Morgonstund har guld i mun

Makena kom sent i säng i går kväll. Väldigt sent till och med. Dessutom kom en nerkissad fyraåring över till dubbelsängen framåt midnatt som hade svårt att somna om. Makena som hade tänkt springa nästa morgon började betvivla att hon skulle orka.

Men när första barnet vaknade vid 6:30 (välsignade sommartid!) kände hon sig ganska pigg (läs inte helt död) och tänkte att hon nog skulle orka upp ändå. Maken skulle inte till jobbet förrän efter 10, så hon behövde ju inte precis hoppa upp och ge sig ut genast.

När hon så klev upp framåt 7.30 och såg att solen sken och himlen var blå var saken klar. Bättre upplägg för en joggingtur är helt enkelt svårt att finna. Barn skickades iväg till skolan, hon åt frukost i lugn och ro tillsammans med maken och sedan framåt 9 gav hon sig iväg.

35 minuters löpning stod på schemat. Då hennes benhinnor inte gillar att springa på asfalt är det inte helt enkelt att hitta en bra runda så här års. Skogen är fortfarande snötäckt till stor del och stigarna isiga. Makena gav sig i alla fall iväg mot skogen i närheten av deras hus. Hon sprang på gräskanten utefter en cykelbana och sedan hittade hon till sin stora lycka en grusväg hon inte kände till sedan tidigare. Denna kunde hon följa ganska länge innan den tog slut. Då gav hon sig in på en isig skogsstig med livet som insatts. Försökte att inte halka omkull men ändå bibehålla farten. Det gick inte så där jättebra. Hon kryssade på måfå inne bland träden och kom efter en stund in på en ny grusväg. Skönt! Löprundan fortsatte på detta sätt och när hon sprungit ungefär 20 minuter vände hon tillbaka hemåt. Hon hittade inte riktigt samma väg tillbaka men kom i alla fall (via en trädkoja) ut på den för henne nya grusvägen efter en stunds kryssande över stock och sten i skogen. Då var det bara att jogga på hemåt. Hittills har hon ju mest ägnat sig åt lätt joggande. Denna runda bestod också av det. Men de sista 10 minutrarna försökte hon springa på lite fortare. Mjälthuggskänningar och begynnande skoskav till trots. Väl hemma var hon rejält svettig och avslutade med sina sedvanliga armhävningar. Lilla Buset tycker det är jättekul när mamma gör armhävningar. Hon brukar då komma fram och ställa sig på alla fyra med ansiktet mot Makenas och skratta. Sedan rundar hon henne och trycker med händerna på Makenas rygg. Se där. Hon verkar förstå vikten av Makenas träning och hjälper till att effektivisera den ytterligare. Så vänligt av henne.

Betsy undrade om Makena fått tag på nya skor. Det kan hon meddela att hon har. Hon åkte till Löplabbet och fick prova ut ett par nya skor efter konstens alla regler. Dvs ta av sig till barfota och ställa sig på en genomskinlig platta inför en full butik och sedan inför alla och dessutom en kamera springa på ett löpband. Det sistnämda hade hon aldrig provat förrut, så den vänliga tjejen som skulle hjälpa Makena fick tålmodigt förklara hur man skulle springa utan att vare sig springa framåtböjd på tå eller springa av bandet. Nåja. Man kan ju inte vara en stjärna på allt. Efter denna ganska pinsamma procedur fick Makena tre par skor att välja mellan. Hon valde ett par Nike air pegasus+ 25. Eventuellt kan hon dessutom behöva komplettera med hålfotsinlägg. Den där plattan visade nämligen att Makena har ganska rejäl hålfot. Benhinneproblemen kan ha med det att göra. Men Makena ska ge de nya skorna några veckor till och se om benhinnorna ger med sig ändå. Nu när de får springa i nya skor som inte följt med sedan förra århundradet menar hon.