege oss ut i naturen för att hitta blommor och gröna blad till trädgården. Jag trodde att det skulle bli svårt med snö och minusgrader, men det blev det alls inte. Vi hittade inte mindre än fem (!) olika sorters vårblommor (blåsippa, tussilago, skilla, vårlök och så en sort jag inte kan namnet på) och dessutom gröna blad som barnen tyckte såg ut som små palmer. Perfekt för klimatet i Jerusalem.

När vi plockat färdigt, fyllde vi en djup bricka med jord och så kunde trädgårdsplanteringen börja. Barnen satte igång med att fylla trädgården med blommorna, medan jag förvandlade en bit rotselleri till själva graven. Barnen fick också sen en skål med fina stenar att anlägga en trädgårdsgång med. Slutligen lindades så en liten dockskåpsdocka in i lite lakansväv och blev Jesus. Jesus placerades i graven och så var det hela klart. Barnen tyckte verkligen om att göra denna trädgård och en av dem utbrast: "Kan vi inte göra så här varje påsk!"

Men detta är inte hela tanken med gravträdgården. Imorgon kommer ju de plockade blommorna att se rätt vissna och döda ut, eftersom de ju inte har någon rot och inget vatten. Det får då bli en bild av att Jesus är död. Men sen, sent på påskaftonskvällen när barnen somnat, ska jag ta bort alla de döda blommorna och plantera dit andra levande blommor. Det blir troligen minipåskliljor och pärlhyasint. När barnen så vaknar på påskdagens morgon ska de få möta den blommande levande trädgården. Jesus ska då också vara borta från graven och detta blir en bild av att idag har Jesus uppstått och hela trädgården med honom!

Spikarnas lovsång

Idag är det långfredag och idag ljuder spikarns lovsång. Sången som ljudit sedan den dag Jesus spikades upp på ett kors för dig och mig. Han som var Gud. Steg ner hit till jorden och blev människa. Blev Gud med oss. Och sen tog han straffet för hela männsklighetens synd. Han som är fullkomlig tog straffet för varje ofullkomlig människa som någonsin funnits och som någonsin kommer att finnas. Han gjorde det för dig.

Pappa Gud hur kan man överleva utan dig?

En blick upp mot himlen genom bilrutan där jag kör. Mina tankar och mitt hjärta riktade mot Gud. Mina läppar uttrycker tacksamhet och kärlek till honom, min pappa i himlen genom en sång som ljuder från bilstereon. Då sker miraklet. En kanal till det himmelska öppnas där och då. Något av strålglansen tränger igenom rymderna och den molnfyllda himlen. Och det fyller hela mitt inre med ljus och härlighet. Då är det jag och Gud och en bit av himlen.

Åkrarna, skogarna och de andra bilarna på motorvägen rusar förbi. En bensinstation och en industribyggnad. Allt så alldagligt och färglöst. Men hos mig, i mitt inre är det sol och sång. Är det glittrande hav och ljuvlighet. Är det glädje, dans och jubel. En doft av himlen fyller hela mitt jag.

Då börjar en sång spela som handlar om hur man kan leva utan detta. Utan sin pappa i himlen. Utan allt jag just då upplever. Och jag tänker, ja hur kan man? Skulle jag kunna? Svaret är nej. Jag kan inte tänka mig en sekund av mitt liv utan denna närhet till himmelens och jordens skapare. En tid i min ungdom levde jag faktiskt borta från honom. Borta från Gud. O vilken tomhet. Vilket mörker. Vilken meningslöshet. Vilken ensamhet. Jag ville knappast leva. Idag kan jag inte förstå hur jag stod ut.

Där i bilen, medan texten ljöd, kände jag att jag ville dela den med er. Så det gör jag nu.

Pappa Gud hur kan man överleva utan dig
utan att känna till din kärlek
att du älskar oss så högt?

Jag är nu ditt barn
jag är en del av din familj
och jag behöver aldrig mer va ensam
Pappa Gud finns alltid hos mig.

Jag vill prisa dig
jag vill prisa dig
jag vill prisa dig
i evighet.

Jag vill prisa dig
jag vill prisa dig
jag vill prisa dig
i evighet.

Nu går vi in i påsken. Då vill jag att du ska veta att han finns där för dig. Han sände sin son till jorden för att vi skulle kunna få den här enkla kärleksfulla relationen med honom vår far. Det är det påsken handlar om.